Vi sitter i detta nu framfor syster Linns dator i Budapest, Ungern dar vi blivit mottagna som kungar med lagenheter mitt i smeten och kycklingcurry anda upp i oronen. Vi har hunnit fa tva nya stamplar i vara pass, Slovakien, ett land vi arbetade av pa tre roda dagar, samt langosens hemland Ungern i vilket vi redan stortrivs. Loggen sedan Krakow redovisas i traditionell ordning:
Dag 18. Krakow.
Begav oss i ottan till Buss-stationen for en transport till Ocviecim, en by vaster om Krakow, mest kand for skadeplats till Auschwitz-Birkenau. Vi spenderade hela dagen deppade over vad som forsigatt pa dessa platser. Bussfarden som gick valdigt latt ut, skulle visa sig vara en mardrom hem. Vi vantade 3 timmar pa bussar som aldrig kom, och detta gav oss bara mer vatten pa vara kvarnar nar det galler en anledning att cykla till Kina istallet for att vanta till Kina.
Dag 19. Krakow.
Vart Premium Hostel hade blivit fullbokat och vi bytte upp oss till det mycket mer gastvanliga Dizzy Daisy Hostel, dar vi direkt motte en uppsjo av fenomenala karaktarer ifran olika lander. Hittade Krakows ballaste kock i en liten lunch-bar, vilken lagade en Bigos som var utomjordisk kort och gott. I vardagsrummet pa vart hostel satt vi sent in pa smatimmarna och utbytte anekdoter med de andra gasterna. Fastnade kanske lite extra mkt for ett aldre par som var ett praktexempel pa att resande inte behover vissna med aldern, snarare tvartom!
Dag 20. Krakow - Wielicka. 20 km.
Lamnade vart hostel for ett sista besok hos kvalitetskocken och sen drog vi ut ur stan mot vart nasta delmal Wielicka och deras kanda saltgruva. Intradet var lagt i precis den klassen som fick oss att stonka, tveka, svettas och klia oss i haret i timmar innan vi bestamde oss for att det fick vara vart det. Gruvan ar trots allt med pa Unescos lista, sade vi innan vi hostade upp pengarna, tvattade bort det glada flinet och knallade ner for 378 trappsteg 135 m ner i underjorden dar vi sag 2% av gruvan pa en tvatimmarsfard pa tva kilometer. Ur gruvan har man hamtat salt i hundratals ar och har numera byggt om brotten till stora salar och restauranger. Natten spenderades pa en stangd camping. Campingagaren visade sig vara en redig globetrotter med flera trekks i Nepal i registret.
Dag 21. Wielicka - Rabka. 50 km.
Vaknade till det ljuva ljudet av regn mot talt och begav oss mot starten av Tatras-bergen och uppforsbackarna. Det gick upp och ner, men mestadels upp och vi hade klattrat blygsamma 400 hojdmeter innan vi slutade hemma hos en familj i byn Rabka som lat oss overnatta inomhus vid vedspisen. Familjen inledde darefter ett konstant flode av det ultimata gottet, da de gang pa gang levererade mat till oss. Brod, hemlagad marmelad, te, korsbarslikor mm stod pa menyn och vi tackade och trugade andlost.
Dag 22. Rabka - Orovski (Slovakien). 80 km.
Cyklade over lite kullar och berg. Ganska mycket kullar och berg innan vi anlande till den slovakiska gransen dar vi for forsta gangen sag snobelagda toppar langs horisonten. De sista polska slantarna brandes av inne pa en bensinstation dar vi kopte pa oss choklad och andra kvalitetshydrater. Stampel 1 i passet fran nagra halvt forvanade gransnissar i uniform innan vi trampade in i vart nya land. Mycket dalar och klippvaggar bjod Slovakien pa de forsta milen, och vi kom fram till ett spektakulart kloster hogt belaget likt Katos fastning i Mio min Mio. Virriga forsokte vi fa tag pa sovplats, helst i klostret, vilket var stangt for dagen. Vi stallde till med en stabil scen i den lokala kyrkan dar ingen fattade vem vi var eller vad vi ville, innan vi loste tre sangar inne i en lagenhet hos en gumma.
Dag 23. Orovski - Donovaly. 50 km.
Dagen da vara hjarnor mentalt kollapsade gang pa gang. Kort och gott skulle vi gora den hogsta klattringen hittills pa resan och vi stallde in oss pa en backe vardig Vlad Tepes himself. Vi susade fram mil efter mil och undrade varfor bovelen vattendragen runtomkring oss rann mot oss och inte med oss, da vi cyklade i nedforsbacke hela tiden. Lyckliga i var ovetskap och forvirrade kom vi hogre upp i bergen ju langre ner vi cyklade, innan vi alla blev fly forbannade pa vattendragen som fortfarande rann emot oss och beslutade oss for att genomfora det hogst kvalificerade gravitationstestet dar vi helt enkelt stannade cyklarna och lat de rulla fritt. Nar cyklarna rullade nedfor da vi trodde att det skulle vara uppfor forstod vi snabbt att allting bara var en optisk synvilla och vi hade cyklat 3 mil i konstant uppforsbacke. Den varsta klattringen hittills avslutades pa toppen av en fjallort vid namn Donovaly dar vi fick overnatta med den flottaste utsikten hittills hemma pa tomten hos en hygglig karl. Kvallen berikades aven med ett halvt kilo chili con carne som var fruktulost valsmakande.
Dag 24. Donovaly - Dregelypalank. 140 km.
Startade dagen med en latt nedforsbacke pa blyga 3 mil och hittade konstigt nog ingenstans att ata forran efter nagra timmar i den inte alltfor farggranna staden Zvolen. En dyr Carbonara slank ner och vi bestamde oss far att blacykla hela vagen genom Slovakien till Budapest, Ungern, en stracka som vi trodde skulle vara 10 mil fran Zvolen. Efter att ha passerat ungerska gransen (stampel 2) troendes att det var tva mil kvar till Budapest, sag vi den forfarliga skylten "Budapest - 85 km" vilket kom som en kafting och vi tappade suget och placerade oss sjalva i narmsta olhall dar vi aven overnattade pa en grasmatta.
Dag 25. Dregelypalank - Budapest. 90 km.
Cyklade fran olhallen friskt satsande mot Budapest. Vi hade missat hela grejen med valutaomvaxling och matematik, sa vi trodde kvallen innan pa olhallen att Ungern var billigare an Tjetjenien och gjorde slut pa alla vara pengar direkt. Vi hittade en bankomat och skred darefter ner till en liten sylta dar vi roffade at oss de tre sista Langosen med ost och graddfil.
Ett hav av bittra ungrare med mustach varre an oss svor och gramde sig och stampade i gruset nar de insag att bara acklig varmkorv fanns kvar pa menyn. Vi anlande till Budapest dar vi motte upp Linn & Conor mitt i centrum och det bjods pa en impregnerande Kycklingcurry och Pro Evoultion Soccer.
Dag 26. Budapest.
Vaknade rejalt utsovda och drog pa oss uniformen for att leva loppan och gora stan. Vi knallade over broar och floder tills vi kom till ett slott hogt upp pa berget dar vi hade fotosession nummer 3882. Vi testade ungerskt brod. Ungersk varmkorv med brod. Ungerskt brod med sylt och ungersk whopper. Nojda gick vi genom stan hem och lagade en robust omgang carbonara efter ryskt recept. (2 ton pasta till 0 ml sas).
Detta blir allt for denna gang. Farden gar vidare, efter nagra bulkande och eventuellt badande i Budapest, tagar vi vidare osterut mot Rumanien dar hundarna skall leva laglost vilket idag fick oss att ga och handla vapen i en vapenaffar. Pepparspray mot hundar skall vara var metod forutom triangle formation forstas. Vi mar bra som vanligt och hoppas att ni fortfarande foljer var fard nar vi nasta gang forhoppningsvis rapporterar fran okand ort. Tills dess, ha det fint!
tisdag 30 oktober 2007
söndag 21 oktober 2007
Oj vad vi har taltat i Polen...
Vi sitter nu i Krakow och samlar vora tankar kring den senaste veckan po ett internetcafe i gamla stan. Vi har testat de polska skogarna riktigt noga och ar uppe i 13 natter i falt. Vi har haft en valdig tur med vadret, po morgnarna har dock regnet vackt oss med sitt smattrande po taltduken. Alla tre mor prima, kanske mest for att vi i gor bestammde oss for att gora vort projekt lite annorlunda an vi tankt oss fron borjan. Istallet for den urtankta vagen med Turkiet till Iran, tankte vi gora ett besok po den arabiska halvon genom att snedda ner fron Turkiet mot Syrien - Jordanien - Israel - Saudiarabien - Forenade Arabemiraten for att sedan ta oss vidare osterut. Dock ligger slutdestination Peking kvar.
Foljande har utspelat sig den senaste veckan sen vi lamnade staden Torun.
Dag 12. Torun - Wloclavek. 50km
Morgonen inleddes med tre skollheta duschar varpo en ursinning campingagare donade in och gormade po Tim, som han inte kande igen do han kanske hade nogra for monga promille i blodet nar vi checkade in tvo dagar innan. Han anklagade oss for att ha tagit slut pa hans surt forvarvade varmvatten.
Vi cyklade ut ur Torun po landsbygden i en strolande hostsol. Frukosten bestod av: Brod, korv, ost och yoghurt, som har blivit lite av en standard under Polen-vistelsen. Vart att namnas ar aven ett litet stopp vi hade po affaren "Baj". Den hade ingenting forutom en hel del mogel.
Kvallen avrundades med samtal om galna krigscenarion och de ondaste manniskorna po jordklotet framfor en skon och varmande brasa.
Dag 13. Wloclavek - Leczyca. 80 km.
Dagen var mest en transportstracka, och kvallen slutade po hotel "Senator" dar vi taltade po deras inhangnade grasmatta. Vi hann aven med att kaka en valsmakande polsk middag bestoende av friterat flaskkott och pommes.
Dag 14. Leczyca - Pabianice. 70 km.
Vi trampade po efter frukosten en bra bit, och stannade till po Donken i Zgeierz for en varm kopp kaffe och en och annan cheesburgare. Detta var en forort till storstaden Lodz, vilket innebar en hiskelig trafik, med mycket retrolastbilar. Vi okte runt staden do vi inte orkade tampas annu mer med trafiken.
Po eftermiddagen kopte vi oss varsin flaska fin-vin po Lidl, tillsammans med en ask kex som inmundigades framfor en obligatorisk kvallsbrasa.
Dag 15. Pabianice - Radomsko. 80 km.
Morgontrotta cyklade vi ner till en liten pittoresk by dar det skulle inhandlas frukost. Det borjade med att Nino stallde till en scen, do han forst tappade ut fem tusen mynt over hela affarsgolvet och fick ligga po mage och skramla ihop sina mynt under frysdisken. Nar han reste sig upp so sparkade han undan kappen fron en 100 or gammal gubbe, som nastan kollapsade. Avslutningsvis skulle han saga tack po polska, men ingen fattade ett dyft av vad han forsokte saga. Skamsen fick han lamna affaren med sin sketna ost.
Vi borjade nu komma in i lite mer kuperade landskap, och vi kunde skymta en och annan skidbacke i horisonten. Vi tog oss en matbit po en finare restaurang dar servicen var urusel, servitricen var definitionen av sorg.
I och med en liten regnskvatt under dagen gjorde detta att brasan var av samma kvalite som servitricen och trots att vi forsokte syresatta elden med all vor lungkapacitet, svarade elden med att lota som en hostig och fnysande tuberkulosdrabbad.
Dag 16. Radomsko - Pradla. 60km.
Vi parkerade cyklarna framfor den lokala lanthandeln, dar Nino glomde sina goretex-handskar po fonsterblacket, vilka senare blev foremol for en stold av en sniken kakleverantor. Handskarna kom till undsattning tack vare en snall dam som pekade och visade fram Nino till kakleverantorens handskfack i bilen. Det var med en inte allt for glad min han oterlamnade stoldgodset.
I en annan affar motte vi "Lararen". Han visade sig ha god engelska och ville visa oss till en restaurang i en annan del av stan. Han bestallade in 6 portioner "Bigos" vilken ar en polsk klassisk husmanskost bestoende av surkol och strimlor av kott, samt en kopp te. Vi hade en valdigt longvarig och givande diskussion i en iskall restaurang, dar vi pratade om allt ifron Lada-bilar till Polens och Ukrainas kommande fotbolls EM 2012 och bristen po arenor i Polen. Mycket skratt och trevliga miner blev det. Lararen stod for hela matkalaset. Panikslagen kom han po att han glomt notera sin fruga dar hemma om vora timslonga diskussioner, och var tvungen att rusa tillbaka hem med dagens inhandlade kycklingfotter under armarna.
Dag 17. Pradla - Krakow. 80 km.
Vi hade stallt klockan for att go upp i ottan for att vi visste att vi skulle behova branna av 8 mil i en berg och dalbana som skulle fott Balder att blekna. Det var valdigt branta uppforsbackar och valdigt kuperat. Vi hade en iskall frukost po trottoaren utanfor affaren och temperaturen pekade narmare nollstracket an nogonsin tidigare po resan. Detta blev inte battre av den iskalla yoghurten som indracks med brodet.
Nar vi hade tre mil kvar gav antligen Polens uppforsbackar sig tillvika, vilket visade sig i ett inferno av nerforsbackar och vi rullade in torogda av vinden och med nastan forfrusna navar i ett Krakow dar vi valkomnades av en familjar blo och gul byggnad, som saljer mobler och slutade med KEA. Vi tjurrusade in med cyklarna som vi stallde vid bollhavet, mitt i entren, och sprang fram till disken och inledde den storsta kottbullsslukningen sen Vlad Tepes fick huggtander.
Vi tog in po Premium hostel som visade sig vara det ultimata av gott. Vi borjade inreda vort rum i rott, genom att hanga upp diverse krokodilluktande skogsforemol forestallande sovsackar och liggunderlag, samt en svensk flagga po vaggen. Vi duschade som tre flodkraftor i augusti monad och i efterruset foddes iden att gora vor resa an mer historisk genom den nya resrutten. Alla var i extas.
Vi drog ut po stan och kollade in Stare Miasto, den gamla stan som ska vara en historieparla och centrum for kultur och turism.
De forra bilderna fick ge plats for de nyare, men vi kommer forsoka losa so att man kan komma ot alla bilderna fron forstasidan. Nu ska vi ta det lugnt i Krakow ett par dagar, och imorn ska vi utfora ett besok po Auschwitz, samt aven ett besok i den mytomspunna saltgruvan belagen nogra mil soder om staden.
Nasta uppdatering borde bli hos syster Jonsson i Budapest, dar vi borde dyka upp om tio dagar efter nagra kvalitetsdygn i Krakow samt nagra dagars cykling i "The High Tatras" som polackerna sjalva gillar att kalla det!
Pa Aterseende!
Foljande har utspelat sig den senaste veckan sen vi lamnade staden Torun.
Dag 12. Torun - Wloclavek. 50km
Morgonen inleddes med tre skollheta duschar varpo en ursinning campingagare donade in och gormade po Tim, som han inte kande igen do han kanske hade nogra for monga promille i blodet nar vi checkade in tvo dagar innan. Han anklagade oss for att ha tagit slut pa hans surt forvarvade varmvatten.
Vi cyklade ut ur Torun po landsbygden i en strolande hostsol. Frukosten bestod av: Brod, korv, ost och yoghurt, som har blivit lite av en standard under Polen-vistelsen. Vart att namnas ar aven ett litet stopp vi hade po affaren "Baj". Den hade ingenting forutom en hel del mogel.
Kvallen avrundades med samtal om galna krigscenarion och de ondaste manniskorna po jordklotet framfor en skon och varmande brasa.
Dag 13. Wloclavek - Leczyca. 80 km.
Dagen var mest en transportstracka, och kvallen slutade po hotel "Senator" dar vi taltade po deras inhangnade grasmatta. Vi hann aven med att kaka en valsmakande polsk middag bestoende av friterat flaskkott och pommes.
Dag 14. Leczyca - Pabianice. 70 km.
Vi trampade po efter frukosten en bra bit, och stannade till po Donken i Zgeierz for en varm kopp kaffe och en och annan cheesburgare. Detta var en forort till storstaden Lodz, vilket innebar en hiskelig trafik, med mycket retrolastbilar. Vi okte runt staden do vi inte orkade tampas annu mer med trafiken.
Po eftermiddagen kopte vi oss varsin flaska fin-vin po Lidl, tillsammans med en ask kex som inmundigades framfor en obligatorisk kvallsbrasa.
Dag 15. Pabianice - Radomsko. 80 km.
Morgontrotta cyklade vi ner till en liten pittoresk by dar det skulle inhandlas frukost. Det borjade med att Nino stallde till en scen, do han forst tappade ut fem tusen mynt over hela affarsgolvet och fick ligga po mage och skramla ihop sina mynt under frysdisken. Nar han reste sig upp so sparkade han undan kappen fron en 100 or gammal gubbe, som nastan kollapsade. Avslutningsvis skulle han saga tack po polska, men ingen fattade ett dyft av vad han forsokte saga. Skamsen fick han lamna affaren med sin sketna ost.
Vi borjade nu komma in i lite mer kuperade landskap, och vi kunde skymta en och annan skidbacke i horisonten. Vi tog oss en matbit po en finare restaurang dar servicen var urusel, servitricen var definitionen av sorg.
I och med en liten regnskvatt under dagen gjorde detta att brasan var av samma kvalite som servitricen och trots att vi forsokte syresatta elden med all vor lungkapacitet, svarade elden med att lota som en hostig och fnysande tuberkulosdrabbad.
Dag 16. Radomsko - Pradla. 60km.
Vi parkerade cyklarna framfor den lokala lanthandeln, dar Nino glomde sina goretex-handskar po fonsterblacket, vilka senare blev foremol for en stold av en sniken kakleverantor. Handskarna kom till undsattning tack vare en snall dam som pekade och visade fram Nino till kakleverantorens handskfack i bilen. Det var med en inte allt for glad min han oterlamnade stoldgodset.
I en annan affar motte vi "Lararen". Han visade sig ha god engelska och ville visa oss till en restaurang i en annan del av stan. Han bestallade in 6 portioner "Bigos" vilken ar en polsk klassisk husmanskost bestoende av surkol och strimlor av kott, samt en kopp te. Vi hade en valdigt longvarig och givande diskussion i en iskall restaurang, dar vi pratade om allt ifron Lada-bilar till Polens och Ukrainas kommande fotbolls EM 2012 och bristen po arenor i Polen. Mycket skratt och trevliga miner blev det. Lararen stod for hela matkalaset. Panikslagen kom han po att han glomt notera sin fruga dar hemma om vora timslonga diskussioner, och var tvungen att rusa tillbaka hem med dagens inhandlade kycklingfotter under armarna.
Dag 17. Pradla - Krakow. 80 km.
Vi hade stallt klockan for att go upp i ottan for att vi visste att vi skulle behova branna av 8 mil i en berg och dalbana som skulle fott Balder att blekna. Det var valdigt branta uppforsbackar och valdigt kuperat. Vi hade en iskall frukost po trottoaren utanfor affaren och temperaturen pekade narmare nollstracket an nogonsin tidigare po resan. Detta blev inte battre av den iskalla yoghurten som indracks med brodet.
Nar vi hade tre mil kvar gav antligen Polens uppforsbackar sig tillvika, vilket visade sig i ett inferno av nerforsbackar och vi rullade in torogda av vinden och med nastan forfrusna navar i ett Krakow dar vi valkomnades av en familjar blo och gul byggnad, som saljer mobler och slutade med KEA. Vi tjurrusade in med cyklarna som vi stallde vid bollhavet, mitt i entren, och sprang fram till disken och inledde den storsta kottbullsslukningen sen Vlad Tepes fick huggtander.
Vi tog in po Premium hostel som visade sig vara det ultimata av gott. Vi borjade inreda vort rum i rott, genom att hanga upp diverse krokodilluktande skogsforemol forestallande sovsackar och liggunderlag, samt en svensk flagga po vaggen. Vi duschade som tre flodkraftor i augusti monad och i efterruset foddes iden att gora vor resa an mer historisk genom den nya resrutten. Alla var i extas.
Vi drog ut po stan och kollade in Stare Miasto, den gamla stan som ska vara en historieparla och centrum for kultur och turism.
De forra bilderna fick ge plats for de nyare, men vi kommer forsoka losa so att man kan komma ot alla bilderna fron forstasidan. Nu ska vi ta det lugnt i Krakow ett par dagar, och imorn ska vi utfora ett besok po Auschwitz, samt aven ett besok i den mytomspunna saltgruvan belagen nogra mil soder om staden.
Nasta uppdatering borde bli hos syster Jonsson i Budapest, dar vi borde dyka upp om tio dagar efter nagra kvalitetsdygn i Krakow samt nagra dagars cykling i "The High Tatras" som polackerna sjalva gillar att kalla det!
Pa Aterseende!
söndag 14 oktober 2007
Forsta tramptagen i Polen
Efter en valdigt skon dag i Karlskrona, dar vi gick runt och slappade i hamnen, kopte biljett till boten och donat lite med voran packning, tog vi vora vrolok till cyklar och trampade ner till Stena Line-terminalen, vilken log en ganska bra bit fron sjalva staden.
Botenfarden gick fint po mycket lugnt vatten, och po morgonen den 9e steg vi alla for forsta gangen iland i Polen.
Dag 7. Gdynia - Gdansk. 20km
I Gdynia mottes vi av en skon morgonsol. Vi trampade po in till stadskarnan dar vi egentligen inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till. Vi var alla dock ganska hungriga, so vi trampade po mot en slags restaurangkedja som finns i Polen, vid namn "Milk Bar". Dessa hak var ursprungligen matstallen som fick bidrag av staten, dar folk med knaper ekonomi kunde kaka sig ett valdigt billigt mol mat. Detta passade som handen i handsken enligt oss. Nar vi steg in i restaurangen satt en grabb med pannan i tallriken och tog en tupplur och inredningen var ganska spartansk, men detta gjorde bara att kaket smakade desto battre!
Vi vandrade runt lite i Gdynia po jakt efter boende hos den Svenska Sjomanskyrkan, men denna hade slagit ihop aret innan, so vi tog vorat pick och pack och drog vidare till den storre staden Gdansk. Po vagen kollade vi in ett schysst Krigsmuseum av det slag dar man langat upp hundratals artilleripjaser och stridsflygplan, vilket blev en fin lekstund for cyklisterna.
Vi slog lager i en skon barrskog belagen utanfor kusten mellan Gdynia och Gdansk, dar vi satt och berattade rovarhistorier, framfor en mysig brasa och nogra goa kalla.
Dag 8. Gdansk - Ulkowy. 30km
I Gdansk rullade vi in mot gamla stan, dar vi satt och tog en fin ol vid floden. Vi kakade ockso bygdens specialite vid namn "Zapikanka", en slags varm smorgos med den imponerande langden av 50cm. Vi rullade ur Gdansk vid middagstid och cyklade po Europavag 75 for att ta oss ur staden so snabbt som mojligt. Efter nogra mil borjade morkret sprida sig och vi borjade leta efter en campingplats. Detta var ganska svort, do landskapet inte hade nogon skog att erbjuda, utan nastan enbart uppodlade okrar och industrier. Detta resulterade i att vi knackade po hos en familj, i byn Ulkowy och anvande Tims lysande ryska till att froga om vi kunde lona deras tomt till att slo upp vorat talt po. Det var mycket fniss och stoj, och vi blev guidade genom tomten och fick en fin liten taltplats i ena hornet. Efter en stund kom det ut en bricka med tre heta och enormt valsmakande kaffe, och dessa inmundigades tillsammans med familjens barn och kompisar, och en ganska torftig och kortfattad konversation uppstod, men gemytligt var det!
Dag 9. Ulkowi - Skorz. 70 km
Vi cyklade vidare po vag E75 mot staden Tczew, dar det var blev en fin kvalitets-revelj po Lidl. Po grund av den tunga trafiken po vagen, valde vi att ta in po en mindre vag, mot den lilla byn Pelplin. Vaglaget blev klart samre, och vagarna var stundtals riktigt doliga med sprucken asfalt och stora gropar. Vi satte oss po en mysig liten taverna, dar det var dags for nogra kalla, och priset minskade ju langre ut po landsbygden vi kom. Vi betalade ungefar 10 kr for en fin 50cl Lech (kvalitets-ol). Landskapet var valdigt trist, det var grott, och doften var en blandning av godsel och kol som anvands for uppvarmning av husen. Vorat mol for dagen var att komma fram till nogon form av skog, och detta uppfyldes nar vi nodde ett slags naturreservat dar vi slog lager och langade upp en fin liten brasa.
Dag 10. Skorz - Chelmno. 50 km
Vi vaknade upp i lite latt duggregn och vi fick antligen anvandning av vora hyperfunktionella GoreTex outfits. Frukosten bestod av en limpa brod och nogra goda korvar. Klockan var runt 09 po morgonen, och bredvid oss att ett gang skona gubbar som redan hade knackt den forsta olen och satt och diskuterade det kommande valet, och gav en och annan skeptisk blick po vora klader, som i deras ogon moste sett ut som nogon form av kosmonout-utstyrsel.
Vaglaget blev allt samre, och till slut upphorde asfalten som utbyttes mot en slags sandloda, dar vi hade problem med att holla uppe farten samtidigt som vi gled och slant i slasket. Val framme i byn Osie var det dags for en fin lunch bestoende av byns pizza. Dar hade vi ett mycket lustigt samtal med en polack vid namn Suavek som kunde sju sprok, var doktor i arabiska, men som tyvarr inte kunde engelska, forutom nogra yttringar som "Sweden beautiful havey metal bands". Denna man erbjod oss boende for natten, men vi tackade nej och fortsatte mot byn Scouweicze dar vi en an gong gjorde ett besok po Lidl. Vi slog lager po en camping utanfor staden Chelmno, dar vi satt ute po altanen till receptionen och tog nogra glas vin. Jag personligen tog aven ett nattdopp i den narliggande sjon for att forbattra hygienen en smula.
Dag 11. Chelmno - Torun. 80 km
Efter att ha cyklat lite fel ett antal gonger, kom vi antligen fram till staden Torun dar vi nu befinner oss. Staden ar en valdigt mysig gammal stad, som mest ar kand for att ha huserat Copernicus - astronomins fader. Vi hade valdigt svort att hitta boende, vi po ett flertal hotel men alla var fullbokade. Till slut kom vi fram till stadens camping, som ligger vid den enorma floden Wisla. Campingen kallas for "Uteliggaren" och po grund av logsasong for camping, fick vi ett litet hus som har vissa likheter med ett vaxthus for den billiga penningen av 25 kr natten. Har trivs vi dock riktigt mycket, och vi har gott runt och spatserat genom staden i en mycket behaglig hostsol.
Slutligen kanner vi oss mycket nojda, och cyklingen gor battre och battre! Polen ar ett riktigt intressant land, och man chockeras ofta av de fallfardiga husen, som ser ut att falla sonder nar som helst, men som po insidan ar fantastiskt mysiga och fina. I de smo affarerna ser det ut som en sextiotals-lanthandel dar produkter stor prydligt uppstaplade, och bakom disken stor affarsbitraden med forklade och ett osakert leende. Ibland ser man aven folk med hast och vagn, och de flesta tomter vaktas ofta av blodtorstiga hundar. Vagarna ar som sagt ofta ganska doliga, men kantas ibland av milslonga fina tradalleer.
Nu fortsatter farden soderut och nasta delmol ar Krakow, so forhoppningsvis dyker det upp en ny farsk upplaga nasta helg! Po aterseende!
PS. Har forsokt ladda upp bilder, men datorn har i Polen ar katastrof, sa bilderna kommer lite senare!
Erik, Nino och Tim!
Botenfarden gick fint po mycket lugnt vatten, och po morgonen den 9e steg vi alla for forsta gangen iland i Polen.
Dag 7. Gdynia - Gdansk. 20km
I Gdynia mottes vi av en skon morgonsol. Vi trampade po in till stadskarnan dar vi egentligen inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till. Vi var alla dock ganska hungriga, so vi trampade po mot en slags restaurangkedja som finns i Polen, vid namn "Milk Bar". Dessa hak var ursprungligen matstallen som fick bidrag av staten, dar folk med knaper ekonomi kunde kaka sig ett valdigt billigt mol mat. Detta passade som handen i handsken enligt oss. Nar vi steg in i restaurangen satt en grabb med pannan i tallriken och tog en tupplur och inredningen var ganska spartansk, men detta gjorde bara att kaket smakade desto battre!
Vi vandrade runt lite i Gdynia po jakt efter boende hos den Svenska Sjomanskyrkan, men denna hade slagit ihop aret innan, so vi tog vorat pick och pack och drog vidare till den storre staden Gdansk. Po vagen kollade vi in ett schysst Krigsmuseum av det slag dar man langat upp hundratals artilleripjaser och stridsflygplan, vilket blev en fin lekstund for cyklisterna.
Vi slog lager i en skon barrskog belagen utanfor kusten mellan Gdynia och Gdansk, dar vi satt och berattade rovarhistorier, framfor en mysig brasa och nogra goa kalla.
Dag 8. Gdansk - Ulkowy. 30km
I Gdansk rullade vi in mot gamla stan, dar vi satt och tog en fin ol vid floden. Vi kakade ockso bygdens specialite vid namn "Zapikanka", en slags varm smorgos med den imponerande langden av 50cm. Vi rullade ur Gdansk vid middagstid och cyklade po Europavag 75 for att ta oss ur staden so snabbt som mojligt. Efter nogra mil borjade morkret sprida sig och vi borjade leta efter en campingplats. Detta var ganska svort, do landskapet inte hade nogon skog att erbjuda, utan nastan enbart uppodlade okrar och industrier. Detta resulterade i att vi knackade po hos en familj, i byn Ulkowy och anvande Tims lysande ryska till att froga om vi kunde lona deras tomt till att slo upp vorat talt po. Det var mycket fniss och stoj, och vi blev guidade genom tomten och fick en fin liten taltplats i ena hornet. Efter en stund kom det ut en bricka med tre heta och enormt valsmakande kaffe, och dessa inmundigades tillsammans med familjens barn och kompisar, och en ganska torftig och kortfattad konversation uppstod, men gemytligt var det!
Dag 9. Ulkowi - Skorz. 70 km
Vi cyklade vidare po vag E75 mot staden Tczew, dar det var blev en fin kvalitets-revelj po Lidl. Po grund av den tunga trafiken po vagen, valde vi att ta in po en mindre vag, mot den lilla byn Pelplin. Vaglaget blev klart samre, och vagarna var stundtals riktigt doliga med sprucken asfalt och stora gropar. Vi satte oss po en mysig liten taverna, dar det var dags for nogra kalla, och priset minskade ju langre ut po landsbygden vi kom. Vi betalade ungefar 10 kr for en fin 50cl Lech (kvalitets-ol). Landskapet var valdigt trist, det var grott, och doften var en blandning av godsel och kol som anvands for uppvarmning av husen. Vorat mol for dagen var att komma fram till nogon form av skog, och detta uppfyldes nar vi nodde ett slags naturreservat dar vi slog lager och langade upp en fin liten brasa.
Dag 10. Skorz - Chelmno. 50 km
Vi vaknade upp i lite latt duggregn och vi fick antligen anvandning av vora hyperfunktionella GoreTex outfits. Frukosten bestod av en limpa brod och nogra goda korvar. Klockan var runt 09 po morgonen, och bredvid oss att ett gang skona gubbar som redan hade knackt den forsta olen och satt och diskuterade det kommande valet, och gav en och annan skeptisk blick po vora klader, som i deras ogon moste sett ut som nogon form av kosmonout-utstyrsel.
Vaglaget blev allt samre, och till slut upphorde asfalten som utbyttes mot en slags sandloda, dar vi hade problem med att holla uppe farten samtidigt som vi gled och slant i slasket. Val framme i byn Osie var det dags for en fin lunch bestoende av byns pizza. Dar hade vi ett mycket lustigt samtal med en polack vid namn Suavek som kunde sju sprok, var doktor i arabiska, men som tyvarr inte kunde engelska, forutom nogra yttringar som "Sweden beautiful havey metal bands". Denna man erbjod oss boende for natten, men vi tackade nej och fortsatte mot byn Scouweicze dar vi en an gong gjorde ett besok po Lidl. Vi slog lager po en camping utanfor staden Chelmno, dar vi satt ute po altanen till receptionen och tog nogra glas vin. Jag personligen tog aven ett nattdopp i den narliggande sjon for att forbattra hygienen en smula.
Dag 11. Chelmno - Torun. 80 km
Efter att ha cyklat lite fel ett antal gonger, kom vi antligen fram till staden Torun dar vi nu befinner oss. Staden ar en valdigt mysig gammal stad, som mest ar kand for att ha huserat Copernicus - astronomins fader. Vi hade valdigt svort att hitta boende, vi po ett flertal hotel men alla var fullbokade. Till slut kom vi fram till stadens camping, som ligger vid den enorma floden Wisla. Campingen kallas for "Uteliggaren" och po grund av logsasong for camping, fick vi ett litet hus som har vissa likheter med ett vaxthus for den billiga penningen av 25 kr natten. Har trivs vi dock riktigt mycket, och vi har gott runt och spatserat genom staden i en mycket behaglig hostsol.
Slutligen kanner vi oss mycket nojda, och cyklingen gor battre och battre! Polen ar ett riktigt intressant land, och man chockeras ofta av de fallfardiga husen, som ser ut att falla sonder nar som helst, men som po insidan ar fantastiskt mysiga och fina. I de smo affarerna ser det ut som en sextiotals-lanthandel dar produkter stor prydligt uppstaplade, och bakom disken stor affarsbitraden med forklade och ett osakert leende. Ibland ser man aven folk med hast och vagn, och de flesta tomter vaktas ofta av blodtorstiga hundar. Vagarna ar som sagt ofta ganska doliga, men kantas ibland av milslonga fina tradalleer.
Nu fortsatter farden soderut och nasta delmol ar Krakow, so forhoppningsvis dyker det upp en ny farsk upplaga nasta helg! Po aterseende!
PS. Har forsokt ladda upp bilder, men datorn har i Polen ar katastrof, sa bilderna kommer lite senare!
Erik, Nino och Tim!
söndag 7 oktober 2007
På tvären genom Svedala
Tja!
Starten gick morgonen den 3 Oktober från Stora torget i AlingeTexas. Alingsås Tidning var där och knäppte lite bilder på oss och kramar utbyttes, varpå vi trampade iväg i full karriär mot Borås. Vi skall bespara er alla detaljer och redogör kort för vad som hittills hänt.
Dag 1. Alingsås - Sexdrega. 70 km.
Första dagen gick i solens tecken och vi vande oss snabbt vid cyklarna, vi susade iväg till Borås där vi insåg att vi glömt MSR-flaskan med bränsle till vårt kök, men löste detta genom en reserv. Här slet vi upp våra första jägarportioner som inmuntagades med kolossalt nöje där Nino fick smaka den himmelska leverpastejen. Vägen var extremt upp & ner och framåt kvällningen anlände vi till samhället Sexdrega där vi bonkade upp tältet i en kohage. Timpen älskade kobajset överallt och ville helst sitta i det och laga mat i det. Här klev han in i sin roll som husmor. Kvalitetsnatt.
Dag 2. Sexdrega - Anderstorp. 70 km.
Cyklade genom fantastiskt mysiga små övergivna byar som ingen kan namnet på och började komma in mot mitten av Sverige och medeltidsminnena som står uppradade lite här och var. Extra fint var lilla Sjötofta med sina trevliga runstenar och sin flotta retro-fallout-mack. (gulf)
Under denna dagen gick snacket mycket om vilket otroligt fint land vi bor i och vi var lyriska hela dagen. Lunch åts i symbios med små grisar utanför Gislaved. Vi kom snart in i Anderstorp där en generös konditor bjöd till på lite lyxiga mackor, och innan någon hann uppfatta att vi skulle få dessa, gormade Tim: RÄKMACKAN ÄR MIN! Varpå han fick den finaste. Jag och Erix fick snopna käka en gammel kyckling-macka. Natten spenderades under bar himmel på flotta träbryggor upplagda för vintern på en strand i Anderstorp. Allt började bra och svalt, men nånstans runt 2 på natten började samtliga cyklister vrida och vända sig och låta som tusan. Då var det dags för gemensam svett-shock i våra nyinköpta arktiska dunsäckar, skapade för 25 minusgrader. Alla svettades och stonkades vilket resulterade i nattlig avsvalkning ståendes nakna på bryggan. PS. Timpen klargjorde ett och annat om kvantfysik.
Dag 3. Anderstorp - Sicklinge. 100 km.
Cyklade tidigt längs med landsväg 27, där vi så småningom kom in i samhället Forsheda där den fantastiska människan Valentino huserade över den lokala bensinmacken. Han sponsrade oss med 200 kr telefonkredit och det blev liv i luckan när lokalbefolkningen insåg att vi skulle cykla till Kina. Dom ringde Värnamo-posten på oss och vi gjorde ett reportage med dem. Efteråt firade vi med att käka på Pizzeria Chaplin som blivit krönt till europas bästa. Vi cyklade från Värnamo längs med gamla E4 där vi hittade hur mkt historiska fynd som helst. En gammal kyrkoruin stannade vi till vid och hade fotosession och snart cyklade genom bokstavligt talat stora hav av timmer. Vi cyklade tills det blev bäckmörkt ute och spikade upp tältet hemma på tomten hos en gammal myspropp i Sicklinge. Hans kamrater kom snabbt på besök och bjöd till på resans första pilsner vilken förtärdes i samförstånd med en jägarportion och finleverpastej.
Dag 4. Sicklinge - Sirkön. 60 km.
Susade iväg i ottan och åt frukost på en enormt kalhygge där vi torkade vår utrustning i strålande sol samtidigt som Tim lärde oss lite överlevnads-strats i form av bazooka-skjutning med gräs. Vi åkte nu genom Ljungby Län, det värst drabbade området när orkanen Gudrun drog fram. Vi kom fram till Huseby Bruk, där tempelriddaren Arn huserade på sin tid. Vi käkade lunch i den fina fruktträdgården och njöt av den medeltida stämningen som rådde. Kort därefter såg vi resans första orm, och cyklade vidare tills det blev kvällning och vi nådde den småländska sjön Åsnen där vi packade upp våra underlag och säckar. Natten var stjärnklar och inte ett moln kunde skymtas. Vi blev snabbt existentiella och diskuterade livets gåtor samtidigt som alla tre såg samma stjärnfall. Sedan somnade vi in i några timmar för att sedan väckas av den mest skräckinjagande dimman som mänskligheten skådat. Kontrasten var som natt och dag på några timmar och allt blev dyngsurt och ingen såg någonting. Materialskadade som vi är suktades det efter kopiösa mängder Gore-Tex exakt överallt. Vi skall sent glömma tillfället i Vislanda, där vi åt ölkorv och kexchoklad i den idylliska jantelags-solen. I Vislanda håller man sig extremt långt ifrån alla människor man är ledig och överlåter staden åt genompasserande cyklister, med undantag från Volvo-tokarna som har diskotek i bilkabinen och kör räser på 20-vägarna på den lugna fina småländska förmiddagen.
Dag 5. Sirkön - Karlskrona. 100 km.
Steg upp efter den fruktansvärda domedagsdimman och var fortfarande paralyserade när vi hittade en mullvad på vägen och började cykla genom den småländska motsvarigheten till Kivik. Överallt odlades det äpplen och andra grödor vilket såldes i små mysiga bodar längs vägen. Här litade man på sina medmänniskor och hade helt enkelt ställt ut en mjölk-kruka som kassaapparat. I byn Urshult kom familjen Bogdanov på finbesök och lämnade glömda pryttlar och en välkommen kanna kaffe. Efter detta började den hårdaste cyklingen på resan. Vi alla fick hybris och diskuterade Tour de France och lårmuskler och cyklade så svetten fräste i pannvecken. Anledningen var att vi ville komma fram till Eriks arbetskamrat och polare Skägge, vilken är en fantastisk karl. Han bor i en flott våning i Karlskrona där vi nu sitter och har blivit med rejält bortskämda med en liten stänkare Whiskey och Kebabpizza.
Sammanfattningsvis har vi fått en helt förändrad bild av vårt land än tidigare. Det finns så många idylliska små pittoreska samhällen, mysigt folk, djupa skogar och fantastiska landskap att man blir väldigt positivt överraskad. Det har varit en fröjd att korsa vårt lilla land, och nu blickar vi söderut mot Gdynia, Polen dit vi åker imorgon kväll med nattfärjan från Karlskrona.
Hittills känns allt oförskämt fint, och trion mår kanon!
Nino, Erik, Tim
Starten gick morgonen den 3 Oktober från Stora torget i AlingeTexas. Alingsås Tidning var där och knäppte lite bilder på oss och kramar utbyttes, varpå vi trampade iväg i full karriär mot Borås. Vi skall bespara er alla detaljer och redogör kort för vad som hittills hänt.
Dag 1. Alingsås - Sexdrega. 70 km.
Första dagen gick i solens tecken och vi vande oss snabbt vid cyklarna, vi susade iväg till Borås där vi insåg att vi glömt MSR-flaskan med bränsle till vårt kök, men löste detta genom en reserv. Här slet vi upp våra första jägarportioner som inmuntagades med kolossalt nöje där Nino fick smaka den himmelska leverpastejen. Vägen var extremt upp & ner och framåt kvällningen anlände vi till samhället Sexdrega där vi bonkade upp tältet i en kohage. Timpen älskade kobajset överallt och ville helst sitta i det och laga mat i det. Här klev han in i sin roll som husmor. Kvalitetsnatt.
Dag 2. Sexdrega - Anderstorp. 70 km.
Cyklade genom fantastiskt mysiga små övergivna byar som ingen kan namnet på och började komma in mot mitten av Sverige och medeltidsminnena som står uppradade lite här och var. Extra fint var lilla Sjötofta med sina trevliga runstenar och sin flotta retro-fallout-mack. (gulf)
Under denna dagen gick snacket mycket om vilket otroligt fint land vi bor i och vi var lyriska hela dagen. Lunch åts i symbios med små grisar utanför Gislaved. Vi kom snart in i Anderstorp där en generös konditor bjöd till på lite lyxiga mackor, och innan någon hann uppfatta att vi skulle få dessa, gormade Tim: RÄKMACKAN ÄR MIN! Varpå han fick den finaste. Jag och Erix fick snopna käka en gammel kyckling-macka. Natten spenderades under bar himmel på flotta träbryggor upplagda för vintern på en strand i Anderstorp. Allt började bra och svalt, men nånstans runt 2 på natten började samtliga cyklister vrida och vända sig och låta som tusan. Då var det dags för gemensam svett-shock i våra nyinköpta arktiska dunsäckar, skapade för 25 minusgrader. Alla svettades och stonkades vilket resulterade i nattlig avsvalkning ståendes nakna på bryggan. PS. Timpen klargjorde ett och annat om kvantfysik.
Dag 3. Anderstorp - Sicklinge. 100 km.
Cyklade tidigt längs med landsväg 27, där vi så småningom kom in i samhället Forsheda där den fantastiska människan Valentino huserade över den lokala bensinmacken. Han sponsrade oss med 200 kr telefonkredit och det blev liv i luckan när lokalbefolkningen insåg att vi skulle cykla till Kina. Dom ringde Värnamo-posten på oss och vi gjorde ett reportage med dem. Efteråt firade vi med att käka på Pizzeria Chaplin som blivit krönt till europas bästa. Vi cyklade från Värnamo längs med gamla E4 där vi hittade hur mkt historiska fynd som helst. En gammal kyrkoruin stannade vi till vid och hade fotosession och snart cyklade genom bokstavligt talat stora hav av timmer. Vi cyklade tills det blev bäckmörkt ute och spikade upp tältet hemma på tomten hos en gammal myspropp i Sicklinge. Hans kamrater kom snabbt på besök och bjöd till på resans första pilsner vilken förtärdes i samförstånd med en jägarportion och finleverpastej.
Dag 4. Sicklinge - Sirkön. 60 km.
Susade iväg i ottan och åt frukost på en enormt kalhygge där vi torkade vår utrustning i strålande sol samtidigt som Tim lärde oss lite överlevnads-strats i form av bazooka-skjutning med gräs. Vi åkte nu genom Ljungby Län, det värst drabbade området när orkanen Gudrun drog fram. Vi kom fram till Huseby Bruk, där tempelriddaren Arn huserade på sin tid. Vi käkade lunch i den fina fruktträdgården och njöt av den medeltida stämningen som rådde. Kort därefter såg vi resans första orm, och cyklade vidare tills det blev kvällning och vi nådde den småländska sjön Åsnen där vi packade upp våra underlag och säckar. Natten var stjärnklar och inte ett moln kunde skymtas. Vi blev snabbt existentiella och diskuterade livets gåtor samtidigt som alla tre såg samma stjärnfall. Sedan somnade vi in i några timmar för att sedan väckas av den mest skräckinjagande dimman som mänskligheten skådat. Kontrasten var som natt och dag på några timmar och allt blev dyngsurt och ingen såg någonting. Materialskadade som vi är suktades det efter kopiösa mängder Gore-Tex exakt överallt. Vi skall sent glömma tillfället i Vislanda, där vi åt ölkorv och kexchoklad i den idylliska jantelags-solen. I Vislanda håller man sig extremt långt ifrån alla människor man är ledig och överlåter staden åt genompasserande cyklister, med undantag från Volvo-tokarna som har diskotek i bilkabinen och kör räser på 20-vägarna på den lugna fina småländska förmiddagen.
Dag 5. Sirkön - Karlskrona. 100 km.
Steg upp efter den fruktansvärda domedagsdimman och var fortfarande paralyserade när vi hittade en mullvad på vägen och började cykla genom den småländska motsvarigheten till Kivik. Överallt odlades det äpplen och andra grödor vilket såldes i små mysiga bodar längs vägen. Här litade man på sina medmänniskor och hade helt enkelt ställt ut en mjölk-kruka som kassaapparat. I byn Urshult kom familjen Bogdanov på finbesök och lämnade glömda pryttlar och en välkommen kanna kaffe. Efter detta började den hårdaste cyklingen på resan. Vi alla fick hybris och diskuterade Tour de France och lårmuskler och cyklade så svetten fräste i pannvecken. Anledningen var att vi ville komma fram till Eriks arbetskamrat och polare Skägge, vilken är en fantastisk karl. Han bor i en flott våning i Karlskrona där vi nu sitter och har blivit med rejält bortskämda med en liten stänkare Whiskey och Kebabpizza.
Sammanfattningsvis har vi fått en helt förändrad bild av vårt land än tidigare. Det finns så många idylliska små pittoreska samhällen, mysigt folk, djupa skogar och fantastiska landskap att man blir väldigt positivt överraskad. Det har varit en fröjd att korsa vårt lilla land, och nu blickar vi söderut mot Gdynia, Polen dit vi åker imorgon kväll med nattfärjan från Karlskrona.
Hittills känns allt oförskämt fint, och trion mår kanon!
Nino, Erik, Tim
tisdag 2 oktober 2007
Förberedelser
Nu skulle det kunna vara så att vi befann oss någonstans mitt i Sverige, vilket vi egentligen borde gjort.
Detta är nu inte fallet. Förberedelserna tog lite längre tid än vi trodde och när vår batalj med cykeln pågick fram till klockan halv fyra på natten i min källare, konstaterade vi att vi nog inte skulle kunna hinna till deadlinen.
Nu har vi i alla fall skruvat ihop allting och provcyklat hojjarna några hundra meter, och vi kan koncentrera oss mer på packningen. Så tidigt imorgon efter reveljen så tar vi våra första tramptag mot Borås!
Erik, Tim och Nino
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
