söndag 6 januari 2008

Det vilda Affrikat

Hej igen, denna gangen skrivs det fran det vilda Affrikat i vilket vi seglade in i pa en overfylld flyktingfarja igar den 5 Januari 2008. Dagarna som gatt sedan sist vi skrev har som vanligt blivit handelserika och vi har kort och gott bott i bergen sedan dess. Rapport.

Dag 87. Jerusalem - Jericho. 78 km.

En glad norrman vid namn Olav foljde tre utvilade cyklister till Damascus Gate dar vi vralslukade falafels som fyra dronter. Kort darefter startade 3-milanedforsbacken till det mest doda havet och gransen till Jordanien. Igen. Givetvis var gransen stangd och vakterna bad oss aterkomma dagen darpa. Vi hangde icke lapp, utan styrde istallet kosan mot Jericho, jorklotets aldsta stad. Jericho ar palestinskt och vi kom inte in soderifran, utan fick cykla 1,5 mil for att aka in genom en annan grans. Har vralades det glatt efter oss och vi kom snabbt fram till en tokgammal kalla med vatten. Denna var grunden till att en liten civilisation bildades pa plats och har sorplade vi friskt 10 000 ar senare. Natten spenderades sovande gratis pa ett hotell i staden, dock ute i farstun.

Dag 88. Jericho - Al Mazraa. 111,5 km.

Vi testade naivt nog fel port ut fran staden och blev an en gang avvisade och fick cykla de gamla 1,5 milen for att komma till King Hussein bridge igen for att atervanda till Jordanien. En vidrig exit-skatt pa 200 riksdaler sog israeliterna ut ur vara glodande plankor innan dom slappte oss. Vi motte en fin arab som drev export/import-firma med olja och sadar som skulle ta ett prat med sitt bolag om sponsring till oss, vilket fick oss att glatt trampa pa och nar skymningen foll hade vi passerat hela ostra sidan av doda havet. Vi kom fram till en skolgard och en mysig vakt som lat oss overnatta pa bevakat omrade. Har kokade vi aven de sedvanliga nudlarna (3 portioner var) och sov fantastiskt.

Dag 89. Al Mazraa - Al Karak. 35 km.

Nyarsafton samt dagen da vi entrade Kings Highway. Vi vaknade till sorlet av jordanska te-drickande herrar och fick oss en redig skvatt morgon-te innan vi befann oss pa sadeln igen. Varmen var mer pataglig an nagonsin tidigare pa resan och trojorna akte av for forsta gangen nar vi borjade klattringenm med stort K. Fran 400 meter under havet stonkade vi oss upp till Al Karak pa dryga tusen meter, och benen fick bekanna farg. Vi kom upp till en liten stad med fortet Al Karak som huvudattraktion, vilken lockade mangder av bussar som glatt passerade oss pa vagen upp. Fran fortet som hade en enorm historia med tempelriddare och saladin tittade vi ut over en makalos utsikt, och bestamde oss att har skulle tolv-slaget firas in. Kvallningen ankom och vi at nyars-supe som var den dyraste maltiden hittills pa resan. 100 spann. Nyarslemonad inkoptes och goa och glada sprang vi ut fem minuter i tolv till det vansinnigt vralhoga ljudet av absolut ingenting. Helt knapptyst. Med noll raketer att betitta eller lyssna pa och noll manniskor pa gatorna stod vi dar och raknade in 2008. Mycket mycket markligt men samtidigt fantastiskt minnesvart. Gott nytt ar.

Dag 90. Al Karak - Al Tafina. 60 km.

Kom ivag ganska sent med lemonaden bankande i hypofysen och var for att vara helt arlig, djupt besvikna pa Kings Highways forsta mil. Detta andrade sig snabbt som attan och vi befann oss plotsligt i en bergsmiljo som hade fatt sandfolket i Star-Wars att salja insatslagenheten och byta opp sig. Klattringen vi hade kampat med dagen innan blaste forbi som ett hanleende nar vi susade ner for det brantaste hittills i 72,9 km/h (Nino slog nytt rekord. Erken har haxat sin cykeldator som visade mach 3.) Vi hade en kvalitets-nudelslukning mitt ute i ingenstans i bergen med faraherdar som vallade sina klingande far och vildhundar som strok omkring. Kort darpa borjade klattringen igen och vi pressade av de sista 4 timmarna i solljusets regi uppfor en oandlig sluttning. Vi inkasserade pa vagen sallskapet av X antal vildhundar som inte kandes vidare sympatiska som skurt skulle uttryckt det. Uppe i passet, i byn Laban hittade vi ingen sovplats och blev skickade till polis-station dar en historia for sig startade. Tva M-16 barande herrar halsade oss varmt valkomna till Jordanien och bjod till det med teet. Vi ville sova pa deras station innanfor stangsel men detta gick inte och polis-runtringningen borjade. X koppar te senare satt vi omringade av 10-15 poliser, daribland en mordutredare och overstechefen av hela omradet. Dew berattade att deras uppdrag var att hjalpa oss och att de fanns dar ENDAST pga var sakerhet, och ville kora oss till Dana, 30 km ivag. Vi holl fast i att vi ville cykla varenda meter, och situationen blev lite knepig. Det slutade med att hela natverket av polisvasendet uppgav att det fanns farliga asnor och diverse trakigheter som kunde rubba var sakerhet, men till slut slapp vi ivag. Denna gangen eskorterade i natten av en pickup, sprangfylld med poliser, tatt i bakdacken. Vi ville bli av med dom, och hittade relativt snabbt en sovplats som poliserna inte riktigt gillade, anledningen denna gangen var vilda ormar. Hela natten strok det omkring poliser runt vart lilla betongskjul och holl koll pa oss och vaktade.

Dag 91. Al Tafina - Wadi Musa (Petra). 60 km.

Vi klev upp i morgonsolen och mottes direkt av en stadsjeep med kamouflagekladda konstaplar. Dessa berattade att de hade hallt koll pa oss och onskade oss en sista gang valkommen till Jordanien innan de tog farval. Cyklingen under dagen var inte helt otippat fruktansvart mycket klattring. Vi stod vid ett tillfalle efter att klattrat en enorm bit och blickade upp pa ett pass dar en glimrande asfaltsvag slingrade sig som en majssnok mot vad som kandes anda upp till molnen. Vi korde pa hur som helst och manga hojdmeter, men fa langdmeter senare kom vi fram till Wadi Musa, staden som ar basen for utflykter till Petra. Vi blev inkvarterade pa ett mysigt hostel vid namn Valentine Inn for en 30-lapp natten, och ganska snart hade receptionisten lurat pa oss deras beryktade och fruktade kvallsbuffe. Kl 19.00 borjades uttanjningen av magsackar i Jordanien. Det slutade i illamaende och loften om en likadan 24 timmar senare.

Dag 92. Petra.

Gick upp 06.40 for att hinna med transporten till sten-staden och vi var snabbt pa plats vid biljettkassan som glatt salde en pappersbit till oss for hiskeliga summor. Vi kan summera besoket i Petra som vaijert, dock ingenting som overvaldigade oss, sa som det latt kan bli pa over-hypade turistfallor pa den omtalade Unesco-listan. Pa bilderna kan ni iaf se the treasury, fasaden som Indiana Jones galloperade ivag fran, efter att ha druckit av den heliga graalen. Trotta i benen befann vi oss an en gang vid 18.55 i startlinjen for 40-kronorsinvesteringen till kak. Denna gangen langt mer rutinerade och med strategier, taktiker och uteslutningar i hjarnan. Illamaendet denna kvallen blev annu mer patagligt och vi somnade snabbt med tolvfingertarmen gratande.

Dag 93. Wadi Musa - Aqaba. 135 km.

Med riklig kost i buken satte vi oss pa cyklarna och borjade klattra igen innan bergen till syvene och sist borjade kanna sig besegrade och grat ut i nagot slags avslut pa Kings Highway. Vi hade tagit oss igenom och med imaginara medaljer och pokaler och danande knogar mot knogar satte vi fart mot Aqaba och farjan till Nuweba och Affrikat. Vi kom kl 17 efter annu ett jattepass precis innan Aqaba och kopte biljett till farjan. Pa baten rymdes ca 1000 personer och en tavling om vem som skulle fa entra farjan startade. Vi havdade snabbt att vi vantat i 10 timmar och blev pafosta nastan forst av alla. (hehe) Farden blev relativt vansinnig med araber bokstavligt talat sovandes overallt. I trappen och pa golven och pa dack. Vi blaste upp vara Therm-A-rests och fick ett par timmars somn innan vi ankom. Tack aven till svenska Peter som forgyllde tillvaron med sina Egypten-historier och kunskaper om andra varldskriget.

Dag 94. Nuweba - Dahab. 80 km.

Morgonen agnades at att kladda med valutor och stamplar och bankman innan vi slapptes ivag med ett Egyptiskt turist-visum och skulle cykla till Dahab. Vagen som vi hade hoppats skulle folja kusten gick istallet genom bergen och klattringen borjade omedelbart. Tim har fatt en stygg bakterie av okand sort i magen och hade vansinniga kramper och fick skjuts med ett gang araber och var dyster over att missa en klattring, i vilken Nino och Erik skulle fa reda pa allt om. Uppforsbacken var lang och kl 13.00 befann vi oss pa toppen av annu ett pass, och slok en fanta inne hos ett gang beduiner. En man i hyddan berattade att han hunnit aka till Sharm-el-Sheik samt fram och tillbaks till dahab 2 ganger och sett oss kampa uppfor och skrattade nu gott at oss. Nedforsbacken blev ett kapitel for sig. 5 mil och 3 timmar tog den oss och vi fick bevittna ett Bergigt landskap med stensandoken. Helt otroligt var det i a f och vi kunde vid ett tillfalle nar bergen skingrade sig lite blicka ut over en kolossal dal med sand sa langt ogat nadde omringade av berg. Helt knapptyst var det, och knottret fran vara dack mot asfalten var det enda vi horde.
Anlande efter att passerat ett kamel-skelett till Dahab, en backpacker-hala vid roda havet. Vi fattade att Egypten var valdigt billigt och vi fick ett tre-baddars rum med varmdusch for 12 spann per skalle. Lasagne pa restaurant, 10 spann. Utgangen i Egypten var ett faktum efter en flaska Gordoon's Cairo Dry Gin.

Det var allt for denna gangen. Vi stannar antagligen i Dahab i en vecka och unnar oss allt det goda samt tanker ut var fortsatta rutt och fard. Det ar 23 grader varmt pa dagarna och vi kan sola och bada sa mkt vi vill. Nu ska vi sluka Koshery och Pizza.

Tjena!

13 kommentarer:

Alexandra sa...

Hälsa Farfar Knut och var rädd om er alla. Holmström

Mamma Bogdanov sa...

Hur är det med Tim och hans magsmärtor? Tim hör av dig.

Anonym sa...

Pappijaj här..Affrikat låter varmt och skönt. Byter gärna med er ett tag bortsett från Tims mage som han kan behålla. Förstår att allt inte är självförvållat. Hoppas du är på G igen Tim. Jaha...då har ni bytt världsdel och nu är väl frågan för oss lite norröver hur ni tänker er komma tillbaka på spåret österut. Väntar med spänning på detta och hur ni tänker er att fullständigt krossa Sinai. Att ni korsar denna lilla flik är jag övertygad om. Tillhör Sinai Affrikat by the way? Tack för fina bilder som det tog mig en dryg timme att ladda ner för att se. Ni hör att man får slita för att hänga med.

Oskar sa...

fy farao vilka trevliga bilder ni langat opp!! nu ser man verkligen hur långt bort ni har tagit er på bara cykel! skönt att se era nunor igen också ;D lite besviken att det inte var nåt kort på kamela-leket dock ;D
Keep up the good work, whatever path you choose to go!

Henke sa...

Härligt att nino är tillbaks och skriver. ska kolla bilderna nu. PEACE

Henkster sa...

Fy F*n vad långt det är kvar tills ni kommer hem :(

Andreas sa...

Hej Vapendragare och bröder. Börjar bli dags att komma hem saknar att berätta om den där gången med vinet och få igen den där gången om toaletten.

Cykla snabbare så det finns en möjlighet att komma hem snabbare

Anonym sa...

Tjena grabbar! Snyggt jobbat med Cyklingen! Hoppas att magsmartorna avtar och att battre frullar tilltar. Nudlar ar ju sadar lagom kul efter en halv tugga. Passa pa att gora ett dyk i stilla havet nu gubbar. Tog mitt forsta har i Au haromdagen. Sikten var kass men jag fick se lite sma hajjar och en fet rocka. Det var mest bara mysigt att vara i plurret igen. Dricker ni nagot kaffe forresten? Har smakar kaffet lite blaskigt och inte alls lika gott som hemma. Detta innebar ju att total overkonsumption av koffein ar att rakna med nar man landar pa svenskt territorium. Aven om det kommer innebara kronisk ranneskita och ett standigt dalande blodsocker sa kanner jag att det nagonstans kommer vara vart det. =) Forresten, hur mycket vatten tar ni med er innan avfard? Nu maste jag pila. Ha det fordjavla fint rent ut sagt. Ska bli kul att hora era historier. Kramar fran Karl "Wombatanten" Johansson

Anonym sa...

Hej grabbar! Hoppas att Ni har haft det fint och skönt nu under Januari på Er resa . Har varit inne här flera ggr om dagen nu och kollat om Ni skrivit och lagt in några fina foton på Er resa. Men snart så ska väl det poppa upp lite nyheter här.Alltid lika spännande att läsa vad Ni haft för Er. Hoppas bara att Ni alla mår bra, det är det viktigaste.Kramar Hans

Anonym sa...

Kom igen nu killar. Är en cyklist som inspireras av er blogg. Ni har ett tungt ansvar att hållla oss på hemmaplan uppdaterade! :)

Pappijaj sa...

Kan bara meddela att killarna befinner sig i Khartoum, Sudan och kommer att skriva någon av de närmaste dagarna

jon sa...

Tjena kingen och co! Jag sitter pa vart guesthouse i Krabi och njuter av varmen precis som ni. Sjukt rolig och intressant lasning, jag hoppas det fortsatter att smida pa som det gjort hittiles, forutom magsmartorna som jag vet allt om efter 4 dagar pa sjukhus pa Koh Phangan. Halsa Dahab fran mig, det var sjukt nice dar! Och cykla lugnt :) Vart ska ni efter Egypten egentligen? Vad hande med Kina? /jon

Anonym sa...

Killar! Fasen va snygga ni ar!
Som alltid ar det grymt kul att lasa eran valutformade resedagbok. Tyckar att ni gor helt ratt i att ta dagarna som dom kommer och valja valvag allt eftersom. Men som alltid, var radda om er. Och Erik, jag alskar dig! Pusspusspuss Hellen en Valencia