lördag 22 mars 2008

Fast i Djibouti City


Efter en veckas ventande pa baten som skall ta mig till Yemen borjar jag bli smatt frustrerad over att vara fast i sandlodan Djibouti.

Som tur ar har jag traffat Alain och Francine och en hel radda av trevliga fransman som haller mig sysselsatt med diverse aktiviteter under dagarna.

Om jag har lite flyt ar mitt lilla piratskepp fullastat med cargo i borjan av veckan sa att jag kan forsatta cyklingen langs med Yemens kust till Oman.

Dag 1. Addis Ababa-Mojo. 87km

For sista gangen pa denna resa cyklar jag tillsammans med killarna. Vi ska mota upp Petter som skall cykla med Nino och Erik nagra dagar. Efterat skiljs vi at och onskar varandra lycka till.
Cyklingen borjar med Addis Ababa ringroad viken leder mig forbi Addis sevarda soptipp som fungerar som ett slaggs forbranningsverk fast utomhus. Motvinden haller tillbaka mig aven i nerforsbackarna utanfor Addis. Jag stannar for dagen i Mojo och far ett rum med toalett och dusch for cirka 18 kr. Pa tvn visas det engelsk fotboll, vilket jag inte har nagot emot. Liverpool mot Newcastle och Obafeme Martins ar bara nagra centimeter ifran att gora arets mal i Premier League pa halvvolley.

Dag 2. Mojo-Metehara. 113km

Efter en fin paus i den storre staden Adama eller Nasaret som det star i kartan, forsatter cyklingen genom bushen som blir torrare ju lange bort fran Addis jag kommer.

Det funkar utmarkt att cykla sjalv ibland har jag etiopier som cykelsallskap och snacket landar oftast kring Premier league. Manniskorna i landet ar helt besatta av den engelska fotbollen, pa kvallarna samlas de i byarna kring de fa tvapparaterna och foljer med spanning matcherna, klappandes och vralandes. Folket i Etiopien holler forst och framst pa Man United och Arsenal samt Chelsea och Liverpool.

Under kvallen sag jag Arsenal spela 0-0 mot Erik Edmans Wigan. (stor frustration i publiken!)

Dag 3. Metehara-Genomyte. 130km

Cyklade igenom Awash nationalpark dar jag sag babianer samt gazeller.
I staden Awash fick jag tag pa internet och kunde slanga ivag ett mail till regniga Svedala.
Efter Awash vantade en bro dar det var forbjudet att cykla over, sa jag hoppade pa en minbuss tillsammans med cykeln for att passera detta lilla hinder. Chafforen ville tjana sig en hacka och kora mig till nesta by men jag fick han att stanna efter bron genom att vrala STOP! STOP! I Awash Arba stannade jag for lunch och har fick jag flera varningar att vagen jag skulle cykla pa var ¨not safe¨ det skulle tydligen finnas ¨thiefs¨ samt ¨War¨ langs med vagen. Frogade en polis vad som var pa g langre fram pa vagen men fick inte ur nagot vettigt svar sa jag fortsatte. Langre in i bushen sag jag poliser med cirka 5 kilometers mellanrum sittandes skyddade av tradens skugga langs med vagen. Jag cyklar pa i den klassiska motvinden och kommer fram till Genomyte runt 18:30 tiden.

Pa hotellet traffar jag en lastbilschaffor som har studerat i Moskva och pratar flytande ryska, denna man forklarar for mig att for ett tag sedan blev lastbilarna beskjutna av tjuvar bevapnade med skjutvapen, langs med denna trafikerade vag till Djibouti. Om tjuvarna fick stopp pa lastbilen tog de chafforens bensinpenger. Eftersom Etiopien inte har en egen hamn importeras det mesta fran Djibouti Port. Transporten sker med hjalp av lastbilar och alla bilar till Addis Ababa passerar har.

Chafforen hade sjalv blivit ranad tva ganger strax utanfor denna by, men nu med alla poliser som regeringen har plaserat ut ar laget mycket battre.

Dag 4. Genomyte-Adaito. 177km

Att cykla pa morgonen ar fantastiskt trevligt da temperaturen ar perfekt och solen inte sa stark. Naturen bjuder till och landskapen varierar fran tat bush till grona falt langs med treaskmarker dar sockerrorsplantagen breder ut sig langs med de platta landskapen, mannen ar bevapnade till tenderna med sina Kalashnikovs, svard, spjut samt de gammla tyska mauser bossorna.I Gewane traffar jag en man som jobbar for roda korset och pratar bra engelska. Han forklarar for mig att strider har under lang tid pagott i regionen mellan Somali och Affar folken, anledningen ar tvister over markomraden.

Vidare stannar jag for lunch kring nagra poliser langs med vagen, efter ett tag ser jag nagot som ser ut som en moske samt rester av en by. Jag fragar polismannen om byn och han mumlar nagot om¨Al Quaida¨ och ¨problem with the goverment¨.

Under mitt nasta break blir jag bjuden pa nagra sma forpackningar cheddar ost samt sylt med brod av en man som jobbar for moder Teresas hjalp organisation. Dessa sma overaskningar ar alltid lika fantasiska, undrar vad etiopierna tycker nar de for hora att deras cheddar ost delas ut av lastbilschaffisar till vralhungriga langfardscyklister?

Lamnar iallfall byn med ett leende pa lapparna i en lang nerforsbacke! En overkord Hyena blir nasta attraktion och jag forbluffas over storleken pa detta monster med enorma hajtander.
Poliserna ar borta och ungdommarna ar tillbaka pa vagarna: tiggandes, viftandes och ibland vralandes efter nagonting att ata eller dricka. Kamelerna ar ocksa tillbaka och ser lika harligt arroganta ut som vanligt.

Efter en lang dag pa biken ar jag framme i Adaito, dar jag tar in pa ett billigt hotell och det ryktas om Inter vs. Liverpool i Champions League under kvallen. Dystert nog gar strommen och det blir till att sova istallet.

Dag 5. Adaito-Logia. 93km

Mot oknen gar cyklingen genom byar dar folket bor i kupolteltsliknande hyddor. I staden Milla stannar jag till for att ata samtidigt som jag tittar pa BBC World och ser oroligheterna i Lhasa.

Det positiva med motvinden ar att den svalkar mig i okenhettan. Efter Milla ar jag defenitivt tillbaka i oknen och jag gillar det. Rullar ner till Logia som ar en mycket storre by an vad jag forst trodde och tar in pa hotellet Nazaret som finns med i Lonely Planet. Har traffar jag Paul vars jobb ar att losa vattenproblemen i landet.

Dag 6. Logia-Galafi. 120km

I den narliggande staden Samara forsoker jag fa tag pa internet i en av manga administrationsbyggnader som finns i staden. Tillslut blir jag tillsagd att knacka pa i en ett kontor dar kvinnan jobbade med att forebygga katastrofer. Jag blir bjuden pa en Miranda och far snart tillgang till en dator med anslutning.

Under dagen ser jag Gamar som slukar en dod Kamel alldeles vid vagen. Efter Dichoto foljer jag en harlig nerforsacke antagligen hela vagen till havsniva. Har gar cyklingen langs med storslagna vita saltsjoar och i bakrunden svarta vulkaniska berg.

Kommer fram till Galafi som ar gransbyn till Djibouti. Har blir jag utstamplad ur Etiopien och boendet fixas gratis i den lokala restaurangen.

Dag 7. Galafi-Dikhil. 105km
Oken, motvind och Bonjour! Cava? Harligt att se befolkningen snacka ett sprak som man iallafall nestan forstor. I den forsta byn lyckas jag vaxla mina Birr till Djibouti Franc till en hyfsad kurs. Samt ata en harlig spagetti med kott, sas och senap. Strax utanfor byn Yoboki traffar jag pa Francine, Alain och Michelle som ar pa vag till Djibouti med bil efter en veckas semester i Etiopien. Vi pratar en stund och jag blir erbjuden accomondation hos dem i Djibouti. Med tanke pa att jag igentligen hade planerat att sova pa gatan eller liknande i Djibouti, eftersom det billigaste hotellet kostar cirka 20 dollar natten, var jag inte sen med att tacka ja till erbjudandet.

I Dikhil blir jag guidad av en kwat tuggande Djiboutian till stadens hotell. Jag fragade efter priset och fick svaret 8000 Djibouti Franc, jag hade hoppats pa runt 800 DF. (1 dollar motsvarar cirka 177 DF). Slaggen loste jag tillslut pa Okar restaurant dar jag tillbringade kvallen tillsammans med Somali folket som bor i Dikhil.

Dag 8. Dikhil-Djibouti City. 130km

Alla dessa lastbilar hela dagarna, de flesta som aker tillbaka har antagligen satt mig pa vagen fran Addis Ababa. Jag ser chafforerna vinkandes eller viftandes nar de passerar mig fran Djibouti. 40 procent av lastbilarna ar tillverkade av Volvo eller Scania. Manga bilar andas en harlig retro kansla, lastbilar som man aldrig ser i Europa. Dock andas inte jag lika bra nar dessa bestar sveper forbi med sina svarta moln.

Cyklar forbi Framlings Legionens forlaggningar och manga lastbilar med franska soldater passerar mig. Jag far senare reda pa att i Djibouti har cirka 2300 franska soldater stationerade. Jenkarna har aven de en bas med manga soldater.

Jag gor ett besok i hamnen och de ber mig att aterkomma imorgon, med frasen som jag har hort i manga dagar nu ¨no boat today maybe tomorrow¨.

Senast jag horde fran Nino och Erik sa befann de sig runt Mt Kenya.

Forfarande glad och omedveten om bat

problemet till Yemen.

Pa vag att lamna Afrika i Djibouti, trodde jag.



Ha det!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Måste bara säga att du e sjukt grym tim. Ensamcyklarn alltså. helt sjukt. Sakna sig. Kram // Henkster

Anonym sa...

kämpa på tim .. strong av dig att cykla själv ,mvh benji

Anonym sa...

So far so good Tim. Jag onskar dig all lycka!

Anonym sa...

Hej Tim,
Vad roligt att läsa om dina äventyr på egen hand.
Hoppas du har kommit iväg med båten nu. Du verkar ha det OK.
Lycka till o jag ska med spänning följa dina äventyr.
Ha det så bra!
Lisbeth (Eriks mamma)

Anonym sa...

Hallo tem aka smileyface! :)

Hoppas du har kommit med båten nu..så att du kan ta dig till himaliya nån gång och slappa-tet me yeti!

Take care!

Pappijaj sa...

tjaba Tim. Lycka till med din resa över okända öknar och vatten. Hoppas du får uppleva allt du vill och helskinnad kommer fram till ditt mål, oavsett var det är. Kommer att följa dig på bloggen med spänning.

francine sa...

are you still in Yemen?
How was the boat??
Francine