söndag 25 november 2007

Ut ur oststatsklaveret

Dag 43. Sofıa - Novı Han. 27,7 km.

Tre forvantansfulla cyklıster sog fram emot en kvalıtetsfrukost som bara hotell kan erbjuda. So b lev ınte fallet po "Art hostel" do frullen bestod av en lıten skrumpen forost plus en lımpa ljust brod som vı fıck rosta sjalva. Detta var allt. Efter monga skıvor brod var det dags att ge sıg av nar vı kom po att vı var tvugna att ladda upp bılder samt meka med vora vrolak. Monga tımmar senare plus en klassısk meny po Donkan tog vı motorvagen ut ur Sofıa som vı ınte hade mycket tıll overs for. Vı cyklade po ı nogon tımma eller tvo genom ett ganska behaglıgt vader. Nar vı stod po vaggrenen och dromde oss bort ı kartan, tvarnıtade en bıl framfor oss och tvo cykelfantaster rusade fram tıll oss och rekommenderade olıka scenarıelıka vagval och rutter genom Bulgarıen. Kvallen avslutades med en kavarma po restaurangen "New Image" som vısade sıg vara en rıktıg kandıshola trots att den log ı den lılla pıttoreska byn Novı Han. Detta var tydlıgen en tıllflyktsort for de rıktıgt stora so som presıdenten och dıverse skodespelare som t.ex Brad Pıtt, nar de vılle ha en schysst mıddag utan massa roj fron papparazzıs. Vı slog upp vora lıggunderlag po restaurangens uteserverıng. Efter en stunds barrıkadbyggande var vor lılla koja uppbygd och vı fıck nogra skona tımmars somn ınnan vı vaknade upp tıll ljudet av en automatkarbın som avfyrades fron nogonstans ı fjarran.

Dag 44. Novı Han - Plovdıv. 125km.

Vı vaknade upp tıll en mycket gro dag och vı kunde verklıgen kanna hur regnet flosade oss ı nacken och det var en enorm luftfuktıghet som trangde ın under de mest avancerade skalkladerna. Vidare foljde medvind och nerforsbackar som ledde fram till det bulgarıska loglandet. Vyerna over Rodopi Mountaıns skulle ha varıt spektakulara men diset tackte for dessa. Dessutom hade Nino glömt sına handskar utanför New Image vılket resulterade i en temporar lösnıng bestoende av plastposar. Luftfuktıgheten gjorde det svort att ta bilder och anvanda voran fılmkamera. Nar solen gick ner slog vı oss ner po en restaurang dar vi fıck dystra blıcken fron personalen do vı hangde upp vora dyngblota strumpor och skosulor och stroppade runt ı understall ı lokalen.

Dag 45. Plovdiv - Klokotnitsa. 70km

Tog en klassisk sovmorgon tıll ljudet av smattrande regndroppar. Under natten hade vınden ökat ı styrka och vı cyklade i kraftıg motvind första timmarna. Vı cyklade forbi oversvammade akrar och nerblosta skyltar. Nar regnet hade avtagit lite racade vı vidare genom de dystra vaderforhollanderna, vi han aven med att ta nogra chockladbeter vıd de hagrande mackarna. Vıdare tog vı ın po motell for cirka 50kr per person. Har fıck vı smaka po den godaste efterratten hittills po resan, namligen pannkakor med hemmalagad chockladsas som höll varldsklass! Rummet inreddes enligt standard genom upphangda lıggunderlag och sovsackar.

Dag 46. Klokotnitsa - Checkpoint Capten Andreevo. 80km

Vadret hade ınte forbattrats och vı cyklade po mot den turkiska gransen. Denna gangen bloste det fron sidan och vi fıck medvind halften av tıden do vagen rınglade sıg som en Vlad tepes skadesjuten av turkarna. Val framme vıd granskontrollerna fıck vi visa upp passet inte mindre an fem ganger. Har fıck vi antligen en kansla av Asien do vi hörde böneutropen fron de narliggande minareten. Vı tog tıllvara pa en korrıdor i en stor speditıonscentral, dar vı rullade upp vora lıggunderlag infor en svettıg revisor som inte rıktıgt forstod vad som var pa g.

Dag 47. Checkpoint Capten Andreevo - Lüleburgas. 75km

Reveljen bestod av den turkiska husmanssoppan kallad Chorba serverad tıllsammans med nagra brodskivor och te. Nu inleddes de storsta tebjudnıngarna ı mannaminne. Överallt dar vı stannade över 2 minuter blev vi erbjudna te ı mangder. Detta var aven fallet po en mack dar vı stannade for att torka lite klader. Personalen passade aven pa att provcykla vora hojjar och Nino tog sıg en provtur pa en turkisk vaderbiten cykel tıllhorande personalen. Frammot kvallen anlande vı till staden Lüleburgas dar vi provsmakade Döner-kebab pa en av stadens hak. Vı letade upp en uteslaggsplats ı utkanten av staden, och fastnade for en stor och tom parkerıng bakom en BP-mack. Strax efter att vi somnade in fıck vi ett besök av en hund som skulle vısa sig vara longvarigt. Denna byracka skallde och stonkade i en flera timmar long serinad. Efter att flera av oss nastan hade slitit av sig haret i ren forbannelse blev det tıllslut tyst. Tysnaden var dock ınte longvarıg och efter cırka en kvart borjade dagens morgonbön skrıkas ut fran olıka hall och kanter och vi kunde ınte göra nagot annat an att skratta.

Dag 48. Lüleburgas - Silivri. 65km

Platsen som vı trodde var en stor parkerıngsplats visade sıg vara en tillflyktsort for bussar, mılıtarer och skolbarn. Vı vaknade av att ett helt kompani stod och blangde och fnissade at oss, vi tog oss snabbt upp och packade ihop vora tıllhorigheter for att kvickt ınse att vı hade sovıt utanfor ett populart morgon cafe. Gıvetvis kande vı oss manade att go ın och kanna po atmosfaren. Har satt folk i alla aldrar, drack te och laste tidningen samt rökte ungefar tusen cıgaretter. For lunch stannade vi i Corlu dar vı blev erbjudna en köttratt med ris och brod. Po Opet macken uppstod kalabalik nar vi visade voran planerade rutt och folk borjade prata ımun po varandra angaende alternatıva fardvagar. En man kunde ınte rıktıgt fa ıhop det hur vı skulle klara av kylan med voran strıkt anvanda tvalagersprincip do han sjalv vısade upp sin konstruktıon bestoende av 7 lager skjortor och koftor. Pa kvallen anlande vı tıll staden Silivri och voran forsta kontakt med havet pa flera veckor. Efter en internetvıstelse bar det av mot marinan dar vi fick den sköna kanslan att vı hade kommit en bit.

Dag 49. Silivri - Istanbul. 60km

Har började hetsen in till Istanbuls flasktrattslıknande lokalısering med ıntensıv trafık som följd.
Vagen erbjöd mycket upp och ner och vadret hade antligen styrt upp sıg sjalvt till den ultimata solen. Nu ınsag vı vılken enorm stad vı hade anlant till och det tog flera timmar att komma ın till centrum i adrenalınpumpande nerforsbackar samt i multıfılıga vagar. Tog in pa Hostel Motif och avnjöt voran forsta kvall i Istanbul framfor nogra kalla Pils.

Dag 50. Istanbul.

En bra start po dagen ar en Bıg Mac & Co plus plus meny. Vi tog hojjarna och cyklade langs med kustpromenaden och stannade till vid en kaffeforsaljare dar vı avnjöt nagra minuter med utsıkt over den hektiska Bosporen. Mıtt ı folkhetsen grabbade en spanjor tag ı Erık och borjade smoprata, det vısade sıg att spanjacken hade valt sına fotter som transportmedel da han bestamt sıg for att vandra till Kina. Ett spannande möte med en skön karaktar. Vidare letade vi upp Hotel Askoç dar ett annat spannande möte skulle ıntraffa. Fru Bogdanova med Alice (Tıms mamma och syster) anlande fran ett kyligt Sverige och overraskade oss med diverse godsaker, bland harlıgheterna kan namnas Kung Oscars valkryddade pepparkakor samt en tub kalles kvalıtetskaviar. Kvallen spenderades po en restaurang dar den turkiska varianten av plankstek föll i mun.

Dag 51. Istanbul.

Nino som kande sıg lite halvkrasslıg stannade kvar po hostelet medan Erık gled bort tıll hotellet dar famıljen Bogdanov huserade. Efter en god hotelfrukost följde vı turistmassorna in i Hagia Sofia-kyrkan samt den Bla mosken. Vıdare foljdes vi at till fiskmarknaden dar vi tog en makrik bagge och studerade mongfalden av fisk. Nu började aven Erik kanna sig halvkrasslig och retirerade aven han hem till hostelet, och vı kunde dra slutsatsen att kycklıngsoppan Erık och Nino intagit dagen innan var lite Hawaii. Familjen Bogdanov gav sig ut till havs under tiden och utforskade Bosporen.

Vi kan summera veckan likt grafen av en amplıtudkurva. Rıktıgt dolıgt vader har blandats med skınande sol och valsmaklıga ratter. Vadret i Istanbul ar behaglıgt och vı gıllar staden valdıgt mycket, det ar dock lıte hetsıgt ıbland, ınte sa konstıgt med tanke pa att de ınoffıcıella sıffrorna
lıgger runt 20 mıljoner ınvonare. Forrutom att Nino forfarande ligger kvar po hostelet ar humoret po topp och vi vander snart cyklarna soderut efter nogra dagars cykelmek, turıstande och kurerıng. Ha det vackert!

torsdag 15 november 2007

Pleskavitca & Direktorer

Dag 34. Novi Sad - Cratanovci. 25 km.

Vi bestamde oss for att lamna Novi Sad redan efter en kvall fast beslutna att komma vidare osterut. Vi borjade dagen med en kopp te med honung och for darefter vidare mot stadens slott for att turista lite innan vi brande vidare mot Belgrad. 2 usla foton senare var vi pa vag igen och inte langt darefter (en lang uppforsbacke senare) stannade vi for dagen pa toppen av en kulle. Vralhungriga bestamde vi oss for att ata. Timpen spelade sakert och beordrade ner en bolognese rakt ner i strupen, medans Ninos och Eriks snalnerver ryckte och vi fick syn pa en stor mangd mat for mkt pengar. I menyn stod det tva rader under bolognesesn {">":}{!@#. Typ. Denna valdes och in kom med expressfart ett silverfat med svettiga uppochnervanda ugnsbakade snorloskor till champinjoner. Ledsna fick aven vi bestalla in en Bolognese. Pa natten bevittnade vi serbiska gubbar som brakade och korde hem efter ca 200 pilsner var. Natten blev inte battre da nagon okand varelse rafsade omkring utanfor taltet och valte platbitar och tog sonder skrappasar.

Dag 35. Cratanovci - Beograd. 90 km.

Vi flydde fran var taltplats tagen ur en Hitchkock-rulle och befann oss snart trampandes genom en serbisk lervalling som fullstandigt drankte cyklarna. Pa varje bromsbelagg satt det lerklumpar stora som Karelins navar och hindrade allt fran att fungera, sa vi blev staende och forsokte skrapa bort det varsta. Nar vi kunde rulla igen fick vi medvind i ryggen, vilken blaste oss rakt till narmsta Karscher-hogtrycks-nisse somhyggligt spolade farkosterna rena for noll kronor. Vi foljde Donau-rutten in i Belgrad och fick dar kontakt med Thomas Nyth som huserade oss i sin flotta lyxboning 7 vaningar upp med utsikt over det basta av Belgrad. Kvallen avslutades som vanligt med Pleskavitca (hamburgare) i 300 grams format och den underbara chili-osten.

Dag 36. Belgrad.

Efter order fran Nyth att lansa hans stackars kok gjorde vi detta med bravur. Kokta agg, yoghurt och musli, apelsinjuice, brod med skinka och ost samt sist med inte minst svenskt Zoegas! Nino hade en fruktansvard kamp med sin Ipod hela dagen medans Erik och Tim tog en stadsvandring med fokus pa serbisk historia i ett museum belaget i stadens fastning. Pa kvallen producerades en flegmatiserande Bolognese efter samarbete av tre masterkockar fran Sverige. Chips och Cola slank aven ner framfor lite boxning pa dumburken.

Dag 37. Belgrad - Smederevo. 48 km.

Vi hade enorma problem att ta oss ur labyrinten Belgrad, men nar vi till slut hittade ut fick Erik igang sin langt tidigare kopta cykeldator och statistikmatandet kunde borja pa allvar. Aldrig mer skall vi avrunda en meter. Korrekta siffror skall hadanefter rapporteras. Vi kom fram till Smederevo och den storsta fabriken vi nagonsin sett. US Steel Serbia tar upp vansinniga mangder mark mitt ute i ingenstans. Vi fragade om taltplats, men blev snabbt ivagschasade och fick istallet bunkra bakom en bensinmack. Samma kvall trodde Tim att han sag 6 st Ufon nar Erik och Nino sag trafikljus reflekteras i el-ledningarna. Markligt.

Dag 38. Smederevo - Cuprija. 100 km.

Som straff for att vi hade valt bensinmacken som hotell vaknade vi med stralande sol och en joddlande bensinmacksinnehavare kom ut med 6 st multivitamins-drycker. Trion, som enbart fatt i sig Pleskavitca sedan dag 1 i Serbien fick vitamin-shock och kande hur sinnena plotslig skarptes och cyklade glatt vidare. Vi fick oss en stabil applad av en skolklass i forbifarten och alla serber tycktes ha vaknat pa samma sida som Vlad Tepes da han fick hamnas pa turkarna, da de vinkade och lyfte pa hatten. Vi visste att Sondagsmiddag vankandes och slutade vid en Pizzeria i Cuprija dar vi aven taltade och blev bundisar med agaren.

Dag 39. Cuprija- Razanj. 45 km.

Frukosten blev efter rekommendation en s k Burek. Det ar en paj bestande av deg och kott. Till detta dricker man vad serberna ser som livets elixir. Filmjolk som heter Yoghurt. Vi lamnade revelj-haket och satsade glatt mot Nic. Men ack vad tungt det blev. Uppforsbacke och regn gjorde att vi tog en valfortjant kaffe i den lilla halan Razanj. Har traffade vi var kara van Dragan. Leende satt han pa sitt stamkafe lasandes tidningen som vilken annan ung man som helst. Dock visade det sig att Dragan inte var genomsnitts-serben. 20 cm langt, lopte ett arr fran tinning till tinning, och bevittnade hans historia som elitsoldat. Anledningen ar nagot vi fortfarande spekulerar i. Dragan tog med oss till ett Pleskavitca-hak dar den lokala svensken ringdes ner fran bergen i express-fart. I Razanj var denna personen en entrecote-alskande fd lidingobo som nyligen flyttat tillbaks efter 40 ar i kalla tysta Svedala. Det bjods pa energidryck och plommonlikor (Slivovitca) och snon foll utanfor den inrokta hamburgerbaren. Dragan som suttit talmodigt och vantat pa vara svenska samtal erbjod oss logi i hans lagenhet vaningen ovanfor. Har lyssnades det pa RocknRoll och tittades pa Forrest Gump innan hans kara mor skeppade over en svulstig omgang serbisk gulasch med diverse tilltugg.

Dag 40. Razanj - Bela Palanka. 102 km.

Vi skall bespara er cykeldetaljerna under denna dagen, Vi hade iallafall motvind och vackert vader och landskapet borjade blotta vackra snotackta toppar runtomkring oss innan vi anlande till Bela Palanka. I Bela Palanka finns inga bankomater, sa vi vande fickorna ut och in och gjorde en kalkyl med menyn som utganspunkt dar resultatet blev den klassiska Pleskavitca samt inget mer. Vi antrade lokalen, eller kafanan som det kallas for att matta vara magar. Det var da vi motte hans blick vilket satte igang en foljd av oanade handelser. Kugghjulen sattes i rullning. Foljande ar historien om kvallen den 13 November 2007.

----Direktoren & Olkriget----

Dar satt han. Direktorn. Omgiven av 4-5 underhuggare satt han i pressveckskavaj vid bordets tron pa gaveln. Mustachen var sylvass och klackringen glanste som en smaragd i solljus och kastade en forundrande blick over stadens ovantade besokare. Alla manniskor i lokalen forsokte samtala med oss pa serbiska och vi satt i flera minuter och forsokte saga nagonting de kande igen, anda tills nino yttrade det magiska ordet: Pivo. PIVO!, Vralade gubbarna och fort som ogat stod det 3 nyoppnade Nisco pa bordet framfor oss. Kyparen pekade diskret mot direktorens bord dar paprikor lag i samspel med riklig ost och rakorna simmade tillsammans med den gravade laxen. Direktorn tittade varldsvant pa oss med glimten i ogat och vi kunde nastan hora hans rost (det dar var val ingenting). Vi hojde vara glas i en skal ochgnistan i Bela Palanka var tand. I samma ogonblick forsta olen var uppdrucken stod det tre pur farska ol framfor oss och kyparen gjorde an en gang samma pekande tecken mot direktoren som visste att han hade forsprang i tavlingen. Skummet hann inte lagga sig pa vara andra ol da vastflanken lade sig i bataljen. Kyparen dramde tre st ol i bordet framfor oss och hanvisade diskret till tre viktigpettrar som villevisa direktoren att det inte bara ar han som bjuder har i Bela Palanka. Kriget tog en ny vandning, da en fransktalande serb i norr bjod till och kyparen fick peka at nya hall. Fransosen berattade att Direktoren egentligen var Borgmastare i staden och kunde inte nog understryka sin respekt mot denna stora man. Direktoren ordnade nattplats at oss hos en av sina lakejer mot att vi gjorde vad vi kunde for att gora Bela Palanka en plats pa var favoritkarta.

Dag 41. Bela Palanka - Dragoman. 78,4 km.

Vi cyklade till stadens lokala bageri och fick i oss Burek, Kifla, Multivitamindryck, Hot Dog och minipizza innan vi fortsatte mot den Bulgariska gransen. Har fick vi kanna pa den varsta motvinden hittills pa resan och det tog oss lang tid att na gransen. Nar vi skulle slosa vara sista serbiska skickade vi in Erix pa rutinuppdrag, letande efter den heliga "Milka Alpine Milk Nuts & Raisins" I lila forpackning ligger denna gudabenadade chikladbiten och saljes endast i de mest valrenommerade chokladboutiquerna, men p g a smaken sa letar vi overallt. Denna gangen skulle vi finna vad vi sokte och vi at choklad med russin och notter i storsta tystnad innan vi trampade in i grans-stationen. Nar Erik skulle fa sin stampel sag han att granspolisen holl pa att slarva till det, och i ren desperation hade han klattrat halvvags in i baset, tillrattavisande vakten innan vi andra fick avbryta. Genom ett snoigt bergslandskap i Bulgarien kom vi fram till staden Dragoman dar en taltpinne knacktes och vi efter en provisorisk losning sov utanfor en restaurant under en gran.

Dag 42. Dragoman - Sofia. 50 km.

Vaknade tidigt men lag kvar pga den ofattbara mangden regn som foll mot taltet. Vi unnade oss en valfortjant sovmorgon och vaknade en timme senare till annu mer regn och sprang in pa restaurangen for frukost. Nar vi kom ut regnade detytterligare nagra megaton liter och vi trampade pa mot Sofia i den tveklost varsta nederborden hittills. Dyngsura satte vi oss pa en bensinmack och at donuts och trampade sen den sista milen in i storstan dar vi till sist fann ett hostel mitt i snabbmatstrasket och har sitter vi nu.

Slutligen denna gang maste vi tacka alla de fantastiska manniskorna i Serbien som gjort landet till en upplevelse langt battre an vi trodde nar vi trampade in. Vi har borjat fa lite nya fina kanslor i kroppen som talar om for oss att vi nu haller pa att lamna Europa. Detta marks i solbranda landskap saval som snotackta toppar har och var, och det kanns redigt gott!

Vi har nu relativt brattom till Istanbul och Turkiet dar vi skall fa besok av Tims mamma och syster om en vecka. 7 dagar. 60 mil. Det blir till att trampa!

Skot om er!

tisdag 6 november 2007

Djupare ner i Oststatsklaveret

Vi har nu kommit till ett land dar folk numera foredrar att dricka pilsner och ha det gott, istallet for att leva rovare med kalashnikovs och landminor vilket de gjorde under en langre period. Det forna Jugoslavien splittrades till flera mindre nationer, och vi ar i en av dom - Serbien. Rutten avviker fron standarden, och samma sekund vi kom in i landet insog vi att vi hade gjort ratt val.

Kort och gott, detta har hant sen sist:

Dag 27. Budapest.

Vi borjade dagen med en promenad po Budapests aveny "Vaci Utca", som ledde oss fram till en frulle vi sent skulle glomma. I Budapests saluhall ots langos po lopande band, bland paprikapulver och slaktat kott. Matta och belotna gled vi vidare over Donau till Gellerts badhus och hotell. Vi sog Annika Sorenstam, och holl po att go upp i atomer - till vi insog till voran fortvivlan att detta inte alls var fallet. Val inne i badhuset, badade vi till det och vi provade alla tankbara pooler tillsammans med folk fron alla nationaliteter i en gemytlig miljo. Kvallen avslutades med ett besok po en studentpub dar inredningen liknades vid Vlad Tepes vindsvoning samt efterfest i svensk anda i Conors stackars lagenhet.

Dag 28. Budapest.

Vi vaknade inte allt for tidigt, men pallade oss ando till kyrkan dar vi spenderade kvalitetstid po alla helgons dag. Inte allt for mycket intressant hande denna dagen, forutom beslutet att vi skulle besoka Serbien. Dagen inneholl aven en kvalitetskaffe po ett cafe som liknade Gellerts simhall i inredningen.

Dag 29. Budapest.

Detta var dagen do vi skulle lamna Budapest en gong for alla. Givetvis kom vi inte ivag, vi drog istallet till Donken for att inmundiga en enorm frulle. Vi tog for ovanligheternas skull en cykeltur, med destination Linns lagenhet. Har kakade vi lite yoghurt och surfade po internet. Infor en stundande filmkvall sprangdes DVD-spelaren, och vi blev tvugna att flytta filmtittandet till Conors lagenhet.

Dag 30. Budapest - Tass. 50 km.

Efter frullen och en avgorande omgong Pro Evolution Soccer dar Tim vann po straffar, trampade vi ut ur stan vid 11-tiden. Ikladda shorts cyklade vi ur Budapests myrstack och hamnade till slut po ratt vag. Vi stannade vid en klassisk vagrestaurang dar vintercamouflage tillsammans med ett grovvuxet skagg var mode, och vi inmundigade en gulashsoppa tillsammans med kartlasande och avstondsbedommning. Efter ett evigt letande av taltplats hittade vi tillslut en liten o av trad mitt i en stor oker, samt intagit en skon bit kvallsmat vid en busshollsplats. Mitt i natten vacktes vi av ett inbrottslarm, som tur var inte taltets utan en narliggande bils/hus-larm. Detta bidrog till ett eller flera forvonade fejs i taltet, dar vi inte riktigt fattade vad som var po G. Lyckligtvis lyckades vi somna om efter nogra svettiga minuter.

Dag 31. Tass - Kalocsa. 50km.

Vi hade bestammt oss for att go upp tidigt, men regnet unnade oss en sovmorgon po nogon timma. Detta skulle bli en klassisk transportdag som bestod av mycket okrar, jordbruk och traktorer. Dagen kryddades av ett akrobatiskt marsvin som hjulandes och voltandes tog sig over vagen precis innan vor framfart. Val framme i Kalocsa var Tim tvungen att justera ett gnisselljud som mekningsexperten Erik harledde till trissan och problemet var snart lost. Efter ungefar 100 m bestammde vi oss att det var dags for den klassiska sondagsmiddagen. Vi gick in po stans Gyllene Gaffeln och frossade i gott och gott, tills vi fick in notan som omedvetet slukade upp vora sista forrint. Ekonomiskt kalkylerande gick vi ut ur restaurangen och letade upp voran forutspodda taltplats, belagen bakom en lada innehollande ho.

Dag 32. Kalocsa - Sombor. 100km.

Dagen dar allt hande. Dagen borjades med hord cykling i behagligt vader. Frukosten intogs vid en bensinmack, dar vorat MSR XGKII samt MSR Dragonfly (Multifuel kitchens) brokade om vem som fick koka upp vorat nudelvatten. Broket kulminerade i ett besok av farbror blo som rokandes en cigarett(!), sa ot oss att vi inte fick ha nogon eld vid propantankarna. Vi flyttade vora Multifuel-kitchens ca 50 meter bort fron macken, och vi hade en kvalitetsfrulle i solen tillsammans med vora nudlar. Vi trampade po langs jordbruk och vingordar genom staden Baja fram till gransen mot Serbien. Tre skona vakter i en kur po 3 kvadratmeter (som slappade loss med spindelharpan) snackade stamplar och pass, samt kneg och forflutet med oss innan de slutligen stamplade in oss i Serbien po allvar. Med en gong efter att vi lamnat EU hande allt gott. Asfalten forvandlades till gropar och vora ansikten vreds ot vanster dar en symfoni av pofoglar och gripar vagledde oss fram till forsta affaren dar voran hittils ganska blyga stjarnstatus klev till himmelska hojder. Har fick vi namligen skriva vora forsta autografer till en hogljudd mellanstadieklass som med sina "Hello" och "How are you" forsokte kommunicera med oss. Efter en bits cyklande borjade vi narma oss staden Sombor som valkomnade oss med voran forsta hundattack. En trott gammal blandras som tog en valfortjanad tupplur fick spader nar han sog tre Goretex-bekladda PedigreePraliner po fat cykla forbi, och racet kunde borja. Det borjade med att han jagade Erik som cyklade forst. Efter nogra att ha suktat efter Eriks frestande bakvaskor ett tag, borjade han ta nasta person i ordningen - Nino. Nino borjade med att cykla tvars over till den krossande filen genom en slags undanmanover. Efter att ha missat tvo personer var hundens fokus desto storre po den tredje - namligen Tim. Tim borjade panikslagen att med darrande hander greppa sin AntiHund-spray, som han inte lyckades fo tag po tack vare kartor over Gdansk samt nogra gamla Snickers-rester. Efter ca 600 meter insog hunden att han hade mott vardiga motstondare och han borjade skamsen sacka efter mer och mer.

Kvallen avslutades med kaffe och en hamburgare po ett kg eller tvo, en taltplats belagen bakom stadens simhall.

Dag 33. Sombor - Novi Sad. 100 km.

Vi vaknade bakom simhallen med frost po talt och gras. Antligen hade vi fott en svensk natt. Vi drog vidare mot ett av stadens monga bagerier dar vi intog frukost. Under dagens forsta etapp sog vi ett mirakel. En katt vid vagens kant blev av med ett av sina nio liv. Springandes langs vora cyklar, sprang han panikslagen over vagen. En lastbil kom fron andra sidan. Katten sprang och snuddade med forsta dacket, hamnade under lastbilen - och kom helskinnad ut po andra sidan. Vilken lycka! Vi cyklade mot Novi Sad och knackade po statsmuren frammot fyra tiden po eftermiddagen. Nu sitter vi po Downtown hostel och lyssnar po Serbisk techno och smodiskuterar om ett samtal vi hade med vandrarhemsagaren. Han berattade om hur det var att leva under kriget po Balka, hur de hade gemenskap med sina BBQ-fester po gatorna under NATO-bombningarna och om vilken inflation de upplevde. Inflationen var namligen den varsta som nogonsin existerat, varre an den som varade under mellankrigstiden i Tyskland. Nar Miroslav som han heter, satt med ett gang polare och bestallde fyra ol kostade dessa en miljard dinar. Efter att radion upplyst om att dinaren var vard en spottstyver av det den var vard innan, kostade nasta ol ca 40 miljarder dinarer. Po vaggen dar vi nu sitter, ar en 50 miljarder-sedel upphangd, till minne av detta.

Vi vander nu vora blickar mot oster och Sofia, dit vi hoppas kunna no om ca en vecka. Att ha kommit in i Serbien kanns valdigt bra, men vi har ofta po senare tid skamtat om att komma ur detta Oststatsklaveret. Vi mor alla bra och njuter av att vara po resande fot. Tills vidare, ha det kanon!