Djupare in i Mongoliet

Bilder/pictures: http://picasaweb.google.com/tim.bogdanov/MongoliaPart2#

Forsok att uttala Ulan Baatar med en mycket mork skonsk dialekt, detta har jag haft fantastiskt roligt at langs med vagen. Kanske ett tecken pa for manga dagar for mig sjalv? I vilket fall sa befinner jag mig nu i Ulan Baatar. Hjulen har rullat fremst pa grusvagar genom Gobi regionen som har varit en blandning av olika landskap, en del sand men desto mer grona slettlandskap med kameler, hestar, getter och far. Vadret har varit till min fordel, jag hade raknat med betydligt varre, men storre delen av tiden har solen varit framme.

For er som inte visste ar farmor och farfar Tatarer, detta folk var pa sin tid en av Mongoliets storsta och maktigaste stammar. Kanske ar det en ledtrad till mitt nomadiska beteende det senaste aret? Eller sa har jag bara tittat for mycket pa disneydags och Indiana Jones i mina yngre dagar.

I vilket fall ventar jag nu pa det Kinesiska visumet sa att jag kan paborja slutstreckan mot Beijing.

Klassisk redogorelse:

1 September. Hovd

Efter att ha uppdaterad bloggen och gjort nagra sma reparationer pa cykeln sa stotte jag pa Team Roast Beef igen! James och George hade gjort sig av med sin Citroen i Ulgi och nu vantar de pa flyg till Ulaan Baatar.

Efter nagra pilsner besokte vi den lokala teatern som tydligen skulle bjuda pa en forestallning. Utan nagra storre forventningar satte vi oss ner och jag hade smugglat med en vodka flaska ifall det skulle bli for somnigt. Men det visade sig bli en festlig forestallning med mycket dans och song. Efterat kunde vi alla konstatera att det var vart de 10kr underhollningen hade kostat.

2 September. Hovd-overnattning i minibuss. 103km

Efter att ha sagt hejda till mina brittiska vanner, paborjades trampandet igen mot nesta stad 450km langre in i oknen. Uppe pa ett mindre pass ser jag mitt forsta buddistiska monument pa resan, det fattas bara nagra munkar tanker jag, istallet ser jag 2 jeepar med turister. Oken landskapet vexlar tillbaka till gront, med hestar och getter i stora lass. Under kvellningen borjar det regna och en mongol vid namn Monkgerkath, bjuder in mig samt ordnar sovplats i hans
minibuss.

3 September. Minibuss-oken camp. 98km

Magproblem och ett antal toa besok under natten. Tva imodium och tva ciproflux pa morgonen loser det problemet galant, iallafall tillfelligt. Snokledda toppar fortfarande och vadret ar varmt och soligt. Zereg ar en av tva byar langs med vagen mot Altai och har kops det pa nudlar samt mjolkchocklad av merket Alpen Gold for 5kr beten.

Overlagsen camping med utsikt over en snokledd 4000+ topp.


4 September. oken camp-oken camp. 110km

Anlander i byn Darvi nagon gang under morgon timmarna, bunkrar med nudlar och vatten, samt kex. Cyklar djupare in i oknen, sand med lite lost gras overallt. En minibuss stannar till vid vagen. De gor en film om de usla vagarna i landet. Syftet for att overtyga regeringen att bygga asfalt sa att manniskor kan ta sig till sjukhus under vintern och sa vidare.
De gor en kortare intervju sedan skiljs vi at. Det hela arrangerades av World bank.

I oknen lyssnas det bl.a pa: Enya, Timbuktu, The Strokes, Queen, The Killers.

25 minuter tar det mig att utan broska sla upp mitt mobila hem. Fran att ha valt teltplats tills att jag sitter och vantar pa att vattnet kokar till nudlarna i taltet. Bestyr som arrangerades under denna tid ar bl.a: spenna teltet med teltpinnarna sa att vinden inte prasslar mot materialet, lasa fast cykeln mot teltet med las fran ena sidan och ett rep runt hjulet in i taltet fran andra. Liggunderlag blases upp och vaskor samt sovseck fixas iordning inne i taltet. Slutligen till matlagningen.

5 September. Oken camp-oken camp. 103km

Vagen rett dassig, som en tvettbreda mestadels och det galler alla sidosporen ocksa, men det skiftar vissa partier ar helt okej och det gar att cykla i fantasiska hastigheter som 15-16km\h.

Mitt ute i ingenstans dar oknen borjar se ut som den i Oman, star en vagrestaurang, en portion med nudlar, getkott och potatis serveras, utsokt. Agaren forsoker blosa mig pa nagra dollar genom att ta turist priser, men till ingen nytta. Dock for jag betala han 5kr for att fa alla mina vattenflaskor fyllda, 7,5liter. Antagligen forsta gongen jag far betala for lite vatten.

6 September. Camp-Altai. 40km

Hade det inte varit for all variation pa nudelmerkena hade jag val trottnat pa denna rett enformiga maltid. En annan fordel ar den korta koktiden samt att jag numera har en flaska soya istellet for den klassiska tabascon.

Efter frukosten packas lagret ner och cyklingen gar 27km uppfor inte sa brant men uppat over 2000m enligt kartan. Val uppe genom en mindre bergskedja planar det ut och staden Altai skymtar. Det blir internet,skumgodis, dusch samt cykelrengoring fran all sand.

7 September. Altai-camp. 116km

Dagen da jag fick smaka pa vad Mongoliet har att erbjuda nar solen inte bjuder till.

Molnen ligger pa hela dagen. Oken och tomhet, forutom nagra lastbilar och jeepar som passerar ibland. Regnet forfoljer mig. Det blaser kraftigt fran sidan, slar upp taltet i en djur inghangnad for att undvika vinden.

8 September. camp-camp. 130km

Efter 20 kilometer passar jag en liten by langs med vagen och fyller pa med lite tilltugg. En jeep passerar och stannar langre fram. Det visar sig vara ett gang som har varit ute pa jakt nara Olgi. Kanns som rena VIP behandlingen har ute i Gobi oknen med stolar, bord samt kott, brod, egg, gronsaker, chocklad och laskeblask, tacksamt.

9 September. camp-yurt camp. 108km

Efter 27km passeras ett vattendrag som blev rett lurigt och kallt. Slar upp taltet nest intill en yurta och forsoker umgas med familjen, ryskan blir allt svorare att ta till desto langre jag kommer in i landet. Under natten borjar getterna att roja med mitt telt, det kanns som de forsoker hoppa upp pa det, ett beetende som jag bestraffar med att boxa pa getterna sa fort de trycker fejjan mot taltduken.

10 September. yurtcamp-camp

Trampar de sista 50 kilometrarna till nesta stad Bayankhongor. Firar med en Gulash samt en lang internet session.

11 Sept. 112km

Treffar ett Nederlandskt par som cyklar och vi byter lite vaginfo och har ett allmant litet cykelmote. De forsta cyklisterna jag stoter pa i Mongoliet. Teltar pa en stor grasslett, ett gang hestar hollers sig pa sakert avstand. I fjerran skymtas en yurta men jag far inga besok under natten.

12 Sept. 131km

En huslastbil passerar for att sedan venda och tuta efter mig. Det visar sig vara en expedition pa vag ut i djupaste Gobi for att genomfora en "Segling" tillbaka till Ulanbaatar. Deras tanke ar att anvenda en treljuling med segel som transport i oknen.

Efter ett pass och en lang nerforsbacke borjar det mongoliska asfaltsbygget. Till och fran nylagd asfalt samt medvind en fin combo.

Besoker en restaurang i staden Awacheer och forsoker fa vattenflaskorna fyllda. Under denna process ropar en packad mongol pa mig och vill att jag ska kopa vodka till han samtidigt som jag kikar ut och ser en grabb som rycker bort klistermarken pa min cykel. En av nackdelarna med att resa sjalv, man maste lamna cykeln ibland. Skont att cykla vidare, lamnar packade mongoler och kids bakom mig.

13 Sept. 158km

Harligt vader, en klassisk transport dag, mer av samma landskap och mycket Ipod. Asfalterad vag. Lagar lunch utanfor en affar och Mongolerna bara glor runt omkring utan att saga nagot. Givetvis ska det pillas pa cykeln ocksa det galler att vara pa sin vakt.

Vadret skiftar precis vid tid for camping runt 19 tiden. Omringad av svarta moln samt oska stenger jag in mig i taltet och kort darefter langa skurar.

14. Sept. 101km

Soligt pa morgonen och jag later teltet torka i solen. Oventat besok av tva mongoliska hestryttare som inspekterar nyfiket.

Efter nagra kilometer ser jag en annan langfardscyklist i fjerran som cyklar i samma riktning. Hon heter Bernadette och ar fran Nederlanderna, hon har cyklat i 18 monader och ar 52 ar gammal. Vi bestemmer oss for att sla folje till Ulan Baatar. Kul med sellskap igen. I byn Lyn slar vi upp talten pa en polisstation, fest middag med pulvermos och gronsaksrora med makaroner.

15 Sept. 55km

Dimma och kallt pa morgonen. Efter Lyn slutar asfalten, Bernadette som dessutom har en tyngre lastad cykel far kampa en del, men hon ar en jarntant sa det ar lungt haha. Detta ar hennes femte cykelvecka i Mongoliet. Innan Mongoliet hade hon spenderat 5 manader i Pakistan fremst i de norra och bergiga delarna. Sammanlagt har hon cyklat 5 ganger sa langt som jag har gjort pa min resa och hon skriver guide bocker for langfardscyklister pa nederlendska.

Bernadettes blogg: www.bernadette.reisprofiel.nl Bernadettes hemsida: www.escaper.info

16 -21 Sept. 78km Ulaan Baatar

Framme i Ulan Baatar, skon kansla. Samma kansla som nar jag cyklade in i Addis Ababa, och Dubai. Forsta gangen tanken slog mig att jag maste cykla vagen genom Mongoliet var i Teheran.
Eftersom det var da som jag fick information att kineserna inte tilldelade visum i centrala asien.

Aven nu efter OS i Ulaan Baatar ar det ett javla pill med det kinesiska visumet. Jag har varit pa ambassaden 2 ganger och varje gang vill de ha fler dokument uppvisade. Vad som efterfragas pa ambassaden ar bevis pa in och utresa. Samt hotel reservation och bankuppgifter. Jag fick hjalp hemifran att fejka en flygbiljett in i Kina och bankinformationen har genomgatt en omgang i Paint. I morgon den 22 sept hoppas jag kunna ansoka om det kinesiska visumet och fa det samma dag. Vidare maste mitt mongoliska visum forlengas med en vecka. Darefter kan jag cykla vidare.

I vilket fall er flyget hem bokat till den 15 oktober fran Beijing. Snart hemma igen, ska bli fint!


Tack for alla kommentarer i gastboken det peppar!



Tim

Trampar vidare under hosten i Mongoliet

Bilder/pictures:

http://picasaweb.google.com/tim.bogdanov

6 Augusti. Bishkek-Ayo. 112km

Hinner knappt borja cykla innan jag stoter pa tva franska langfardscyklister som har passerat bade Ryssland, Mongoliet och Kazakstan. Uppmuntrad over samtalet fortsetter jag mot gransovergangen som gar ganska smidigt in till det nya landet Kazakstan.

Blir stoppad langs med vagen av nagra spanska killar som ingar i det mongoliska rallyt, jag far signera deras bil och vi hoppas kunna se varandra igen i Almaty.

Sover over pa ett av de upphojda borden i en restaurang.

7-11 Augusti. Ayo-Almaty. 134km

Hinner knappt komma igang med trampandet innan det ar dax att (jobba igen), visum ska fixas till Mongoliet och Ryssland.
Det ryktas om att det ryska transit visumet ar lettare att fa an det turistiska. Finns det ett alternativ over land foredrar jag detta.

Checkar in pa den billigaste holan i Almaty, som annars ar en dyr, modern och buissnes inriktad stad.

Jag blir forvonad nar jag ser att min rumskamrat ar en aldre herre runt 70. Ytterligare forvonas jag nar han dessutom visar sig vara svensk och heter Esbjorn. Men vad forvonar mig mest ar att han har besokt inte mindre an 175 lander, antagligen en av Sveriges mest beresta invonare.

Vi sag pa invigningen av OS tillsammans, och manga ganger testade jag hans kunskaper nar en okand nation entrade arenan och oftast hade han varit dar. Inte mindre an 30 ar av sitt liv har han levt pa resande fot. Aven, St Kitts and Nevis som Erik och Nino har skamtat mycket om tidigare pa resan hade han besokt.

Helgen i Almaty spenderades tillsammans med spanjorerna fran det mongoliska rallyt samt June fran Tokyo, tillsammans besokte vi alla sevarda platser i Almaty.

Ryssarna pa ambassaden kravde bevis pa min forsakring och mina papper reckte inte till, jag fick venda min till min mor hemma i Sverige som loste detta problem at mig. Inom en timme hade jag ett bevis mailat till mig och kunde pa samma dag plocka ut det dystert dyra (70euro for 5 dagar) transit visumet.

Nu gar resan norrut och planen ar att folja bergskedjan som delar Kazakstan och Kina.

12 Augusti. Almaty-Archarly. 149km

Blir bjuden pa vattenmelon av nagra nagra unga forsaljare. Det verkar som att krenga vattenmeloner verkar vara ett vanligt sommarkneg i Kazakstan.

Landskapet forvandlas till tort och sandigt ju langre jag cyklar ut ur stan.

Samtidigt som jag borjar spana efter en passande restaurang pa en parkering, blir jag omringad av ett gang journalister, som ar pa vag hem fran Peking och OS. Jag berettar om min resa och en av journalisterna borjar en insamling och ber folket runt omkring att legga ner sina slantar i min hjalm som henger runt styret. Manga bilder tas och jag besvarar journalisternas frogor.

Det slutar med att folket runtomkring hade skrapat ihop over hundra kronor samt en pase med kott frukt och brod haha, en liten sponsring ar aldrig fel, allt som hjalper ska jag knappast tacka nej till resonerar jag, fast sager ingenting om detta hogt. Dessutom recker nagon en ol i handen pa mig hehe.

13 Augusti. Archarly-camping. 154km

Landskapet bestor av kullar och i fjerran syns en bergkedja, cyklingen gar genom stora felt och hogt torrt gult gras overallt. Ett kortare stopp i den mellanstora staden Taldikkorgon for att kolla mail och vaxla pengar.

Efter att ha cyklat forbi en stor militar flygplats slar jag upp taltet pa ett grasplett skymd fran vagen.

14 Augusti. Camping-Sarqan. 128km

Fortsetter langs med bergskedjan som grensar mot Kina. Motvinden en stendig motstondare.

Framot kvellen hor jag nagra rop fran en restaurang och det visar sig snart att tanten vill bjuda mig pa mat. Dessutom ligger resturangen vid ett mindre vattendrag dar jag kan tvetta mig. Slar upp teltet restaurangen och njuter av ennu en gastning den forsta i Kazakstan.

15 Augusti. Sarqan-rest. 116km

Snokledda berg i fjerran lockar blicken och kameran.
I Quilik stannar jag for att kopa epplen nar en tant kommer halvspringandes och berettar att hennes son holler pa med sportcykling. Hon bjuder in mig till sitt hem for att bjuda pa lunch, och visa upp langfardscyklisten for sin familj och vanner.

Vidare treffar jag tva franska langfardscyklister som cyklar pa sina sitt cyklar, cyklarna ser merkliga ut men absolut inte obekvama, sittandes i en stol trampar de pedalerna framfor sig.

Treffar aven en japsare pa motorcykel pa vag mot Afrika.

Fragar pa en restaurang langs med vagen om det gar for sig att sla upp taltet bakom restaurangen. Snart blir jag avbruten i mitt taltuppsettande och agaren ger mig ett eget rum istallet. Men det visar snart bli en dyr natt, utan tvekan min dyraste. Innan jag lagger mig kommer jag ihog att jag kikade pa kartorn i kameran for att sedan legga ner den i en pose vid sangen.

16 Augusti. Rest-Polis checkpoint. 30km

Tittar i posen pa morgonen och kameran ar borta tillsammans med 10000 tenge.
Det fanns inget las pa dorren. I rummet intill sover agaren, vecker han samtidigt som jag kikar i hans rum efter kameran. Agaren en 150 kilos pjes hade jag antagligen merkt om han hade forsokt komma inanfor dorren, men saker kan man aldrig vara.

Det blir 30 bittra kilometrar till nermaste polischeckpoint.

Alla bilder fran Bishkek och framot, borta.

Funderar pa om jag kanske borde oka hem till Sverige, men viljan att fortsetta ar storre.

Dar anmaler jag stolden och en polisbil anlander fran staden Ursharal. Tillsammans aker vi tillbaka till platsen och letar efter kameran samt forhor agaren, men till ingen nytta.

Pa vagen tillbaka besoker vi en festival eftersom regionen firar 80 ar. Vi hamnar pa ett festbord som ar dukat med fantastisk mat och frukt, ett festligare bord har jag knappt sett nagonstans innan.

Vidare gor jag en anmalan pa polisstationen i Ursharal, vilket tar mig storre delen av dagen, poliserna verkar omotiverade till att jobba, men skanker mig en karta over Kazakstan iallafall.

Tillbaks till checkpointen for jag ta mig pa eget vis sa gott jag kan. Det blir till att lifta.

Valframme treffar jag nagra poliser som bjuder pa middag och teltet slas upp nara stationen.

17 Augusti. Checkpoint-restaurang. 144km

Underfrukosten som polisen bjod pa treffar jag en man vid namn Medelhan, han har en tshirt med texten Sharm el Sheijk och jag frogar han om han varit dar. Det visar sig vara en gova fran hans fru. Jag berettar om varfor jag ar har och om stolden, snabbt rycker han upp 5000 tenge som motsvarar 250kr och ger dom till mig, vilket medfor att jag slipper leva pa nudlar och vatten hela vagen till Semei som ar nesta storre stad. Oerhort tacksamt och sterkande.

Fortsetter trampa vidare genom ett landskap som mer paminner om oken.
For att lite senare pa dagen cykla upp pa det lite hogre och bergigare landskapet.

18 Augusti. Rest-camping utanfor Ayagoz. 92km

Regn och kallt det merks att sommaren holler pa att ta slut. Utanfor Ayagoz for jag en punka precis innan en polischeckpoint, forsoker laga den men mina limtuber har alla torkat. Testade med mitt universal lim men det funkade inte heller. Polisen hjalper mig att hoppa pa en lastbil som slapper av mig vid en bildecks reparator i Ayagoz, dar for jag min punka lagad och passar pa att inkopa en hel del nytt forhoppningsvis kvalitativt lim. Stoter pa fler mongolrally boys, som reparer en av sina bilar, vi byter nagra ord och de sager att min resa for deras att framsta som ett skemt. Vad man an hittar pa finns det alltid nagon varre, tanker jag. Som till exempel Esbjorn fran Stockholm, eller Salvador som vi treffade i Etiopien och Janne Corax i Bishkek.

19 Aug. Ayagoz-Georgievka. 166km

Under frukosten som bestog av stekta egg och brod visar nagra grabbar vad som forsegick kl 0430 nar en metoerit sags sakta susa ner i fjerran och lemna en lang roksvans efter sig. Beviset sag jag filmat pa deras mobiltelefoner.

Landskapet mestadels platt med avlagsna mindre berg och kullar. Halvmolnigt och medvind! Att ha medvind ar alltid sterkande man for sa mycket gratis.

Hanger upp talt och sovseck under lunch for att torka, efter nattens regnskur.

Treffar en fantastisk resturangagare som berettar for mig att idag ar jag hans gest, han fixar i ordning en banja dar jag kan tvetta mig och ett rum med las dar jag kan losa in cykeln och beholla nyckeln under natten, Dessutom bjods det pa mat och sovplats. Jag ar tacksam over att inte ha overgett hoppet pa godheten i detta folk ennu. Men vaksam la jag mig till sangs med allt vardefullt pa kroppen.

20 Augusti. Gorgievka-Semei. 111km

Efter nagra letta kilometrar borjar motvinden att sjala min kraft, hade igentligen tankt att cykla hela vagen till Semei denna dag eftersom jag har en del att styra innan det bar av mot Ryssland. Pa kvallen inser jag att det ar for langt kvar till Semei sa jag valjer att lifta sista biten in till staden, sa att jag har en hel dag i staden att fixa en ny kamera och skriva ner mina upplevelser innan de bottnar allt for langt ner i huvudet.

Efter att manga bilar passerar stannar en mindre lastbil och plockar upp mig.
Kvinnan i bilen hade sett mig tidigare pa dagen cyklandes och ville hjalpa till, hon berettar om staden Semei, jag fragar om karnvapen testerna som utfordes inte allt for langt fran staden men hon intygar mig att jorden ar ren fran radioktivitet eftersom hennes dotter har utfort tester pa jorden i runtomring staden.

Hon hjalper mig aven till ett billigare hotel samt prutar ner priset eftersom hon kanner agaren, tacksamt ytterligare en gang.

21 Augusti. Semei.

Frukosten bestod av nudlar lagade pa mitt kok staendes utanfor fonstret pa mitt rum. Vidare internet och en koll i affarerna efter en ny kamera. Jag beslutar mig for en likadan som jag haft innan dock nagot dyrare har an den var i Dubai vilket jag raknade med. Skont att ha kameran tillbaka sa att bilderna inte bara finns i mitt huvud.

Bilderna fran Almaty som jag har lagt upp pa bloggen tillhor alla min japanske van June.

22 Augusti. Semei-Ryskagransen. 122km

Cyklar genom tallskogar ut pa den platta landsbygden. Teltar precis utanfor gransovergangen till Ryssland. transit visumet borjar imorgon.

23 Augusti. Ryskagransen vid Veselojarsk-Barnaul. 51km

Efter en ganska utdagen gransovergang trampas det vidare mot den forsta storre staden Rubsovsk. Givetvis ska landet dar man ar fodd vara ett av de svoraste att komma in i (dyra visum, langa processer, allman byrokratisk otrevlig attityd). I vilket fall har jag nu cyklat fran Afrika till Sibirien vilket fyller mig med nagonslags gladje. Vagpolisen hjalper mig att stoppa en mindre lastbil och jag far aka med till den storre staden Barnaul. Ryssland kommer mest att handla om att lifta igenom eftersom jag knappast hinner cykla streckan pa fem dagar. Tar in pa vandrarhemmet Kolos.

24 Augusti. Barnaul-camping langs med floden Katyn. 23km

Liftar i tre bilar, dar den sista visar sig vara den roligaste, fullpackad med semestrande ryssar.
Camping platser langs med floden katyn finns det gott om, slar upp taltet och lagar nudlar till middag.

25 Augusti. Camp-Aktash. 5km

Liftar vidare med frilufsraven Leonid fran Novosibirsk. Han har spenderat mycket tid i Altai bergen fremst pa sin motorcykel och langt innan turist invationen och asfalten var lagd.
Vi slar lager precis efter byn Aktash dar de snokledda topparna borjar synas. Leonid styr upp brasa och lagar maten over oppen eld, imponerande och enkelt.

26 Augusti. Aktash-Tashanta. 88km

Cyklar langs med snokledda berg, for att lite senare stanna en lastbil och lifta en bit till. Lastbilschaffisen berettar att han har kort har sedan 70-talet, jag berettar att farden gar mot Ulan baatar, da skakar han pa huvudet och forsoker overtala mig att lifta, eftersom det finns vargar och ar kallt, ett nagot klassiskt argument som jag borjar trottna nagot pa.
Trampar de sista 50 kilometrarna mot gransen som ar stangd men oppnar imorgon kl 9.00 enligt ryssarna. Slar upp taltet men blir senare bortkord av nagon polis som sager att taltet star for nara gransstationen, jag papekar att det inte ar nagon militar zon, men da hotas jag med 15 dagar extra i Ryssland. Flyttar teltet 50 meter langre bort och kan sova ostort.

27 Augusti. TAshanta-camp i Mongoliet. 2km

Sista dagen pa mitt transit visum och jag befinner mig vid gransposteringen, for att undvika ett overstay i Ryssland. Kl 9.00 infinner jag mig vid porten men for informationen att jag maste lasta pa cykeln pa en lastbil de 20-30 kilometrarna over gransen. Oklart varfor och rett idiotiskt men sa ar det. Stoter pa nagra Mongol rally boys ( http://mongolrally.theadventurists.com/) som erbjuder sig att kora mig over gransen. Men det visar sig bli en lang vantan, lunch uppehall och sega ryssar gor denna overgang till den langsta pa hela resan. Runt kl 16-17 pa eftermiddagen kan jag entligen fa min stempel i passet. Jag sitter i en forlangd Nissan Micra, ett brittiskt hemmabygge. I den forsta byn ventar vi in de andra bilarna. Nar de anlander blir jag erbjuden att lifta till staden Ulgi, tillsammans med Team roast beef i deras harliga citroen som dessutom slapas av ett gang irlandare i en Wolkswagen Golf. Jag har svart att tacka nej till en liten road trip i en bokserad retro citroen i Mongoliet sa jag hakar pa.

Men resan blir ganska kortvarig, da morkret faller och vi ar pa vag upp for ett pass, golfen ger upp, lutningen uppfor for stor och vi maste sla lager for natten, kylan ligger pa da vi befinner oss pa runt 2400m. Snabbt upp med taltet och ner i sovsecken, tacksam over att ha slapat med mig min relativt tunga vinterseck, da detta klimat ar vad den igentligen ar till for.

28 Augusti. camp-Ulgi. 52km

Frost pa morgonen. Mongolrally killarna har knappt kunnat sova i kylan. Harifran borjar cyklingen tanker jag och packar ihop mina prylar. Landskapet ar ju perfekt for en cykel runda.
Upp over passet och ner ner ner till Ulgi "City" som det star pa skylten in till staden. Slar upp taltet pa en camping och inhandlar handskar mossa, och en flisjacka for det kommande kalla klimatet.

29 Augusti. Ulgi-Tolbo. 84km

Grusvagarna tar mig upp och ner genom det mongoliska hoglandet, ibland svart att hitta vart vagen gar nar de delar pa sig, men oftast gar det att cykla i princip overallt. Kartan som jag fick av en osterrikisk flod raftare anvands ofta for att inte vika av fran kursen. Aven kompassen som mamma skickade med sa att jag inte skulle cykla vilse kommer antligen till anvandning haha.

I byn Tolbo treffar jag en rysktalande kazak som bjuder in mig till sin gard dar jag kan sla upp taltet och vila ut efter grusrojjet.


30 Augusti. Tolbo-camp. 108km

Upp och ner over tva pass for att senare cykla ner till det mer ovenliknande landskapet.
Stoter pa tva ryska jeepar som ar pa vag fran Ulan baatar till Moskva. Vadret kanon, t-shirt, flippflopps och shorts fortfarande. Netterna ar visserligen kalla men i sovsecken sover jag gott.

31 Augusti. Camp-Hovd. 43km

1 September. Hovd

Klassisk blogg uppdaterings paus har i Hovd. Samt for att ladda om batterierna infor de kommande Gobi oknarna, jag raknar med spennande cykling, och forhoppningsvis solig.

Forovrigt harlig trailer grabbar,

Vi hors igen i Ulan Baatar!