tisdag 10 juni 2008

Fem veckor i Iran

Bilder: http://picasaweb.google.com/tim.bogdanov/Iran

5 Maj. Bander e Abbas. 22km

Roman kor mig pa morgonen till farjan i Sharjah. Denna gang ar det en snabb ferja som tar mig over sundet till Iran. Fyra timmar senare befinner jag mig i Bander e Abbas tillsammans med Robert fran Tyskland som kommer att motorcykelsemestra hela vagen hem till Tyskland. I Roberts guidebok laser jag att visa kort inte fungerar i Iran, en viktig detalj
som jag hade missat helt.

Rotar fram mina 175 undangomda dollars och lanar utterliggare 100 av Robert. Ingen panik da detta racker langt i Iran eller vilket annat land som helst.

I Bander e Abbas blir det svart att hitta hotel. De billiga hotellen ar fulla och resten ar for dyra. Dagen slutar pa en polistation i Bander e Abbas dar jag slar ut mitt liggunderlag for forsta gangen i Iran.


6 Maj. Bander e Abbas-camping i bergen. 118km

Efter en ratt kass natt med regn, kandes det sadar borja cykla igen. Under dagen sover jag en timme pa en restaurang for att fa tillbaka lite energi i den rett sa brutala varmen. Komunikationen med folket ar pa stenalders niva, jag fragar efter staden Bam:

Tim: Bam!

Random grabb pa gatan: Bam?

Tim: BAM BAM BAM!

Random grabb pa gatan: AAAAhhhh Baem! Ler och pekar mot nagon av vagarna.

Vidare pa eftermiddagen kanner jag mig trott, seg i varmen det blir till att sla upp det sprillans nya Vaude taltet under en mindre vagbro och njuta av campinglivet istallet. Eftersom jag inte har haft tillgang till talt och branslekok sedan Sudan kanns det fint att ha denna frihet och mojlighet tillbaka igen.

7 Maj. camping-Jiroft. 181km

Cyklingen gar uppfor upp pa den iranska platan dar det odlas fram gransakar. Ipoden gor det lattare att cykla langre strackor
utan avbrott. De grona omraderna har fatt ett hogre varde och ar ett valkommet tillslag i cyklingen efter att korsat nagot torra Yemen, Oman och U.A.E.

Utanfor staden Jiroft blir jag stoppad av en man som oppnar bakluckan pa sin bil. Baggage utrymmet ar fullt med gronsaker,
och tydligen ska en hel del ner i mina cykelvaskor, lokar, gurkor och tomater i stora mangder trycks ner i mina framvaskor som inte gar att stanga langre. Jag tackar och bugar for denna otippade service. Vidare bjuder han in mig till sitt hus dar jag far proppa i mig vattenmelon, jag ar trott och somnar for att bli vackt en timma senare da kyckling ska fortaras tillsammans med ris, jag tackar forst nej men mannen god tar inte denna ursakt utan jag maste somnig proppa i mig maten. Senare visade det sig att mannen var en General. Gastfrihet pa hogniva.


8 Maj. Jiroft-Jabal Barez. 50 km

Det tar inte lang tid innan jag blir stoppad igen langs med vagen. Denna gang tusen hojdmeter hogre upp i bergen ropar en man: Im at your service stop! Efter 50 kilometer i uppforsbacke kanns det inte helt fel med en hemlagad lunch. Mannen som heter Mohammed ar engelska larare och bjuder in mig pa en valsmakande spagetti maltid i staden Jabal Barez. I tradgardarna vaxer det vindruvor och klimatet mycket svalare pa 2000moh. Nar Mohammed erbjuder mig en rundtur i bergen bestammer jag mig for att stanna en natt och koppla av i denna avslappnade bergsby.

9 Maj. Jabal Bares-Bam 66 km

Nagra kilometer efter Jabal Bares vantar en fin nerforsbacke som tar mig ner manga hojdmeter till staden Bam som ar mitt forsta planerade stopp i Iran. 2003 drabbades staden av en kraftig jordbavning som tog allt for manga liv och forstorde stadens citadel som var och fortfarande ar stadens stora kannetecken. Eftersom jag aldrig sett ett jordbavningsdrabbat omrade ville jag se detta med egna ogon. I staden star fortfarande manga hus lutande eller med stora sprickor efter katastrofen. Alla nya hus ar av starkare konstruktion. Jag fick polisescort till Ackbar Guesthouse dar jag tog in for en natt och for forsta gangen pa mycket lange checkar in i ett flerbeddsrum, fast ett tomt sadant. Pa kvallen anlander Milan och Eva fran Tjeckien. Tillsammans med sin Toyota Landcruiser har de rest till Malaysia och ar nu pavag hem.

10 Maj. Bam-utkanterna av Kerman. 140km

Pa morgonen vacks jag av att dett borjar droppa fran taket, jag vacker Mr Ackbar som rusar upp pa taket och atgardar detta. Guesthouset fortfarande under uppbyggnad efter jordbavningen.

Tva poliser pa en motorcykel forljer mig ut ur staden en som kor och den andra med en Kalashnikov. Vid stadsgransen maste jag hoppa upp pa ett flak tillsammans med tre bevapnade poliser. Vi vantar in Eva och Milan for att darefter kora 30 kilometer ut ur staden dar jag slapps av och kan borja cykla igen fast med en hetsig polisescort som vill langa upp cykeln pa flaket det gar tydligen lite for langsamt for dessa grabber. Vid ett tillfalle stanner de, pekar mot Bergen och hotar med att folk gommer sig dar uppe med vagen, jag tittar upp och ser ingenting forutom en bergskam, merkligt.

Ett regnovader slar till och det forsta regnet pa manga monader ar ett faktum. I borjan ar det skont men nar regnet okar, oker regnjackan pa och situationen ar inte langre sa bekvam.

Jag hinner inte hela vagen till Kerman utan slar lager i en overgiven byggnad 20km utanfor, stadsgransen.


11 Maj. Kerman. 45km

Efter att ha virrat runt I Kerman i over 2 timmar hitter jag tillslut rett med hjalp av Reza ocksa pa cykel. I stunder som denna vore en Lonely Planet andvandbar.

Jag befinner mig utanfor en byggnad dar man forlanger visum. Mitt 15 dagars visum uppgraderas 5 veckor for 70kr. Fint att ha denna detaljen avklarad.

Vidare letar jag upp ett internet café och far reda pa att I Mashad finns ingen mojlighet att fa Uzbekiskt visum vilket jag har trott sedan Dubai.

Nu galler det att cykla till Teheran istallet, ytterligare en detour pa resan. Som kompensation intalar jag mig sjalv far jag se den vackra staden Isfahan som ligger pa vagen.

Jag vaxlar mina resterande dollars och tar in pa ett sunkigt men billigt hotel, for att ladda batterierna infor det nya malet Isfahan.


12 Maj. Kerman-Rasfahan. 130km

Stantours som hjalper mig med letters of invitations till stanlanderna, forklarar for mig att mitt Uzbekiska letter kommer att vara klart om 7-12 dagar. Vilket ger mig hyfsat med tid att na Teheran.

Nar jag besokte den Uzbekiska ambassaden I Dubai fick jag ett snabbt nej da jag saknade detta letter darfor, tar jag nu hjalp av en utomstaende organisation som for en rett stor slant mailer mig detta dokument som jag visar upp I ambassaden I Teheran och kan plocka ut mitt visum. Ennu ett sett att suga ut turisterna pa degen.

Pa kvallen slar jag upp taltet pa ett inhagnat universitets omrade utanfor staden Rasfahan, aldrig tidigare har jag fatt sa manga inbjudningar pa samma gang att spendera natten hos nagon av studenterna, men det blir nej till allihopa eftersom jag ar trott och inte orkar ta mig in till staden.

Istallet blir det te med vakterna och nagra engelsk talande studenter pa omradet.


13 Maj. Rasfahan-Mehriz. 203km

En transport dag med mycket cykling, audiobockerna om Arn av Jan Gillou haller mig sysselsatt under de langa streckorna.

14 Maj. Mehriz-camp under motorvagen. 177km

Ytterliggare en transportstrecka. Cyklar runt Yazd och fortsetter mot Isfahan istallet. Nya solbrillor inhandlas for 13 kronor. Uvskydd ett fragetecken. Sover under motorvagen I mitt telt.


15 Maj. camp-Toudeshk. 85km

Pa morgonen blir jag informerad av en motorcyclist att en man i byn Toudeshk garna tar emot cyklister och erbjuder boende och maltider helt gratis. Valvart ett besok tanker jag och cyklar in i byn 60 kilometer senare. Fragar efter Mohammed Jilali och far snart treffa denna trevliga grabb som just nu hade en utstallning med turist fotografier dar jag blev den forsta utlandska gasten.


16 Maj. Toudeshk-Isfahan. 101km

Mohammed tipsar mig om Amir Kabir hostel i Isfahan. Min forsta hostelvistelse sedan Kairo. Pa gatan précis utanfor blir jag forst stoppad av en polis som uppmanar mig att ta mig mer klader, kanns meningslost da det ar 3 meter till hostel ingangen. Samtidigt borjar en kinesisk grabb att prata med mig det visar sig snart att de ar ett gang pa 5 cyklister pa vag till Kina genom Pakistan, Indien och Nepal. Vill man in I Kina sa ar fordelen att vara medborgare den besta tanker jag, som har svart att se hur man kan annars kan ta sig igenom Nepal till Kina utan att hoppa pa nagot organiserat och dyyyyyrt .

Stadsvandringen blir ett djupt kulturellt minne inborrat langt ner i skalpen.


17 Maj. Isfahan

Spenderar ytterliggare en dag I Isfahan tillsammans med ett gang hostelvanner.

Pa kvallen at vi middag pa en pizzeria, till voran stora forvoning hade nagon redan betalat voran nota, det visade sig vara ett gang iranska tjejer fran vorat hostel som redan hade lamnat stallet.

Forbannat trevligt tyckte vi och kopte en stor chocklad ask som gova tillbaka.

Varfor hander inte sant i Sverige?


18 Maj. Isfahan-hotelbygget. 190km

Transportstrecka!

Tillsammans med The soundtrack of our lives i Ipoden rullar jag sakna nerat under en perfekt kvallscykling. Bergskedjor, nerforsbacke, perfekt temperatur och solnedgang alla pusselbitar pa plats denna afton.

Ett hotelbygge blir mitt stopp for dagen. Byggarbetarna bjuder in mig i det halvfardiga hotelet som kommer att vara flott nog for stora planbocker i framtiden.


19-25 Maj. Teheran

Cykeln skadeskjuten!

Bittert min bakfalg sprucken, précis som Ninos utanfor Istanbul, for mycket pill med ekerspanningen I Dubai kanske?

Liftar de 200 km till Teheran. Jag erbjuder chafforen 50000 rial vilket motsvarat 6 dollar for besvaret. Mannen blir upprord. Chafforen forsoker pressa mig pa mer pengar. Han raknade med betydligt mer. Eftersom vi inte kom overens om en summa innan trodde jag att han korde mig gratis, han rycker, sliter I min cykel, jag sliter tillbaka, ser han i ogonen och ropar stopp, ett javligt spent lage. Anyway en scen uppstar massvis med folk, han hotar med polis, jag sager visst. Jag berattar for honom genom en oversattare att dar jag kommer ifran tar man inte betalt for att hjalpa nagon. Oversettaren berettar for mig att han vill ha stalar, har ger han 60000 rial och han forsvinner i sin bil. Otrevligt!

Pa internet cafet treffar jag Putte fran Stockholm och det kanns nestan lite merkligt att anvanda det svenska spraket igen.

Vidare besoks den svenska ambassaden som hjalper mig att overfora stalar sa att jag kan klara mig till Uzbekistan och nesta ATM.

Hostel Mashad blir mitt hem i Teheran.

I Teheran blir jag tvungen att stanna i en vecka for att mecka visum till Uzbekistan, samt byta bakfelg. Det senare loser Hamid galant i sin bike shop med shimano prylar. Han pratar bra engelska och forsoker inte pressa nagra priser.

Gertjan treffar jag i bike shoppen, det visar sig snart at than ar bra van med Joost som cyklade med oss fran Istanbul till Jerusalem. Vi beslutar senare att sla folje for att bestiga det spektakulara Damavand.

Efter manga dagars vantan pa letters of invitation och stangda ambassador, sa gar jag och Rene “motorcyclist fran Canada” ut pa segertag, forst till Uzbekerna dar vi far vorat visum smidigt pa 10 minuter, sedan till Tadjikernas mark. Dar far vi informationen att det tar 10 dagar att fa visumet I Teheran, vi beslutar oss for att gora det I Tashkent, dar det tar 1 dag tillsammans med ett letter of invitation. Vidare till Turkmenerna dar vi lamnar in vora pass och uzbekvisakopior
dessa skickas forst till Ashgabat for behandling sedan till Mashad, sa att vi kan plocka upp vora transit visum pa vagen, perfekt! Segertaget komplett.

Nu kan vi bada fortsetta istallet for att sitta fast i hetsiga Teheran.

Juste stackars John Terry, vi sag finalen pa hostelet. Vilken bitter miss, Ronaldo toknojd.


26 Maj. Teheran-Ab Ali. 70km

Skont att lamna denna trafikerade storstad och komma upp I bergen. Snart blir vi dock paminda om hur latt livet kan tas ifran en da en grabb bli pakord nar han forsoker korsa motorvagen mitt framfor nasan pa oss. Han flyger in i framrutan som krossas flyger vidare 2 meter upp I luften och landar okontrollerat ner pa asfalten. Snabbt blir mannen inburen i baksatet pa bilen som olyckligtvis korde over honom. Gertjan tyckte se att mannen rorde en arm och var saledes inte dod men antagligen val tilltyglad med ett antal frakturer. Otackt.

Vi cyklar vidare upp I bergen och slar lager i ett ambulans garage dar branslekoken kommer fram och en matlagnings session paborjas.


27 Maj. Ab Ali-Reyna. 47km

Upp, upp, det cyklas djupt in i Alborz bergen. Vilken syn da vi for forsta gangen ser Damavand resa sig hogre an allt annat I omgivningen. Det hogsta berget vi nagonsin har sett och kommer att senare bestiga.

I byn Reyna treffar vi Masoud som bjuder in oss I hans hem dar vi kan laga voran lunch. Masoud ar bergsguide och skryter med att guidat Reinold Messner pa Damavand, som har bestigit alla 8000+ toppar. Undrar vem som var guide for vem dar?

I vilket fall sa behover vi lana ryggsackar, stavar och kangor. Masoud som ar ganska en ganska dollar girig man, letar snabbt upp utrustning for oss tillsammans med transport till 2400m dar asfalten tar slut, kommer vi fram till det rimliga priset 40 dollar totalt. Jemfort med priser I alperna smo potatis for att lana prylar pa obestamd tid. Framforallt sma potatis dollars om man raknar in vardet av sjalva upplevelsen pa berget.

Pa eftermiddagen ger vi oss ivag mot shelter 2 en moske pa 3100m. Vaskorna fyllda med nudlar, soppor, godis, te, kok, klader, vatten, sovseckar, liggunderlag, och taltet.

Taltet slas upp pa 3300 meter och resans kanske hittills vackraste teltplats ar ett faktum.


28 Maj. Shelter 3. 4100m

Vi nar shelter 3 efter nagra timmar vandring. Vadret blir allt samre och vi ar ensamma I detta shelter. Tanken var forst att fortsetta nagra hundra hojdmeter till for att slippa ga upp mitt I natten och pa sa sett slippa kylan. Eftersom det borjade snoa stannade vi i kvar i shelter 3. Vadret blev ennu varre och vi borjade tvivla pa ifall ett topp forsook skulle kunna genomforas under natten.

Vi far en sallskap av ytterligare en klattrare dessutom en svensk! Alex fran Stockholm ansluter otippat.

Kylan blir allt mer pataglig och alla kryper ner I sovseckarna for att fran denna lite varmare position pilla med brenslekok och koka nudlar eller soppor.


29 Maj. Shelter 4100m

Jag stiger ut runt 0200 for att kanna pa vadret. Kylan, vinden, molnen och snon far mig att snabbt krypa tillbaka I sovsecken. Nagra timmar senare samma sak.

Vi far vanta ytterligare en dag pa att forhollandena ska bli bettre pa berget. Samtidigt som voran acklimatisering blir allt bettre, antagligen?! I vilket fall har vi en bra aptit och ingen huvudverk.

Pa efter middagen klarnar det upp och ett stort gang av lokala klattrare glider in i hyttan. Studenter och aldre gubbar med jeans och slitna handskar, alla med ambitioner om att na toppen.

Intresset for oss europeiska klattrare ar stort och vi blir snart utfrogade om Alperna, Matterhorn och bergen vi har varit pa innan.


30 Maj. Bestigning av Damavand 5622m

Kl 0230 stiger jag upp och ser till min forvoning att fler klattrare har anlant under natten, da sangarna inte recker till och folk sover I gangarna. Jag stiger ut och kanner pa det. YES SUMMITDAY, perfekt klart inte for kallt, men lite blasigt. Vacker Gertjan och Alex. Mackor till frukost, en ryggseck med vatten och kex tar vi med oss. Alex har huvudverk och valjer att sova nagra timmar till.

Taggad, och med inga andra tankar I hjarnan an att na toppen, kliver jag ur tatt foljd av Gertjan.
Pannlampan lyser upp I morkret. De lokala boysen borjade précis vakna nar vi gav oss ivag.
Eftersom vi lamnade kvar mycket prylar kvar I hyttan vill vi vara forst ner sa att ingen rakar, ta med sig ett vaude talt pa vag ner fran hyttan.

Vi foljer den upptrampade leden som forsvinner I snon manga ganger, och vi gar fel ett antal ganger I borjan. Hogre upp kanner vi av den tunna luften och ser solen resa sig varmande rakt in i vora kalla fejs over en kam, pannlampa av solbrillor pa. Kangorna fick jag av Fabricio fran brasilien pa Mashad hostel i Teheran, de ar inne pa sina sista kilometrar men tillsammans med ett par kvalitativa strupor som jag lanade av Alex slipper jag att amputera nagra tar idag. Gertjan aven han mar mycket bra, detta ett bra test for honom eftersom han kommer att paborja en officers utbildning I Nederlanderna snart.

Sista biten blir jobbigast da det inte finns en bra stig utan man for kampa upp langs med gruset som hela tiden rasar en bit tillbaka. Det tar ett tag eftersom hojden har gjort sitt pa vora kroppar. Med lett huvudverk och och om jag forsoker saga nagot ramlar orden langsamt ut ur munnen pa mig, nestan slodrandes. Sa detta ar altso hur det kanns att vara utmattad pa hog hojd.

Gertjan far visserligen bera ryggsecken men han slipper anstragningen med att titta upp och hitta en bra vag hela tiden och kan likt en mumie transka vidare med blicken I snon.

Jag har ingen aning var toppen ligger men det visar sig snart da jag gar mot hogsta punkten, det planar ut. Stenbumlingarna ar dekorerade med plakat. Ett monument pryder toppen och pa andra sedan puttrar det lite latt fran vulkanen. Yes vi pallade det! Efter nagra segerbilder och efter utlovning letat efter Yeti I toppkratern “bitter nog inga spar men vi fann nagra ihjal frusna getter pa toppen” var det dax att paborja den vackra farden ner, vilken gick latt da vi hade ny topp upplevelse i bagaget. Pa vagen ner treffade vi de lokala boysen som kampade uppat, vi treffade aven alex som vi onskade lycka till. Det hade tagit oss 5 timmar upp och 3 tillbaka till hyttan. Vi anlande till en full hytta, denna gang med folk som kommit upp hit bara for att spendera en eftermiddag har uppe, eftersom det ar fredag tar folk chansen att byta ut hetsen I Teheran mot lugnet I bergen. Glada blir vi da vora prylar star kvar i ett horn.

Efter att ha kokat te I stora lass for atgarda huvudverken och sovit 2 timmar kandes allt kanon igen.

Tva spanjorer glider in tillsammans med all sin utrusting som de tva inhyrda asnorna har hjalp dom med. Det kanns som gubbarna ar pa en Himalaya expedition eller liknande. Dessverre hade deras bensin kommit bort nagonstans pa vagen. Samma Masoud som vi lanade utrusting av var deras asneguide. De hamnade I gral om dollars, forskottsbetalningar och dalig service. Det var da vi definitivt insag att for Masoud handlar det till storre delen om pengarna, och han sjams inte for att pressa turisterna pa nagra extra dollars. En installning som jag ar mycket emot. Vi skulle fa handskas med honom vid ett senare tillfalle da vi var nere igen

Vi vantade in Alex som utmattad ville spendera natten pa plats I shelter 3. Medan jag och Gertjon fortsatte nerat samma dag till Mosken pa 3100m dar vi sov.


31 Maj. Reyna-Iranian Red Cresent. 37km

Under frukosten glider Alex in i legret och vi kan sla folje ner for berget till asfalten. Vi lifter in till Reyna och firar med Glass, da det rader stor brist pa pilsner.

Vi anlander till Masouds hus dar vi lamnat cyklarna och resterande utrusting. Vi har stora problem med att fa tillbaka voran vaxel pa 10 dollar da han pastar att vi bara lanade grejjerna for 3 dagar, skitsnack och Gertjan far tillbaka vora pengar tillslut. Min snodd som jag faster runt teltet ar borta.
Masoud skickar ivag sin son for att kopa en ny som dessutom ar battre och starkare an den gamla. Dock for jag projsa. Vi lamnar tillslut huset och sager hejda till Alex. Gertjan beslutar sig for att folja mig ner till Kaspiska havet. Glada over bedrifter pa Damavand glider vi ner pa lagre hojd.


1 Juni. Iranian Red Cresent-Mahmud Abad. 80km

Vagen ner till Caspian Sea foljer en tajt bergsdal och vagen gar manga ganger rakt genom berget I tunnlar som ar hemska att cykla I med kass ventilering, hetsig trafik och dalig belysning pa sina stallen. En vag som skulle varit fantastisk blev decimerad pa detta sett inte minst tack vare den stora mangd av lastbilar langs med vagen.

I Mahmud Abad tar vi en simtur i Kaspiska havet. Tvettar aven klader i det osalta vattnet. Taltet slas upp vid stranden och en kalas maltid pa koken gors iordning.


2 Juni. Mahmud Abad-Sari. 106km

Gertjan maste paborja sin cykling tillbaka till Teheran, han har spenderat tvo och en halv monad i Iran cyklandes genom landet. Nu kommer han att flyga till Bangkok for att treffa flickvan och lite klassisk semester.

Vi delar pa oss och Ipoden aker pa igen. Landskapet gront pa ett europeiskt sett, och den milda havsluften bidrar till kanslan av att cykla pa svensk mark, eller kanske mer dansk.


3 Juni. Sari-Camp i bergen. 90km

Upp i Alborz bergen igen, det grona klimatet foljer med ett tag upp for bergen och jag cyklar langs med risodlingar. Under lunchstoppet pillar en man pa tok formycket med min ringklocka som tillslut gar sonder. Det ser ut som han skams da han likt ett barn har pillar sonder en pryl. Han forsoker frenetiskt att laga den, till slut skruvar jag av ringklockan och ger den till mannen som en gova, den anvander jag knappt I vilket fall.


4 Juni. Camp-Sharud. 160km

Efter ytterligare 10 kilometer uppfor ar det entligen dax att rulla ner pa andra sidan Alborz tillbaka till semioken landskapet. Frukosten bestar av honung, korv, mjukost och juice. Dessutom bidrar mannen I affaren med te, aprikoser, stol, bord och parasoll.


5 Juni. Sharud-Kahak. 158km

En transport dag under halvfart, blasigt och motvind. Under lunchen I ett fort blir en man lett upprord over att jag har kortbyxor I narheten av en moske. Jag slukar snabbt mina honungs mackor och ger mig av. Vilken trist/vardelos begransning att inte kunna anvanda kortbyxor. I Kahak overnattar jag tillsammans med ganget pa Iranska roda korset som aven styr upp en kalas middag och dusch.


6 Juni. Kahak-Sebsevar. 125km

Eftersom det ar fredag blir jag omringad av ett mc gang med ungdomari Sebsevar. Givetvis snackar ingen engelska och det blir lett frustrerande da alla hela tiden antar att jag pratar deras sprak.


7 Juni. Sebsevar-Nisebur. 116km

Transport dag tillsammans med Jan Gillous bok Madame terror som Erik rekomenderade redan I Torun 14000 kilometer tillbaka.


8 -10 Juni. Nisebur-Mashad. 90km

Pushar sista biten in till Mashad. I Teheran rekomenderade Rene att jag skulle soka upp Valis Homestay men jag hade tappet bort adressen. Istallet sokte Vali upp mig pa mitt hotel eftersom nagon hade tipsat honom pa gatan om mig. Vali som pratar bra engelska och har ett prisvert homestay bjod in mig pa en harlig middag och de tar i hans hem jag nu sitter och skriver blogg.

Om nagon behover ett fint stalle att bo i Mashad sa har ni Mr Valis email har: vali32@imamreza.net mob: 09151001324 han kan plocka upp er varsomhelst i Mashad.

Mitt fantastiskt dyra turmenska visum “5 dagar transit for 55 dollar” har jag nu I mitt pass och tanken ar att lamna Iran den 12 Juni.

Ikvall sker dock nagot som jag har vantat pa i 2 ar. Sverige spelar fotboll I ytterliggare ett stort masterskap. Denna match ska jag och Vali folja har hemma, uppladdningen blir en siesta da matchen gar av stapeln 23.15 lokal tid.



Kram pa er!


Tim

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Tim, blev nästan överraskad att se nya inlägget...jag säger bara wow, du är en kämpis! Meka med cykel.. cykla.. uppstiga.. Hur många kilometer har du kvar (uppåt?)?Kul att du hänger med fotbollen. Igår hela Aveny var avstängd och dukat till fest och fest blev det !!!
Kula bilder med VAUDE ):
jätte kram, vi saknar dig
moster

Mormor hälsar också

Oskar sa...

sicken rå go du är tim! haha ledset att du inte såg yeti, men du såg ju det döda djuren som antagligen har sparats där av honom ;D fantastiska bilder och sjukt roligt att höra ifrån dig igen! kör på tem!

Anonym sa...

wowowowowowow.
sicken king.
morke knorke.

Anonym sa...

fan va goo du e timmy... kämpa på bara .. gött att du besökte mitt hemland med :) hoppas dom inte va för allt baj mot dig :) kämpa på nu mvh benji

Henke sa...

Var ett tag sen jag var inne på bloggen och det var sjukt kul att läsa nya långa spännande inlägg från och erik!

Gött att läsa att du fortfarande mår bra och är på gott humör.

Kämpa på // Henk

Lars sa...

Mycket skoj att läsa!! Hur går det i värmen? Jag har själv cyklat i Iran i juni och vet hur varmt det kan bli.

sjukt skoj att du träffade på Rene också! Träffade honom i Zambia och 8 månader senare i en liten by i Jemen! :-D Världen är liten!

Lycka till på resten av trippen!

MVH Lars
www.lostcyclist.com

Lars sa...

Mycket skoj att läsa!! Hur går det i värmen? Jag har själv cyklat i Iran i juni och vet hur varmt det kan bli.

sjukt skoj att du träffade på Rene också! Träffade honom i Zambia och 8 månader senare i en liten by i Jemen! :-D Världen är liten!

Lycka till på resten av trippen!

MVH Lars
www.lostcyclist.com