Till mer civiliserade trakter

Goddag! Jag befinner mig i skrivande stund i Zimbabwes nast storsta stad Bulawayo. Det var inte ett planerat besok men som so ofta blir inte saker och ting so som man tankt sig. Det har gatt mer an en monad sedan jag sist rorde om dammet i denna bloggen, och berattar darfor lite mer kortfattat om den senaste tidens handelser...

Jag trampade ivag i en skon morgonsol fron den skona veckan jag spenderade hos Kerstin och Christer i Mbeya, Tanzania. Efter en veckas stenhort vilande kandes det skont att borja cykla igen. Molet var landet Malawi som log en dagscykling fron staden. Snart borjade de eviga uppforsbackarna som The Great Rift Valley har erbjudit mig anda sedan Etiopien (faktum ar att de borjar anda uppe i Syrien). Jag beundrade de lokala formogorna som susade ner for backarna i en enorm variant av en skottkarra, med ett bildack po undersidan som kunde bromsa farten. Strax innan Malawi moter jag fyra franska longfardscyklister som talar lovande om Malawi och vi byter kartor med varandra. Instamplingen gick smidigt och jag lyckades tillochmed lura de svartvaxlare som altid forsoker lura en vid gransovergongar. Jag hade en skock po 15pers som hangde over mig med sedelbuntar har och dar, de skrek, harjade och ryckte i mina klader. Konkurans gynnar konsumenter och jag fixade tillslut upp valutakursen so mycket att de inte sjalva visste vad de gjorde, forrans jag var over i Malawi.

Nu entrade jag sodra delen av Afrika - en skon kansla! Jag mots av en mycket trevlig skara manniskor, med barn som skriker efter pengar men med en trevligare ton an de fron Etiopien.

Jag nodde efter bara en dag den riktigt gemytliga Malawisjon, en enorm sjo som huserar de flesta av de akvariefirrar vi har i vora akvarier dar hemma. Jag slog upp mitt talt langs sjon po en odslig camping, och hoppade genast i det sjona vattnet och njot av mitt forsta bad sedan Roda havet i Egypten. Jag vacktes i soluppgongen av lokala fiskare, som okte runt i urholkade trad till kanoter, som skrek allt vad de kunde for att vacka eventuella sjusovare. Utsikten var fantastisk, med enorma gronbekladda berg till hoger om mig och sjon med dess strander och fiskebodar till vanster.

Efter nogon dag kom jag fram till ett nyvaket Nkhata Bay. Denna gamla fiskeby har omvandlats till ett backpackerparadis och jag tog in po det mysiga Mayoka Village och borjade sproka med andra resenarer. Stannade har i nogra dagar och gjorde valdigt lite, bara njot och slappade i solen och i sjon.

Cykligen var skon ut ifron Nkhata Bay, aven om jag avverkade ett bra antal km. Kakade en fin fisklunch tillsammans med nogra konstaplar och snackade om allt mojligt. Ibland nar solen stor som hogst och omgivningarna inte ar alltfor fashinerande kan det vara lite smotrokigt att cykla. Darfor har borjat prova po lokalbefolkningens teknik for att motverka trokighet. Man koper helt enkelt nogra meter sockerror och knaprar po dessa. Notterna for arbeta bra och det hjalper faktiskt en hel del mot trokighet!

Snart var jag framme i Malawis huvudstad Lilongwe! Det forsta jag gjorde var att rusa in i en av de stora shoppingcentren som finns har, och jag frossade i choklad och laskblask. Har inte sett skymten av sodana har supermarkets sedan... Europa(?) och jag gick omkring i timmar och bara tittade po hur fint produkterna stod uppstaplade po hyllorna, samt vad annorlunda det kandes att ha en kundkorg att stoppa ner sina varor i. Jag smet in i ett internetcafe och inte monga minuter senare intraffade ett kart oterseende. In till internetcafeet kommer Dennis in, en av de cyklister vi cyklade med i norra Sudan. Det var fantastiskt kul att traffas igen och vi avnjot en riktigt kul kvall po stadens camping, tillsammans med annat riktigt trevligt folk samt en och annan ol. Dagen darpo traffade jag fler cyklisterna och vi hade en riktigt valsmakande BBQ-kvall po samma stalle som dagen innan.

Jag bestamde mig for att slo folje med gruppen av cyklister tills vidare do vi alla har Kapstaden som mol. Efter en skon morgonkaffe i en skon morgonsol trampade jag och Dennis po mot den Zambiska gransen, efter att ha stannat en dag extra an de andra i Lilongwe. For en gongs skull stod medvind po menyn och vi susade fram langs ett ganska platt landksap. Det var kul att ha nogon att cykla med, efter nogra monader ensam po sadeln och vi diskuterade den stigande dollarn, kullager till cykelnav samt livet i allmanhet. Val framme i det forna Nord-Rhodesien (Zambia) kunde vi konstatera att prislaget var ett annat an hos tidigare besokta afrikanska lander. 50kr for att campa kom som en kaftsmall for oss, men kunde tack vare trevlig personal po ett hotell fo slagga po golvet i barmannens sovrum.

Morgonen nasta dag drog vi in till centrala delen av staden Chipata for att vaxla deg. Vi traffade nogra fler svarvaxlare som forsokte sno pengar av Dennis vid sjalva transaktionen. Nar han markte det drog han upp sin fickkniv och sprang skrikandes efter banditen med kniven i hogsta hugg (mer for att skrammas). Snart stod hela staden och kollade po oss, och Dennis fick tillbaka sina slantar. Nar vi val borjade cykla ur staden med sikte huvudstaden Lusaka, kom jag po att jag inte ville lamna den narliggande nationalparken South Luangwa - obesokt. Po vagen dit motte jag nogra av de andra cyklisterna, Ollie och Niall som ockso kande sig manade att oka po lejonjakt. Det var en mysig dag vi agnade i denna nationalpark do vi bland annat okte po nattsafari och fick se bode vildhundar, nargogna lejon samt leoparder!

Efter denna lilla minisafari borjade cyklingen mot Lusaka. Jag vaknade upp samma morgon och konstaterade att jag denna gongen inte var ensam i taltet. Nogra centimeter fron mitt liggunderlag befinner sig en stor, horig spindel med kroppen stor som en femkrona. Jag har ingen radsla for spindlar, men det innebar heller inte att jag sitter och gullar med dem so det tog sin tid att bereda en vag for den ut ur taltet.

Vi hade ca 600km till huvudstaden, och vagen som jag (vet inte varfor) trode var en rak och skon sondagscykling visade sig vara bland det mest kuperade jag nogonsin cyklat. Kilometrarna tickade dock po och vi campade for det mesta i bushen, po nogon bakgord eller po en polisstation. Lite kul var det nar Champions League-finalen var mellan Chelsea och Manchester United. Stamningen po den lokala krogen var kokhet. En timme fore matchen borjade var alla i full gong, och de lokala fansen skrek for kung och fosterland. Vi avnjot en majs-ol i forsta halvlek tills att vi kande att det var po tok for villt inne i den lokala syltan, och vi sprang over vagen till ett hotell dar en lugnare stamning rodde. Nar so straffarna borjade gick strommen po hotellet, och alla sprang med sina tetrapack fulla med majsol, med longa steg over gatan igen till den lokala krogen. Jag kan tyvarr inte beskriva atmosfaren nar so ManU vann, det var en bomb som exploderade, ett rum po tjugo kvadrat med ungefar 50 heltrogna Manu-fans nodde plasmatemperatur, och vi skrek och tjimmade, folket lyfte upp oss i luften som kungar, alla kramade alla och... det kanske roligaste av allt var att senare po kvallen skrek alla i enstammig kor "AIG" (Det amerikanska forsakringsbolag som gor reklam po framsidan av spelartrojorna). Jag undrar hur monga av dessa fansen som visste vad AIG var, men det spelade ingen roll i detta lyckoruset.

Nar vi tillslut var framme i Lusaka hamnade vi i ett enormt shoppingkomplex och vi forundrades over den stora summa pengar som florerar i Zambias huvudstad. Tack vare nogra av Irlandarna jag cyklar med kom vi i kontakt med andrasekreteraren po Irlands Ambassad, som erbjod oss boende hos hennes schyssta villa under vor vistelse i staden. Samma kvall gick verkligen i Irlandskt tecken do vi kollade po Rugby po en Irlandsk krog tillsammans med Irlandare.

Dagarna i Lusaka var inte allt for actionfyllda, vi slappade helt enkelt garnet. Kollade TV, laste bocker, kollade Bio och sov.

Vi lamnade Lusaka for att samma dag traffa resten av cyklisterna plus en annan skara manniskor. Situationen ar lite marklig: Gruppen av cyklister jag cyklar med bestor av fem sydafrikaner och fyra irlandare. En av sydafrikanernas pappa (Simon) har bestamt sig for att agera som ett "supporter-team" tillsammans med hans nya fruntimmer (Ellie) som denna sydafrikanskan (Didy) aldrig har traffat. Tillsammans med dem oker Didys forra pojkvan (George). Loter antagligen som en mycket annorlunda situation, vilket det ockso ar men trevligt var det! Dessa nya manniskor okte runt i en tuff LandRover och forberedde lunch for oss po forvalda checkpoints. Kandes nastan som Tour-de-France-cykling.

Sydafrikanerna har mycket kontakter i sodra Afrika. Dessa kontakter ar ofta bonder, riktigt rika bonder med enorma plantage, swimmingpools och fina tradgordar. Bast av allt ar dock de fantastiska middagar de erbjuder till oss konstant hungriga cyklister.

Nasta deletapp var staden Livingstone med tillhorande Victoria-fallen som nog moste vara den storsta turistatraktionen i Afrika tillsammans med pyramiderna. Nar vi inte bodde po fina farmer, slog vi upp taltet i bushen och en kvall hade vi en riktigt mysig lagereld som hela ganget po ca 15 pers var samlade runt. Vart att notera ar att pappan Simon ar 57ar. Detta i sig ar kanske inte nogot att tappa hakan for men det faktum att han ar en fysisk jarnman ar. Denna man har i gamal older sprungit fyra marathon under loppet av ett dygn, cyklat tvars over Sydafrika och har en kondition jag ar mycket, mycket imponerad av. En dag hade jag och han en etapp po 40km, som vi avverkade po lite mer an en timme. Jag kunde inte begripa hur han orkade trampa po so samtidigt som han holl ett utforligt foredrag om Sydafrikas historia och kolonisering.

Val framme i Livingstone tog vi in po "Jollyboys Backpackers" och traffade en hel del andra turister. Nogra av aktiviteterna vi utforde var att kolla po Victoriafallen(imponerande), hoppa bungeejump samt oka forsranning. Var en kul aktivitet jag inte hade so mycket forvantning av. Vid ett tillfalle nar jag ramlat ut ur boten for att simma tillbaka sog jag till min lycka en krokodil po 1,5 m som slappade vid flodkanten nogra meter bort.

I Livingstone bestamde aven jag, Ollie, Niall, Dennis, Grant samt Rich for att cykla genom Zimbabwe istallet for den ganska trokiga norra delen av Botswana. Alla vet att situationen i Zimbabwe ar ganska trist for tillfallet med hyperinflation och politiska strider i luften. Eftersom vi visste att det skulle vara svort att fo tag po mat i landet (som for tillfallet har varldens samsta ekonomi och darfor inte kan impotera matvaror utifron) kopte vi po oss massa kg brod, nudlar och annan energi.

Nar vi so passerat gransovergongen var vaxelkursen: 1USD = 843 000 000 ZimDollar (Nu, bara nogra dagar efter vaxlingen har kursen gott upp till over miljarden). Tiden har i Zimbabwe har varit fantastisk, och trots att befolkningen lider av den nuvarande situationen, ar manniskorna helt fantastiska och gor att landet hamnar valdigt hogt upp hos min favoritlands-lista. Man ser tydliga spor av den brittiska kolonisationen: vagarna ar i toppskick, alla pratar engelska och byggnaderna ser i staderna ut som i Europa (men holler tyvarr po att falla sonder).

Mitt i ingenstans intraffade ett lustogt mote do vi traffade en norsk-zimbabwier, tillsammans med en norsk-pakistansk-zimbabwier som varit norska kungens personliga kock samt agare av ett fint hotell po Bryggan i Oslo.

For tillfallet bor vi hos Grants farbror och faster har i Bulawayo som erbjuder oss mycket god mat och logi. Dagarna har spenderats (som vanligt i stader) med ganska mycket slappning, samt inandas stamningen som roder infor omvalet som roder den 27e juni. Tydligen har ca femtio ledare av oppositionen mordats och torterats, overallt hanger posters fron Robert Mugabes ZanuPF samt Morgan Tsvangirais MDC. Alla ar mycket spannda over vad som kommer att handa!

Vi trampar imorgon mot gransen till Botswana och jag hoppas hitta ett stalle som kan visa Sverige-Grekland-matchen. Planerna darefter ar inte helt klara. Antingen foljer jag med gruppen genom ostkusten i Sydafrika till Kapstaden, eller so lamnar jag Botswana for Namibia och kor vastkusten genom Sydafika ner. Vi for se...

For passa po och tacka so mycket for alla kommentarer, riktigt kul!

The end of the world.

Hej pa er! Lange sedan sist. Detta blir mitt sista inlagg och skrivs fran Ultra-staden Dubai hos Roman Konovalov, hans fru Anastasia och deras lille knatte Nikita.

Ett sista steg tar mig ut pa Cape Point, lite soder om Godahoppsudden, langst ner i afrika. Det ar blasigt och kallt och jag ar helt ensam ute pa klippan och det ar bade med gladje och vemod jag satter punkt for detta fantastiska aventyret. Jag kan inte komma langre ner nu vilket kanns ganska skont. Jag vet att jag bara har dagar kvar tills flyget gar och pengarna sinar varre an nansin. Jag tog taget fran Kapstaden langs med kustlinjen till Simonstown langs med stranderna med salarna och pingvinerna. Det ar 25 km till Cape Point och en buss sista biten ar ett maste. Kvinnan i biljettkassan foreslar en summa som skulle krava en skottkarra for fa hem pengarna fran banken, sa jag liftar ut istallet och befinner mig efter 3 h pa klippan langst ner i afrika.

Sist jag skrev har var i Dahab i Egypten tror jag och jag skiljdes fran Tim i Addis och fran Erik vid mount Kenya. Jag hade inte lang tid kvar i Afrika, och skulle inte hinna cykla sista biten, men ville se det mesta pa vag till Kapstaden, och darfor stallde jag av cykeln for sista gangen i Dar es Salaam i Tanzania. Efter detta har det varit lokal transport och buss hela vagen.

Jag slog mig samman med millennium igen i Nanyuki och akte till Zanzibar med dessa. En makalost rolig vecka bland medicinstudenterna och de vansinniga priserna. Jag satte upp mitt myggnat i en gren och sov pa stranden pa natterna. Atande blackfisk i stenstaden bockade jag av annu en Unesco-ruta. Vi gjorde en 4-dagars safari i Masai Mara och Lake Nakuru och fick se alla djur man tanka sig kan. Min korta tid i Zimbabwe kommer jag aldrig att glomma. Ett land i fullstandig apati. Jag besokte dagarna efter valet da allt stod still och ingen vagade prata. I huvudstaden fanns ingen elektricitet, pa bensinstationen fanns ingen bensin och ingen mat var inom synhall att kopa. Utover detta genomgick landet just da den varsta inflationen i mansklighetens historia. 1 svensk krona var for tilfallet 10 miljoner zimdollar och det var problem att hitta papper att trycka nya pengar. Forsta natten i Johannesburg delade jag rum med min kompis pastorn fran Nigeria och det bads boner hogljutt i ca 2 h nar klockan hade slagit 24. Pastorn trodde pa stenar. Han trodde det fanns liv i stenarna vi gick pa och mossan vi tvattar vara sar med?? Pa bussen fanns alltid en prast med och hela bussen bad boner innan avfard samt ett fa utvalda blev valsignade och ett stort kliv fran religionen var Hillbrow, Johannesburg, dar 5 konstaplar ekorterade mig dom tusen metrarna till the taxi rank och folk runtomkring var otroligt sugna pa att lagga vantarna pa min hart bevakade kameravaska. Jag hade trottnat otroligt mkt pa Pap, en majs&bon-rora och det var fint att satta tanderna i en saftig stek igen. I Johannesburg spenderade jag dagarna med att betala losa folk ut fangelset samt att lasa Bill Bryson och domedagsbocker. Vad hade hant med jorden ifall vips alla manniskor forsvann? Har blev aven min Ipod stulen.


Vintern tagar in over Kapstaden och det ar kallt under dagarna och molnen tacker Table Mountain vid vars fot denna underbara stad ar placerad. Jag star helt knapptyst pa sydspetsen med vinden slitande och tittar i sakert en timme och bara tanker pa de nu gangna 222 dagarna.
Tanker pa kaffepauserna i Polen. Nar det var dags for regelbundna stopp i osteuropa skrek vi bara KKS. Detta innebar kave, kula, snickare. Eller kaffe, cocacola och en snickers i narmsta cafe eller bensinstation eller liknande. Jag tanker pa den gangen Tim fick mjolk och socker i sitt kaffe och han slappte los den ryska vreden. Jag tanker pa den dagen i sodra Etiopien nar termitstackarna plotsligt var kritvita och regnet foll for forsta gangen pa MYCKET lange.
Jag tanker pa den vidriga natten i Serbien nar vi hade nagot stort utanfor taltet och ingen vagade titta och pa den forsta hundjakten nar Tim inte fick fram sin pepparspray ur fickan. Vidare tanker jag pa dagen efter rommen i Dahab nar vi inspekterade fickknivarna. Natt nummer 2 i nubiska oknen, Sudan, nar millennium inte hade koll pa nagonting av sin ohyggligt dyra rymdutrustning. Tanker pa julaftonsmorgon nar vi vaknade i gruset vid den muslimska Hajjparkeringen, allas thermarest punkterade, och inledde denna speciella dagen med en djup diskussion om HDR-fotografering. Tanker pa den knapptysta nyarsaftonen i Al Karak, Jordanien samt pa Grodriddaren Marc i Jerusalem. Nar dimmorna sveper over kusten blir det aven helt oundvikligt att tanka pa den dar dimmiga morgonen nar vi begav oss fran Alingsas. Mina tankar och lyckonskningar gar at mina bundsforvanter och broder Bogdanov & Tornblom som fortfarande ar pa vag. Tack for denna gangen, det kommer inte bli sista!

Jag spanar osterut mot en obruten horisont och vet att nagontans dar borta finns Tierra Del Fuego, den sydligaste spetsen i Argentina, annu narmre Antarktis. Anledningen att jag jag tanker pa det skall jag bespara er med tanke pa min alskade mor och far som har oroat sig nog for denna gangen! Nu kommer jag hem igen och far antligen kurera ryggen i min sang efter manga langa natter pa underlaget!

Det har varit ett oforglomligt aventyr for oss, och forhoppningsvis for er dar hemma och runtomkring ocksa! Det har varit fantastiskt att ta del av erat intresse och att lasa era kommentarer.

Ta hand om er! Schlun your mind away!

”In life you will be more disappointed by the things you didn't do than by the things you did. So sail away from the safe harbour, catch the trade winds in your sails. Explore, dream, discover.” - Mark Twain

Godahoppsfejjan?

Har lagt upp 57 nya bilder till er ocksa!