Staden vid vagens slut.

Framme i Beijing

Mao och den Forbjudna staden for agera som slutdestinaton pa cykelresan.

Gobi

Den sista streckan pa resan har gatt mellan Ulaan Baatar och Beijing. Jag lamnade Ulaan Baatar sa fort visumet till Kina var klart. Efter 230km tog asfalten slut och jag fick trampa sand och grus i nagra dagar genom Gobi. Lyckligtvis har solen varit framme storre delen av denna strecka. Naturupplevelsen i Gobi har varit stor, stora oppna landskap mycket fridfullt och en suveran cykel och camping upplevelse. Manga langa dagar pa cykeln jag har pushat pa rejalt och varit mer taggad an tidigare enda tills jag stotte pa de spanska cyklisterna Diego och Arturo.

Kina

Gransovergangen vid Zamyn Udd och Erenhot, ar en upplevelse for sig. Fran oken till storstadshets pa nagra minuter. Fran tystnaden i oknen till techno musiken pa gatorna i staden.Samtidigt som jag var enormt glad over att korsa gransen till mitt sista land pa resan. Mycket spontant rojj tillsammans med asfaltsvagar gjorde det hela till en minnesvard upplevelse.

Strax efter gransovergangen cyklade jag ikapp Diego. Spanjorerna startade i Spanien 6 monader sedan och cyklade upp till St Petersburg darefter transsibiriska till Ulan Ude och fortsatte darefter ner genom Mongoliet mot beijing pa cykel.

Vi bestamde oss for att sla folje till Beijing. En rolig aspekt av detta har varit att folja spanjorernas komunikation med kineserna, det har varit en kultur krock av besta komedi varje gang.

Landskapet forendrades fran sand till skogar med jordbruk och kullar.Fler manniskor och byar escalerade till stader och tung industri. Exploateringen av naturresurser ar enormt stor har, ska bli intressant att folja utvecklingen och se vad som hander i framtiden,det hela ger ett stabilt intryck av kortsiktigt tankande. Vidare har vi trampat genom enorma stader och in genom sma bergsbyar for att kanna pa atmosfaren.

Receptionen pa hotellet Wan Quan

Hur vet du att ar langt hemifran? Jag har svaret.

Personalen pa ett frasht hotel fragar dig vart du kommer ifran fem ganger och detta efter att du har forklarat for dom pa kartan var Sverige ligger. Volvo funkar inte langre inte heller Ericsson, J.O. Waldner da klickar det for dom ibland.

I vilket fall, Geografi kunskaperna under all kritik pa Hotel Wan Quan.

Sammantreffandet

Efter att ha checkat in pa Hostelet Sanlitun i centrala Beijing och lagt iordning mina prylar i flerbeddsrummet kliver en britt in i rummet. Ett ansikte som jag pa nagot sett kanner igen men kan inte koppla det till nagon plats, vi borjar sma prata och jag berettar att jag reser med cykel och ar svensk. Da kommer den nagot otippade fragan ifall jag kanner tre svenska grabbar fran Goteborg som han treffade i Krakow.De var tydligen pa vag till Beijing haha.I detta laget faller alla bitarna pa plats och jag for forklara att jag ar en av dom. Ett otroligt sammantreffande.

Den indiska langfardscyklisten Raj

Jag har aven treffat en Indisk langfardscyklist, for nagra ar sedan cyklade han runt jorden tillsammans med sin fru och 8 ariga dotter.Nu vill han cykla genom Kina sjalv. Idag har jag lart honom hur man laddar upp bilder pa picasa sa att han kan spara och dela sina bilder pa resande fot.

Fardig cyklat

Den 7 oktober 2008 cyklade jag in pa Himmelska fridens torg.

Bilden av Mao och den Forbjudna staden fick aran att agera som malgang pa cykelresan.

Jag stod dar ett bra tag och njot av helheten av ett ar pa cykel.

Bilden av den forbjudna staden har hjalpt mig att holla fokus pa mitt mal under perioder av resan dar jag har fatt setta min beslutsamhet pa prov.

Det har varit ett aventyr, det ar forsta gangen som jag har satt en fot utanfor Europa. Forsta gangen som jag har cyklat sjalv.

Jag har lyckats att cykla runt fallgroparna pa ett hyfsat sett, jag foll ner en gang i Kyrgyzstan men polisen satte ner en stege och jag kunde ta mig upp pa cykeln igen, en till grop i Kazakstan, kameran bestulen, annars har min formoga att cykla slalom runt groparna funkat fint.

Min kropp har funkat riktigt bra under ett ar, det narmaste till sjukdom jag kom var i Etiopien dar jag under nagra timmar hade extrema magsmartor och Erik overvagde att ringa efter ambulans, men nesta morgon var allt fint igen. Annars har kroppen funkat fantastiskt bra en anledning till detta ar att jag har forsokt att ata mycket, sa att kroppen alltid har energi att stota bort illasinnade bakterier. Jag har knappast gatt ner i vikt desto mer har jag gatt upp i aptit.

En annan viktig detalj som har funkat ar vadret. Vi hade en veckas regn i Bulgarien och nagra riktigt svettiga dagar i Oman, Iran. Under de kritiska momenten "Mongoliet, Tadjikistan" pa resan dar vadret hade kunnat stella till med rejala problem har jag varit "god blessed".

En fantasisk cykel som har rullat mer an 23000km nestan problem fritt ar ytterligare en anledning att gladjas.

Resan gick fran Alingsas ner till Etiopien och Afrika darefter delade vi pa oss och jag fortsatte norrut, trampade hela vagen till sibirien samt Mongoliet. Darefter soderut igen mot Beijing.

De fem forsta monaderna trampade vi tillsammans, vi var som en liten arme, sov tillsammans i samma telt cyklade och delade gladjen i att upptecka nya lander och manniskor. Erik och Nino var de som i forsta laget gav mig mojligheten att folja med, att borja sjalv var ett steg som jag inte var mogen att ta.

Tack for att ni hjalpte mig att lyfta pa roven i forsta laget.

Manga andra har hjalp mig pa vagen,jag har mott sa manga fantastiska manniskor fattiga som rika. Ni dar hemma tack for stodet och for att ni trodde pa mig. Det kanns bra att jag kan treffa er alla snart igen.

Nesta ar vantar en ny utmaning, en ny vision.

Resan i siffror:

Antal dagar totalt Alingsas-Beijing: 369

Antal cyklade kilometer: 23400

Antal lander besokta: 26

Antal kontinenter: 3

Langsta stopp: 12 dagar i Bishkek

Flest kilometer under en och samma dag: 210km Salaleh-Doka, Oman

Antal fall fran cykeln: 0

Antal cykel vanner jag har cyklat tillsammans med under en langre period: 13

Ronad antal ganger: 1

Antal tomma sidor kvar i passet: 2

Tuffaste streckan mentalt: Salalah-Muscat genom oknen, Oman 1060km

Hogsta hojd med cykel: 4600m Arkbaital pass Tadjikistan

Hogsta hojd utan cykel: Mount Damavand, Iran 5622m

Lagsta punkt: 400m under havsniva Dead Sea, Israel/Jordanien

Antal ganger jag blev nekad visum till Kina: 4

Antal solglasogon som har forbrukats/bestulits: 7

Antal ganger jag tvekat over att fullfolja resan: 2

Antal gratis netter pa 5 stjarnigt hotel: 3 Holiday Inn Muscat

Antal punkteringar: 5

Antal ekrar bytta: 1

Antal bromsklossar bytta: 2

Antal deck bytta: 1

Antal avbrutna skruvar som holler fast pakethollare: 2

Antal bytta felgar: 1

Antal kedjor forbrukade: 4

Antal pedaler forbrukade: 2

Antal procent av resan som ni har fatt folja med pa: 0,27

Antalet timmar framfor bloggen: Pa tok for manga nu vill jag upptecka Beijing och ta en kall pilsner.

Bilder: picasaweb.google.com/tim.bogdanov

Enjoy the Ride!

Djupare in i Mongoliet

Bilder/pictures: http://picasaweb.google.com/tim.bogdanov/MongoliaPart2#

Forsok att uttala Ulan Baatar med en mycket mork skonsk dialekt, detta har jag haft fantastiskt roligt at langs med vagen. Kanske ett tecken pa for manga dagar for mig sjalv? I vilket fall sa befinner jag mig nu i Ulan Baatar. Hjulen har rullat fremst pa grusvagar genom Gobi regionen som har varit en blandning av olika landskap, en del sand men desto mer grona slettlandskap med kameler, hestar, getter och far. Vadret har varit till min fordel, jag hade raknat med betydligt varre, men storre delen av tiden har solen varit framme.

For er som inte visste ar farmor och farfar Tatarer, detta folk var pa sin tid en av Mongoliets storsta och maktigaste stammar. Kanske ar det en ledtrad till mitt nomadiska beteende det senaste aret? Eller sa har jag bara tittat for mycket pa disneydags och Indiana Jones i mina yngre dagar.

I vilket fall ventar jag nu pa det Kinesiska visumet sa att jag kan paborja slutstreckan mot Beijing.

Klassisk redogorelse:

1 September. Hovd

Efter att ha uppdaterad bloggen och gjort nagra sma reparationer pa cykeln sa stotte jag pa Team Roast Beef igen! James och George hade gjort sig av med sin Citroen i Ulgi och nu vantar de pa flyg till Ulaan Baatar.

Efter nagra pilsner besokte vi den lokala teatern som tydligen skulle bjuda pa en forestallning. Utan nagra storre forventningar satte vi oss ner och jag hade smugglat med en vodka flaska ifall det skulle bli for somnigt. Men det visade sig bli en festlig forestallning med mycket dans och song. Efterat kunde vi alla konstatera att det var vart de 10kr underhollningen hade kostat.

2 September. Hovd-overnattning i minibuss. 103km

Efter att ha sagt hejda till mina brittiska vanner, paborjades trampandet igen mot nesta stad 450km langre in i oknen. Uppe pa ett mindre pass ser jag mitt forsta buddistiska monument pa resan, det fattas bara nagra munkar tanker jag, istallet ser jag 2 jeepar med turister. Oken landskapet vexlar tillbaka till gront, med hestar och getter i stora lass. Under kvellningen borjar det regna och en mongol vid namn Monkgerkath, bjuder in mig samt ordnar sovplats i hans
minibuss.

3 September. Minibuss-oken camp. 98km

Magproblem och ett antal toa besok under natten. Tva imodium och tva ciproflux pa morgonen loser det problemet galant, iallafall tillfelligt. Snokledda toppar fortfarande och vadret ar varmt och soligt. Zereg ar en av tva byar langs med vagen mot Altai och har kops det pa nudlar samt mjolkchocklad av merket Alpen Gold for 5kr beten.

Overlagsen camping med utsikt over en snokledd 4000+ topp.


4 September. oken camp-oken camp. 110km

Anlander i byn Darvi nagon gang under morgon timmarna, bunkrar med nudlar och vatten, samt kex. Cyklar djupare in i oknen, sand med lite lost gras overallt. En minibuss stannar till vid vagen. De gor en film om de usla vagarna i landet. Syftet for att overtyga regeringen att bygga asfalt sa att manniskor kan ta sig till sjukhus under vintern och sa vidare.
De gor en kortare intervju sedan skiljs vi at. Det hela arrangerades av World bank.

I oknen lyssnas det bl.a pa: Enya, Timbuktu, The Strokes, Queen, The Killers.

25 minuter tar det mig att utan broska sla upp mitt mobila hem. Fran att ha valt teltplats tills att jag sitter och vantar pa att vattnet kokar till nudlarna i taltet. Bestyr som arrangerades under denna tid ar bl.a: spenna teltet med teltpinnarna sa att vinden inte prasslar mot materialet, lasa fast cykeln mot teltet med las fran ena sidan och ett rep runt hjulet in i taltet fran andra. Liggunderlag blases upp och vaskor samt sovseck fixas iordning inne i taltet. Slutligen till matlagningen.

5 September. Oken camp-oken camp. 103km

Vagen rett dassig, som en tvettbreda mestadels och det galler alla sidosporen ocksa, men det skiftar vissa partier ar helt okej och det gar att cykla i fantasiska hastigheter som 15-16km\h.

Mitt ute i ingenstans dar oknen borjar se ut som den i Oman, star en vagrestaurang, en portion med nudlar, getkott och potatis serveras, utsokt. Agaren forsoker blosa mig pa nagra dollar genom att ta turist priser, men till ingen nytta. Dock for jag betala han 5kr for att fa alla mina vattenflaskor fyllda, 7,5liter. Antagligen forsta gongen jag far betala for lite vatten.

6 September. Camp-Altai. 40km

Hade det inte varit for all variation pa nudelmerkena hade jag val trottnat pa denna rett enformiga maltid. En annan fordel ar den korta koktiden samt att jag numera har en flaska soya istellet for den klassiska tabascon.

Efter frukosten packas lagret ner och cyklingen gar 27km uppfor inte sa brant men uppat over 2000m enligt kartan. Val uppe genom en mindre bergskedja planar det ut och staden Altai skymtar. Det blir internet,skumgodis, dusch samt cykelrengoring fran all sand.

7 September. Altai-camp. 116km

Dagen da jag fick smaka pa vad Mongoliet har att erbjuda nar solen inte bjuder till.

Molnen ligger pa hela dagen. Oken och tomhet, forutom nagra lastbilar och jeepar som passerar ibland. Regnet forfoljer mig. Det blaser kraftigt fran sidan, slar upp taltet i en djur inghangnad for att undvika vinden.

8 September. camp-camp. 130km

Efter 20 kilometer passar jag en liten by langs med vagen och fyller pa med lite tilltugg. En jeep passerar och stannar langre fram. Det visar sig vara ett gang som har varit ute pa jakt nara Olgi. Kanns som rena VIP behandlingen har ute i Gobi oknen med stolar, bord samt kott, brod, egg, gronsaker, chocklad och laskeblask, tacksamt.

9 September. camp-yurt camp. 108km

Efter 27km passeras ett vattendrag som blev rett lurigt och kallt. Slar upp taltet nest intill en yurta och forsoker umgas med familjen, ryskan blir allt svorare att ta till desto langre jag kommer in i landet. Under natten borjar getterna att roja med mitt telt, det kanns som de forsoker hoppa upp pa det, ett beetende som jag bestraffar med att boxa pa getterna sa fort de trycker fejjan mot taltduken.

10 September. yurtcamp-camp

Trampar de sista 50 kilometrarna till nesta stad Bayankhongor. Firar med en Gulash samt en lang internet session.

11 Sept. 112km

Treffar ett Nederlandskt par som cyklar och vi byter lite vaginfo och har ett allmant litet cykelmote. De forsta cyklisterna jag stoter pa i Mongoliet. Teltar pa en stor grasslett, ett gang hestar hollers sig pa sakert avstand. I fjerran skymtas en yurta men jag far inga besok under natten.

12 Sept. 131km

En huslastbil passerar for att sedan venda och tuta efter mig. Det visar sig vara en expedition pa vag ut i djupaste Gobi for att genomfora en "Segling" tillbaka till Ulanbaatar. Deras tanke ar att anvenda en treljuling med segel som transport i oknen.

Efter ett pass och en lang nerforsbacke borjar det mongoliska asfaltsbygget. Till och fran nylagd asfalt samt medvind en fin combo.

Besoker en restaurang i staden Awacheer och forsoker fa vattenflaskorna fyllda. Under denna process ropar en packad mongol pa mig och vill att jag ska kopa vodka till han samtidigt som jag kikar ut och ser en grabb som rycker bort klistermarken pa min cykel. En av nackdelarna med att resa sjalv, man maste lamna cykeln ibland. Skont att cykla vidare, lamnar packade mongoler och kids bakom mig.

13 Sept. 158km

Harligt vader, en klassisk transport dag, mer av samma landskap och mycket Ipod. Asfalterad vag. Lagar lunch utanfor en affar och Mongolerna bara glor runt omkring utan att saga nagot. Givetvis ska det pillas pa cykeln ocksa det galler att vara pa sin vakt.

Vadret skiftar precis vid tid for camping runt 19 tiden. Omringad av svarta moln samt oska stenger jag in mig i taltet och kort darefter langa skurar.

14. Sept. 101km

Soligt pa morgonen och jag later teltet torka i solen. Oventat besok av tva mongoliska hestryttare som inspekterar nyfiket.

Efter nagra kilometer ser jag en annan langfardscyklist i fjerran som cyklar i samma riktning. Hon heter Bernadette och ar fran Nederlanderna, hon har cyklat i 18 monader och ar 52 ar gammal. Vi bestemmer oss for att sla folje till Ulan Baatar. Kul med sellskap igen. I byn Lyn slar vi upp talten pa en polisstation, fest middag med pulvermos och gronsaksrora med makaroner.

15 Sept. 55km

Dimma och kallt pa morgonen. Efter Lyn slutar asfalten, Bernadette som dessutom har en tyngre lastad cykel far kampa en del, men hon ar en jarntant sa det ar lungt haha. Detta ar hennes femte cykelvecka i Mongoliet. Innan Mongoliet hade hon spenderat 5 manader i Pakistan fremst i de norra och bergiga delarna. Sammanlagt har hon cyklat 5 ganger sa langt som jag har gjort pa min resa och hon skriver guide bocker for langfardscyklister pa nederlendska.

Bernadettes blogg: www.bernadette.reisprofiel.nl Bernadettes hemsida: www.escaper.info

16 -21 Sept. 78km Ulaan Baatar

Framme i Ulan Baatar, skon kansla. Samma kansla som nar jag cyklade in i Addis Ababa, och Dubai. Forsta gangen tanken slog mig att jag maste cykla vagen genom Mongoliet var i Teheran.
Eftersom det var da som jag fick information att kineserna inte tilldelade visum i centrala asien.

Aven nu efter OS i Ulaan Baatar ar det ett javla pill med det kinesiska visumet. Jag har varit pa ambassaden 2 ganger och varje gang vill de ha fler dokument uppvisade. Vad som efterfragas pa ambassaden ar bevis pa in och utresa. Samt hotel reservation och bankuppgifter. Jag fick hjalp hemifran att fejka en flygbiljett in i Kina och bankinformationen har genomgatt en omgang i Paint. I morgon den 22 sept hoppas jag kunna ansoka om det kinesiska visumet och fa det samma dag. Vidare maste mitt mongoliska visum forlengas med en vecka. Darefter kan jag cykla vidare.

I vilket fall er flyget hem bokat till den 15 oktober fran Beijing. Snart hemma igen, ska bli fint!


Tack for alla kommentarer i gastboken det peppar!



Tim