torsdag 15 november 2007

Pleskavitca & Direktorer

Dag 34. Novi Sad - Cratanovci. 25 km.

Vi bestamde oss for att lamna Novi Sad redan efter en kvall fast beslutna att komma vidare osterut. Vi borjade dagen med en kopp te med honung och for darefter vidare mot stadens slott for att turista lite innan vi brande vidare mot Belgrad. 2 usla foton senare var vi pa vag igen och inte langt darefter (en lang uppforsbacke senare) stannade vi for dagen pa toppen av en kulle. Vralhungriga bestamde vi oss for att ata. Timpen spelade sakert och beordrade ner en bolognese rakt ner i strupen, medans Ninos och Eriks snalnerver ryckte och vi fick syn pa en stor mangd mat for mkt pengar. I menyn stod det tva rader under bolognesesn {">":}{!@#. Typ. Denna valdes och in kom med expressfart ett silverfat med svettiga uppochnervanda ugnsbakade snorloskor till champinjoner. Ledsna fick aven vi bestalla in en Bolognese. Pa natten bevittnade vi serbiska gubbar som brakade och korde hem efter ca 200 pilsner var. Natten blev inte battre da nagon okand varelse rafsade omkring utanfor taltet och valte platbitar och tog sonder skrappasar.

Dag 35. Cratanovci - Beograd. 90 km.

Vi flydde fran var taltplats tagen ur en Hitchkock-rulle och befann oss snart trampandes genom en serbisk lervalling som fullstandigt drankte cyklarna. Pa varje bromsbelagg satt det lerklumpar stora som Karelins navar och hindrade allt fran att fungera, sa vi blev staende och forsokte skrapa bort det varsta. Nar vi kunde rulla igen fick vi medvind i ryggen, vilken blaste oss rakt till narmsta Karscher-hogtrycks-nisse somhyggligt spolade farkosterna rena for noll kronor. Vi foljde Donau-rutten in i Belgrad och fick dar kontakt med Thomas Nyth som huserade oss i sin flotta lyxboning 7 vaningar upp med utsikt over det basta av Belgrad. Kvallen avslutades som vanligt med Pleskavitca (hamburgare) i 300 grams format och den underbara chili-osten.

Dag 36. Belgrad.

Efter order fran Nyth att lansa hans stackars kok gjorde vi detta med bravur. Kokta agg, yoghurt och musli, apelsinjuice, brod med skinka och ost samt sist med inte minst svenskt Zoegas! Nino hade en fruktansvard kamp med sin Ipod hela dagen medans Erik och Tim tog en stadsvandring med fokus pa serbisk historia i ett museum belaget i stadens fastning. Pa kvallen producerades en flegmatiserande Bolognese efter samarbete av tre masterkockar fran Sverige. Chips och Cola slank aven ner framfor lite boxning pa dumburken.

Dag 37. Belgrad - Smederevo. 48 km.

Vi hade enorma problem att ta oss ur labyrinten Belgrad, men nar vi till slut hittade ut fick Erik igang sin langt tidigare kopta cykeldator och statistikmatandet kunde borja pa allvar. Aldrig mer skall vi avrunda en meter. Korrekta siffror skall hadanefter rapporteras. Vi kom fram till Smederevo och den storsta fabriken vi nagonsin sett. US Steel Serbia tar upp vansinniga mangder mark mitt ute i ingenstans. Vi fragade om taltplats, men blev snabbt ivagschasade och fick istallet bunkra bakom en bensinmack. Samma kvall trodde Tim att han sag 6 st Ufon nar Erik och Nino sag trafikljus reflekteras i el-ledningarna. Markligt.

Dag 38. Smederevo - Cuprija. 100 km.

Som straff for att vi hade valt bensinmacken som hotell vaknade vi med stralande sol och en joddlande bensinmacksinnehavare kom ut med 6 st multivitamins-drycker. Trion, som enbart fatt i sig Pleskavitca sedan dag 1 i Serbien fick vitamin-shock och kande hur sinnena plotslig skarptes och cyklade glatt vidare. Vi fick oss en stabil applad av en skolklass i forbifarten och alla serber tycktes ha vaknat pa samma sida som Vlad Tepes da han fick hamnas pa turkarna, da de vinkade och lyfte pa hatten. Vi visste att Sondagsmiddag vankandes och slutade vid en Pizzeria i Cuprija dar vi aven taltade och blev bundisar med agaren.

Dag 39. Cuprija- Razanj. 45 km.

Frukosten blev efter rekommendation en s k Burek. Det ar en paj bestande av deg och kott. Till detta dricker man vad serberna ser som livets elixir. Filmjolk som heter Yoghurt. Vi lamnade revelj-haket och satsade glatt mot Nic. Men ack vad tungt det blev. Uppforsbacke och regn gjorde att vi tog en valfortjant kaffe i den lilla halan Razanj. Har traffade vi var kara van Dragan. Leende satt han pa sitt stamkafe lasandes tidningen som vilken annan ung man som helst. Dock visade det sig att Dragan inte var genomsnitts-serben. 20 cm langt, lopte ett arr fran tinning till tinning, och bevittnade hans historia som elitsoldat. Anledningen ar nagot vi fortfarande spekulerar i. Dragan tog med oss till ett Pleskavitca-hak dar den lokala svensken ringdes ner fran bergen i express-fart. I Razanj var denna personen en entrecote-alskande fd lidingobo som nyligen flyttat tillbaks efter 40 ar i kalla tysta Svedala. Det bjods pa energidryck och plommonlikor (Slivovitca) och snon foll utanfor den inrokta hamburgerbaren. Dragan som suttit talmodigt och vantat pa vara svenska samtal erbjod oss logi i hans lagenhet vaningen ovanfor. Har lyssnades det pa RocknRoll och tittades pa Forrest Gump innan hans kara mor skeppade over en svulstig omgang serbisk gulasch med diverse tilltugg.

Dag 40. Razanj - Bela Palanka. 102 km.

Vi skall bespara er cykeldetaljerna under denna dagen, Vi hade iallafall motvind och vackert vader och landskapet borjade blotta vackra snotackta toppar runtomkring oss innan vi anlande till Bela Palanka. I Bela Palanka finns inga bankomater, sa vi vande fickorna ut och in och gjorde en kalkyl med menyn som utganspunkt dar resultatet blev den klassiska Pleskavitca samt inget mer. Vi antrade lokalen, eller kafanan som det kallas for att matta vara magar. Det var da vi motte hans blick vilket satte igang en foljd av oanade handelser. Kugghjulen sattes i rullning. Foljande ar historien om kvallen den 13 November 2007.

----Direktoren & Olkriget----

Dar satt han. Direktorn. Omgiven av 4-5 underhuggare satt han i pressveckskavaj vid bordets tron pa gaveln. Mustachen var sylvass och klackringen glanste som en smaragd i solljus och kastade en forundrande blick over stadens ovantade besokare. Alla manniskor i lokalen forsokte samtala med oss pa serbiska och vi satt i flera minuter och forsokte saga nagonting de kande igen, anda tills nino yttrade det magiska ordet: Pivo. PIVO!, Vralade gubbarna och fort som ogat stod det 3 nyoppnade Nisco pa bordet framfor oss. Kyparen pekade diskret mot direktorens bord dar paprikor lag i samspel med riklig ost och rakorna simmade tillsammans med den gravade laxen. Direktorn tittade varldsvant pa oss med glimten i ogat och vi kunde nastan hora hans rost (det dar var val ingenting). Vi hojde vara glas i en skal ochgnistan i Bela Palanka var tand. I samma ogonblick forsta olen var uppdrucken stod det tre pur farska ol framfor oss och kyparen gjorde an en gang samma pekande tecken mot direktoren som visste att han hade forsprang i tavlingen. Skummet hann inte lagga sig pa vara andra ol da vastflanken lade sig i bataljen. Kyparen dramde tre st ol i bordet framfor oss och hanvisade diskret till tre viktigpettrar som villevisa direktoren att det inte bara ar han som bjuder har i Bela Palanka. Kriget tog en ny vandning, da en fransktalande serb i norr bjod till och kyparen fick peka at nya hall. Fransosen berattade att Direktoren egentligen var Borgmastare i staden och kunde inte nog understryka sin respekt mot denna stora man. Direktoren ordnade nattplats at oss hos en av sina lakejer mot att vi gjorde vad vi kunde for att gora Bela Palanka en plats pa var favoritkarta.

Dag 41. Bela Palanka - Dragoman. 78,4 km.

Vi cyklade till stadens lokala bageri och fick i oss Burek, Kifla, Multivitamindryck, Hot Dog och minipizza innan vi fortsatte mot den Bulgariska gransen. Har fick vi kanna pa den varsta motvinden hittills pa resan och det tog oss lang tid att na gransen. Nar vi skulle slosa vara sista serbiska skickade vi in Erix pa rutinuppdrag, letande efter den heliga "Milka Alpine Milk Nuts & Raisins" I lila forpackning ligger denna gudabenadade chikladbiten och saljes endast i de mest valrenommerade chokladboutiquerna, men p g a smaken sa letar vi overallt. Denna gangen skulle vi finna vad vi sokte och vi at choklad med russin och notter i storsta tystnad innan vi trampade in i grans-stationen. Nar Erik skulle fa sin stampel sag han att granspolisen holl pa att slarva till det, och i ren desperation hade han klattrat halvvags in i baset, tillrattavisande vakten innan vi andra fick avbryta. Genom ett snoigt bergslandskap i Bulgarien kom vi fram till staden Dragoman dar en taltpinne knacktes och vi efter en provisorisk losning sov utanfor en restaurant under en gran.

Dag 42. Dragoman - Sofia. 50 km.

Vaknade tidigt men lag kvar pga den ofattbara mangden regn som foll mot taltet. Vi unnade oss en valfortjant sovmorgon och vaknade en timme senare till annu mer regn och sprang in pa restaurangen for frukost. Nar vi kom ut regnade detytterligare nagra megaton liter och vi trampade pa mot Sofia i den tveklost varsta nederborden hittills. Dyngsura satte vi oss pa en bensinmack och at donuts och trampade sen den sista milen in i storstan dar vi till sist fann ett hostel mitt i snabbmatstrasket och har sitter vi nu.

Slutligen denna gang maste vi tacka alla de fantastiska manniskorna i Serbien som gjort landet till en upplevelse langt battre an vi trodde nar vi trampade in. Vi har borjat fa lite nya fina kanslor i kroppen som talar om for oss att vi nu haller pa att lamna Europa. Detta marks i solbranda landskap saval som snotackta toppar har och var, och det kanns redigt gott!

Vi har nu relativt brattom till Istanbul och Turkiet dar vi skall fa besok av Tims mamma och syster om en vecka. 7 dagar. 60 mil. Det blir till att trampa!

Skot om er!

9 kommentarer:

Tonkus sa...

Vem vann tävlingen "bjud de tre svenskarna på öl!"..

Anonym sa...

Hej Pojkar.
Jag har skrattat gott åt era senaste eskapader och speciellt den om er kompis Direktören.
Dock glömde ni (eller förträngde) att berätta hur ni mådde efter alla dessa bärs. Inget vidare kan jag tro!
Hade önskat att jag kunde besöka er i Istanbul "porten mot öster" men arbetet förhindrar detta.
Kanske vid senare tillfälle.

ha det gott och var rädda om er vi tänker på er varje dag.
Pussar o kramar
Pappa Per

Pappijaj sa...

Tittar på väderkartan och det ser inte torrt ut där ni befinner er. Ni får väl trösta er med att det blir torrare söder om Jordanien. Det blir dessvärre även rätt torrt gällande pilsner så hamstra på er i Bulgarien. Pilsnern är ju så billig där. Visserligen inte lika god som ett fyrtorn men man kan ju inte få allt. Det verkar som ni får rätt mycket ändå. Cykla lugnt.

Pappijaj sa...

By the way-Idag har det bakats 300 lussebullar och såväl jag som Prins Igor är smått saffransgula i mungiporna. Han hälsar.

Gunnar Töjren sa...

Shit alltså!!! Såg länken på Billys blogg(MR MARIN) Ni är tuffa!!! E lite avundsjuk på er när man står och meckar cykel på Intersport i Norrtälje. Får verkligen önska er lycka till på eran färd!! jag ska följa er här nu hädanefter!!! Verkar sjukt spännande och kul det där!! Upplevelse i världsklass!!/Gunnar T

Oskar sa...

Som vanligt alltid lika trevligt att läsa om eran resa!

Anonym sa...

hejsan ! Jag är en kille från Alingsås som har följt Er hela vägen och jag är inne så gott som varje dag för att kolla om någon av Er har skrivit något nytt. Beundrar Er verkligen och hoppas att ni har kul på Er resa genom Europa och senare då till Peking.Skulle gärna varit med och få uppleva allt detta som ni redan sett på Er resa. Kommer naturligtvis att följa Er hela vägen. Jättefina bilder och det Ni skriver om resan är verkligen trevligt och underhållande att läsa. Fast jag inte känner Er så känner man ändå lite oro över att Ni ska råka ut för något så ta väl vara på Er.Kramar till Er alla. Hans

Pappijaj sa...

för kännedom så var killarna på onsdagen den 21 nov 60 km från Budapest. De stod vid stranden till Marmaris sjön. 5 grader varmt.

moster sa...

Hello boys!
Nu är Jenny och Alice på väg till Istambul, jag är så avundsjuk!Hoppas att pepparkakorna smakar gott, kram på er och ha det kul i Orienten.

Släng en blick norrut över Bosphoren mot Svarta havet...