Antligen aterforenades vi med Nino i Damaskus vilket var enormt trevligt. Just nu sitter vi under sista kvallen i Jerusalem och diskutionerna handlar mestadels om vagval efter att vi har natt Egypten.
Dag 71. Aleppo
Storre delen av dagen spenderades pa ett internetcafe i centrala Aleppo. Diskutionen handlade mestadels om vi skulle vanta in Nino pa plats eller cykla vidare till Jerusalem for julfirande. Beslutet att cykla vidare genom Syrien och vanta in Nino i Israel eller Egypten blev resultatet. I detta lage skulle Nino forfarande cykla fran Istanbul. Vidare spenderades dagen med att se alla dessa oandliga marknader (Souks). En spannade upplevelse med tanke pa att det ibland foll ner hagel i samma storlek som kokosbollar och det snabbt blev en atmosfar av kalabalik pa gransen till panik ett helvetiskt rojj helt enkelt (Erik fick en rejal regnhagelkafting pa nasan). Joost gjorde nagra inkop iform av: en kostym, skjorta, Fenerbache matchtroja, Syriansk matchtroja och ett par Rayban pilotbagar for den dystert stora valutavardet av 10kr.
Dag 72. Aleppo - Khan Sheikhon. 85km
Fin cykling ut ur ett soligt Aleppo mot den syrianska lansbygden. En latt medvind agerande fossilbranslefri motor for oss. Lunchen iform av det valsmakande syianska pitabrodet tillsammans med bredbar ost fortardes utanfor Eblaruinerna, vilka agerade ytterligare bevis for den tidiga civilisationen i landet. Vidare blev ikapp korda av en motorcyklist som fardades med sina tva sma soner propert kladda i sma skinnjackor (hjalm och bilbalten existerar knappt i syrien). Mostafa som denna man hette bjod pa traditonellt vis in oss for en valspakande muslimsk maltid och vi vora kunskaper om den muslimska kulturen forbattrades.
Natten tillbringades pa en bensinstation dar vi blev inbjudna igen och en hel uppsjo av syrianer besokte oss for att umgas och utbyta erfarenheter over nogra koppar te.
Dag 73. Khan Sheikhon - Homs. 75km
Ett stopp i staden Hama dar vi spanade in stadens kannetecken iform av gammla, enorma vattenhjul som anvandes till oklara aktiviteter. I Homs hittade vi ett klockrent hotell helt i voran smak, billigt och ett stort sovrum med 4 sangar och plats for alla vora prylar. Vidare pa kvallen kande vi oss manade efter ett antal shavermas att entra ett Hamann dar vi forst spenderade en tid i den antika och val uppvarmda angbastun, foljt av en helkroppsrenjoring (inklusive kansliga omroden) av en harig syrian. Antagligen har vi aldrig varit so rena som idag.
Dag 74. Homs - Hassie. 35km
Dagen fick en tidig start for att med lokala kommunikationsmedel ta oss ut till det valbevarade fortet Krak des Chevaleir. Tempelriddar intresserade som vi ar tog vi en guidad tur i detta crusaider neste. Att fortet var belaget pa 650 meter over havet och vadret var pa trevligt humor gjorde inte upplevelsen samre. En minibuss tur tillbaka till Homs vi var tillbaka pa vora favorit transportmedel. Solen gick ner kring 16.30 och vi svangde av mot den narliggande byn Hassie. Tva poliser stannade till och undrade vad som var pa g, medan vi tog en valsmakande kokos kaka i den lokala minimarketen. Samtalet kretsade kring alternativa sovplatser tills en av polismannen ville bjuda in oss till den stromlosa polisstationen for en kopp te. Sovplats arrangerades hemma hos en familj i Hassie som bjod pa valsmakande kakor som pa ett elakt vis infekterade Eriks och Joosts mage med stridslystna bakterier pa besta berserker humor. Detta resulterade i flera rundor under natten till den narliggande toaletten, det blev en svettig natt for dessa annars sa resistanta pojkar.
Dag 75. Hassie - Damaskus. 120km
Dagen borjade ett avslappnat tempo blandat med oroliga magar. Joost bestemde sig for att lifta till Damaskus eftersom han inte fick ut nagot av att cykla med en kass mage. Vi andra kampade pa genom den spektakulara, bergiga stenoknen. Vi anlande till Damaskus runt 17.00 tiden och tog in pa det overprisade backpacker hotellet Al Haramain(mycket billgare boende finns att hitta i de kristna kvarteren i gammla damaskus), dar vi motte upp Joost. Prisnivan kompenserades dock valdigt snabbt av vardet man for ut nar man traffar andra skona resenarer. Vidare fick vi reda pa att Nino hade bestammt sig for att ta en buss fran Istanbul for att sa snabbt sa mojligt ateransluta till gruppen. Glada blev vi nar vi sag att han skulle anlanda redan nasta dag!
Dag 76. Damaskus
Under hostelfrukosten traffade vi en kinesiska tjej som hade rest med buss genom norra Pakistan och Karakorum Highway, vi traffade aven en tysktjej som hade cyklat till Syrien fran Scotland. En obligatorisk stadsvandring i denna smatt hetsiga stad mitt under de muslimska hogtiden EID. Vi anslot med Nino igen runt 21 tiden och intog nagra (ganska manga) aterforeningspilsner. En avslappnande kansla intog kroppen nar ganget var komplett igen!
Dag 77. Damaskus
Forsatta stadspromenader foljt av ett mysigt cafe besok i gammla Damaskus och nagra minuters filosoferande kring Richard Lejonhjartas funktion pa Saladin statyn sittandes bakom Saladins hast, handlar det om fornedring eller respekt? Vidare besokte vi den stora mosken och aven en valspaklig undanflykt fran det arabiska koket till en kinesisk restaurang som serverade fantastisk chicken fried rice med vorullar till forett.
Dag 78. Damaskus - Khirbet. 80km
Flytet med vadret holler i sig och vi lamnar ett vindstilla och soligt Damaskus. Cyklingen gar i ett lagt tempo eftersom Erik och Joost forfarande kampar med magproblem. En skon rast utanfor ett enkelt cafe i ett fantastiskt bekvamt klimat med en pose cashew notter forgyller dagen. Vi stannar till i staden Izraa for att inta en falafel sandwitch till lunch och positivt overaskad blev man nar den visade sig vara gratis. Vi tackade och bugade for maltiden och slutar aldrig forvonas over den muslimska gastfriheten. Nar skymningen foll stannade vi for natten i staden Khirbet. Sa fort vi antrade staden blev vi inbjuda till ett kontor langs med vagen dar mannen satt och drack te tillsammans. Forvonade fejjs fick vi allihopa nar vi blev erbjudna en guidad tur i kontorets otervinningsfabrik dar vi testade pa diverse aktiviteter som att skyffla gammalt brod i en foder produktionskross, lasta lastbilar med enormt tunga foder sackar, skyffla plast artiklar i en plast kross allt under forhollanden som skulle fatt halsoinspektionen dar hemma att tappa hakan anda ner till andra sidan jorden. Slaggplats blev vi tilldelade i bonerummet.
Dag 79. Khirbet-Az Zarqa. 70km
Vi blev serverade frukost hemma hos en av studenterna vi traffade dagen innan pa kontoren. En mysig familj som serverade en delikat frukost pa muslimskt vis sittandes pa golvet och fylla pitabrodet med diverse delikatesser som falafelrora, eggblandning, oliver, med mera. Gransovergangen till Jordanien gick smidigt och visat gick pa en cirka 100kr. Strax utanfor staden Az Zarqa for Joost en punktering som vi har enorma svorigheter att laga. Joost som vid detta laget ar en erfaran punkterings expert med inte mindre an 12 punkteringar under resan har enorma svorigheter att reparera slangen denna gang. Morkret faller och vi pillar med hjulet tills vi for besok av en mindre lastbil som erbjuder en lunch och skjuts till den narliggande staden Az Zarqa, efter en diskution beslutar vi for att lifta med dessa tva enormt trevliga man. Middagen var fantastisk och de erbjuder oss skjuts genom det hektiska Amman. Vi tackar ja till erbjudandet och slipper cykla genom ett morkt och hetsigt Amman. Sovplats hittar vi i fororterna till Amman bakom en fabrik. Vi blir vackta runt 24 tiden av fabriksagaren som tycker att det ar for farligt att sova utomhus och vi blir erbjuda att sova undertak pa fabrikens parkeringsplats som dessutom ar bevakat.
Dag 80. Amman - King Hussein Brigde. 45km
Dagen inleds med att parkerings vakten bjuder oss pa en frukost och vi ar inte sena med att tacka ja. Cyklingen ar fantastisk ner till Jordan valley som ar varldens lagsta punkt cirka 400 meter under havet. Ett paradis for geologer som alskar fossiler. Nere i dalgangen odlas det bananer och dem militara narvaron okar desto narmare vi kommer till den Israeliska gransovergongen for ovrigt den enda dar man kan komma in och ut ur Israel utan att fa en stampel i passet sa tekniskt satt befinner vi oss i Jordanien just nu. Vi hoppas att gransvakterna ar pa lika bra humor nar vi skall ut ocksa. En obligatorisk bussresa mellan Jordanien och Israel ar ett moste en stracka pa cirka 4 kilometer. langs med bunkrar, vaktorn och andra militara foremol. Nar vi anlander till Israel far vi ta av alla cykelvaskor och gora den klassiska flygplansproceduren. Vidare foljt av mer kontroller eftersom vi har varit i Syrien i 11 dagar blir samtliga forhorda cirka 15 minuter. Nino smiter forbi enkelt eftersom han bara har 3 dagar i Syrien. Medan vi andra for spendera 3 timmar i vantan pa att fo tillbaka vora pass. Under tiden blir vi bjudna pa en valsmakande macka inklusive dricka. En annan intressant detalj var att de flesta som jobbade pa den israeliska gransovergongen var kvinnor under militartjanstgoring. Tillslut fick vi passera utannagra stamplar i passet. Direkt nar vi hade passerat gransovergangen sa far jag en punktering som repareras och vi hittar sovplats vid en bevakad Israeliskstation cirka 2 kilometer fran gransovergangen.
Dag 81. King Hussein Brigde - Jerusalem. 40km
Julafton idag! Vi splittrades pa morgonen da jag valde att cykla till Jerusalem och de andra lifta.
Vi mottes upp senare under dagen och kunde tillsammans aka ut till Bethlehem for att fira in Julen. Julfirandet i Bethlehem visade sig dock bli en besvikelse pa grund av flertalet faktorer. For det forsta hade vi inga biljetter till nattmassan. Utanfor kyrkan fick vi sta och lyssna pa en orkesteter som var nagot av det samsta vi har hort. Dessutom sag hela Bethlehem ut som en stor soptipp. Vi atervande till Jerusalem, passerade denna enorma mur som splittrar det ockuperade omradet ifran det israeliska. Sedan foljde den storsta overaskningen sedan Vlad Tepes byggde Bran castle. Joost den flygande hollandaren lyckades med det omojliga att vanda pa en femoring och duka upp ett sallan skodat Julbord. Vilket resulterade i en mysig julafton trots dystra Bethlehem.
Dag 82-86 Jerusalem
Foljande aktiviteter har sysselsatt dessa dagar:
Klagomuren
Macdonalds
Spagetti bolognese
Falafelslukning utanfor Damaskus Gate
Cykelrace genom Jaffa gate
Besok pa The Holy Supulchere (mysig kyrka)
Sympatiburit cyklarna dar Jesus bar korset pa Via Dolorosa
Spenderat monga dagsbudgetar i cykelaffar. (Nya cykeldatorer, parktools, Joes antiflat)
Flytit som cheddarskivor i Doda havet
Stenbocksspaning i Jordan Valley
X antal pilsner pa Hebron hostel med Frimuraren McMark
Fortart svenska chocklad-dalahastar
Lagat liggunderlag
Lagat frukost pa hosteltaket
Diskuterat kvantfysik med Cambridge-professorn
Nu drar vi i samlad trupp till Egypten for att sola och bada i Roda havet.
Puss pa er!
Bilder publiceras vid ett senare tillfalle! Sorry
fredag 28 december 2007
torsdag 13 december 2007
Tour de Turkey
Marhabar! Mycket har hant den senaste tiden, vilket dock kanske inte marks po bloggen. Till att borja med har en av cyklisterna temporart bytts ut mot en annan. Det borjade med att trion utokades till en kvartett i och med att hollandaren Joost som vi traffade i Istanbul, inte var sen med att hanga med oss ner mot Israel. Joost har sjalv cyklat fron Holland och vi stotte po han en kvall po vorat hostel dar det utbyttes rovarhistorier (vi cyklister emellan). Nogra dagar efter att vi lamnat Istanbul upptackte Nino en defekt po sitt bakhjul - namligen en spricka i falgen, och vi kunde snabbt konstatera att han behovde ett nytt bakhjul. Nino valde att atervanda till Istanbul for att invanta ett nytt hjul som skickats fron Sverige.
Just nu sitter vi i den underbara staden Aleppo i Syrien och tankte nu redogora for vad som hant sedan sist vi skrev. Idag ar det den 13e december och sjalvaste Luciadagen hemma i Sverige, vilket vi har firat med x antal kebab och en fin gnutta sol. Holl till godo!
Dag 52 - 56. Istanbul.
I Istanbul hade vi ett langre depostopp och njot av allt staden hade att erbjuda. Bland aktiviteterna var:
Sultanens palats
Taksim Square
Casio-klockshopping
Mobilladdare-shopping
Cykelaffarsletande
Reservdelsinkop
Cykelreparation
Traffade fler longfardscyklister, bl.a Stephan och Christian fron Tyskland
Rami Koc musem (Ett moste for grabbar, har finns en ubot, motorer, datorer samt flygplan + allt annat karigt)
Inter - Fenerbache (Zlatan natade)
Fixat Letter of Recomendation po Svenska konsulatet
Big King XXL po Burger King
Utelivsaffarer
Besiktas - Marseille po hostel Sultanen
Visum till Syrien
Pilsner i parken med regnskogsforskaren som spenderat sju or i Sydamerika
Detta ar exempel po vad man kan hitta po i Istanbul!
Dag 57. Istanbul - Iznik. 60km
Detta var dagen do vi en gong for alla skulle lamna Istanbul. Vi valde att gora detta genom att ta en bot till staden Yalova som ligger po andra sidan Marmarasjon, detta for att undvika den enorma trafiken ut ur stan. Efter en vecka utan cykling, borjade vi dagen med ett lattare pass. Vi cyklade vidare genom enorma olivodlingar och kunde efter nogra provsmakningar konstatera att sasongen inte var den ratta. Frammot kvallen kom vi fram till stan Iznik och slog lager vid den narliggande sjon dar vi spisade makaroner med sos.
Dag 58. Iznik - Bilecik. 77km
Vi gick upp relativt sent po grund av stundande regn och rusk. Farden gick vidare genom en hel del smo byar och det blev allt mer klattring. Vid slutet av dagen lattade regnet och vi fick nu den forsta punkan po resan. Det var Tims framdack som gav vika, och efter ungefar 30minuter var vi po vag igen och kunde konstatera att vi klarat oss ganska bra fron punkteringar hittils. Kvallen avslutades genom en lysande uteslaggsplats po ett pool-omrode med tak tillhorande en narliggande restaurang.
Dag 59. Bilecik - Eskishehir. 75km
Denna morgon vaknade vi upp till minusgrader, och blev bjudna po brod av en restauranganstalld som fortfarande var lite rod om nasan sedan gordagens festkvall. Morgonen erbjod en hel del klattring och det var ockso har som olyckan skedde. Nino sa till skvadronen att stanna po grund av att nogonting kandes fel po bakhjulet nar han bromsade, och efter en ytlig inspektion konstaterade vi do sprickan i falgen. Nino och Tim valde att lifta till narmaste storstad medans Erik och Joost fortsatte po cykel. Nino och Tim letade upp en cykelreparator, som Nino inte riktigt ville overlota sin cykel till po grund av allt for darriga hander och att han aldrig verkade ha sett ett Shimano XT nav forrut. Nino stack och kollade Internet medan Tim vaktade hans tillhorigheter. Nino fick kontakt med tillverkaren av hjulet hemma i Sverige och funderade po hur han skulle ta tag i problemet. Nar kvartetten senare po kvallen oterforenades blev vi bjudna po mat hos en enormt trevlig familj som sett spektaklet med hjulproblemet. Voran forlaggning slogs upp po en grasmatta langs stadens huvudled.
Dag 60. Eskisehir - Emirdag. 105km
Sallskapet vaknade med frost po sovsackar och vaskor och vi kande att temperaturen var annorlunda po det Anatoliska hoglandet. Nino valde att stanna kvar i Eskisehir och ville att vi andra skulle fortsatta farden osterut. Vadret var kanon med en gnutta motvind och vi tog efter nogra timmars cykling rast po en liten polisstation dar vi blev bjudna po nogra koppar te. Vi stretade po genom motvinden fram till staden Emirdag dar morkret redan var framme. Kvallsmaten bestod av smo prinskorvar med brod som vi stekte upp po vort kok i en overgiven gammal byggnad. Vi drog vidare mot Internet for att fo kontakt med Nino, och kvallen avrundades med ett besok po en nyoppnad bensinmack dar vi var de forsta turisterna och som tack for detta fick vi nogra chokladkakor och det obligatoriska teet. Vart att notera var att toaletterna var de frashaste po resan. Vi slaggade po baksidan av bensinmacken och somnade ganska snabbt efter en fin dags cykling.
Dag 61. Emirdag - Aksehir. 110km
Morgonen borjade med frukost po den lokala restaurangen dar vi inmundigade en av Turkiets specialliteter - namligen en soppa kallad Chorba med oandliga mangder brod. Vi fick nu reda po att Nino tagit sig till Istanbul och vi kunde inte gora annat an att fortsatta. Cyklingen innebar till en borjan en enorm motvind och uppforsbackar vilket gjorde att vi knappt kom fram over huvud taget. Till slut kom vi i alla fall till staden Cay dar vi inte kunde gora annat an att acceptera erbjudandet om en Cay. Efter ytterligare nogra mil var vi framme i Aksehir dar vi ot Pide till kvallsmat, en annorlunda variant av pizza. Nojda over dagens etapp gick vi till sangs i en overgiven fabrikslokal. Po natten fick vi besok av tvo turkar som nyfiket kikade in genom vort lilla tillholl, och efter en kort konversation gav de sig av igen.
Dag 62. Aksehir - Konya kermaikfabrik. 90km
Vi trampade po i den allt mer vanliga motvinden efter en sen frukost som bestod av en limpa brod med enorma mangder chokladkram po. Motvinden tilltog konstant ju langre vi cyklade och nar vi var ute i ingenstans kande vi att nu var det nog, do vi nasten holl po att blosa av cyklarna och nastan inte kom fram over huvud taget. Vi tog skydd i en helt ny, ando overgiven - enorm keramikfabrik. Vi hade inte inhandlat nogon mat infor kvallen utan gjorde en fin middag po leftovers, bland annat lite soppa, nogra makaroner, en konserv med hackbraten samt nogra skivor knackebrod. Det bloste helt villt utanfor och vi var stundtals radda att hela byggnaden skulle falla sonder. Stormen som pogick utanfor var i Gudruns kalliber. Till slut kunde vi ando somna till fabrikens stonkande och knakande, men vaknade nogra timmar senare. Detta var inte av stormen utan av en skallande hund tillsammans med dess enogda(!) agare som lyste oss i fejan med sin startreksfussionsdrivna-utomjordsdiodficklampa och vi var till en borjan ganska skraja, och Tim holl sin AntiHund-pepparspray i hogsta beredskap. Att nogon ens hade tagit sig in i fabriken var for oss helt otroligt, fabriken kandes som en rymdbas po Mars. Medans Joost avvaktande log kvar i sovsacken borjade Tim prata med den enogda mannen. Det verkade som att han ville att vi skulle ge oss ivag, men han forsvann efter nogra minuter. Vi log och fattade ingenting och log och diskuterade den absurda situationen tills han fem minuter senare kom fram igen. Denna gong tog Erik till orda och borjade med kroppssprok forsoka visa att vi bara ville sova har for natten. Den enogda mannen var envis med att har skulle vi inte sova. Nar vi borjade packa ihop voran utrustning borjade han dock rycka i oss och ville att vi skulle folja efter. Nogra minuter senare var i framme i hans lilla stuga och det var har mannen ville att vi skulle sova. Det var en riktigt mysig liten timmerhuggarstuga dar kaminen gick po hogvarv. Vi blev bjudna po lite kex och Turkish delights av mannen som verkade ha som yrke att vakta fabriken och dess omgivningar. Snart somnade sallskapet in men Erik som sov narmast spisen vaknade svettig till tusen och konstaterade ganska snabbt att temperaturen snart var po vag till aggregationsnivo fyra, namligen plasma.
Dag 63. Konya keramikfabrik - Konya. 40km.
Morgonen erbjod fortfarande lite blost och regn, och som om detta inte var nog upptackte Erik sin forsta punka i framdacket. Snart var vi dock po vag igen och rullade efter nogra timmar in i staden Konya, dar vor jakt po McDonalds slutade med Pide och nogra Tavuk-Doner hos den lokala syltan. Vi beslutade dock for att ta in po hotell, och do det billigaste i hela Konya. Vi fick vad vi betalade for men njot ando av en natt utan stormar och besok fron demoner. Erik inhandlade ockso ett par brallor och vi tog oss tid att besoka Alladin hill, som var stadens turistfalla.
Dag 64. Konya - Eregli. 145km.
Vi gick upp med tuppen och tog oss snabbt ut ur stan efter en kort frukost bestoende av nogra limpor brod, chokladkram, ost och lite mjolk. Till en borjan hade vi valdigt hog fart och var nojda over att cykla i ett relativt vindfritt landskap. Framrusningen stoppades efter nogon timme av en punka i Joosts framhjul, och vi tog en liten rast dar Tim tog fram sin nyinkopta miniradio dar vi lyssnade po Turkisk pop samt lagade innerslangar. Vi trampade po genom ett ganska kalt och platt landskap och kom snart fram till en olycksplats dar en lastbil full med molarfargsburkar valt fron vagen, antagligen till foljd av stormen nogra dagar tidigare. Efter ett tag borjade dock vyerna att andras och nya bergsmassiv tonade fram langs horisonten. Ett antal vildhundar jagade oss titt som tatt under farden, men vi kom helskinnade fram till ett overgivet gammalt hus dar vi slog lager och kokade upp den klassiska pastaroran, med avslutande kaffe och en snus fron det ledsamt sinande lagret. Efter lite prat om sovsacksmodeller och utelivsprodukter somnade vi snart in och vora ben kunde pusta ut efter en fin dags cykling.
Dag 65. Eregli - Gulek. 115km
Cyklingen borjades po ganska platt mark langs bergsmassiven, och snart kom vi ut po den storre vagen som skulle leda oss ner fron plattan och ner till Medelhavet. Vi klattrade ytterligare tills vi nodde hojden av 1400m for att sedan susa ner x antal hojdmeter, och sedan upp igen tills vi kom till ett helt snobetackt omrode dar vi spekulerade i ett oppnandet av en ny skidanlaggning. Till slut kom vi fram till en overgiven by dar vi slog oss till rot for natten. Vi satte oss po ett litet hak dar vi kollade in derbyt Fenerbache - Galatesaray, po storbilds tv. Hypen kring Roberto Carlos var enorm do kommentatorn namnde hans namn, i stort sett hela tiden. Efter matchen och nogra koppar te klev vi till sangs i en overigven lagerlokal.
Dag 66. Gulek - Adana. 110km
Vi startade denna morgonen nedfarden fron bergsmassiven, efter en lattare klattring. Nu borjade vi rulla nedfor i ett rasande tempo och vi bevittnade en enorm forandring i bode klimat och omgivning. Fron att ha varit i ett helt snotackt landskap med ungefar 60cm sno, var vi efter nogra timmar och 1400 hojdmeter nere bland palmer och fuktigt behaglig luft. Vi ot nojda en god frukost vid slutet av nedfarden dar vi lyriska pratade i munnen po varandra over den otroligt komfortabla temperaturen, dofterna och foglarnas kvitter. Nu cyklade vi igenom enorma odlingar av klementin och apelsintrad, och vi kunde inte motsto frestelsen att provsmaka nogra av dessa, och nu borjade den storsta klementinfrossningen sedan Vlad Tepes la sig tillratta i kistan. Det var de absolut godaste klementinerna vi nogonsin atit, och kanslan av att sto och plocka dessa farska och mogna frukter direkt fron traden ar nogot av det finaste vi erfarit. Vi rullade po mot den storre staden Adana dar den gyllene mosen fick sig ett adelt besok. Vi satte oss vid ett internetcafe en liten stund for att senare bege oss ut ur staden. Denna kvall lyxade vi till kvallsmaten lite extra genom att steka upp skivad potatis, prinskorvar samt stekt agg. Och gott smakade det!
Matta och belotna borjade vi leta efter sovplats under tak. Detta resulterade i en liten parkering bakom en bensinmack. Vi frogade vanligt bensinmacksoperatoren om lov. Vi fick inte bara lov att sova dar, vi blev aven mottagna battre an hos finaste femstjarniga hotell. Platsen dar vi skulle sova var fron borjan bara en platt med betong och ett tak, men snart kom mannen fron bensinstationen ut med bord och stolar, och senare aven en bricka med te och en hel hog av kex och godsaker. Nar han sog det stundande regnet, gick han glatt fram till sin bil som stod lite langre bort under samma tak, loste upp den och erbjod oss att sova i denna. Till en borjan klarade vi det bra, men snart krop sig regnet och vattenpolarna anda fram till madrasserna. Erik och Joost forsokte att fo lite somn i Mazda 626an medans Tim hittade en torr o som fortfarande kampade mot de angripande vattenmassorna.
Dag 67. Adana - Yakacik. 115km
Regnet fortsatte aven under morgonen, och sallskapet poborjade cyklingen osterut mot staden Ceyhan. Efter ganska ihardigt regn kom vi till slut fram till staden, dar vi kopte nybakat brod och blev bjudna po annu nogra koppar te av en restaurangagare som inte riktigt fattade vad vi holl po med. Vi cyklade po och vande cyklade mot soder. Vi fyllde po apelsinforrodet med nogra kilon och snart nodde vi for forsta gongen Medelhavet. Nar morkret foll, ungefar vid halv fem po kvallen, stannade vi i Yalacik. Trotta po makaroner och multibranslekok testade vi stadens specialiteter - namligen pide och kebab. Mycket valsmakligt var det! Vi hittade dagens sangplats vid en gammal moske, dar vi hittade ett litet forvaringsrum inhugget i fasaden. Vi somnade in till regnets smatter utanfor och hade nogra ganska behagliga timmars somn. Nogra timmar senare, narmare bestamt klockan halv fem po morgonen vaknade Tim av roster i bakgrunden och sog ett och ett halvt huvud sticka fram bakom vaggen. De borjade kuta ivag med en gong, och snart vaknade Erik och Joost. Vi sog att vaskan med kokstillbehor och proviant var oppen, och kunde konstatera att de tog vorat gemensamma cykellos samt tvo flaskor tabasco. Dessutom tog de Joosts kangor, villket resulterade i en skolos hollandare morgonen darpo. Ganska trokig och onodig stold, men var ganska glada over att de inte stulit mer prylar.
Dag 68. Yakacik - Ingemansland (Gransen mellan Turkiet och Syrien). 120km
Det forsta vi gjorde po morgonen var att hitta narmsta skobutik dar Joost kopte ett par nya sneakers for ungefar 130kr. Reveljen inmundigades vid en liten affar dar vi pratade med affarsforestondaren samt en av stadens poliser. Vi vinkade hejdo och vande hojjarna mot Iskenderun dit vi nodde efter nogon timme. En riktigt harlig stad, full med palmer och medelhavskansla! Solen kom fram precis lagom till klattringen av ett litet pass po 700m, vilket gjorde att vi bytte om till shorts for en stund. Val uppe po passets topp var vi uppe bland molnen och cykellamporna fick sattas po, likaso jackor infor den stundande nedforsbacken. Efter nogra timmars ganska hord cykling nodde vi gransen mellan Turkiet och Syrien. En mil innan gransen borjade en enorm ko av lastbilar att radas upp, och vi cyklade i morker, i promenadhastighet langs dessa, diskuterandes allt och inget. Snart sog vi ljuset fron gransstationen tonas upp bakom kroken av ett berg, och efter nogra minuter var vi framme. Val po omrodet borjade vi leta efter en plats att sova, men kunde inte tanka oss att detta skulle vara tillotet po ett stalle som detta. Vi hade fel och fick tillotelse av polischefen efter lite fotbolssnack, att sova under taket till ett vaxlingskontor.
Dag 69. Ingemansland (Gransen mellan Turkiet och Syrien) - Aleppo. 55km
Vi cyklade in i Syrien po morgonkvisten, och mottes av ett riktigt stenigt landskap. Vi hade ett riktigt logt tempo de forsta milen, ett riktigt bekvamt tempo dar vi kunde smalta in den nya kulturen. Vid lunchtid var vi framme i Aleppo och checkade in po ett riktigtmysigt litet hotell. 6 dollar natten kostar detta palats, med toalett och dusch po rummet, samt tv och AC. Vad mer kan begaras? Kvallen agnades ot att hamta karta over landet hos turistinformationen, och att go runtbland de oandliga marknaderna av krimskrams som alla och ingen behover. Fantastiskt goda kebab har vi ockso bevittnat, tillsammans med andra smo godsaker. Billigt ar det ockso, en pose med gott sosom en dricka, tvo chipsposar samt en chokladkaka och muffins- gor po ungefar fem svenska riksdaler.
Dag 70. Aleppo
Denna dagen har spenderats ot sightseeing i denna muslimska hogborg, och forsta molet for dagen var "the Great Omyyad Mosque", helt enkelt en stor moske med kvarlevor av profeten Zakarias. Vidare gick vi mot stadens citadell dar vi hade fin utsikt over staden, och borgen andades historia och kultur sedan monga or tillbaks. Sedan vandrade vi till stadens arkeologiska museum dar vi tittade po artefakter och diverse kentaurer, sfinxar, nogra av varldens aldsta texter inprantat i lera, men mest gamla krukor och vaser samt massa krimskrams.
Vi sitter nu ganska otippat po ett Internetcafe, dar vi spenderat ett antal timmar ot diktning och uppladdning av bilder. Vora framtida planer ar i nulaget ganska losa, mest po grund av Ninos situation med hjulet. Han har tagit beslutet att cykla igen den stracka han forlorat po grund av all vantan i Istanbul, vilket i sin tur gor att planerna om jul samt nyorsfirande i Israel ligger po hal is. Allas vor onskan ar att gruppen ska bli fulltalig so snabbt som mojligt, vi for helt enkelt se vad som hander. Vad som dock ar sakert ar att Joost moste ner till Israel dit hans foraldrar anlander lagom till jul.
Vi kan dock konstatera att vi gillar Syrien och syrierna skarpt, de har som hederskodex att titt som tatt komma fram till en och halsa en valkommen till landet. Klimatet ar riktigt behagligt,inte for varmt och inte for kallt. Alla ar riktigt hjalpsamma och ingen har hittills forsokt att blosa oss po diverse saker, vilket ger detta land nogra pluspoang jamfort med det forra. Gruppen mor annars prima forutom lite smobengel med magarna do och do, samt aven lite hosnuva och ibland kanske lite allt for bra aptit.
Vi hores snart igen, ha det fortraffligt!
Grabbarna
Just nu sitter vi i den underbara staden Aleppo i Syrien och tankte nu redogora for vad som hant sedan sist vi skrev. Idag ar det den 13e december och sjalvaste Luciadagen hemma i Sverige, vilket vi har firat med x antal kebab och en fin gnutta sol. Holl till godo!
Dag 52 - 56. Istanbul.
I Istanbul hade vi ett langre depostopp och njot av allt staden hade att erbjuda. Bland aktiviteterna var:
Sultanens palats
Taksim Square
Casio-klockshopping
Mobilladdare-shopping
Cykelaffarsletande
Reservdelsinkop
Cykelreparation
Traffade fler longfardscyklister, bl.a Stephan och Christian fron Tyskland
Rami Koc musem (Ett moste for grabbar, har finns en ubot, motorer, datorer samt flygplan + allt annat karigt)
Inter - Fenerbache (Zlatan natade)
Fixat Letter of Recomendation po Svenska konsulatet
Big King XXL po Burger King
Utelivsaffarer
Besiktas - Marseille po hostel Sultanen
Visum till Syrien
Pilsner i parken med regnskogsforskaren som spenderat sju or i Sydamerika
Detta ar exempel po vad man kan hitta po i Istanbul!
Dag 57. Istanbul - Iznik. 60km
Detta var dagen do vi en gong for alla skulle lamna Istanbul. Vi valde att gora detta genom att ta en bot till staden Yalova som ligger po andra sidan Marmarasjon, detta for att undvika den enorma trafiken ut ur stan. Efter en vecka utan cykling, borjade vi dagen med ett lattare pass. Vi cyklade vidare genom enorma olivodlingar och kunde efter nogra provsmakningar konstatera att sasongen inte var den ratta. Frammot kvallen kom vi fram till stan Iznik och slog lager vid den narliggande sjon dar vi spisade makaroner med sos.
Dag 58. Iznik - Bilecik. 77km
Vi gick upp relativt sent po grund av stundande regn och rusk. Farden gick vidare genom en hel del smo byar och det blev allt mer klattring. Vid slutet av dagen lattade regnet och vi fick nu den forsta punkan po resan. Det var Tims framdack som gav vika, och efter ungefar 30minuter var vi po vag igen och kunde konstatera att vi klarat oss ganska bra fron punkteringar hittils. Kvallen avslutades genom en lysande uteslaggsplats po ett pool-omrode med tak tillhorande en narliggande restaurang.
Dag 59. Bilecik - Eskishehir. 75km
Denna morgon vaknade vi upp till minusgrader, och blev bjudna po brod av en restauranganstalld som fortfarande var lite rod om nasan sedan gordagens festkvall. Morgonen erbjod en hel del klattring och det var ockso har som olyckan skedde. Nino sa till skvadronen att stanna po grund av att nogonting kandes fel po bakhjulet nar han bromsade, och efter en ytlig inspektion konstaterade vi do sprickan i falgen. Nino och Tim valde att lifta till narmaste storstad medans Erik och Joost fortsatte po cykel. Nino och Tim letade upp en cykelreparator, som Nino inte riktigt ville overlota sin cykel till po grund av allt for darriga hander och att han aldrig verkade ha sett ett Shimano XT nav forrut. Nino stack och kollade Internet medan Tim vaktade hans tillhorigheter. Nino fick kontakt med tillverkaren av hjulet hemma i Sverige och funderade po hur han skulle ta tag i problemet. Nar kvartetten senare po kvallen oterforenades blev vi bjudna po mat hos en enormt trevlig familj som sett spektaklet med hjulproblemet. Voran forlaggning slogs upp po en grasmatta langs stadens huvudled.
Dag 60. Eskisehir - Emirdag. 105km
Sallskapet vaknade med frost po sovsackar och vaskor och vi kande att temperaturen var annorlunda po det Anatoliska hoglandet. Nino valde att stanna kvar i Eskisehir och ville att vi andra skulle fortsatta farden osterut. Vadret var kanon med en gnutta motvind och vi tog efter nogra timmars cykling rast po en liten polisstation dar vi blev bjudna po nogra koppar te. Vi stretade po genom motvinden fram till staden Emirdag dar morkret redan var framme. Kvallsmaten bestod av smo prinskorvar med brod som vi stekte upp po vort kok i en overgiven gammal byggnad. Vi drog vidare mot Internet for att fo kontakt med Nino, och kvallen avrundades med ett besok po en nyoppnad bensinmack dar vi var de forsta turisterna och som tack for detta fick vi nogra chokladkakor och det obligatoriska teet. Vart att notera var att toaletterna var de frashaste po resan. Vi slaggade po baksidan av bensinmacken och somnade ganska snabbt efter en fin dags cykling.
Dag 61. Emirdag - Aksehir. 110km
Morgonen borjade med frukost po den lokala restaurangen dar vi inmundigade en av Turkiets specialliteter - namligen en soppa kallad Chorba med oandliga mangder brod. Vi fick nu reda po att Nino tagit sig till Istanbul och vi kunde inte gora annat an att fortsatta. Cyklingen innebar till en borjan en enorm motvind och uppforsbackar vilket gjorde att vi knappt kom fram over huvud taget. Till slut kom vi i alla fall till staden Cay dar vi inte kunde gora annat an att acceptera erbjudandet om en Cay. Efter ytterligare nogra mil var vi framme i Aksehir dar vi ot Pide till kvallsmat, en annorlunda variant av pizza. Nojda over dagens etapp gick vi till sangs i en overgiven fabrikslokal. Po natten fick vi besok av tvo turkar som nyfiket kikade in genom vort lilla tillholl, och efter en kort konversation gav de sig av igen.
Dag 62. Aksehir - Konya kermaikfabrik. 90km
Vi trampade po i den allt mer vanliga motvinden efter en sen frukost som bestod av en limpa brod med enorma mangder chokladkram po. Motvinden tilltog konstant ju langre vi cyklade och nar vi var ute i ingenstans kande vi att nu var det nog, do vi nasten holl po att blosa av cyklarna och nastan inte kom fram over huvud taget. Vi tog skydd i en helt ny, ando overgiven - enorm keramikfabrik. Vi hade inte inhandlat nogon mat infor kvallen utan gjorde en fin middag po leftovers, bland annat lite soppa, nogra makaroner, en konserv med hackbraten samt nogra skivor knackebrod. Det bloste helt villt utanfor och vi var stundtals radda att hela byggnaden skulle falla sonder. Stormen som pogick utanfor var i Gudruns kalliber. Till slut kunde vi ando somna till fabrikens stonkande och knakande, men vaknade nogra timmar senare. Detta var inte av stormen utan av en skallande hund tillsammans med dess enogda(!) agare som lyste oss i fejan med sin startreksfussionsdrivna-utomjordsdiodficklampa och vi var till en borjan ganska skraja, och Tim holl sin AntiHund-pepparspray i hogsta beredskap. Att nogon ens hade tagit sig in i fabriken var for oss helt otroligt, fabriken kandes som en rymdbas po Mars. Medans Joost avvaktande log kvar i sovsacken borjade Tim prata med den enogda mannen. Det verkade som att han ville att vi skulle ge oss ivag, men han forsvann efter nogra minuter. Vi log och fattade ingenting och log och diskuterade den absurda situationen tills han fem minuter senare kom fram igen. Denna gong tog Erik till orda och borjade med kroppssprok forsoka visa att vi bara ville sova har for natten. Den enogda mannen var envis med att har skulle vi inte sova. Nar vi borjade packa ihop voran utrustning borjade han dock rycka i oss och ville att vi skulle folja efter. Nogra minuter senare var i framme i hans lilla stuga och det var har mannen ville att vi skulle sova. Det var en riktigt mysig liten timmerhuggarstuga dar kaminen gick po hogvarv. Vi blev bjudna po lite kex och Turkish delights av mannen som verkade ha som yrke att vakta fabriken och dess omgivningar. Snart somnade sallskapet in men Erik som sov narmast spisen vaknade svettig till tusen och konstaterade ganska snabbt att temperaturen snart var po vag till aggregationsnivo fyra, namligen plasma.
Dag 63. Konya keramikfabrik - Konya. 40km.
Morgonen erbjod fortfarande lite blost och regn, och som om detta inte var nog upptackte Erik sin forsta punka i framdacket. Snart var vi dock po vag igen och rullade efter nogra timmar in i staden Konya, dar vor jakt po McDonalds slutade med Pide och nogra Tavuk-Doner hos den lokala syltan. Vi beslutade dock for att ta in po hotell, och do det billigaste i hela Konya. Vi fick vad vi betalade for men njot ando av en natt utan stormar och besok fron demoner. Erik inhandlade ockso ett par brallor och vi tog oss tid att besoka Alladin hill, som var stadens turistfalla.
Dag 64. Konya - Eregli. 145km.
Vi gick upp med tuppen och tog oss snabbt ut ur stan efter en kort frukost bestoende av nogra limpor brod, chokladkram, ost och lite mjolk. Till en borjan hade vi valdigt hog fart och var nojda over att cykla i ett relativt vindfritt landskap. Framrusningen stoppades efter nogon timme av en punka i Joosts framhjul, och vi tog en liten rast dar Tim tog fram sin nyinkopta miniradio dar vi lyssnade po Turkisk pop samt lagade innerslangar. Vi trampade po genom ett ganska kalt och platt landskap och kom snart fram till en olycksplats dar en lastbil full med molarfargsburkar valt fron vagen, antagligen till foljd av stormen nogra dagar tidigare. Efter ett tag borjade dock vyerna att andras och nya bergsmassiv tonade fram langs horisonten. Ett antal vildhundar jagade oss titt som tatt under farden, men vi kom helskinnade fram till ett overgivet gammalt hus dar vi slog lager och kokade upp den klassiska pastaroran, med avslutande kaffe och en snus fron det ledsamt sinande lagret. Efter lite prat om sovsacksmodeller och utelivsprodukter somnade vi snart in och vora ben kunde pusta ut efter en fin dags cykling.
Dag 65. Eregli - Gulek. 115km
Cyklingen borjades po ganska platt mark langs bergsmassiven, och snart kom vi ut po den storre vagen som skulle leda oss ner fron plattan och ner till Medelhavet. Vi klattrade ytterligare tills vi nodde hojden av 1400m for att sedan susa ner x antal hojdmeter, och sedan upp igen tills vi kom till ett helt snobetackt omrode dar vi spekulerade i ett oppnandet av en ny skidanlaggning. Till slut kom vi fram till en overgiven by dar vi slog oss till rot for natten. Vi satte oss po ett litet hak dar vi kollade in derbyt Fenerbache - Galatesaray, po storbilds tv. Hypen kring Roberto Carlos var enorm do kommentatorn namnde hans namn, i stort sett hela tiden. Efter matchen och nogra koppar te klev vi till sangs i en overigven lagerlokal.
Dag 66. Gulek - Adana. 110km
Vi startade denna morgonen nedfarden fron bergsmassiven, efter en lattare klattring. Nu borjade vi rulla nedfor i ett rasande tempo och vi bevittnade en enorm forandring i bode klimat och omgivning. Fron att ha varit i ett helt snotackt landskap med ungefar 60cm sno, var vi efter nogra timmar och 1400 hojdmeter nere bland palmer och fuktigt behaglig luft. Vi ot nojda en god frukost vid slutet av nedfarden dar vi lyriska pratade i munnen po varandra over den otroligt komfortabla temperaturen, dofterna och foglarnas kvitter. Nu cyklade vi igenom enorma odlingar av klementin och apelsintrad, och vi kunde inte motsto frestelsen att provsmaka nogra av dessa, och nu borjade den storsta klementinfrossningen sedan Vlad Tepes la sig tillratta i kistan. Det var de absolut godaste klementinerna vi nogonsin atit, och kanslan av att sto och plocka dessa farska och mogna frukter direkt fron traden ar nogot av det finaste vi erfarit. Vi rullade po mot den storre staden Adana dar den gyllene mosen fick sig ett adelt besok. Vi satte oss vid ett internetcafe en liten stund for att senare bege oss ut ur staden. Denna kvall lyxade vi till kvallsmaten lite extra genom att steka upp skivad potatis, prinskorvar samt stekt agg. Och gott smakade det!
Matta och belotna borjade vi leta efter sovplats under tak. Detta resulterade i en liten parkering bakom en bensinmack. Vi frogade vanligt bensinmacksoperatoren om lov. Vi fick inte bara lov att sova dar, vi blev aven mottagna battre an hos finaste femstjarniga hotell. Platsen dar vi skulle sova var fron borjan bara en platt med betong och ett tak, men snart kom mannen fron bensinstationen ut med bord och stolar, och senare aven en bricka med te och en hel hog av kex och godsaker. Nar han sog det stundande regnet, gick han glatt fram till sin bil som stod lite langre bort under samma tak, loste upp den och erbjod oss att sova i denna. Till en borjan klarade vi det bra, men snart krop sig regnet och vattenpolarna anda fram till madrasserna. Erik och Joost forsokte att fo lite somn i Mazda 626an medans Tim hittade en torr o som fortfarande kampade mot de angripande vattenmassorna.
Dag 67. Adana - Yakacik. 115km
Regnet fortsatte aven under morgonen, och sallskapet poborjade cyklingen osterut mot staden Ceyhan. Efter ganska ihardigt regn kom vi till slut fram till staden, dar vi kopte nybakat brod och blev bjudna po annu nogra koppar te av en restaurangagare som inte riktigt fattade vad vi holl po med. Vi cyklade po och vande cyklade mot soder. Vi fyllde po apelsinforrodet med nogra kilon och snart nodde vi for forsta gongen Medelhavet. Nar morkret foll, ungefar vid halv fem po kvallen, stannade vi i Yalacik. Trotta po makaroner och multibranslekok testade vi stadens specialiteter - namligen pide och kebab. Mycket valsmakligt var det! Vi hittade dagens sangplats vid en gammal moske, dar vi hittade ett litet forvaringsrum inhugget i fasaden. Vi somnade in till regnets smatter utanfor och hade nogra ganska behagliga timmars somn. Nogra timmar senare, narmare bestamt klockan halv fem po morgonen vaknade Tim av roster i bakgrunden och sog ett och ett halvt huvud sticka fram bakom vaggen. De borjade kuta ivag med en gong, och snart vaknade Erik och Joost. Vi sog att vaskan med kokstillbehor och proviant var oppen, och kunde konstatera att de tog vorat gemensamma cykellos samt tvo flaskor tabasco. Dessutom tog de Joosts kangor, villket resulterade i en skolos hollandare morgonen darpo. Ganska trokig och onodig stold, men var ganska glada over att de inte stulit mer prylar.
Dag 68. Yakacik - Ingemansland (Gransen mellan Turkiet och Syrien). 120km
Det forsta vi gjorde po morgonen var att hitta narmsta skobutik dar Joost kopte ett par nya sneakers for ungefar 130kr. Reveljen inmundigades vid en liten affar dar vi pratade med affarsforestondaren samt en av stadens poliser. Vi vinkade hejdo och vande hojjarna mot Iskenderun dit vi nodde efter nogon timme. En riktigt harlig stad, full med palmer och medelhavskansla! Solen kom fram precis lagom till klattringen av ett litet pass po 700m, vilket gjorde att vi bytte om till shorts for en stund. Val uppe po passets topp var vi uppe bland molnen och cykellamporna fick sattas po, likaso jackor infor den stundande nedforsbacken. Efter nogra timmars ganska hord cykling nodde vi gransen mellan Turkiet och Syrien. En mil innan gransen borjade en enorm ko av lastbilar att radas upp, och vi cyklade i morker, i promenadhastighet langs dessa, diskuterandes allt och inget. Snart sog vi ljuset fron gransstationen tonas upp bakom kroken av ett berg, och efter nogra minuter var vi framme. Val po omrodet borjade vi leta efter en plats att sova, men kunde inte tanka oss att detta skulle vara tillotet po ett stalle som detta. Vi hade fel och fick tillotelse av polischefen efter lite fotbolssnack, att sova under taket till ett vaxlingskontor.
Dag 69. Ingemansland (Gransen mellan Turkiet och Syrien) - Aleppo. 55km
Vi cyklade in i Syrien po morgonkvisten, och mottes av ett riktigt stenigt landskap. Vi hade ett riktigt logt tempo de forsta milen, ett riktigt bekvamt tempo dar vi kunde smalta in den nya kulturen. Vid lunchtid var vi framme i Aleppo och checkade in po ett riktigtmysigt litet hotell. 6 dollar natten kostar detta palats, med toalett och dusch po rummet, samt tv och AC. Vad mer kan begaras? Kvallen agnades ot att hamta karta over landet hos turistinformationen, och att go runtbland de oandliga marknaderna av krimskrams som alla och ingen behover. Fantastiskt goda kebab har vi ockso bevittnat, tillsammans med andra smo godsaker. Billigt ar det ockso, en pose med gott sosom en dricka, tvo chipsposar samt en chokladkaka och muffins- gor po ungefar fem svenska riksdaler.
Dag 70. Aleppo
Denna dagen har spenderats ot sightseeing i denna muslimska hogborg, och forsta molet for dagen var "the Great Omyyad Mosque", helt enkelt en stor moske med kvarlevor av profeten Zakarias. Vidare gick vi mot stadens citadell dar vi hade fin utsikt over staden, och borgen andades historia och kultur sedan monga or tillbaks. Sedan vandrade vi till stadens arkeologiska museum dar vi tittade po artefakter och diverse kentaurer, sfinxar, nogra av varldens aldsta texter inprantat i lera, men mest gamla krukor och vaser samt massa krimskrams.
Vi sitter nu ganska otippat po ett Internetcafe, dar vi spenderat ett antal timmar ot diktning och uppladdning av bilder. Vora framtida planer ar i nulaget ganska losa, mest po grund av Ninos situation med hjulet. Han har tagit beslutet att cykla igen den stracka han forlorat po grund av all vantan i Istanbul, vilket i sin tur gor att planerna om jul samt nyorsfirande i Israel ligger po hal is. Allas vor onskan ar att gruppen ska bli fulltalig so snabbt som mojligt, vi for helt enkelt se vad som hander. Vad som dock ar sakert ar att Joost moste ner till Israel dit hans foraldrar anlander lagom till jul.
Vi kan dock konstatera att vi gillar Syrien och syrierna skarpt, de har som hederskodex att titt som tatt komma fram till en och halsa en valkommen till landet. Klimatet ar riktigt behagligt,inte for varmt och inte for kallt. Alla ar riktigt hjalpsamma och ingen har hittills forsokt att blosa oss po diverse saker, vilket ger detta land nogra pluspoang jamfort med det forra. Gruppen mor annars prima forutom lite smobengel med magarna do och do, samt aven lite hosnuva och ibland kanske lite allt for bra aptit.
Vi hores snart igen, ha det fortraffligt!
Grabbarna
söndag 25 november 2007
Ut ur oststatsklaveret
Dag 43. Sofıa - Novı Han. 27,7 km.
Tre forvantansfulla cyklıster sog fram emot en kvalıtetsfrukost som bara hotell kan erbjuda. So b lev ınte fallet po "Art hostel" do frullen bestod av en lıten skrumpen forost plus en lımpa ljust brod som vı fıck rosta sjalva. Detta var allt. Efter monga skıvor brod var det dags att ge sıg av nar vı kom po att vı var tvugna att ladda upp bılder samt meka med vora vrolak. Monga tımmar senare plus en klassısk meny po Donkan tog vı motorvagen ut ur Sofıa som vı ınte hade mycket tıll overs for. Vı cyklade po ı nogon tımma eller tvo genom ett ganska behaglıgt vader. Nar vı stod po vaggrenen och dromde oss bort ı kartan, tvarnıtade en bıl framfor oss och tvo cykelfantaster rusade fram tıll oss och rekommenderade olıka scenarıelıka vagval och rutter genom Bulgarıen. Kvallen avslutades med en kavarma po restaurangen "New Image" som vısade sıg vara en rıktıg kandıshola trots att den log ı den lılla pıttoreska byn Novı Han. Detta var tydlıgen en tıllflyktsort for de rıktıgt stora so som presıdenten och dıverse skodespelare som t.ex Brad Pıtt, nar de vılle ha en schysst mıddag utan massa roj fron papparazzıs. Vı slog upp vora lıggunderlag po restaurangens uteserverıng. Efter en stunds barrıkadbyggande var vor lılla koja uppbygd och vı fıck nogra skona tımmars somn ınnan vı vaknade upp tıll ljudet av en automatkarbın som avfyrades fron nogonstans ı fjarran.
Dag 44. Novı Han - Plovdıv. 125km.
Vı vaknade upp tıll en mycket gro dag och vı kunde verklıgen kanna hur regnet flosade oss ı nacken och det var en enorm luftfuktıghet som trangde ın under de mest avancerade skalkladerna. Vidare foljde medvind och nerforsbackar som ledde fram till det bulgarıska loglandet. Vyerna over Rodopi Mountaıns skulle ha varıt spektakulara men diset tackte for dessa. Dessutom hade Nino glömt sına handskar utanför New Image vılket resulterade i en temporar lösnıng bestoende av plastposar. Luftfuktıgheten gjorde det svort att ta bilder och anvanda voran fılmkamera. Nar solen gick ner slog vı oss ner po en restaurang dar vi fıck dystra blıcken fron personalen do vı hangde upp vora dyngblota strumpor och skosulor och stroppade runt ı understall ı lokalen.
Dag 45. Plovdiv - Klokotnitsa. 70km
Tog en klassisk sovmorgon tıll ljudet av smattrande regndroppar. Under natten hade vınden ökat ı styrka och vı cyklade i kraftıg motvind första timmarna. Vı cyklade forbi oversvammade akrar och nerblosta skyltar. Nar regnet hade avtagit lite racade vı vidare genom de dystra vaderforhollanderna, vi han aven med att ta nogra chockladbeter vıd de hagrande mackarna. Vıdare tog vı ın po motell for cirka 50kr per person. Har fıck vı smaka po den godaste efterratten hittills po resan, namligen pannkakor med hemmalagad chockladsas som höll varldsklass! Rummet inreddes enligt standard genom upphangda lıggunderlag och sovsackar.
Dag 46. Klokotnitsa - Checkpoint Capten Andreevo. 80km
Vadret hade ınte forbattrats och vı cyklade po mot den turkiska gransen. Denna gangen bloste det fron sidan och vi fıck medvind halften av tıden do vagen rınglade sıg som en Vlad tepes skadesjuten av turkarna. Val framme vıd granskontrollerna fıck vi visa upp passet inte mindre an fem ganger. Har fıck vi antligen en kansla av Asien do vi hörde böneutropen fron de narliggande minareten. Vı tog tıllvara pa en korrıdor i en stor speditıonscentral, dar vı rullade upp vora lıggunderlag infor en svettıg revisor som inte rıktıgt forstod vad som var pa g.
Dag 47. Checkpoint Capten Andreevo - Lüleburgas. 75km
Reveljen bestod av den turkiska husmanssoppan kallad Chorba serverad tıllsammans med nagra brodskivor och te. Nu inleddes de storsta tebjudnıngarna ı mannaminne. Överallt dar vı stannade över 2 minuter blev vi erbjudna te ı mangder. Detta var aven fallet po en mack dar vı stannade for att torka lite klader. Personalen passade aven pa att provcykla vora hojjar och Nino tog sıg en provtur pa en turkisk vaderbiten cykel tıllhorande personalen. Frammot kvallen anlande vı till staden Lüleburgas dar vi provsmakade Döner-kebab pa en av stadens hak. Vı letade upp en uteslaggsplats ı utkanten av staden, och fastnade for en stor och tom parkerıng bakom en BP-mack. Strax efter att vi somnade in fıck vi ett besök av en hund som skulle vısa sig vara longvarigt. Denna byracka skallde och stonkade i en flera timmar long serinad. Efter att flera av oss nastan hade slitit av sig haret i ren forbannelse blev det tıllslut tyst. Tysnaden var dock ınte longvarıg och efter cırka en kvart borjade dagens morgonbön skrıkas ut fran olıka hall och kanter och vi kunde ınte göra nagot annat an att skratta.
Dag 48. Lüleburgas - Silivri. 65km
Platsen som vı trodde var en stor parkerıngsplats visade sıg vara en tillflyktsort for bussar, mılıtarer och skolbarn. Vı vaknade av att ett helt kompani stod och blangde och fnissade at oss, vi tog oss snabbt upp och packade ihop vora tıllhorigheter for att kvickt ınse att vı hade sovıt utanfor ett populart morgon cafe. Gıvetvis kande vı oss manade att go ın och kanna po atmosfaren. Har satt folk i alla aldrar, drack te och laste tidningen samt rökte ungefar tusen cıgaretter. For lunch stannade vi i Corlu dar vı blev erbjudna en köttratt med ris och brod. Po Opet macken uppstod kalabalik nar vi visade voran planerade rutt och folk borjade prata ımun po varandra angaende alternatıva fardvagar. En man kunde ınte rıktıgt fa ıhop det hur vı skulle klara av kylan med voran strıkt anvanda tvalagersprincip do han sjalv vısade upp sin konstruktıon bestoende av 7 lager skjortor och koftor. Pa kvallen anlande vı tıll staden Silivri och voran forsta kontakt med havet pa flera veckor. Efter en internetvıstelse bar det av mot marinan dar vi fick den sköna kanslan att vı hade kommit en bit.
Dag 49. Silivri - Istanbul. 60km
Har började hetsen in till Istanbuls flasktrattslıknande lokalısering med ıntensıv trafık som följd.
Vagen erbjöd mycket upp och ner och vadret hade antligen styrt upp sıg sjalvt till den ultimata solen. Nu ınsag vı vılken enorm stad vı hade anlant till och det tog flera timmar att komma ın till centrum i adrenalınpumpande nerforsbackar samt i multıfılıga vagar. Tog in pa Hostel Motif och avnjöt voran forsta kvall i Istanbul framfor nogra kalla Pils.
Dag 50. Istanbul.
En bra start po dagen ar en Bıg Mac & Co plus plus meny. Vi tog hojjarna och cyklade langs med kustpromenaden och stannade till vid en kaffeforsaljare dar vı avnjöt nagra minuter med utsıkt over den hektiska Bosporen. Mıtt ı folkhetsen grabbade en spanjor tag ı Erık och borjade smoprata, det vısade sıg att spanjacken hade valt sına fotter som transportmedel da han bestamt sıg for att vandra till Kina. Ett spannande möte med en skön karaktar. Vidare letade vi upp Hotel Askoç dar ett annat spannande möte skulle ıntraffa. Fru Bogdanova med Alice (Tıms mamma och syster) anlande fran ett kyligt Sverige och overraskade oss med diverse godsaker, bland harlıgheterna kan namnas Kung Oscars valkryddade pepparkakor samt en tub kalles kvalıtetskaviar. Kvallen spenderades po en restaurang dar den turkiska varianten av plankstek föll i mun.
Dag 51. Istanbul.
Nino som kande sıg lite halvkrasslıg stannade kvar po hostelet medan Erık gled bort tıll hotellet dar famıljen Bogdanov huserade. Efter en god hotelfrukost följde vı turistmassorna in i Hagia Sofia-kyrkan samt den Bla mosken. Vıdare foljdes vi at till fiskmarknaden dar vi tog en makrik bagge och studerade mongfalden av fisk. Nu började aven Erik kanna sig halvkrasslig och retirerade aven han hem till hostelet, och vı kunde dra slutsatsen att kycklıngsoppan Erık och Nino intagit dagen innan var lite Hawaii. Familjen Bogdanov gav sig ut till havs under tiden och utforskade Bosporen.
Vi kan summera veckan likt grafen av en amplıtudkurva. Rıktıgt dolıgt vader har blandats med skınande sol och valsmaklıga ratter. Vadret i Istanbul ar behaglıgt och vı gıllar staden valdıgt mycket, det ar dock lıte hetsıgt ıbland, ınte sa konstıgt med tanke pa att de ınoffıcıella sıffrorna
lıgger runt 20 mıljoner ınvonare. Forrutom att Nino forfarande ligger kvar po hostelet ar humoret po topp och vi vander snart cyklarna soderut efter nogra dagars cykelmek, turıstande och kurerıng. Ha det vackert!
Tre forvantansfulla cyklıster sog fram emot en kvalıtetsfrukost som bara hotell kan erbjuda. So b lev ınte fallet po "Art hostel" do frullen bestod av en lıten skrumpen forost plus en lımpa ljust brod som vı fıck rosta sjalva. Detta var allt. Efter monga skıvor brod var det dags att ge sıg av nar vı kom po att vı var tvugna att ladda upp bılder samt meka med vora vrolak. Monga tımmar senare plus en klassısk meny po Donkan tog vı motorvagen ut ur Sofıa som vı ınte hade mycket tıll overs for. Vı cyklade po ı nogon tımma eller tvo genom ett ganska behaglıgt vader. Nar vı stod po vaggrenen och dromde oss bort ı kartan, tvarnıtade en bıl framfor oss och tvo cykelfantaster rusade fram tıll oss och rekommenderade olıka scenarıelıka vagval och rutter genom Bulgarıen. Kvallen avslutades med en kavarma po restaurangen "New Image" som vısade sıg vara en rıktıg kandıshola trots att den log ı den lılla pıttoreska byn Novı Han. Detta var tydlıgen en tıllflyktsort for de rıktıgt stora so som presıdenten och dıverse skodespelare som t.ex Brad Pıtt, nar de vılle ha en schysst mıddag utan massa roj fron papparazzıs. Vı slog upp vora lıggunderlag po restaurangens uteserverıng. Efter en stunds barrıkadbyggande var vor lılla koja uppbygd och vı fıck nogra skona tımmars somn ınnan vı vaknade upp tıll ljudet av en automatkarbın som avfyrades fron nogonstans ı fjarran.
Dag 44. Novı Han - Plovdıv. 125km.
Vı vaknade upp tıll en mycket gro dag och vı kunde verklıgen kanna hur regnet flosade oss ı nacken och det var en enorm luftfuktıghet som trangde ın under de mest avancerade skalkladerna. Vidare foljde medvind och nerforsbackar som ledde fram till det bulgarıska loglandet. Vyerna over Rodopi Mountaıns skulle ha varıt spektakulara men diset tackte for dessa. Dessutom hade Nino glömt sına handskar utanför New Image vılket resulterade i en temporar lösnıng bestoende av plastposar. Luftfuktıgheten gjorde det svort att ta bilder och anvanda voran fılmkamera. Nar solen gick ner slog vı oss ner po en restaurang dar vi fıck dystra blıcken fron personalen do vı hangde upp vora dyngblota strumpor och skosulor och stroppade runt ı understall ı lokalen.
Dag 45. Plovdiv - Klokotnitsa. 70km
Tog en klassisk sovmorgon tıll ljudet av smattrande regndroppar. Under natten hade vınden ökat ı styrka och vı cyklade i kraftıg motvind första timmarna. Vı cyklade forbi oversvammade akrar och nerblosta skyltar. Nar regnet hade avtagit lite racade vı vidare genom de dystra vaderforhollanderna, vi han aven med att ta nogra chockladbeter vıd de hagrande mackarna. Vıdare tog vı ın po motell for cirka 50kr per person. Har fıck vı smaka po den godaste efterratten hittills po resan, namligen pannkakor med hemmalagad chockladsas som höll varldsklass! Rummet inreddes enligt standard genom upphangda lıggunderlag och sovsackar.
Dag 46. Klokotnitsa - Checkpoint Capten Andreevo. 80km
Vadret hade ınte forbattrats och vı cyklade po mot den turkiska gransen. Denna gangen bloste det fron sidan och vi fıck medvind halften av tıden do vagen rınglade sıg som en Vlad tepes skadesjuten av turkarna. Val framme vıd granskontrollerna fıck vi visa upp passet inte mindre an fem ganger. Har fıck vi antligen en kansla av Asien do vi hörde böneutropen fron de narliggande minareten. Vı tog tıllvara pa en korrıdor i en stor speditıonscentral, dar vı rullade upp vora lıggunderlag infor en svettıg revisor som inte rıktıgt forstod vad som var pa g.
Dag 47. Checkpoint Capten Andreevo - Lüleburgas. 75km
Reveljen bestod av den turkiska husmanssoppan kallad Chorba serverad tıllsammans med nagra brodskivor och te. Nu inleddes de storsta tebjudnıngarna ı mannaminne. Överallt dar vı stannade över 2 minuter blev vi erbjudna te ı mangder. Detta var aven fallet po en mack dar vı stannade for att torka lite klader. Personalen passade aven pa att provcykla vora hojjar och Nino tog sıg en provtur pa en turkisk vaderbiten cykel tıllhorande personalen. Frammot kvallen anlande vı till staden Lüleburgas dar vi provsmakade Döner-kebab pa en av stadens hak. Vı letade upp en uteslaggsplats ı utkanten av staden, och fastnade for en stor och tom parkerıng bakom en BP-mack. Strax efter att vi somnade in fıck vi ett besök av en hund som skulle vısa sig vara longvarigt. Denna byracka skallde och stonkade i en flera timmar long serinad. Efter att flera av oss nastan hade slitit av sig haret i ren forbannelse blev det tıllslut tyst. Tysnaden var dock ınte longvarıg och efter cırka en kvart borjade dagens morgonbön skrıkas ut fran olıka hall och kanter och vi kunde ınte göra nagot annat an att skratta.
Dag 48. Lüleburgas - Silivri. 65km
Platsen som vı trodde var en stor parkerıngsplats visade sıg vara en tillflyktsort for bussar, mılıtarer och skolbarn. Vı vaknade av att ett helt kompani stod och blangde och fnissade at oss, vi tog oss snabbt upp och packade ihop vora tıllhorigheter for att kvickt ınse att vı hade sovıt utanfor ett populart morgon cafe. Gıvetvis kande vı oss manade att go ın och kanna po atmosfaren. Har satt folk i alla aldrar, drack te och laste tidningen samt rökte ungefar tusen cıgaretter. For lunch stannade vi i Corlu dar vı blev erbjudna en köttratt med ris och brod. Po Opet macken uppstod kalabalik nar vi visade voran planerade rutt och folk borjade prata ımun po varandra angaende alternatıva fardvagar. En man kunde ınte rıktıgt fa ıhop det hur vı skulle klara av kylan med voran strıkt anvanda tvalagersprincip do han sjalv vısade upp sin konstruktıon bestoende av 7 lager skjortor och koftor. Pa kvallen anlande vı tıll staden Silivri och voran forsta kontakt med havet pa flera veckor. Efter en internetvıstelse bar det av mot marinan dar vi fick den sköna kanslan att vı hade kommit en bit.
Dag 49. Silivri - Istanbul. 60km
Har började hetsen in till Istanbuls flasktrattslıknande lokalısering med ıntensıv trafık som följd.
Vagen erbjöd mycket upp och ner och vadret hade antligen styrt upp sıg sjalvt till den ultimata solen. Nu ınsag vı vılken enorm stad vı hade anlant till och det tog flera timmar att komma ın till centrum i adrenalınpumpande nerforsbackar samt i multıfılıga vagar. Tog in pa Hostel Motif och avnjöt voran forsta kvall i Istanbul framfor nogra kalla Pils.
Dag 50. Istanbul.
En bra start po dagen ar en Bıg Mac & Co plus plus meny. Vi tog hojjarna och cyklade langs med kustpromenaden och stannade till vid en kaffeforsaljare dar vı avnjöt nagra minuter med utsıkt over den hektiska Bosporen. Mıtt ı folkhetsen grabbade en spanjor tag ı Erık och borjade smoprata, det vısade sıg att spanjacken hade valt sına fotter som transportmedel da han bestamt sıg for att vandra till Kina. Ett spannande möte med en skön karaktar. Vidare letade vi upp Hotel Askoç dar ett annat spannande möte skulle ıntraffa. Fru Bogdanova med Alice (Tıms mamma och syster) anlande fran ett kyligt Sverige och overraskade oss med diverse godsaker, bland harlıgheterna kan namnas Kung Oscars valkryddade pepparkakor samt en tub kalles kvalıtetskaviar. Kvallen spenderades po en restaurang dar den turkiska varianten av plankstek föll i mun.
Dag 51. Istanbul.
Nino som kande sıg lite halvkrasslıg stannade kvar po hostelet medan Erık gled bort tıll hotellet dar famıljen Bogdanov huserade. Efter en god hotelfrukost följde vı turistmassorna in i Hagia Sofia-kyrkan samt den Bla mosken. Vıdare foljdes vi at till fiskmarknaden dar vi tog en makrik bagge och studerade mongfalden av fisk. Nu började aven Erik kanna sig halvkrasslig och retirerade aven han hem till hostelet, och vı kunde dra slutsatsen att kycklıngsoppan Erık och Nino intagit dagen innan var lite Hawaii. Familjen Bogdanov gav sig ut till havs under tiden och utforskade Bosporen.
Vi kan summera veckan likt grafen av en amplıtudkurva. Rıktıgt dolıgt vader har blandats med skınande sol och valsmaklıga ratter. Vadret i Istanbul ar behaglıgt och vı gıllar staden valdıgt mycket, det ar dock lıte hetsıgt ıbland, ınte sa konstıgt med tanke pa att de ınoffıcıella sıffrorna
lıgger runt 20 mıljoner ınvonare. Forrutom att Nino forfarande ligger kvar po hostelet ar humoret po topp och vi vander snart cyklarna soderut efter nogra dagars cykelmek, turıstande och kurerıng. Ha det vackert!
torsdag 15 november 2007
Pleskavitca & Direktorer
Dag 34. Novi Sad - Cratanovci. 25 km.
Vi bestamde oss for att lamna Novi Sad redan efter en kvall fast beslutna att komma vidare osterut. Vi borjade dagen med en kopp te med honung och for darefter vidare mot stadens slott for att turista lite innan vi brande vidare mot Belgrad. 2 usla foton senare var vi pa vag igen och inte langt darefter (en lang uppforsbacke senare) stannade vi for dagen pa toppen av en kulle. Vralhungriga bestamde vi oss for att ata. Timpen spelade sakert och beordrade ner en bolognese rakt ner i strupen, medans Ninos och Eriks snalnerver ryckte och vi fick syn pa en stor mangd mat for mkt pengar. I menyn stod det tva rader under bolognesesn {">":}{!@#. Typ. Denna valdes och in kom med expressfart ett silverfat med svettiga uppochnervanda ugnsbakade snorloskor till champinjoner. Ledsna fick aven vi bestalla in en Bolognese. Pa natten bevittnade vi serbiska gubbar som brakade och korde hem efter ca 200 pilsner var. Natten blev inte battre da nagon okand varelse rafsade omkring utanfor taltet och valte platbitar och tog sonder skrappasar.
Dag 35. Cratanovci - Beograd. 90 km.
Vi flydde fran var taltplats tagen ur en Hitchkock-rulle och befann oss snart trampandes genom en serbisk lervalling som fullstandigt drankte cyklarna. Pa varje bromsbelagg satt det lerklumpar stora som Karelins navar och hindrade allt fran att fungera, sa vi blev staende och forsokte skrapa bort det varsta. Nar vi kunde rulla igen fick vi medvind i ryggen, vilken blaste oss rakt till narmsta Karscher-hogtrycks-nisse somhyggligt spolade farkosterna rena for noll kronor. Vi foljde Donau-rutten in i Belgrad och fick dar kontakt med Thomas Nyth som huserade oss i sin flotta lyxboning 7 vaningar upp med utsikt over det basta av Belgrad. Kvallen avslutades som vanligt med Pleskavitca (hamburgare) i 300 grams format och den underbara chili-osten.
Dag 36. Belgrad.
Efter order fran Nyth att lansa hans stackars kok gjorde vi detta med bravur. Kokta agg, yoghurt och musli, apelsinjuice, brod med skinka och ost samt sist med inte minst svenskt Zoegas! Nino hade en fruktansvard kamp med sin Ipod hela dagen medans Erik och Tim tog en stadsvandring med fokus pa serbisk historia i ett museum belaget i stadens fastning. Pa kvallen producerades en flegmatiserande Bolognese efter samarbete av tre masterkockar fran Sverige. Chips och Cola slank aven ner framfor lite boxning pa dumburken.
Dag 37. Belgrad - Smederevo. 48 km.
Vi hade enorma problem att ta oss ur labyrinten Belgrad, men nar vi till slut hittade ut fick Erik igang sin langt tidigare kopta cykeldator och statistikmatandet kunde borja pa allvar. Aldrig mer skall vi avrunda en meter. Korrekta siffror skall hadanefter rapporteras. Vi kom fram till Smederevo och den storsta fabriken vi nagonsin sett. US Steel Serbia tar upp vansinniga mangder mark mitt ute i ingenstans. Vi fragade om taltplats, men blev snabbt ivagschasade och fick istallet bunkra bakom en bensinmack. Samma kvall trodde Tim att han sag 6 st Ufon nar Erik och Nino sag trafikljus reflekteras i el-ledningarna. Markligt.
Dag 38. Smederevo - Cuprija. 100 km.
Som straff for att vi hade valt bensinmacken som hotell vaknade vi med stralande sol och en joddlande bensinmacksinnehavare kom ut med 6 st multivitamins-drycker. Trion, som enbart fatt i sig Pleskavitca sedan dag 1 i Serbien fick vitamin-shock och kande hur sinnena plotslig skarptes och cyklade glatt vidare. Vi fick oss en stabil applad av en skolklass i forbifarten och alla serber tycktes ha vaknat pa samma sida som Vlad Tepes da han fick hamnas pa turkarna, da de vinkade och lyfte pa hatten. Vi visste att Sondagsmiddag vankandes och slutade vid en Pizzeria i Cuprija dar vi aven taltade och blev bundisar med agaren.
Dag 39. Cuprija- Razanj. 45 km.
Frukosten blev efter rekommendation en s k Burek. Det ar en paj bestande av deg och kott. Till detta dricker man vad serberna ser som livets elixir. Filmjolk som heter Yoghurt. Vi lamnade revelj-haket och satsade glatt mot Nic. Men ack vad tungt det blev. Uppforsbacke och regn gjorde att vi tog en valfortjant kaffe i den lilla halan Razanj. Har traffade vi var kara van Dragan. Leende satt han pa sitt stamkafe lasandes tidningen som vilken annan ung man som helst. Dock visade det sig att Dragan inte var genomsnitts-serben. 20 cm langt, lopte ett arr fran tinning till tinning, och bevittnade hans historia som elitsoldat. Anledningen ar nagot vi fortfarande spekulerar i. Dragan tog med oss till ett Pleskavitca-hak dar den lokala svensken ringdes ner fran bergen i express-fart. I Razanj var denna personen en entrecote-alskande fd lidingobo som nyligen flyttat tillbaks efter 40 ar i kalla tysta Svedala. Det bjods pa energidryck och plommonlikor (Slivovitca) och snon foll utanfor den inrokta hamburgerbaren. Dragan som suttit talmodigt och vantat pa vara svenska samtal erbjod oss logi i hans lagenhet vaningen ovanfor. Har lyssnades det pa RocknRoll och tittades pa Forrest Gump innan hans kara mor skeppade over en svulstig omgang serbisk gulasch med diverse tilltugg.
Dag 40. Razanj - Bela Palanka. 102 km.
Vi skall bespara er cykeldetaljerna under denna dagen, Vi hade iallafall motvind och vackert vader och landskapet borjade blotta vackra snotackta toppar runtomkring oss innan vi anlande till Bela Palanka. I Bela Palanka finns inga bankomater, sa vi vande fickorna ut och in och gjorde en kalkyl med menyn som utganspunkt dar resultatet blev den klassiska Pleskavitca samt inget mer. Vi antrade lokalen, eller kafanan som det kallas for att matta vara magar. Det var da vi motte hans blick vilket satte igang en foljd av oanade handelser. Kugghjulen sattes i rullning. Foljande ar historien om kvallen den 13 November 2007.
----Direktoren & Olkriget----
Dar satt han. Direktorn. Omgiven av 4-5 underhuggare satt han i pressveckskavaj vid bordets tron pa gaveln. Mustachen var sylvass och klackringen glanste som en smaragd i solljus och kastade en forundrande blick over stadens ovantade besokare. Alla manniskor i lokalen forsokte samtala med oss pa serbiska och vi satt i flera minuter och forsokte saga nagonting de kande igen, anda tills nino yttrade det magiska ordet: Pivo. PIVO!, Vralade gubbarna och fort som ogat stod det 3 nyoppnade Nisco pa bordet framfor oss. Kyparen pekade diskret mot direktorens bord dar paprikor lag i samspel med riklig ost och rakorna simmade tillsammans med den gravade laxen. Direktorn tittade varldsvant pa oss med glimten i ogat och vi kunde nastan hora hans rost (det dar var val ingenting). Vi hojde vara glas i en skal ochgnistan i Bela Palanka var tand. I samma ogonblick forsta olen var uppdrucken stod det tre pur farska ol framfor oss och kyparen gjorde an en gang samma pekande tecken mot direktoren som visste att han hade forsprang i tavlingen. Skummet hann inte lagga sig pa vara andra ol da vastflanken lade sig i bataljen. Kyparen dramde tre st ol i bordet framfor oss och hanvisade diskret till tre viktigpettrar som villevisa direktoren att det inte bara ar han som bjuder har i Bela Palanka. Kriget tog en ny vandning, da en fransktalande serb i norr bjod till och kyparen fick peka at nya hall. Fransosen berattade att Direktoren egentligen var Borgmastare i staden och kunde inte nog understryka sin respekt mot denna stora man. Direktoren ordnade nattplats at oss hos en av sina lakejer mot att vi gjorde vad vi kunde for att gora Bela Palanka en plats pa var favoritkarta.
Dag 41. Bela Palanka - Dragoman. 78,4 km.
Vi cyklade till stadens lokala bageri och fick i oss Burek, Kifla, Multivitamindryck, Hot Dog och minipizza innan vi fortsatte mot den Bulgariska gransen. Har fick vi kanna pa den varsta motvinden hittills pa resan och det tog oss lang tid att na gransen. Nar vi skulle slosa vara sista serbiska skickade vi in Erix pa rutinuppdrag, letande efter den heliga "Milka Alpine Milk Nuts & Raisins" I lila forpackning ligger denna gudabenadade chikladbiten och saljes endast i de mest valrenommerade chokladboutiquerna, men p g a smaken sa letar vi overallt. Denna gangen skulle vi finna vad vi sokte och vi at choklad med russin och notter i storsta tystnad innan vi trampade in i grans-stationen. Nar Erik skulle fa sin stampel sag han att granspolisen holl pa att slarva till det, och i ren desperation hade han klattrat halvvags in i baset, tillrattavisande vakten innan vi andra fick avbryta. Genom ett snoigt bergslandskap i Bulgarien kom vi fram till staden Dragoman dar en taltpinne knacktes och vi efter en provisorisk losning sov utanfor en restaurant under en gran.
Dag 42. Dragoman - Sofia. 50 km.
Vaknade tidigt men lag kvar pga den ofattbara mangden regn som foll mot taltet. Vi unnade oss en valfortjant sovmorgon och vaknade en timme senare till annu mer regn och sprang in pa restaurangen for frukost. Nar vi kom ut regnade detytterligare nagra megaton liter och vi trampade pa mot Sofia i den tveklost varsta nederborden hittills. Dyngsura satte vi oss pa en bensinmack och at donuts och trampade sen den sista milen in i storstan dar vi till sist fann ett hostel mitt i snabbmatstrasket och har sitter vi nu.
Slutligen denna gang maste vi tacka alla de fantastiska manniskorna i Serbien som gjort landet till en upplevelse langt battre an vi trodde nar vi trampade in. Vi har borjat fa lite nya fina kanslor i kroppen som talar om for oss att vi nu haller pa att lamna Europa. Detta marks i solbranda landskap saval som snotackta toppar har och var, och det kanns redigt gott!
Vi har nu relativt brattom till Istanbul och Turkiet dar vi skall fa besok av Tims mamma och syster om en vecka. 7 dagar. 60 mil. Det blir till att trampa!
Skot om er!
Vi bestamde oss for att lamna Novi Sad redan efter en kvall fast beslutna att komma vidare osterut. Vi borjade dagen med en kopp te med honung och for darefter vidare mot stadens slott for att turista lite innan vi brande vidare mot Belgrad. 2 usla foton senare var vi pa vag igen och inte langt darefter (en lang uppforsbacke senare) stannade vi for dagen pa toppen av en kulle. Vralhungriga bestamde vi oss for att ata. Timpen spelade sakert och beordrade ner en bolognese rakt ner i strupen, medans Ninos och Eriks snalnerver ryckte och vi fick syn pa en stor mangd mat for mkt pengar. I menyn stod det tva rader under bolognesesn {">":}{!@#. Typ. Denna valdes och in kom med expressfart ett silverfat med svettiga uppochnervanda ugnsbakade snorloskor till champinjoner. Ledsna fick aven vi bestalla in en Bolognese. Pa natten bevittnade vi serbiska gubbar som brakade och korde hem efter ca 200 pilsner var. Natten blev inte battre da nagon okand varelse rafsade omkring utanfor taltet och valte platbitar och tog sonder skrappasar.
Dag 35. Cratanovci - Beograd. 90 km.
Vi flydde fran var taltplats tagen ur en Hitchkock-rulle och befann oss snart trampandes genom en serbisk lervalling som fullstandigt drankte cyklarna. Pa varje bromsbelagg satt det lerklumpar stora som Karelins navar och hindrade allt fran att fungera, sa vi blev staende och forsokte skrapa bort det varsta. Nar vi kunde rulla igen fick vi medvind i ryggen, vilken blaste oss rakt till narmsta Karscher-hogtrycks-nisse somhyggligt spolade farkosterna rena for noll kronor. Vi foljde Donau-rutten in i Belgrad och fick dar kontakt med Thomas Nyth som huserade oss i sin flotta lyxboning 7 vaningar upp med utsikt over det basta av Belgrad. Kvallen avslutades som vanligt med Pleskavitca (hamburgare) i 300 grams format och den underbara chili-osten.
Dag 36. Belgrad.
Efter order fran Nyth att lansa hans stackars kok gjorde vi detta med bravur. Kokta agg, yoghurt och musli, apelsinjuice, brod med skinka och ost samt sist med inte minst svenskt Zoegas! Nino hade en fruktansvard kamp med sin Ipod hela dagen medans Erik och Tim tog en stadsvandring med fokus pa serbisk historia i ett museum belaget i stadens fastning. Pa kvallen producerades en flegmatiserande Bolognese efter samarbete av tre masterkockar fran Sverige. Chips och Cola slank aven ner framfor lite boxning pa dumburken.
Dag 37. Belgrad - Smederevo. 48 km.
Vi hade enorma problem att ta oss ur labyrinten Belgrad, men nar vi till slut hittade ut fick Erik igang sin langt tidigare kopta cykeldator och statistikmatandet kunde borja pa allvar. Aldrig mer skall vi avrunda en meter. Korrekta siffror skall hadanefter rapporteras. Vi kom fram till Smederevo och den storsta fabriken vi nagonsin sett. US Steel Serbia tar upp vansinniga mangder mark mitt ute i ingenstans. Vi fragade om taltplats, men blev snabbt ivagschasade och fick istallet bunkra bakom en bensinmack. Samma kvall trodde Tim att han sag 6 st Ufon nar Erik och Nino sag trafikljus reflekteras i el-ledningarna. Markligt.
Dag 38. Smederevo - Cuprija. 100 km.
Som straff for att vi hade valt bensinmacken som hotell vaknade vi med stralande sol och en joddlande bensinmacksinnehavare kom ut med 6 st multivitamins-drycker. Trion, som enbart fatt i sig Pleskavitca sedan dag 1 i Serbien fick vitamin-shock och kande hur sinnena plotslig skarptes och cyklade glatt vidare. Vi fick oss en stabil applad av en skolklass i forbifarten och alla serber tycktes ha vaknat pa samma sida som Vlad Tepes da han fick hamnas pa turkarna, da de vinkade och lyfte pa hatten. Vi visste att Sondagsmiddag vankandes och slutade vid en Pizzeria i Cuprija dar vi aven taltade och blev bundisar med agaren.
Dag 39. Cuprija- Razanj. 45 km.
Frukosten blev efter rekommendation en s k Burek. Det ar en paj bestande av deg och kott. Till detta dricker man vad serberna ser som livets elixir. Filmjolk som heter Yoghurt. Vi lamnade revelj-haket och satsade glatt mot Nic. Men ack vad tungt det blev. Uppforsbacke och regn gjorde att vi tog en valfortjant kaffe i den lilla halan Razanj. Har traffade vi var kara van Dragan. Leende satt han pa sitt stamkafe lasandes tidningen som vilken annan ung man som helst. Dock visade det sig att Dragan inte var genomsnitts-serben. 20 cm langt, lopte ett arr fran tinning till tinning, och bevittnade hans historia som elitsoldat. Anledningen ar nagot vi fortfarande spekulerar i. Dragan tog med oss till ett Pleskavitca-hak dar den lokala svensken ringdes ner fran bergen i express-fart. I Razanj var denna personen en entrecote-alskande fd lidingobo som nyligen flyttat tillbaks efter 40 ar i kalla tysta Svedala. Det bjods pa energidryck och plommonlikor (Slivovitca) och snon foll utanfor den inrokta hamburgerbaren. Dragan som suttit talmodigt och vantat pa vara svenska samtal erbjod oss logi i hans lagenhet vaningen ovanfor. Har lyssnades det pa RocknRoll och tittades pa Forrest Gump innan hans kara mor skeppade over en svulstig omgang serbisk gulasch med diverse tilltugg.
Dag 40. Razanj - Bela Palanka. 102 km.
Vi skall bespara er cykeldetaljerna under denna dagen, Vi hade iallafall motvind och vackert vader och landskapet borjade blotta vackra snotackta toppar runtomkring oss innan vi anlande till Bela Palanka. I Bela Palanka finns inga bankomater, sa vi vande fickorna ut och in och gjorde en kalkyl med menyn som utganspunkt dar resultatet blev den klassiska Pleskavitca samt inget mer. Vi antrade lokalen, eller kafanan som det kallas for att matta vara magar. Det var da vi motte hans blick vilket satte igang en foljd av oanade handelser. Kugghjulen sattes i rullning. Foljande ar historien om kvallen den 13 November 2007.
----Direktoren & Olkriget----
Dar satt han. Direktorn. Omgiven av 4-5 underhuggare satt han i pressveckskavaj vid bordets tron pa gaveln. Mustachen var sylvass och klackringen glanste som en smaragd i solljus och kastade en forundrande blick over stadens ovantade besokare. Alla manniskor i lokalen forsokte samtala med oss pa serbiska och vi satt i flera minuter och forsokte saga nagonting de kande igen, anda tills nino yttrade det magiska ordet: Pivo. PIVO!, Vralade gubbarna och fort som ogat stod det 3 nyoppnade Nisco pa bordet framfor oss. Kyparen pekade diskret mot direktorens bord dar paprikor lag i samspel med riklig ost och rakorna simmade tillsammans med den gravade laxen. Direktorn tittade varldsvant pa oss med glimten i ogat och vi kunde nastan hora hans rost (det dar var val ingenting). Vi hojde vara glas i en skal ochgnistan i Bela Palanka var tand. I samma ogonblick forsta olen var uppdrucken stod det tre pur farska ol framfor oss och kyparen gjorde an en gang samma pekande tecken mot direktoren som visste att han hade forsprang i tavlingen. Skummet hann inte lagga sig pa vara andra ol da vastflanken lade sig i bataljen. Kyparen dramde tre st ol i bordet framfor oss och hanvisade diskret till tre viktigpettrar som villevisa direktoren att det inte bara ar han som bjuder har i Bela Palanka. Kriget tog en ny vandning, da en fransktalande serb i norr bjod till och kyparen fick peka at nya hall. Fransosen berattade att Direktoren egentligen var Borgmastare i staden och kunde inte nog understryka sin respekt mot denna stora man. Direktoren ordnade nattplats at oss hos en av sina lakejer mot att vi gjorde vad vi kunde for att gora Bela Palanka en plats pa var favoritkarta.
Dag 41. Bela Palanka - Dragoman. 78,4 km.
Vi cyklade till stadens lokala bageri och fick i oss Burek, Kifla, Multivitamindryck, Hot Dog och minipizza innan vi fortsatte mot den Bulgariska gransen. Har fick vi kanna pa den varsta motvinden hittills pa resan och det tog oss lang tid att na gransen. Nar vi skulle slosa vara sista serbiska skickade vi in Erix pa rutinuppdrag, letande efter den heliga "Milka Alpine Milk Nuts & Raisins" I lila forpackning ligger denna gudabenadade chikladbiten och saljes endast i de mest valrenommerade chokladboutiquerna, men p g a smaken sa letar vi overallt. Denna gangen skulle vi finna vad vi sokte och vi at choklad med russin och notter i storsta tystnad innan vi trampade in i grans-stationen. Nar Erik skulle fa sin stampel sag han att granspolisen holl pa att slarva till det, och i ren desperation hade han klattrat halvvags in i baset, tillrattavisande vakten innan vi andra fick avbryta. Genom ett snoigt bergslandskap i Bulgarien kom vi fram till staden Dragoman dar en taltpinne knacktes och vi efter en provisorisk losning sov utanfor en restaurant under en gran.
Dag 42. Dragoman - Sofia. 50 km.
Vaknade tidigt men lag kvar pga den ofattbara mangden regn som foll mot taltet. Vi unnade oss en valfortjant sovmorgon och vaknade en timme senare till annu mer regn och sprang in pa restaurangen for frukost. Nar vi kom ut regnade detytterligare nagra megaton liter och vi trampade pa mot Sofia i den tveklost varsta nederborden hittills. Dyngsura satte vi oss pa en bensinmack och at donuts och trampade sen den sista milen in i storstan dar vi till sist fann ett hostel mitt i snabbmatstrasket och har sitter vi nu.
Slutligen denna gang maste vi tacka alla de fantastiska manniskorna i Serbien som gjort landet till en upplevelse langt battre an vi trodde nar vi trampade in. Vi har borjat fa lite nya fina kanslor i kroppen som talar om for oss att vi nu haller pa att lamna Europa. Detta marks i solbranda landskap saval som snotackta toppar har och var, och det kanns redigt gott!
Vi har nu relativt brattom till Istanbul och Turkiet dar vi skall fa besok av Tims mamma och syster om en vecka. 7 dagar. 60 mil. Det blir till att trampa!
Skot om er!
tisdag 6 november 2007
Djupare ner i Oststatsklaveret
Vi har nu kommit till ett land dar folk numera foredrar att dricka pilsner och ha det gott, istallet for att leva rovare med kalashnikovs och landminor vilket de gjorde under en langre period. Det forna Jugoslavien splittrades till flera mindre nationer, och vi ar i en av dom - Serbien. Rutten avviker fron standarden, och samma sekund vi kom in i landet insog vi att vi hade gjort ratt val.
Kort och gott, detta har hant sen sist:
Dag 27. Budapest.
Vi borjade dagen med en promenad po Budapests aveny "Vaci Utca", som ledde oss fram till en frulle vi sent skulle glomma. I Budapests saluhall ots langos po lopande band, bland paprikapulver och slaktat kott. Matta och belotna gled vi vidare over Donau till Gellerts badhus och hotell. Vi sog Annika Sorenstam, och holl po att go upp i atomer - till vi insog till voran fortvivlan att detta inte alls var fallet. Val inne i badhuset, badade vi till det och vi provade alla tankbara pooler tillsammans med folk fron alla nationaliteter i en gemytlig miljo. Kvallen avslutades med ett besok po en studentpub dar inredningen liknades vid Vlad Tepes vindsvoning samt efterfest i svensk anda i Conors stackars lagenhet.
Dag 28. Budapest.
Vi vaknade inte allt for tidigt, men pallade oss ando till kyrkan dar vi spenderade kvalitetstid po alla helgons dag. Inte allt for mycket intressant hande denna dagen, forutom beslutet att vi skulle besoka Serbien. Dagen inneholl aven en kvalitetskaffe po ett cafe som liknade Gellerts simhall i inredningen.
Dag 29. Budapest.
Detta var dagen do vi skulle lamna Budapest en gong for alla. Givetvis kom vi inte ivag, vi drog istallet till Donken for att inmundiga en enorm frulle. Vi tog for ovanligheternas skull en cykeltur, med destination Linns lagenhet. Har kakade vi lite yoghurt och surfade po internet. Infor en stundande filmkvall sprangdes DVD-spelaren, och vi blev tvugna att flytta filmtittandet till Conors lagenhet.
Dag 30. Budapest - Tass. 50 km.
Efter frullen och en avgorande omgong Pro Evolution Soccer dar Tim vann po straffar, trampade vi ut ur stan vid 11-tiden. Ikladda shorts cyklade vi ur Budapests myrstack och hamnade till slut po ratt vag. Vi stannade vid en klassisk vagrestaurang dar vintercamouflage tillsammans med ett grovvuxet skagg var mode, och vi inmundigade en gulashsoppa tillsammans med kartlasande och avstondsbedommning. Efter ett evigt letande av taltplats hittade vi tillslut en liten o av trad mitt i en stor oker, samt intagit en skon bit kvallsmat vid en busshollsplats. Mitt i natten vacktes vi av ett inbrottslarm, som tur var inte taltets utan en narliggande bils/hus-larm. Detta bidrog till ett eller flera forvonade fejs i taltet, dar vi inte riktigt fattade vad som var po G. Lyckligtvis lyckades vi somna om efter nogra svettiga minuter.
Dag 31. Tass - Kalocsa. 50km.
Vi hade bestammt oss for att go upp tidigt, men regnet unnade oss en sovmorgon po nogon timma. Detta skulle bli en klassisk transportdag som bestod av mycket okrar, jordbruk och traktorer. Dagen kryddades av ett akrobatiskt marsvin som hjulandes och voltandes tog sig over vagen precis innan vor framfart. Val framme i Kalocsa var Tim tvungen att justera ett gnisselljud som mekningsexperten Erik harledde till trissan och problemet var snart lost. Efter ungefar 100 m bestammde vi oss att det var dags for den klassiska sondagsmiddagen. Vi gick in po stans Gyllene Gaffeln och frossade i gott och gott, tills vi fick in notan som omedvetet slukade upp vora sista forrint. Ekonomiskt kalkylerande gick vi ut ur restaurangen och letade upp voran forutspodda taltplats, belagen bakom en lada innehollande ho.
Dag 32. Kalocsa - Sombor. 100km.
Dagen dar allt hande. Dagen borjades med hord cykling i behagligt vader. Frukosten intogs vid en bensinmack, dar vorat MSR XGKII samt MSR Dragonfly (Multifuel kitchens) brokade om vem som fick koka upp vorat nudelvatten. Broket kulminerade i ett besok av farbror blo som rokandes en cigarett(!), sa ot oss att vi inte fick ha nogon eld vid propantankarna. Vi flyttade vora Multifuel-kitchens ca 50 meter bort fron macken, och vi hade en kvalitetsfrulle i solen tillsammans med vora nudlar. Vi trampade po langs jordbruk och vingordar genom staden Baja fram till gransen mot Serbien. Tre skona vakter i en kur po 3 kvadratmeter (som slappade loss med spindelharpan) snackade stamplar och pass, samt kneg och forflutet med oss innan de slutligen stamplade in oss i Serbien po allvar. Med en gong efter att vi lamnat EU hande allt gott. Asfalten forvandlades till gropar och vora ansikten vreds ot vanster dar en symfoni av pofoglar och gripar vagledde oss fram till forsta affaren dar voran hittils ganska blyga stjarnstatus klev till himmelska hojder. Har fick vi namligen skriva vora forsta autografer till en hogljudd mellanstadieklass som med sina "Hello" och "How are you" forsokte kommunicera med oss. Efter en bits cyklande borjade vi narma oss staden Sombor som valkomnade oss med voran forsta hundattack. En trott gammal blandras som tog en valfortjanad tupplur fick spader nar han sog tre Goretex-bekladda PedigreePraliner po fat cykla forbi, och racet kunde borja. Det borjade med att han jagade Erik som cyklade forst. Efter nogra att ha suktat efter Eriks frestande bakvaskor ett tag, borjade han ta nasta person i ordningen - Nino. Nino borjade med att cykla tvars over till den krossande filen genom en slags undanmanover. Efter att ha missat tvo personer var hundens fokus desto storre po den tredje - namligen Tim. Tim borjade panikslagen att med darrande hander greppa sin AntiHund-spray, som han inte lyckades fo tag po tack vare kartor over Gdansk samt nogra gamla Snickers-rester. Efter ca 600 meter insog hunden att han hade mott vardiga motstondare och han borjade skamsen sacka efter mer och mer.
Kvallen avslutades med kaffe och en hamburgare po ett kg eller tvo, en taltplats belagen bakom stadens simhall.
Dag 33. Sombor - Novi Sad. 100 km.
Vi vaknade bakom simhallen med frost po talt och gras. Antligen hade vi fott en svensk natt. Vi drog vidare mot ett av stadens monga bagerier dar vi intog frukost. Under dagens forsta etapp sog vi ett mirakel. En katt vid vagens kant blev av med ett av sina nio liv. Springandes langs vora cyklar, sprang han panikslagen over vagen. En lastbil kom fron andra sidan. Katten sprang och snuddade med forsta dacket, hamnade under lastbilen - och kom helskinnad ut po andra sidan. Vilken lycka! Vi cyklade mot Novi Sad och knackade po statsmuren frammot fyra tiden po eftermiddagen. Nu sitter vi po Downtown hostel och lyssnar po Serbisk techno och smodiskuterar om ett samtal vi hade med vandrarhemsagaren. Han berattade om hur det var att leva under kriget po Balka, hur de hade gemenskap med sina BBQ-fester po gatorna under NATO-bombningarna och om vilken inflation de upplevde. Inflationen var namligen den varsta som nogonsin existerat, varre an den som varade under mellankrigstiden i Tyskland. Nar Miroslav som han heter, satt med ett gang polare och bestallde fyra ol kostade dessa en miljard dinar. Efter att radion upplyst om att dinaren var vard en spottstyver av det den var vard innan, kostade nasta ol ca 40 miljarder dinarer. Po vaggen dar vi nu sitter, ar en 50 miljarder-sedel upphangd, till minne av detta.
Vi vander nu vora blickar mot oster och Sofia, dit vi hoppas kunna no om ca en vecka. Att ha kommit in i Serbien kanns valdigt bra, men vi har ofta po senare tid skamtat om att komma ur detta Oststatsklaveret. Vi mor alla bra och njuter av att vara po resande fot. Tills vidare, ha det kanon!
Kort och gott, detta har hant sen sist:
Dag 27. Budapest.
Vi borjade dagen med en promenad po Budapests aveny "Vaci Utca", som ledde oss fram till en frulle vi sent skulle glomma. I Budapests saluhall ots langos po lopande band, bland paprikapulver och slaktat kott. Matta och belotna gled vi vidare over Donau till Gellerts badhus och hotell. Vi sog Annika Sorenstam, och holl po att go upp i atomer - till vi insog till voran fortvivlan att detta inte alls var fallet. Val inne i badhuset, badade vi till det och vi provade alla tankbara pooler tillsammans med folk fron alla nationaliteter i en gemytlig miljo. Kvallen avslutades med ett besok po en studentpub dar inredningen liknades vid Vlad Tepes vindsvoning samt efterfest i svensk anda i Conors stackars lagenhet.
Dag 28. Budapest.
Vi vaknade inte allt for tidigt, men pallade oss ando till kyrkan dar vi spenderade kvalitetstid po alla helgons dag. Inte allt for mycket intressant hande denna dagen, forutom beslutet att vi skulle besoka Serbien. Dagen inneholl aven en kvalitetskaffe po ett cafe som liknade Gellerts simhall i inredningen.
Dag 29. Budapest.
Detta var dagen do vi skulle lamna Budapest en gong for alla. Givetvis kom vi inte ivag, vi drog istallet till Donken for att inmundiga en enorm frulle. Vi tog for ovanligheternas skull en cykeltur, med destination Linns lagenhet. Har kakade vi lite yoghurt och surfade po internet. Infor en stundande filmkvall sprangdes DVD-spelaren, och vi blev tvugna att flytta filmtittandet till Conors lagenhet.
Dag 30. Budapest - Tass. 50 km.
Efter frullen och en avgorande omgong Pro Evolution Soccer dar Tim vann po straffar, trampade vi ut ur stan vid 11-tiden. Ikladda shorts cyklade vi ur Budapests myrstack och hamnade till slut po ratt vag. Vi stannade vid en klassisk vagrestaurang dar vintercamouflage tillsammans med ett grovvuxet skagg var mode, och vi inmundigade en gulashsoppa tillsammans med kartlasande och avstondsbedommning. Efter ett evigt letande av taltplats hittade vi tillslut en liten o av trad mitt i en stor oker, samt intagit en skon bit kvallsmat vid en busshollsplats. Mitt i natten vacktes vi av ett inbrottslarm, som tur var inte taltets utan en narliggande bils/hus-larm. Detta bidrog till ett eller flera forvonade fejs i taltet, dar vi inte riktigt fattade vad som var po G. Lyckligtvis lyckades vi somna om efter nogra svettiga minuter.
Dag 31. Tass - Kalocsa. 50km.
Vi hade bestammt oss for att go upp tidigt, men regnet unnade oss en sovmorgon po nogon timma. Detta skulle bli en klassisk transportdag som bestod av mycket okrar, jordbruk och traktorer. Dagen kryddades av ett akrobatiskt marsvin som hjulandes och voltandes tog sig over vagen precis innan vor framfart. Val framme i Kalocsa var Tim tvungen att justera ett gnisselljud som mekningsexperten Erik harledde till trissan och problemet var snart lost. Efter ungefar 100 m bestammde vi oss att det var dags for den klassiska sondagsmiddagen. Vi gick in po stans Gyllene Gaffeln och frossade i gott och gott, tills vi fick in notan som omedvetet slukade upp vora sista forrint. Ekonomiskt kalkylerande gick vi ut ur restaurangen och letade upp voran forutspodda taltplats, belagen bakom en lada innehollande ho.
Dag 32. Kalocsa - Sombor. 100km.
Dagen dar allt hande. Dagen borjades med hord cykling i behagligt vader. Frukosten intogs vid en bensinmack, dar vorat MSR XGKII samt MSR Dragonfly (Multifuel kitchens) brokade om vem som fick koka upp vorat nudelvatten. Broket kulminerade i ett besok av farbror blo som rokandes en cigarett(!), sa ot oss att vi inte fick ha nogon eld vid propantankarna. Vi flyttade vora Multifuel-kitchens ca 50 meter bort fron macken, och vi hade en kvalitetsfrulle i solen tillsammans med vora nudlar. Vi trampade po langs jordbruk och vingordar genom staden Baja fram till gransen mot Serbien. Tre skona vakter i en kur po 3 kvadratmeter (som slappade loss med spindelharpan) snackade stamplar och pass, samt kneg och forflutet med oss innan de slutligen stamplade in oss i Serbien po allvar. Med en gong efter att vi lamnat EU hande allt gott. Asfalten forvandlades till gropar och vora ansikten vreds ot vanster dar en symfoni av pofoglar och gripar vagledde oss fram till forsta affaren dar voran hittils ganska blyga stjarnstatus klev till himmelska hojder. Har fick vi namligen skriva vora forsta autografer till en hogljudd mellanstadieklass som med sina "Hello" och "How are you" forsokte kommunicera med oss. Efter en bits cyklande borjade vi narma oss staden Sombor som valkomnade oss med voran forsta hundattack. En trott gammal blandras som tog en valfortjanad tupplur fick spader nar han sog tre Goretex-bekladda PedigreePraliner po fat cykla forbi, och racet kunde borja. Det borjade med att han jagade Erik som cyklade forst. Efter nogra att ha suktat efter Eriks frestande bakvaskor ett tag, borjade han ta nasta person i ordningen - Nino. Nino borjade med att cykla tvars over till den krossande filen genom en slags undanmanover. Efter att ha missat tvo personer var hundens fokus desto storre po den tredje - namligen Tim. Tim borjade panikslagen att med darrande hander greppa sin AntiHund-spray, som han inte lyckades fo tag po tack vare kartor over Gdansk samt nogra gamla Snickers-rester. Efter ca 600 meter insog hunden att han hade mott vardiga motstondare och han borjade skamsen sacka efter mer och mer.
Kvallen avslutades med kaffe och en hamburgare po ett kg eller tvo, en taltplats belagen bakom stadens simhall.
Dag 33. Sombor - Novi Sad. 100 km.
Vi vaknade bakom simhallen med frost po talt och gras. Antligen hade vi fott en svensk natt. Vi drog vidare mot ett av stadens monga bagerier dar vi intog frukost. Under dagens forsta etapp sog vi ett mirakel. En katt vid vagens kant blev av med ett av sina nio liv. Springandes langs vora cyklar, sprang han panikslagen over vagen. En lastbil kom fron andra sidan. Katten sprang och snuddade med forsta dacket, hamnade under lastbilen - och kom helskinnad ut po andra sidan. Vilken lycka! Vi cyklade mot Novi Sad och knackade po statsmuren frammot fyra tiden po eftermiddagen. Nu sitter vi po Downtown hostel och lyssnar po Serbisk techno och smodiskuterar om ett samtal vi hade med vandrarhemsagaren. Han berattade om hur det var att leva under kriget po Balka, hur de hade gemenskap med sina BBQ-fester po gatorna under NATO-bombningarna och om vilken inflation de upplevde. Inflationen var namligen den varsta som nogonsin existerat, varre an den som varade under mellankrigstiden i Tyskland. Nar Miroslav som han heter, satt med ett gang polare och bestallde fyra ol kostade dessa en miljard dinar. Efter att radion upplyst om att dinaren var vard en spottstyver av det den var vard innan, kostade nasta ol ca 40 miljarder dinarer. Po vaggen dar vi nu sitter, ar en 50 miljarder-sedel upphangd, till minne av detta.
Vi vander nu vora blickar mot oster och Sofia, dit vi hoppas kunna no om ca en vecka. Att ha kommit in i Serbien kanns valdigt bra, men vi har ofta po senare tid skamtat om att komma ur detta Oststatsklaveret. Vi mor alla bra och njuter av att vara po resande fot. Tills vidare, ha det kanon!
tisdag 30 oktober 2007
Med expressfart over Tatras...
Vi sitter i detta nu framfor syster Linns dator i Budapest, Ungern dar vi blivit mottagna som kungar med lagenheter mitt i smeten och kycklingcurry anda upp i oronen. Vi har hunnit fa tva nya stamplar i vara pass, Slovakien, ett land vi arbetade av pa tre roda dagar, samt langosens hemland Ungern i vilket vi redan stortrivs. Loggen sedan Krakow redovisas i traditionell ordning:
Dag 18. Krakow.
Begav oss i ottan till Buss-stationen for en transport till Ocviecim, en by vaster om Krakow, mest kand for skadeplats till Auschwitz-Birkenau. Vi spenderade hela dagen deppade over vad som forsigatt pa dessa platser. Bussfarden som gick valdigt latt ut, skulle visa sig vara en mardrom hem. Vi vantade 3 timmar pa bussar som aldrig kom, och detta gav oss bara mer vatten pa vara kvarnar nar det galler en anledning att cykla till Kina istallet for att vanta till Kina.
Dag 19. Krakow.
Vart Premium Hostel hade blivit fullbokat och vi bytte upp oss till det mycket mer gastvanliga Dizzy Daisy Hostel, dar vi direkt motte en uppsjo av fenomenala karaktarer ifran olika lander. Hittade Krakows ballaste kock i en liten lunch-bar, vilken lagade en Bigos som var utomjordisk kort och gott. I vardagsrummet pa vart hostel satt vi sent in pa smatimmarna och utbytte anekdoter med de andra gasterna. Fastnade kanske lite extra mkt for ett aldre par som var ett praktexempel pa att resande inte behover vissna med aldern, snarare tvartom!
Dag 20. Krakow - Wielicka. 20 km.
Lamnade vart hostel for ett sista besok hos kvalitetskocken och sen drog vi ut ur stan mot vart nasta delmal Wielicka och deras kanda saltgruva. Intradet var lagt i precis den klassen som fick oss att stonka, tveka, svettas och klia oss i haret i timmar innan vi bestamde oss for att det fick vara vart det. Gruvan ar trots allt med pa Unescos lista, sade vi innan vi hostade upp pengarna, tvattade bort det glada flinet och knallade ner for 378 trappsteg 135 m ner i underjorden dar vi sag 2% av gruvan pa en tvatimmarsfard pa tva kilometer. Ur gruvan har man hamtat salt i hundratals ar och har numera byggt om brotten till stora salar och restauranger. Natten spenderades pa en stangd camping. Campingagaren visade sig vara en redig globetrotter med flera trekks i Nepal i registret.
Dag 21. Wielicka - Rabka. 50 km.
Vaknade till det ljuva ljudet av regn mot talt och begav oss mot starten av Tatras-bergen och uppforsbackarna. Det gick upp och ner, men mestadels upp och vi hade klattrat blygsamma 400 hojdmeter innan vi slutade hemma hos en familj i byn Rabka som lat oss overnatta inomhus vid vedspisen. Familjen inledde darefter ett konstant flode av det ultimata gottet, da de gang pa gang levererade mat till oss. Brod, hemlagad marmelad, te, korsbarslikor mm stod pa menyn och vi tackade och trugade andlost.
Dag 22. Rabka - Orovski (Slovakien). 80 km.
Cyklade over lite kullar och berg. Ganska mycket kullar och berg innan vi anlande till den slovakiska gransen dar vi for forsta gangen sag snobelagda toppar langs horisonten. De sista polska slantarna brandes av inne pa en bensinstation dar vi kopte pa oss choklad och andra kvalitetshydrater. Stampel 1 i passet fran nagra halvt forvanade gransnissar i uniform innan vi trampade in i vart nya land. Mycket dalar och klippvaggar bjod Slovakien pa de forsta milen, och vi kom fram till ett spektakulart kloster hogt belaget likt Katos fastning i Mio min Mio. Virriga forsokte vi fa tag pa sovplats, helst i klostret, vilket var stangt for dagen. Vi stallde till med en stabil scen i den lokala kyrkan dar ingen fattade vem vi var eller vad vi ville, innan vi loste tre sangar inne i en lagenhet hos en gumma.
Dag 23. Orovski - Donovaly. 50 km.
Dagen da vara hjarnor mentalt kollapsade gang pa gang. Kort och gott skulle vi gora den hogsta klattringen hittills pa resan och vi stallde in oss pa en backe vardig Vlad Tepes himself. Vi susade fram mil efter mil och undrade varfor bovelen vattendragen runtomkring oss rann mot oss och inte med oss, da vi cyklade i nedforsbacke hela tiden. Lyckliga i var ovetskap och forvirrade kom vi hogre upp i bergen ju langre ner vi cyklade, innan vi alla blev fly forbannade pa vattendragen som fortfarande rann emot oss och beslutade oss for att genomfora det hogst kvalificerade gravitationstestet dar vi helt enkelt stannade cyklarna och lat de rulla fritt. Nar cyklarna rullade nedfor da vi trodde att det skulle vara uppfor forstod vi snabbt att allting bara var en optisk synvilla och vi hade cyklat 3 mil i konstant uppforsbacke. Den varsta klattringen hittills avslutades pa toppen av en fjallort vid namn Donovaly dar vi fick overnatta med den flottaste utsikten hittills hemma pa tomten hos en hygglig karl. Kvallen berikades aven med ett halvt kilo chili con carne som var fruktulost valsmakande.
Dag 24. Donovaly - Dregelypalank. 140 km.
Startade dagen med en latt nedforsbacke pa blyga 3 mil och hittade konstigt nog ingenstans att ata forran efter nagra timmar i den inte alltfor farggranna staden Zvolen. En dyr Carbonara slank ner och vi bestamde oss far att blacykla hela vagen genom Slovakien till Budapest, Ungern, en stracka som vi trodde skulle vara 10 mil fran Zvolen. Efter att ha passerat ungerska gransen (stampel 2) troendes att det var tva mil kvar till Budapest, sag vi den forfarliga skylten "Budapest - 85 km" vilket kom som en kafting och vi tappade suget och placerade oss sjalva i narmsta olhall dar vi aven overnattade pa en grasmatta.
Dag 25. Dregelypalank - Budapest. 90 km.
Cyklade fran olhallen friskt satsande mot Budapest. Vi hade missat hela grejen med valutaomvaxling och matematik, sa vi trodde kvallen innan pa olhallen att Ungern var billigare an Tjetjenien och gjorde slut pa alla vara pengar direkt. Vi hittade en bankomat och skred darefter ner till en liten sylta dar vi roffade at oss de tre sista Langosen med ost och graddfil.
Ett hav av bittra ungrare med mustach varre an oss svor och gramde sig och stampade i gruset nar de insag att bara acklig varmkorv fanns kvar pa menyn. Vi anlande till Budapest dar vi motte upp Linn & Conor mitt i centrum och det bjods pa en impregnerande Kycklingcurry och Pro Evoultion Soccer.
Dag 26. Budapest.
Vaknade rejalt utsovda och drog pa oss uniformen for att leva loppan och gora stan. Vi knallade over broar och floder tills vi kom till ett slott hogt upp pa berget dar vi hade fotosession nummer 3882. Vi testade ungerskt brod. Ungersk varmkorv med brod. Ungerskt brod med sylt och ungersk whopper. Nojda gick vi genom stan hem och lagade en robust omgang carbonara efter ryskt recept. (2 ton pasta till 0 ml sas).
Detta blir allt for denna gang. Farden gar vidare, efter nagra bulkande och eventuellt badande i Budapest, tagar vi vidare osterut mot Rumanien dar hundarna skall leva laglost vilket idag fick oss att ga och handla vapen i en vapenaffar. Pepparspray mot hundar skall vara var metod forutom triangle formation forstas. Vi mar bra som vanligt och hoppas att ni fortfarande foljer var fard nar vi nasta gang forhoppningsvis rapporterar fran okand ort. Tills dess, ha det fint!
Dag 18. Krakow.
Begav oss i ottan till Buss-stationen for en transport till Ocviecim, en by vaster om Krakow, mest kand for skadeplats till Auschwitz-Birkenau. Vi spenderade hela dagen deppade over vad som forsigatt pa dessa platser. Bussfarden som gick valdigt latt ut, skulle visa sig vara en mardrom hem. Vi vantade 3 timmar pa bussar som aldrig kom, och detta gav oss bara mer vatten pa vara kvarnar nar det galler en anledning att cykla till Kina istallet for att vanta till Kina.
Dag 19. Krakow.
Vart Premium Hostel hade blivit fullbokat och vi bytte upp oss till det mycket mer gastvanliga Dizzy Daisy Hostel, dar vi direkt motte en uppsjo av fenomenala karaktarer ifran olika lander. Hittade Krakows ballaste kock i en liten lunch-bar, vilken lagade en Bigos som var utomjordisk kort och gott. I vardagsrummet pa vart hostel satt vi sent in pa smatimmarna och utbytte anekdoter med de andra gasterna. Fastnade kanske lite extra mkt for ett aldre par som var ett praktexempel pa att resande inte behover vissna med aldern, snarare tvartom!
Dag 20. Krakow - Wielicka. 20 km.
Lamnade vart hostel for ett sista besok hos kvalitetskocken och sen drog vi ut ur stan mot vart nasta delmal Wielicka och deras kanda saltgruva. Intradet var lagt i precis den klassen som fick oss att stonka, tveka, svettas och klia oss i haret i timmar innan vi bestamde oss for att det fick vara vart det. Gruvan ar trots allt med pa Unescos lista, sade vi innan vi hostade upp pengarna, tvattade bort det glada flinet och knallade ner for 378 trappsteg 135 m ner i underjorden dar vi sag 2% av gruvan pa en tvatimmarsfard pa tva kilometer. Ur gruvan har man hamtat salt i hundratals ar och har numera byggt om brotten till stora salar och restauranger. Natten spenderades pa en stangd camping. Campingagaren visade sig vara en redig globetrotter med flera trekks i Nepal i registret.
Dag 21. Wielicka - Rabka. 50 km.
Vaknade till det ljuva ljudet av regn mot talt och begav oss mot starten av Tatras-bergen och uppforsbackarna. Det gick upp och ner, men mestadels upp och vi hade klattrat blygsamma 400 hojdmeter innan vi slutade hemma hos en familj i byn Rabka som lat oss overnatta inomhus vid vedspisen. Familjen inledde darefter ett konstant flode av det ultimata gottet, da de gang pa gang levererade mat till oss. Brod, hemlagad marmelad, te, korsbarslikor mm stod pa menyn och vi tackade och trugade andlost.
Dag 22. Rabka - Orovski (Slovakien). 80 km.
Cyklade over lite kullar och berg. Ganska mycket kullar och berg innan vi anlande till den slovakiska gransen dar vi for forsta gangen sag snobelagda toppar langs horisonten. De sista polska slantarna brandes av inne pa en bensinstation dar vi kopte pa oss choklad och andra kvalitetshydrater. Stampel 1 i passet fran nagra halvt forvanade gransnissar i uniform innan vi trampade in i vart nya land. Mycket dalar och klippvaggar bjod Slovakien pa de forsta milen, och vi kom fram till ett spektakulart kloster hogt belaget likt Katos fastning i Mio min Mio. Virriga forsokte vi fa tag pa sovplats, helst i klostret, vilket var stangt for dagen. Vi stallde till med en stabil scen i den lokala kyrkan dar ingen fattade vem vi var eller vad vi ville, innan vi loste tre sangar inne i en lagenhet hos en gumma.
Dag 23. Orovski - Donovaly. 50 km.
Dagen da vara hjarnor mentalt kollapsade gang pa gang. Kort och gott skulle vi gora den hogsta klattringen hittills pa resan och vi stallde in oss pa en backe vardig Vlad Tepes himself. Vi susade fram mil efter mil och undrade varfor bovelen vattendragen runtomkring oss rann mot oss och inte med oss, da vi cyklade i nedforsbacke hela tiden. Lyckliga i var ovetskap och forvirrade kom vi hogre upp i bergen ju langre ner vi cyklade, innan vi alla blev fly forbannade pa vattendragen som fortfarande rann emot oss och beslutade oss for att genomfora det hogst kvalificerade gravitationstestet dar vi helt enkelt stannade cyklarna och lat de rulla fritt. Nar cyklarna rullade nedfor da vi trodde att det skulle vara uppfor forstod vi snabbt att allting bara var en optisk synvilla och vi hade cyklat 3 mil i konstant uppforsbacke. Den varsta klattringen hittills avslutades pa toppen av en fjallort vid namn Donovaly dar vi fick overnatta med den flottaste utsikten hittills hemma pa tomten hos en hygglig karl. Kvallen berikades aven med ett halvt kilo chili con carne som var fruktulost valsmakande.
Dag 24. Donovaly - Dregelypalank. 140 km.
Startade dagen med en latt nedforsbacke pa blyga 3 mil och hittade konstigt nog ingenstans att ata forran efter nagra timmar i den inte alltfor farggranna staden Zvolen. En dyr Carbonara slank ner och vi bestamde oss far att blacykla hela vagen genom Slovakien till Budapest, Ungern, en stracka som vi trodde skulle vara 10 mil fran Zvolen. Efter att ha passerat ungerska gransen (stampel 2) troendes att det var tva mil kvar till Budapest, sag vi den forfarliga skylten "Budapest - 85 km" vilket kom som en kafting och vi tappade suget och placerade oss sjalva i narmsta olhall dar vi aven overnattade pa en grasmatta.
Dag 25. Dregelypalank - Budapest. 90 km.
Cyklade fran olhallen friskt satsande mot Budapest. Vi hade missat hela grejen med valutaomvaxling och matematik, sa vi trodde kvallen innan pa olhallen att Ungern var billigare an Tjetjenien och gjorde slut pa alla vara pengar direkt. Vi hittade en bankomat och skred darefter ner till en liten sylta dar vi roffade at oss de tre sista Langosen med ost och graddfil.
Ett hav av bittra ungrare med mustach varre an oss svor och gramde sig och stampade i gruset nar de insag att bara acklig varmkorv fanns kvar pa menyn. Vi anlande till Budapest dar vi motte upp Linn & Conor mitt i centrum och det bjods pa en impregnerande Kycklingcurry och Pro Evoultion Soccer.
Dag 26. Budapest.
Vaknade rejalt utsovda och drog pa oss uniformen for att leva loppan och gora stan. Vi knallade over broar och floder tills vi kom till ett slott hogt upp pa berget dar vi hade fotosession nummer 3882. Vi testade ungerskt brod. Ungersk varmkorv med brod. Ungerskt brod med sylt och ungersk whopper. Nojda gick vi genom stan hem och lagade en robust omgang carbonara efter ryskt recept. (2 ton pasta till 0 ml sas).
Detta blir allt for denna gang. Farden gar vidare, efter nagra bulkande och eventuellt badande i Budapest, tagar vi vidare osterut mot Rumanien dar hundarna skall leva laglost vilket idag fick oss att ga och handla vapen i en vapenaffar. Pepparspray mot hundar skall vara var metod forutom triangle formation forstas. Vi mar bra som vanligt och hoppas att ni fortfarande foljer var fard nar vi nasta gang forhoppningsvis rapporterar fran okand ort. Tills dess, ha det fint!
söndag 21 oktober 2007
Oj vad vi har taltat i Polen...
Vi sitter nu i Krakow och samlar vora tankar kring den senaste veckan po ett internetcafe i gamla stan. Vi har testat de polska skogarna riktigt noga och ar uppe i 13 natter i falt. Vi har haft en valdig tur med vadret, po morgnarna har dock regnet vackt oss med sitt smattrande po taltduken. Alla tre mor prima, kanske mest for att vi i gor bestammde oss for att gora vort projekt lite annorlunda an vi tankt oss fron borjan. Istallet for den urtankta vagen med Turkiet till Iran, tankte vi gora ett besok po den arabiska halvon genom att snedda ner fron Turkiet mot Syrien - Jordanien - Israel - Saudiarabien - Forenade Arabemiraten for att sedan ta oss vidare osterut. Dock ligger slutdestination Peking kvar.
Foljande har utspelat sig den senaste veckan sen vi lamnade staden Torun.
Dag 12. Torun - Wloclavek. 50km
Morgonen inleddes med tre skollheta duschar varpo en ursinning campingagare donade in och gormade po Tim, som han inte kande igen do han kanske hade nogra for monga promille i blodet nar vi checkade in tvo dagar innan. Han anklagade oss for att ha tagit slut pa hans surt forvarvade varmvatten.
Vi cyklade ut ur Torun po landsbygden i en strolande hostsol. Frukosten bestod av: Brod, korv, ost och yoghurt, som har blivit lite av en standard under Polen-vistelsen. Vart att namnas ar aven ett litet stopp vi hade po affaren "Baj". Den hade ingenting forutom en hel del mogel.
Kvallen avrundades med samtal om galna krigscenarion och de ondaste manniskorna po jordklotet framfor en skon och varmande brasa.
Dag 13. Wloclavek - Leczyca. 80 km.
Dagen var mest en transportstracka, och kvallen slutade po hotel "Senator" dar vi taltade po deras inhangnade grasmatta. Vi hann aven med att kaka en valsmakande polsk middag bestoende av friterat flaskkott och pommes.
Dag 14. Leczyca - Pabianice. 70 km.
Vi trampade po efter frukosten en bra bit, och stannade till po Donken i Zgeierz for en varm kopp kaffe och en och annan cheesburgare. Detta var en forort till storstaden Lodz, vilket innebar en hiskelig trafik, med mycket retrolastbilar. Vi okte runt staden do vi inte orkade tampas annu mer med trafiken.
Po eftermiddagen kopte vi oss varsin flaska fin-vin po Lidl, tillsammans med en ask kex som inmundigades framfor en obligatorisk kvallsbrasa.
Dag 15. Pabianice - Radomsko. 80 km.
Morgontrotta cyklade vi ner till en liten pittoresk by dar det skulle inhandlas frukost. Det borjade med att Nino stallde till en scen, do han forst tappade ut fem tusen mynt over hela affarsgolvet och fick ligga po mage och skramla ihop sina mynt under frysdisken. Nar han reste sig upp so sparkade han undan kappen fron en 100 or gammal gubbe, som nastan kollapsade. Avslutningsvis skulle han saga tack po polska, men ingen fattade ett dyft av vad han forsokte saga. Skamsen fick han lamna affaren med sin sketna ost.
Vi borjade nu komma in i lite mer kuperade landskap, och vi kunde skymta en och annan skidbacke i horisonten. Vi tog oss en matbit po en finare restaurang dar servicen var urusel, servitricen var definitionen av sorg.
I och med en liten regnskvatt under dagen gjorde detta att brasan var av samma kvalite som servitricen och trots att vi forsokte syresatta elden med all vor lungkapacitet, svarade elden med att lota som en hostig och fnysande tuberkulosdrabbad.
Dag 16. Radomsko - Pradla. 60km.
Vi parkerade cyklarna framfor den lokala lanthandeln, dar Nino glomde sina goretex-handskar po fonsterblacket, vilka senare blev foremol for en stold av en sniken kakleverantor. Handskarna kom till undsattning tack vare en snall dam som pekade och visade fram Nino till kakleverantorens handskfack i bilen. Det var med en inte allt for glad min han oterlamnade stoldgodset.
I en annan affar motte vi "Lararen". Han visade sig ha god engelska och ville visa oss till en restaurang i en annan del av stan. Han bestallade in 6 portioner "Bigos" vilken ar en polsk klassisk husmanskost bestoende av surkol och strimlor av kott, samt en kopp te. Vi hade en valdigt longvarig och givande diskussion i en iskall restaurang, dar vi pratade om allt ifron Lada-bilar till Polens och Ukrainas kommande fotbolls EM 2012 och bristen po arenor i Polen. Mycket skratt och trevliga miner blev det. Lararen stod for hela matkalaset. Panikslagen kom han po att han glomt notera sin fruga dar hemma om vora timslonga diskussioner, och var tvungen att rusa tillbaka hem med dagens inhandlade kycklingfotter under armarna.
Dag 17. Pradla - Krakow. 80 km.
Vi hade stallt klockan for att go upp i ottan for att vi visste att vi skulle behova branna av 8 mil i en berg och dalbana som skulle fott Balder att blekna. Det var valdigt branta uppforsbackar och valdigt kuperat. Vi hade en iskall frukost po trottoaren utanfor affaren och temperaturen pekade narmare nollstracket an nogonsin tidigare po resan. Detta blev inte battre av den iskalla yoghurten som indracks med brodet.
Nar vi hade tre mil kvar gav antligen Polens uppforsbackar sig tillvika, vilket visade sig i ett inferno av nerforsbackar och vi rullade in torogda av vinden och med nastan forfrusna navar i ett Krakow dar vi valkomnades av en familjar blo och gul byggnad, som saljer mobler och slutade med KEA. Vi tjurrusade in med cyklarna som vi stallde vid bollhavet, mitt i entren, och sprang fram till disken och inledde den storsta kottbullsslukningen sen Vlad Tepes fick huggtander.
Vi tog in po Premium hostel som visade sig vara det ultimata av gott. Vi borjade inreda vort rum i rott, genom att hanga upp diverse krokodilluktande skogsforemol forestallande sovsackar och liggunderlag, samt en svensk flagga po vaggen. Vi duschade som tre flodkraftor i augusti monad och i efterruset foddes iden att gora vor resa an mer historisk genom den nya resrutten. Alla var i extas.
Vi drog ut po stan och kollade in Stare Miasto, den gamla stan som ska vara en historieparla och centrum for kultur och turism.
De forra bilderna fick ge plats for de nyare, men vi kommer forsoka losa so att man kan komma ot alla bilderna fron forstasidan. Nu ska vi ta det lugnt i Krakow ett par dagar, och imorn ska vi utfora ett besok po Auschwitz, samt aven ett besok i den mytomspunna saltgruvan belagen nogra mil soder om staden.
Nasta uppdatering borde bli hos syster Jonsson i Budapest, dar vi borde dyka upp om tio dagar efter nagra kvalitetsdygn i Krakow samt nagra dagars cykling i "The High Tatras" som polackerna sjalva gillar att kalla det!
Pa Aterseende!
Foljande har utspelat sig den senaste veckan sen vi lamnade staden Torun.
Dag 12. Torun - Wloclavek. 50km
Morgonen inleddes med tre skollheta duschar varpo en ursinning campingagare donade in och gormade po Tim, som han inte kande igen do han kanske hade nogra for monga promille i blodet nar vi checkade in tvo dagar innan. Han anklagade oss for att ha tagit slut pa hans surt forvarvade varmvatten.
Vi cyklade ut ur Torun po landsbygden i en strolande hostsol. Frukosten bestod av: Brod, korv, ost och yoghurt, som har blivit lite av en standard under Polen-vistelsen. Vart att namnas ar aven ett litet stopp vi hade po affaren "Baj". Den hade ingenting forutom en hel del mogel.
Kvallen avrundades med samtal om galna krigscenarion och de ondaste manniskorna po jordklotet framfor en skon och varmande brasa.
Dag 13. Wloclavek - Leczyca. 80 km.
Dagen var mest en transportstracka, och kvallen slutade po hotel "Senator" dar vi taltade po deras inhangnade grasmatta. Vi hann aven med att kaka en valsmakande polsk middag bestoende av friterat flaskkott och pommes.
Dag 14. Leczyca - Pabianice. 70 km.
Vi trampade po efter frukosten en bra bit, och stannade till po Donken i Zgeierz for en varm kopp kaffe och en och annan cheesburgare. Detta var en forort till storstaden Lodz, vilket innebar en hiskelig trafik, med mycket retrolastbilar. Vi okte runt staden do vi inte orkade tampas annu mer med trafiken.
Po eftermiddagen kopte vi oss varsin flaska fin-vin po Lidl, tillsammans med en ask kex som inmundigades framfor en obligatorisk kvallsbrasa.
Dag 15. Pabianice - Radomsko. 80 km.
Morgontrotta cyklade vi ner till en liten pittoresk by dar det skulle inhandlas frukost. Det borjade med att Nino stallde till en scen, do han forst tappade ut fem tusen mynt over hela affarsgolvet och fick ligga po mage och skramla ihop sina mynt under frysdisken. Nar han reste sig upp so sparkade han undan kappen fron en 100 or gammal gubbe, som nastan kollapsade. Avslutningsvis skulle han saga tack po polska, men ingen fattade ett dyft av vad han forsokte saga. Skamsen fick han lamna affaren med sin sketna ost.
Vi borjade nu komma in i lite mer kuperade landskap, och vi kunde skymta en och annan skidbacke i horisonten. Vi tog oss en matbit po en finare restaurang dar servicen var urusel, servitricen var definitionen av sorg.
I och med en liten regnskvatt under dagen gjorde detta att brasan var av samma kvalite som servitricen och trots att vi forsokte syresatta elden med all vor lungkapacitet, svarade elden med att lota som en hostig och fnysande tuberkulosdrabbad.
Dag 16. Radomsko - Pradla. 60km.
Vi parkerade cyklarna framfor den lokala lanthandeln, dar Nino glomde sina goretex-handskar po fonsterblacket, vilka senare blev foremol for en stold av en sniken kakleverantor. Handskarna kom till undsattning tack vare en snall dam som pekade och visade fram Nino till kakleverantorens handskfack i bilen. Det var med en inte allt for glad min han oterlamnade stoldgodset.
I en annan affar motte vi "Lararen". Han visade sig ha god engelska och ville visa oss till en restaurang i en annan del av stan. Han bestallade in 6 portioner "Bigos" vilken ar en polsk klassisk husmanskost bestoende av surkol och strimlor av kott, samt en kopp te. Vi hade en valdigt longvarig och givande diskussion i en iskall restaurang, dar vi pratade om allt ifron Lada-bilar till Polens och Ukrainas kommande fotbolls EM 2012 och bristen po arenor i Polen. Mycket skratt och trevliga miner blev det. Lararen stod for hela matkalaset. Panikslagen kom han po att han glomt notera sin fruga dar hemma om vora timslonga diskussioner, och var tvungen att rusa tillbaka hem med dagens inhandlade kycklingfotter under armarna.
Dag 17. Pradla - Krakow. 80 km.
Vi hade stallt klockan for att go upp i ottan for att vi visste att vi skulle behova branna av 8 mil i en berg och dalbana som skulle fott Balder att blekna. Det var valdigt branta uppforsbackar och valdigt kuperat. Vi hade en iskall frukost po trottoaren utanfor affaren och temperaturen pekade narmare nollstracket an nogonsin tidigare po resan. Detta blev inte battre av den iskalla yoghurten som indracks med brodet.
Nar vi hade tre mil kvar gav antligen Polens uppforsbackar sig tillvika, vilket visade sig i ett inferno av nerforsbackar och vi rullade in torogda av vinden och med nastan forfrusna navar i ett Krakow dar vi valkomnades av en familjar blo och gul byggnad, som saljer mobler och slutade med KEA. Vi tjurrusade in med cyklarna som vi stallde vid bollhavet, mitt i entren, och sprang fram till disken och inledde den storsta kottbullsslukningen sen Vlad Tepes fick huggtander.
Vi tog in po Premium hostel som visade sig vara det ultimata av gott. Vi borjade inreda vort rum i rott, genom att hanga upp diverse krokodilluktande skogsforemol forestallande sovsackar och liggunderlag, samt en svensk flagga po vaggen. Vi duschade som tre flodkraftor i augusti monad och i efterruset foddes iden att gora vor resa an mer historisk genom den nya resrutten. Alla var i extas.
Vi drog ut po stan och kollade in Stare Miasto, den gamla stan som ska vara en historieparla och centrum for kultur och turism.
De forra bilderna fick ge plats for de nyare, men vi kommer forsoka losa so att man kan komma ot alla bilderna fron forstasidan. Nu ska vi ta det lugnt i Krakow ett par dagar, och imorn ska vi utfora ett besok po Auschwitz, samt aven ett besok i den mytomspunna saltgruvan belagen nogra mil soder om staden.
Nasta uppdatering borde bli hos syster Jonsson i Budapest, dar vi borde dyka upp om tio dagar efter nagra kvalitetsdygn i Krakow samt nagra dagars cykling i "The High Tatras" som polackerna sjalva gillar att kalla det!
Pa Aterseende!
söndag 14 oktober 2007
Forsta tramptagen i Polen
Efter en valdigt skon dag i Karlskrona, dar vi gick runt och slappade i hamnen, kopte biljett till boten och donat lite med voran packning, tog vi vora vrolok till cyklar och trampade ner till Stena Line-terminalen, vilken log en ganska bra bit fron sjalva staden.
Botenfarden gick fint po mycket lugnt vatten, och po morgonen den 9e steg vi alla for forsta gangen iland i Polen.
Dag 7. Gdynia - Gdansk. 20km
I Gdynia mottes vi av en skon morgonsol. Vi trampade po in till stadskarnan dar vi egentligen inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till. Vi var alla dock ganska hungriga, so vi trampade po mot en slags restaurangkedja som finns i Polen, vid namn "Milk Bar". Dessa hak var ursprungligen matstallen som fick bidrag av staten, dar folk med knaper ekonomi kunde kaka sig ett valdigt billigt mol mat. Detta passade som handen i handsken enligt oss. Nar vi steg in i restaurangen satt en grabb med pannan i tallriken och tog en tupplur och inredningen var ganska spartansk, men detta gjorde bara att kaket smakade desto battre!
Vi vandrade runt lite i Gdynia po jakt efter boende hos den Svenska Sjomanskyrkan, men denna hade slagit ihop aret innan, so vi tog vorat pick och pack och drog vidare till den storre staden Gdansk. Po vagen kollade vi in ett schysst Krigsmuseum av det slag dar man langat upp hundratals artilleripjaser och stridsflygplan, vilket blev en fin lekstund for cyklisterna.
Vi slog lager i en skon barrskog belagen utanfor kusten mellan Gdynia och Gdansk, dar vi satt och berattade rovarhistorier, framfor en mysig brasa och nogra goa kalla.
Dag 8. Gdansk - Ulkowy. 30km
I Gdansk rullade vi in mot gamla stan, dar vi satt och tog en fin ol vid floden. Vi kakade ockso bygdens specialite vid namn "Zapikanka", en slags varm smorgos med den imponerande langden av 50cm. Vi rullade ur Gdansk vid middagstid och cyklade po Europavag 75 for att ta oss ur staden so snabbt som mojligt. Efter nogra mil borjade morkret sprida sig och vi borjade leta efter en campingplats. Detta var ganska svort, do landskapet inte hade nogon skog att erbjuda, utan nastan enbart uppodlade okrar och industrier. Detta resulterade i att vi knackade po hos en familj, i byn Ulkowy och anvande Tims lysande ryska till att froga om vi kunde lona deras tomt till att slo upp vorat talt po. Det var mycket fniss och stoj, och vi blev guidade genom tomten och fick en fin liten taltplats i ena hornet. Efter en stund kom det ut en bricka med tre heta och enormt valsmakande kaffe, och dessa inmundigades tillsammans med familjens barn och kompisar, och en ganska torftig och kortfattad konversation uppstod, men gemytligt var det!
Dag 9. Ulkowi - Skorz. 70 km
Vi cyklade vidare po vag E75 mot staden Tczew, dar det var blev en fin kvalitets-revelj po Lidl. Po grund av den tunga trafiken po vagen, valde vi att ta in po en mindre vag, mot den lilla byn Pelplin. Vaglaget blev klart samre, och vagarna var stundtals riktigt doliga med sprucken asfalt och stora gropar. Vi satte oss po en mysig liten taverna, dar det var dags for nogra kalla, och priset minskade ju langre ut po landsbygden vi kom. Vi betalade ungefar 10 kr for en fin 50cl Lech (kvalitets-ol). Landskapet var valdigt trist, det var grott, och doften var en blandning av godsel och kol som anvands for uppvarmning av husen. Vorat mol for dagen var att komma fram till nogon form av skog, och detta uppfyldes nar vi nodde ett slags naturreservat dar vi slog lager och langade upp en fin liten brasa.
Dag 10. Skorz - Chelmno. 50 km
Vi vaknade upp i lite latt duggregn och vi fick antligen anvandning av vora hyperfunktionella GoreTex outfits. Frukosten bestod av en limpa brod och nogra goda korvar. Klockan var runt 09 po morgonen, och bredvid oss att ett gang skona gubbar som redan hade knackt den forsta olen och satt och diskuterade det kommande valet, och gav en och annan skeptisk blick po vora klader, som i deras ogon moste sett ut som nogon form av kosmonout-utstyrsel.
Vaglaget blev allt samre, och till slut upphorde asfalten som utbyttes mot en slags sandloda, dar vi hade problem med att holla uppe farten samtidigt som vi gled och slant i slasket. Val framme i byn Osie var det dags for en fin lunch bestoende av byns pizza. Dar hade vi ett mycket lustigt samtal med en polack vid namn Suavek som kunde sju sprok, var doktor i arabiska, men som tyvarr inte kunde engelska, forutom nogra yttringar som "Sweden beautiful havey metal bands". Denna man erbjod oss boende for natten, men vi tackade nej och fortsatte mot byn Scouweicze dar vi en an gong gjorde ett besok po Lidl. Vi slog lager po en camping utanfor staden Chelmno, dar vi satt ute po altanen till receptionen och tog nogra glas vin. Jag personligen tog aven ett nattdopp i den narliggande sjon for att forbattra hygienen en smula.
Dag 11. Chelmno - Torun. 80 km
Efter att ha cyklat lite fel ett antal gonger, kom vi antligen fram till staden Torun dar vi nu befinner oss. Staden ar en valdigt mysig gammal stad, som mest ar kand for att ha huserat Copernicus - astronomins fader. Vi hade valdigt svort att hitta boende, vi po ett flertal hotel men alla var fullbokade. Till slut kom vi fram till stadens camping, som ligger vid den enorma floden Wisla. Campingen kallas for "Uteliggaren" och po grund av logsasong for camping, fick vi ett litet hus som har vissa likheter med ett vaxthus for den billiga penningen av 25 kr natten. Har trivs vi dock riktigt mycket, och vi har gott runt och spatserat genom staden i en mycket behaglig hostsol.
Slutligen kanner vi oss mycket nojda, och cyklingen gor battre och battre! Polen ar ett riktigt intressant land, och man chockeras ofta av de fallfardiga husen, som ser ut att falla sonder nar som helst, men som po insidan ar fantastiskt mysiga och fina. I de smo affarerna ser det ut som en sextiotals-lanthandel dar produkter stor prydligt uppstaplade, och bakom disken stor affarsbitraden med forklade och ett osakert leende. Ibland ser man aven folk med hast och vagn, och de flesta tomter vaktas ofta av blodtorstiga hundar. Vagarna ar som sagt ofta ganska doliga, men kantas ibland av milslonga fina tradalleer.
Nu fortsatter farden soderut och nasta delmol ar Krakow, so forhoppningsvis dyker det upp en ny farsk upplaga nasta helg! Po aterseende!
PS. Har forsokt ladda upp bilder, men datorn har i Polen ar katastrof, sa bilderna kommer lite senare!
Erik, Nino och Tim!
Botenfarden gick fint po mycket lugnt vatten, och po morgonen den 9e steg vi alla for forsta gangen iland i Polen.
Dag 7. Gdynia - Gdansk. 20km
I Gdynia mottes vi av en skon morgonsol. Vi trampade po in till stadskarnan dar vi egentligen inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till. Vi var alla dock ganska hungriga, so vi trampade po mot en slags restaurangkedja som finns i Polen, vid namn "Milk Bar". Dessa hak var ursprungligen matstallen som fick bidrag av staten, dar folk med knaper ekonomi kunde kaka sig ett valdigt billigt mol mat. Detta passade som handen i handsken enligt oss. Nar vi steg in i restaurangen satt en grabb med pannan i tallriken och tog en tupplur och inredningen var ganska spartansk, men detta gjorde bara att kaket smakade desto battre!
Vi vandrade runt lite i Gdynia po jakt efter boende hos den Svenska Sjomanskyrkan, men denna hade slagit ihop aret innan, so vi tog vorat pick och pack och drog vidare till den storre staden Gdansk. Po vagen kollade vi in ett schysst Krigsmuseum av det slag dar man langat upp hundratals artilleripjaser och stridsflygplan, vilket blev en fin lekstund for cyklisterna.
Vi slog lager i en skon barrskog belagen utanfor kusten mellan Gdynia och Gdansk, dar vi satt och berattade rovarhistorier, framfor en mysig brasa och nogra goa kalla.
Dag 8. Gdansk - Ulkowy. 30km
I Gdansk rullade vi in mot gamla stan, dar vi satt och tog en fin ol vid floden. Vi kakade ockso bygdens specialite vid namn "Zapikanka", en slags varm smorgos med den imponerande langden av 50cm. Vi rullade ur Gdansk vid middagstid och cyklade po Europavag 75 for att ta oss ur staden so snabbt som mojligt. Efter nogra mil borjade morkret sprida sig och vi borjade leta efter en campingplats. Detta var ganska svort, do landskapet inte hade nogon skog att erbjuda, utan nastan enbart uppodlade okrar och industrier. Detta resulterade i att vi knackade po hos en familj, i byn Ulkowy och anvande Tims lysande ryska till att froga om vi kunde lona deras tomt till att slo upp vorat talt po. Det var mycket fniss och stoj, och vi blev guidade genom tomten och fick en fin liten taltplats i ena hornet. Efter en stund kom det ut en bricka med tre heta och enormt valsmakande kaffe, och dessa inmundigades tillsammans med familjens barn och kompisar, och en ganska torftig och kortfattad konversation uppstod, men gemytligt var det!
Dag 9. Ulkowi - Skorz. 70 km
Vi cyklade vidare po vag E75 mot staden Tczew, dar det var blev en fin kvalitets-revelj po Lidl. Po grund av den tunga trafiken po vagen, valde vi att ta in po en mindre vag, mot den lilla byn Pelplin. Vaglaget blev klart samre, och vagarna var stundtals riktigt doliga med sprucken asfalt och stora gropar. Vi satte oss po en mysig liten taverna, dar det var dags for nogra kalla, och priset minskade ju langre ut po landsbygden vi kom. Vi betalade ungefar 10 kr for en fin 50cl Lech (kvalitets-ol). Landskapet var valdigt trist, det var grott, och doften var en blandning av godsel och kol som anvands for uppvarmning av husen. Vorat mol for dagen var att komma fram till nogon form av skog, och detta uppfyldes nar vi nodde ett slags naturreservat dar vi slog lager och langade upp en fin liten brasa.
Dag 10. Skorz - Chelmno. 50 km
Vi vaknade upp i lite latt duggregn och vi fick antligen anvandning av vora hyperfunktionella GoreTex outfits. Frukosten bestod av en limpa brod och nogra goda korvar. Klockan var runt 09 po morgonen, och bredvid oss att ett gang skona gubbar som redan hade knackt den forsta olen och satt och diskuterade det kommande valet, och gav en och annan skeptisk blick po vora klader, som i deras ogon moste sett ut som nogon form av kosmonout-utstyrsel.
Vaglaget blev allt samre, och till slut upphorde asfalten som utbyttes mot en slags sandloda, dar vi hade problem med att holla uppe farten samtidigt som vi gled och slant i slasket. Val framme i byn Osie var det dags for en fin lunch bestoende av byns pizza. Dar hade vi ett mycket lustigt samtal med en polack vid namn Suavek som kunde sju sprok, var doktor i arabiska, men som tyvarr inte kunde engelska, forutom nogra yttringar som "Sweden beautiful havey metal bands". Denna man erbjod oss boende for natten, men vi tackade nej och fortsatte mot byn Scouweicze dar vi en an gong gjorde ett besok po Lidl. Vi slog lager po en camping utanfor staden Chelmno, dar vi satt ute po altanen till receptionen och tog nogra glas vin. Jag personligen tog aven ett nattdopp i den narliggande sjon for att forbattra hygienen en smula.
Dag 11. Chelmno - Torun. 80 km
Efter att ha cyklat lite fel ett antal gonger, kom vi antligen fram till staden Torun dar vi nu befinner oss. Staden ar en valdigt mysig gammal stad, som mest ar kand for att ha huserat Copernicus - astronomins fader. Vi hade valdigt svort att hitta boende, vi po ett flertal hotel men alla var fullbokade. Till slut kom vi fram till stadens camping, som ligger vid den enorma floden Wisla. Campingen kallas for "Uteliggaren" och po grund av logsasong for camping, fick vi ett litet hus som har vissa likheter med ett vaxthus for den billiga penningen av 25 kr natten. Har trivs vi dock riktigt mycket, och vi har gott runt och spatserat genom staden i en mycket behaglig hostsol.
Slutligen kanner vi oss mycket nojda, och cyklingen gor battre och battre! Polen ar ett riktigt intressant land, och man chockeras ofta av de fallfardiga husen, som ser ut att falla sonder nar som helst, men som po insidan ar fantastiskt mysiga och fina. I de smo affarerna ser det ut som en sextiotals-lanthandel dar produkter stor prydligt uppstaplade, och bakom disken stor affarsbitraden med forklade och ett osakert leende. Ibland ser man aven folk med hast och vagn, och de flesta tomter vaktas ofta av blodtorstiga hundar. Vagarna ar som sagt ofta ganska doliga, men kantas ibland av milslonga fina tradalleer.
Nu fortsatter farden soderut och nasta delmol ar Krakow, so forhoppningsvis dyker det upp en ny farsk upplaga nasta helg! Po aterseende!
PS. Har forsokt ladda upp bilder, men datorn har i Polen ar katastrof, sa bilderna kommer lite senare!
Erik, Nino och Tim!
söndag 7 oktober 2007
På tvären genom Svedala
Tja!
Starten gick morgonen den 3 Oktober från Stora torget i AlingeTexas. Alingsås Tidning var där och knäppte lite bilder på oss och kramar utbyttes, varpå vi trampade iväg i full karriär mot Borås. Vi skall bespara er alla detaljer och redogör kort för vad som hittills hänt.
Dag 1. Alingsås - Sexdrega. 70 km.
Första dagen gick i solens tecken och vi vande oss snabbt vid cyklarna, vi susade iväg till Borås där vi insåg att vi glömt MSR-flaskan med bränsle till vårt kök, men löste detta genom en reserv. Här slet vi upp våra första jägarportioner som inmuntagades med kolossalt nöje där Nino fick smaka den himmelska leverpastejen. Vägen var extremt upp & ner och framåt kvällningen anlände vi till samhället Sexdrega där vi bonkade upp tältet i en kohage. Timpen älskade kobajset överallt och ville helst sitta i det och laga mat i det. Här klev han in i sin roll som husmor. Kvalitetsnatt.
Dag 2. Sexdrega - Anderstorp. 70 km.
Cyklade genom fantastiskt mysiga små övergivna byar som ingen kan namnet på och började komma in mot mitten av Sverige och medeltidsminnena som står uppradade lite här och var. Extra fint var lilla Sjötofta med sina trevliga runstenar och sin flotta retro-fallout-mack. (gulf)
Under denna dagen gick snacket mycket om vilket otroligt fint land vi bor i och vi var lyriska hela dagen. Lunch åts i symbios med små grisar utanför Gislaved. Vi kom snart in i Anderstorp där en generös konditor bjöd till på lite lyxiga mackor, och innan någon hann uppfatta att vi skulle få dessa, gormade Tim: RÄKMACKAN ÄR MIN! Varpå han fick den finaste. Jag och Erix fick snopna käka en gammel kyckling-macka. Natten spenderades under bar himmel på flotta träbryggor upplagda för vintern på en strand i Anderstorp. Allt började bra och svalt, men nånstans runt 2 på natten började samtliga cyklister vrida och vända sig och låta som tusan. Då var det dags för gemensam svett-shock i våra nyinköpta arktiska dunsäckar, skapade för 25 minusgrader. Alla svettades och stonkades vilket resulterade i nattlig avsvalkning ståendes nakna på bryggan. PS. Timpen klargjorde ett och annat om kvantfysik.
Dag 3. Anderstorp - Sicklinge. 100 km.
Cyklade tidigt längs med landsväg 27, där vi så småningom kom in i samhället Forsheda där den fantastiska människan Valentino huserade över den lokala bensinmacken. Han sponsrade oss med 200 kr telefonkredit och det blev liv i luckan när lokalbefolkningen insåg att vi skulle cykla till Kina. Dom ringde Värnamo-posten på oss och vi gjorde ett reportage med dem. Efteråt firade vi med att käka på Pizzeria Chaplin som blivit krönt till europas bästa. Vi cyklade från Värnamo längs med gamla E4 där vi hittade hur mkt historiska fynd som helst. En gammal kyrkoruin stannade vi till vid och hade fotosession och snart cyklade genom bokstavligt talat stora hav av timmer. Vi cyklade tills det blev bäckmörkt ute och spikade upp tältet hemma på tomten hos en gammal myspropp i Sicklinge. Hans kamrater kom snabbt på besök och bjöd till på resans första pilsner vilken förtärdes i samförstånd med en jägarportion och finleverpastej.
Dag 4. Sicklinge - Sirkön. 60 km.
Susade iväg i ottan och åt frukost på en enormt kalhygge där vi torkade vår utrustning i strålande sol samtidigt som Tim lärde oss lite överlevnads-strats i form av bazooka-skjutning med gräs. Vi åkte nu genom Ljungby Län, det värst drabbade området när orkanen Gudrun drog fram. Vi kom fram till Huseby Bruk, där tempelriddaren Arn huserade på sin tid. Vi käkade lunch i den fina fruktträdgården och njöt av den medeltida stämningen som rådde. Kort därefter såg vi resans första orm, och cyklade vidare tills det blev kvällning och vi nådde den småländska sjön Åsnen där vi packade upp våra underlag och säckar. Natten var stjärnklar och inte ett moln kunde skymtas. Vi blev snabbt existentiella och diskuterade livets gåtor samtidigt som alla tre såg samma stjärnfall. Sedan somnade vi in i några timmar för att sedan väckas av den mest skräckinjagande dimman som mänskligheten skådat. Kontrasten var som natt och dag på några timmar och allt blev dyngsurt och ingen såg någonting. Materialskadade som vi är suktades det efter kopiösa mängder Gore-Tex exakt överallt. Vi skall sent glömma tillfället i Vislanda, där vi åt ölkorv och kexchoklad i den idylliska jantelags-solen. I Vislanda håller man sig extremt långt ifrån alla människor man är ledig och överlåter staden åt genompasserande cyklister, med undantag från Volvo-tokarna som har diskotek i bilkabinen och kör räser på 20-vägarna på den lugna fina småländska förmiddagen.
Dag 5. Sirkön - Karlskrona. 100 km.
Steg upp efter den fruktansvärda domedagsdimman och var fortfarande paralyserade när vi hittade en mullvad på vägen och började cykla genom den småländska motsvarigheten till Kivik. Överallt odlades det äpplen och andra grödor vilket såldes i små mysiga bodar längs vägen. Här litade man på sina medmänniskor och hade helt enkelt ställt ut en mjölk-kruka som kassaapparat. I byn Urshult kom familjen Bogdanov på finbesök och lämnade glömda pryttlar och en välkommen kanna kaffe. Efter detta började den hårdaste cyklingen på resan. Vi alla fick hybris och diskuterade Tour de France och lårmuskler och cyklade så svetten fräste i pannvecken. Anledningen var att vi ville komma fram till Eriks arbetskamrat och polare Skägge, vilken är en fantastisk karl. Han bor i en flott våning i Karlskrona där vi nu sitter och har blivit med rejält bortskämda med en liten stänkare Whiskey och Kebabpizza.
Sammanfattningsvis har vi fått en helt förändrad bild av vårt land än tidigare. Det finns så många idylliska små pittoreska samhällen, mysigt folk, djupa skogar och fantastiska landskap att man blir väldigt positivt överraskad. Det har varit en fröjd att korsa vårt lilla land, och nu blickar vi söderut mot Gdynia, Polen dit vi åker imorgon kväll med nattfärjan från Karlskrona.
Hittills känns allt oförskämt fint, och trion mår kanon!
Nino, Erik, Tim
Starten gick morgonen den 3 Oktober från Stora torget i AlingeTexas. Alingsås Tidning var där och knäppte lite bilder på oss och kramar utbyttes, varpå vi trampade iväg i full karriär mot Borås. Vi skall bespara er alla detaljer och redogör kort för vad som hittills hänt.
Dag 1. Alingsås - Sexdrega. 70 km.
Första dagen gick i solens tecken och vi vande oss snabbt vid cyklarna, vi susade iväg till Borås där vi insåg att vi glömt MSR-flaskan med bränsle till vårt kök, men löste detta genom en reserv. Här slet vi upp våra första jägarportioner som inmuntagades med kolossalt nöje där Nino fick smaka den himmelska leverpastejen. Vägen var extremt upp & ner och framåt kvällningen anlände vi till samhället Sexdrega där vi bonkade upp tältet i en kohage. Timpen älskade kobajset överallt och ville helst sitta i det och laga mat i det. Här klev han in i sin roll som husmor. Kvalitetsnatt.
Dag 2. Sexdrega - Anderstorp. 70 km.
Cyklade genom fantastiskt mysiga små övergivna byar som ingen kan namnet på och började komma in mot mitten av Sverige och medeltidsminnena som står uppradade lite här och var. Extra fint var lilla Sjötofta med sina trevliga runstenar och sin flotta retro-fallout-mack. (gulf)
Under denna dagen gick snacket mycket om vilket otroligt fint land vi bor i och vi var lyriska hela dagen. Lunch åts i symbios med små grisar utanför Gislaved. Vi kom snart in i Anderstorp där en generös konditor bjöd till på lite lyxiga mackor, och innan någon hann uppfatta att vi skulle få dessa, gormade Tim: RÄKMACKAN ÄR MIN! Varpå han fick den finaste. Jag och Erix fick snopna käka en gammel kyckling-macka. Natten spenderades under bar himmel på flotta träbryggor upplagda för vintern på en strand i Anderstorp. Allt började bra och svalt, men nånstans runt 2 på natten började samtliga cyklister vrida och vända sig och låta som tusan. Då var det dags för gemensam svett-shock i våra nyinköpta arktiska dunsäckar, skapade för 25 minusgrader. Alla svettades och stonkades vilket resulterade i nattlig avsvalkning ståendes nakna på bryggan. PS. Timpen klargjorde ett och annat om kvantfysik.
Dag 3. Anderstorp - Sicklinge. 100 km.
Cyklade tidigt längs med landsväg 27, där vi så småningom kom in i samhället Forsheda där den fantastiska människan Valentino huserade över den lokala bensinmacken. Han sponsrade oss med 200 kr telefonkredit och det blev liv i luckan när lokalbefolkningen insåg att vi skulle cykla till Kina. Dom ringde Värnamo-posten på oss och vi gjorde ett reportage med dem. Efteråt firade vi med att käka på Pizzeria Chaplin som blivit krönt till europas bästa. Vi cyklade från Värnamo längs med gamla E4 där vi hittade hur mkt historiska fynd som helst. En gammal kyrkoruin stannade vi till vid och hade fotosession och snart cyklade genom bokstavligt talat stora hav av timmer. Vi cyklade tills det blev bäckmörkt ute och spikade upp tältet hemma på tomten hos en gammal myspropp i Sicklinge. Hans kamrater kom snabbt på besök och bjöd till på resans första pilsner vilken förtärdes i samförstånd med en jägarportion och finleverpastej.
Dag 4. Sicklinge - Sirkön. 60 km.
Susade iväg i ottan och åt frukost på en enormt kalhygge där vi torkade vår utrustning i strålande sol samtidigt som Tim lärde oss lite överlevnads-strats i form av bazooka-skjutning med gräs. Vi åkte nu genom Ljungby Län, det värst drabbade området när orkanen Gudrun drog fram. Vi kom fram till Huseby Bruk, där tempelriddaren Arn huserade på sin tid. Vi käkade lunch i den fina fruktträdgården och njöt av den medeltida stämningen som rådde. Kort därefter såg vi resans första orm, och cyklade vidare tills det blev kvällning och vi nådde den småländska sjön Åsnen där vi packade upp våra underlag och säckar. Natten var stjärnklar och inte ett moln kunde skymtas. Vi blev snabbt existentiella och diskuterade livets gåtor samtidigt som alla tre såg samma stjärnfall. Sedan somnade vi in i några timmar för att sedan väckas av den mest skräckinjagande dimman som mänskligheten skådat. Kontrasten var som natt och dag på några timmar och allt blev dyngsurt och ingen såg någonting. Materialskadade som vi är suktades det efter kopiösa mängder Gore-Tex exakt överallt. Vi skall sent glömma tillfället i Vislanda, där vi åt ölkorv och kexchoklad i den idylliska jantelags-solen. I Vislanda håller man sig extremt långt ifrån alla människor man är ledig och överlåter staden åt genompasserande cyklister, med undantag från Volvo-tokarna som har diskotek i bilkabinen och kör räser på 20-vägarna på den lugna fina småländska förmiddagen.
Dag 5. Sirkön - Karlskrona. 100 km.
Steg upp efter den fruktansvärda domedagsdimman och var fortfarande paralyserade när vi hittade en mullvad på vägen och började cykla genom den småländska motsvarigheten till Kivik. Överallt odlades det äpplen och andra grödor vilket såldes i små mysiga bodar längs vägen. Här litade man på sina medmänniskor och hade helt enkelt ställt ut en mjölk-kruka som kassaapparat. I byn Urshult kom familjen Bogdanov på finbesök och lämnade glömda pryttlar och en välkommen kanna kaffe. Efter detta började den hårdaste cyklingen på resan. Vi alla fick hybris och diskuterade Tour de France och lårmuskler och cyklade så svetten fräste i pannvecken. Anledningen var att vi ville komma fram till Eriks arbetskamrat och polare Skägge, vilken är en fantastisk karl. Han bor i en flott våning i Karlskrona där vi nu sitter och har blivit med rejält bortskämda med en liten stänkare Whiskey och Kebabpizza.
Sammanfattningsvis har vi fått en helt förändrad bild av vårt land än tidigare. Det finns så många idylliska små pittoreska samhällen, mysigt folk, djupa skogar och fantastiska landskap att man blir väldigt positivt överraskad. Det har varit en fröjd att korsa vårt lilla land, och nu blickar vi söderut mot Gdynia, Polen dit vi åker imorgon kväll med nattfärjan från Karlskrona.
Hittills känns allt oförskämt fint, och trion mår kanon!
Nino, Erik, Tim
tisdag 2 oktober 2007
Förberedelser
Nu skulle det kunna vara så att vi befann oss någonstans mitt i Sverige, vilket vi egentligen borde gjort.
Detta är nu inte fallet. Förberedelserna tog lite längre tid än vi trodde och när vår batalj med cykeln pågick fram till klockan halv fyra på natten i min källare, konstaterade vi att vi nog inte skulle kunna hinna till deadlinen.
Nu har vi i alla fall skruvat ihop allting och provcyklat hojjarna några hundra meter, och vi kan koncentrera oss mer på packningen. Så tidigt imorgon efter reveljen så tar vi våra första tramptag mot Borås!
Erik, Tim och Nino
lördag 15 september 2007
Välkommen!
Den 1 oktober 2007 rullar vi ut från potatisstaden Alingsås på en åktur som skall ta oss någonstans mellan femtonhundra och tvåtusen mil till andra sidan planeten. Resan kommer att ta ca 10 månader och rutten ser ut som följande:
Sverige – Polen – Slovakien – Ungern – Rumänien – Bulgarien – Turkiet – Iran – Pakistan – Kina.
Ny rutt:
Sverige - Polen - Slovakien - Ungern - Serbien & Montenegro - Rumanien - Bulgarien - Turkiet - Syrien - Jordanien - Israel - Saudiarabien - Forenade Arabemiraterna ... (Ingen bestammd rutt efter detta) - Kina!
Ses österut!
Nino, Erik & Tim
Sverige – Polen – Slovakien – Ungern – Rumänien – Bulgarien – Turkiet – Iran – Pakistan – Kina.
Ny rutt:
Sverige - Polen - Slovakien - Ungern - Serbien & Montenegro - Rumanien - Bulgarien - Turkiet - Syrien - Jordanien - Israel - Saudiarabien - Forenade Arabemiraterna ... (Ingen bestammd rutt efter detta) - Kina!
Den vanligaste frågan är anledningen till att vi gör det här och svaret är enkelt: Bara för att vi vill och kan. Nästa fråga lyder: Hur skall ni gå tillväga?
Konsten att cykla tvåtusen mil
Transport: Mountainbikes med stålram, förstärkta hjul och svårpunkterade däck. Vi kånkar med oss packningen i väskor som sitter på cykeln.
Boende: Tält längs med vägen i några av de tjusigaste omgivningarna på jorden. Där vi inte kan eller vill tälta bor vi på motell eller liknande.
Mat: De första dagarna äter vi jägarportioner. Det är frystorkad mat som är 3 ggr så energirik som vanlig kost. När dessa tar slut äter vi vad länderna har att erbjuda längs vägen. Vi tillreder allting på multibränslekök.
Ses österut!
Nino, Erik & Tim
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
