tisdag 5 augusti 2008

Sommarlov i centrala Asien

Här finns en trailer till filmen om vår tripp!
Håll till godo, och Tim: kör på!
//Nino



Bilder/pictures: http://picasaweb.google.com/tim.bogdanov


Hej igen alla goa dar hemma!

Efter att ha spenderat storre delen av sommaren i centrala Asien och cyklat 3600km sedan forra inlegget kan jag konstatera att Turkmenistan inte var sa merkligt som det later i Lonely Planet bockerna, visst en fore detta speciell president men det merks knappast pa folket. Uzbekistan har de overlagset venligaste manniskorna. Tadjikistan har den mest facinerande cyklingen och Kyrgystan, inget annat land har varit i nerheten av antalet langfardscyklister man stoter pa har.

Klassisk redogorelse:

11 Juni. Mashad-Gonder Lee. 161km

Blir inbjuden pa en Ambulansstation att tillbringa natten, den gamla vanliga rundan av fragor foljt av EM-fotboll.

12 Juni. Gonder Lee-Kolhoz. 124km

Efter en utdragen gransovergang med mycket pappersarbete pa den turkmenska sidan, kan jag antligen cykla in pa gammalt soviet territorium. Forsta pilsnern som jag har sett framemot i nagra veckor forverkligas. Sover over pa en polisstation. Landskapet mer gront an jag trodde, kanaler och konstbevattning overallt. Asfaltsvagarna som vantat katastrof.

13 Juni. Kolhoz-Merv. 155km

Snabbstopp I Mary for att titta pa Guldstatyer och hur Olje och gas pengar spenderas pa nya flotta hus. Besoker ruinerna I Merv for att sedan kora en uteslagg utanfor poliststationen.

14 Juni. Merv-vagrestaurang. 185km

Cyklar pa mot Uzbekistan, maste ju palla de 530 kilometrarna pa 5 dagar. Cyklar en del langre strackor i oknen. Molnen tacker for den annars stekande solen. Tanken ar att sla lager pa en restaurang for att se Sverige-Spanien. Den forsta restaurangen och byn pa mycket lange dyker upp dessvarre saknas en parabol. Bittert det blir till att hetscykla 37 km till nesta. Dock sander inte de ryska kanalerna Sveriges match utan fokuserar desto mer pa sin egen. Efter fotbollen bar det av pa spindeljakt i Karakumoknen.

15 Juni. Vagrestaurang-Turkmenabat. 85km

Pa vagen blev jag stoppad och inbjuden av en familj fran Turkmenabat. De insisterade att jag skulle komma forbi nar jag cyklade forbi. De varkade trevliga sa jag gjorde ett besok och blev bortskemd med god mat som Plov, en ris och morotsrora tillsammans med en bit kott ovanpa.

16 Juni. Turkmenabat-Karakul. 80km

Tog ett tag att hitta till gransstationen som dessutom hade lunch stangt. Efter kl 14 fick jag foretrade. Fyllde I alla former och fick mina stamplar. Stannar pa en restaurang I Karakul och blir bjuden pa grillspet samt nagra shottar vodka med nagra skona butiksagare fran Buchara.

17 Juni. Karakul-Buchara. 62km

Stannar over dagen I Buchara hos Istam som jag treffade I Karakul. Han visar mig runt i den vackra gamlastan.

18 Juni. Buchara-Karmana. 115km

Treffar ett gang Uzbeker som bjuder pa grillspett och vodka under lunch. Fragar efter en restaurang eller bar som kommer att visa Ryssland-Sverige i Karmana, det slutar med en gastning hos direktoren for gaskraftverket.

19 Juni. Karmana-Istihon. 107km

Svettig cykling langs med den uzbekiska landsbygden. Temperaturen nagonstans mellan 35-40 celsius. Gastfriheten i Uzbekistan verkar aldrig ta slut. Blir ikapp cyklad av en man som bjuder in mig pa te och senare middag.

20 Juni. Istihon-Samarkand. 65km

Tar ett klassiskt foto vid Registan darefter stannar jag till pa backpacker holan Bohodir.

21 Juni. Samarkand.

Klassisk stadsvandring, det finns mycket att se och gora i den har stan.

22 Juni. Samarkand-Toshkent. 11km

Liftar till Toshkent for att fixa visum till Tadjikistan.

23 Juni. Toshkent.

Besoker flotta hotellet Intercontinental for att fixa fler dollars. Senare Tadjikistans ambassad dar det tar dom 6 timmar att utfarda mitt visum.

24 Juni. Toshkent-Qoqun. 105km

Har ingen lust att lifta tillbaka samma vag till Samarkand. Istallet lifter jag med en lastbil upp pa passet som leder ner till Ferganadalen. Hoppar av pa toppen och rullar ner in i dalen.
Stannar till pa en restaurang i en liten by, givetvis blir jag motagen som en gest, folket fantastiska.

25 Juni. Qoqun-Iskoda. 65km

Cyklar in i Tadjikistan, gransovergangen fantastisk smidig. Tog inte langre an 5 minuter att fa stemplarna, och inga formular att fylla i. Leninstatyer och gammal kommunism propaganda valkomnar mig. Bestemmer mig for att lifta till Ayni och darifran borja cykla igen. Liftar med ett gang telekom killar som bjuder in mig pa middag och overnatting hos deras vard uppe i en liten bergsby. Pa vagen passerar vi Sashristan pass pa 3378m, spektakulart.

26 Juni. Iskoda-Anzob. 62km

Borjar trampa igen upp i bergen. Har sett framemot detta ogonblick rett lange, att cykla upp i bergen som kommer att holla mig sallskap hela vagen till Bishkek. Hela streckan i Tadjikistan ar igentligen en stor omvag pa 1400km men samtidigt ar detta land val vart ett besok, fremst for att cyklingen ar enastoende.

I Anzob treffar jag Timur som bjuder in mig till sitt hem. Tillsammans ser vi pa Ryssland-Spanien matchen.

27 Juni. Anzob-Dushanbe. 114km

Fran byn borjar de 22 kilometrarna som tar mig upp pa 3300m och Anzob pass. Eftersom det finns en tunnel langre ner ar vagen nestan helt tom och i ett fallfardigt skick. Pa toppen lunchar jag tillsammans med en far och son som jobbar uppe pa passet. De berettar att jag ar den forsta cyklisten de stoter pa i ar. Annars brukar det vara en hel del cyklister som passerar har.
Under nerforsbacken ryker en frameker, langsamt tar jag mig ner mot Dushanbe, sista 60 kilometrarna nyasfalterad kinesisk asfalt i lett nerforsbacke, harligt. Pa huvudgatan I Dushanbe blir jag passerad av Presidenten som brenner forbi i 200 km/h escorterad av ett gang polisbilar.

Blir nekad boende pa Hotel Dushanbe eftersom cykeln inte far tas in pa rummet och forvaringsutrymme kan inte fixas, merkligt. I bakrunden diskuterar Soviet tanterna varfor jag ar sa smutsig.

Tar in pa ett annat sunk hotel.

28 Juni. Dushanbe.

Fixar mitt Kyrgisiska visum pa 30 minuter, men far proja 80 dollar, om jag hade velat venta 4 dagar hade det varit halva priset. Far aven mitt GBAO tillstand som man maste ha for att resa langs med Pamir Highway.

Treffar den rutinerade langfardscyklisten John fran Storbrittanien.

29 Juni. Dushanbe.

Bytte till Hotel Dushanbe, denna gang inga soviet tanter i receptionen och det gick mycket bettre. Hittar kinesiska ekrar till framhjulet och for hjalp med att balancera framljulet. Treffar en Nederlandare som har jobbat i Afganistan under 2 ar. Det verkar problem fritt att cykla I de norra delarna av Afganistan. Far bli en annan gang Tadjikistan ar redan en avstickare.

30 Juni. Dushanbe-Rogon. 103km

Gor ett besok pa kinesiska ambassaden, for forklarat for mig att jag maste vanta 1-2 veckor pa svar fran kinesiska myndigheten. Dessutom var det oklart om ansokan skulle ga igenom overhuvudtaget. Testar i Bishkek istallet. Soviet tanterna tillbaka pa hotellet men de lugnade snabbt ner sig da jag var pa g att checka ut.

Sover over pa en mysig restaurang som drivs av ett gammalt par.

1 Juli. Rogon-Polisstation. 84km

Lunchar i Komsomolabad, det blir en halv portion Lagman “nudelsoppa med kott” och en hel portion Plov tillhuvudrett. Restaurangagaren ville att jag skulle skicka ett vykort fran Peking, visst, visst. Senare pa dagen Punka! En vass sten genomborrar mitt Schwalbe deck. Fosta punkan sedan Israel. Ett gang kids ar otroligt hjelpsamma och dessutom kan mer om punkteringslagning an jag.

2 Juli. Polisstationen-camping pa militart omrade. 93km

En lang dag med manga hojdmeter och fina omgvningar. Upp pa 3250m. Huvudvagen manga ganger helkass, den sovietiska asfalten helt borta. Teltar vid en militar checkpoint.

3 Juli. Camping-restaurang. 100km

Punka igen, koper en kinesisk cykelpump i Kalaihumb. Byter plats pa decken for att undvika fler punkor, Schwalbe decken borjar bli slitna. Cyklar langs med Panj floden som aven ar gransen mot Afganistan, spennande att folja det enkla livet pa andra sidan floden.

Hor en explotion pa den afganska sidan, tett foljd av tre till. Sten regnar ner pa vagen framfor mig. Forst tror jag att det ar en grensmina som smeller av, sedan forstar jag att det ar vagarbetarna som gor vagen bredare. Taskig tajming dock med detoneringen.

4. Juli. Restaurang-restaurang camping. 116km

Sakta klettras det uppat langs med Panj floden.

5. Juli. Restaurang-Rosht Kala. 84km

Gor ett langre stopp i den storre staden Korogh for att spara bilder och ata korvar inbakade i deg.
Fran Korogh cyklar jag in i en dalgang for att komma nermare topparna Karl Marx och Engels.

I byn Rosht Kala stoter jag pa den overviktiga chafforen Mofasar som berettar om vagarna hela vagen till Osh.

6. Juli. Rosht-Kala-Rubot. 64km

Asfalten slut, foljer gruset, genom byar med exotiska namn som Sovietabad. Ennu en punka denna gang staltrad som staller till det. Treffar herden Sofir som bjuder in mig till sitt pamirhem i byn Rubot. Det bjuds pa kefir, brod och pasta. Trots fattigdom och arbetsloshet ar gastfriheten pa topp.

7. Juli. Rubot-camping. 57km

Cyklar till sista byn i dalen, Jamshangoz. Tittar in pa affaren men hittar nestan ingenting av varde forutom te och godis. Istellet blir jag bjuden pa kefir och brod innan det ber ivag mot avstickaren till topparna. Maste korsa en iskall fors for att komma nermare Marx och Engels. Overgangen blev lurigare an jag trodde mina tofflor forsvann i strommen, barfota ar det forbannat halt pa stenarna. Gick over med delar av packningen, andra rundan cykeln.
Pa vagen tillbaka for jag hjalp av en Tadjik som tillsammans med en asna bar over delar av packningen, tacksamt! Vyerna over topparna val vart lite kallfors.

Vagen riktigt svarcyklad, far manga ganger ga av cykeln pa vag over passet mot huvudvagen M41. Men bilfritt och vackert. Slar upp taltet och far ovantat besok av nagra nyfikna herdar.

8. Juli. Camp-Alichur. 85km

Ner till Pamir Highway och asfalt, kanns kanon efter en liten offroad runda pa nagra dagar.
Cyklar in i Alichur pa eftermiddagen och treffar Andreas den Osterrikiske motorcyklisten.
Tillsammans tar vi en lunch i en av byns tva fiskrestauranger. Overnattar i The English Teachers House.

9. Juli. Alichur-Murgab. 106km

Cyklar over det plattaste passet hittills pa 4100m. Darefter nerforsbacke och medvind hela vagen ner till 3600m och den lite storre holan Murgab. Vadret kanon sol och varme. Tar in pa ett homestay och utforskar bazaren med allt krimskrams fran Kina. Treffar aven Janet fran Australien.

10 Juli. Murgab-Karakul. 136km

En av de langre dagarna pa hela resan. Trodde aldrig att 136km kunde ta en sa lang tid att cykla. Det blev en fight mot vinden. Passerar aven det 4600m hoga Arkbaital pass, resans hogsta punkt med cykel. Kl 2130 anlander jag i ett helt nedsleckt Karakul. Satter pa pannlampan, och ser en skylt dar det star Homestay, perfekt.

11 Juli. Karakul-Sary Tash. 101km

Tar mig ner till Karakulsjon for snabbt inse att myggen ar aklimatiserade, en sjo pa 3900m borde inte ha mygg, evolutionen har gjort sitt har. Annars en vacker plats. Trampar uppfor genom oken och snokledda toppar till gransstationen. Chefen stemplar snabbt ut mig ur Tadjikistan, hemtar sin Kalasknikov, setter sig i sin bil och rullar ivag pa jakt, nagra minuter tidigare sags nogra radjurs liknande djur pa berget brevid. Blir erbjuden en gratis lunch eftersom det ar jakt i omradet och tullarna vill att jag vantar. Far aven ett erbjudande att entra Kina som bara ligger nagra meter bort for 100 dollar.

I Sary Tash stoter jag pa Polischefen Bolosh eller sheriffen som han aven kallas. Over en vodka shot visar det sig, att i hans omrade ingar aven Peak Lenin omradet dit han skulle imorgon. Givetvis ville de att jag skulle folja med upp, en fantastisk mojlighet att se detta omrade gratis.

12 Juli. Peak Lenin Base Camp.

Pa morgonen tar vi Lada Nivan upp till baslagret. Cykeln lamnade jag pa polisstationen I Sary Tash. Annars tar jag med alla mina prylar upp for att stanna nagra dagar pa Peak Lenin. Forsta dagen blir den slappaste pa lange, poliserna blir valomhendertagna mat, kott, vodka serveras.

Pa eftermiddagen forsetter festen tillsammans med de lokala hestryttarna och deras chef Mamosh. Det slutar med att jag deckar i teltet tidigt pa kvallen.

13 Juli. Peak Lenin Base Camp.

Gar mellan lagrerna for att hitta en ryggseck, stavar och kangor. Dystert nog har ingen prylar att lana ut. Vadret regnigt och grott.

14 Juli Peak Lenin Base Camp.

Promenerar upp till 4600m och det forsta lagret. Har treffar jag Vitaly som jobbar som lagerledare for Ak-Sai travel. Over radion for vi reda pa att en iransk kvinna sitter fast i sitt telt pa 6800m snoblind. Tva dagar har gatt och imorgon kommer hennes foretag Tien Shan travel att forsoka att ta ner henne. Leskigt.

Har slutar aven mitt Peak Lenin aventyr. Promenerar tillbaka till baslagret.

15 Juli. Sary Tash-restaurang. 50km

Liftar tillbaka till Sary Tash hemtar cykeln och tar mig an Taldik pass pa 3600m.

16 Juli. Rest-Langar. 103km

Lunchar med tva larare fran Universitetet i Bishkek. Mycket vagarbeten langs med streckan Gulcha-Osh. Kineserna jobbar for fullt for att legga ny asfalt. I byn Langar treffar jag ryska lararen Alik, som bjuder mig pa middag och sovplats. Folket I Central Asien helt suverana.

17. Juli. Langar-vag restaurang utanfor Jalalbad. 137km

Cyklar in I Osh en snabbis for att lasa mailen. Stoter pa tva franska cyklister pa vagen och far en karta over Kyrgystan.

18 Juli. Rest-Tash Komur. 127km

Melonforseljarna verkar aldrig ta slut langs med vagen. Hettan ligger pa, tar ett dopp i an och koper en honungsmelon for 2 kr.

19 Juli. Tash Komur-Toktogul sjon. 106km

Upp i bergen igen. Asfaltsvagen mellan Osh och Bishkek ar bra. En hel karavan med Nederladare passerar mig pa vag till Peking och OS med bilar och motorcyklar.
Ansluter senare till deras lager vid Toktogulsjon.

20 Juli. Toktogul sjon-Yurt. 80km

Under tiden jag cyklar runt sjon blir vadret samre regn och vind. Under lunchen berettar restaurangagaren att en annan svensk cyklist var har for monga ar sedan vid namn Stellan!
Stoter aven pa fler fransoser pa cykel. Hittar en fin camping plats vid en Yurta. Undertiden jag setter upp taltet kommer en kvinna och fragar mig om jag vill overnatta i yurtan helt gratis, tacksamt ennu en gang!

21 Juli. Yurt-Yurt. 117km

Efter att ha cyklat 60 km i uppforsbacke kandes det fint att na Ala-Bel pass och glida ner i den grona Susamyr dalen. Landskapet gront, inga trad och fullt med kirgizer som har flyttat ut hit over sommaren med sina boskap.

22 Juli. Yurt-forort till Bishkek. 160km

Klettrar sista passet till Bishkek, bilarna passerar genom en tunnel, jag hade tenkt att cykla over passet men efter att ha treffat en kvinna som bodde uppe vid vagen sa skippade jag den den iden.
Att behova bera cykeln overstenras ar sadar kul. Istallet far jag cykla igenom den 3km langa tunneln utan bilar eftersom det pagas reparationsarbete. Manga forvonade fejs nar jag kommer ut pa andra sidan och langa bilkoer ventandes. Strax efter att jag passerar oppnas den upp men da har jag redan cyklat ner storre delen av passet pa nest intill bilfri vag.

Forsoker skynda pa till Bishkek for att mota de Nederlandska langfardscyklisterna pa Nomads Home. Det gick sadar, morkret faller och jag har fortfarande manga kilometer kvar. Stannar pa en restaurang i fororten, blir inbjuden men denna gangen slutar det med att jag blir ronad. Alla mina saker stula forutom passet som jag har runt halsen. Tar mig till polisstationen vi aker ut och letar men hittar ingenting. Bittert.

23 Juli. Forort till Bishkek.

Polisen har mote pa morgonen, darefter ar det dax for lite spaningsarbete jag och tva poliser aker runt hor efter med folk, spanar mer, frogar efter nagra namn som jag kom ihag fran restaurangen. Vi far tag pa en address till en av grabbarna som var med pa ranet. Efter forhoren aker polisen ut och hemtar mina saker. Far tillbaka allt forutom visakort och cykellampa. Tacksamt och skont att slippa flyga hem med svansen mellan benen. Jag var nere for rakning dar ett tag men det finns ingen anledning att slenga in handuken. Resan fortsetter!

24 Juli Forort-Nomads Home i Bishkek. 27km

Slar upp taltet pa semicampingen Nomads Home. Mycket langfardscyklister och backpackers.

25 Juli – 5 Augusti. Bishkek

Det gick at skogen med Kina visumet har i Bishkek. Fick ett nej har pa ambasseden och det ar forsta gangen pa resan som jag blir nekad ett visum till ett land jag vill besoka.
Planen ar nu istallet att cykla till nordostra Kazakstan, flyga fran Oskeman till Olgii i Mongoliet och darefter besoka Kina efter Olympiaden. Flyger for att skippa vanta pa ytterligare ett svindyrt ryskt visum.

Bishkek ar mitt lengsta stopp hittills pa resan. Tolv dagar har jag spenderat har, klurat over situationen och vantat pa visumet till Kazakstan. Under tiden har jag treffat ett stort antal langfardscyklister fran hela varlden. Bland annat Emma och Andrew fran Sverige och den rutinerade svenske aventyraren Janne Corax.

Imorgon fortsetter jag norrut forst till Almaty for att fa tag pa ett Mongoliskt visum. Mongoliet kommer bli en spennande utmaning med stora distanser och fa manniskor, kanns som det ar dax att hoja ribban med nagra centimeter.





Langfardsjokern

5 kommentarer:

Pappijaj sa...

Hej Tim. Gläder mig att du fortfarande är på väg och trots rån, punkteringar och nekande av visum, fortfarande verkar vara vid gott mod. Läste igenom din berättelse från Iran ytterligare en gång, och nu räcker ordet "imponerad" inte längre till. Hoppas allt går bra i Mongoliet och du får resa in i Kina från detta hållet.

Anonym sa...

Tjena Tim. Det har nu blivit svårt att omfamna vidden av det du måste vara med om. Helt otroligt. Känns som en helt annan planet det där, när man sitter på avenyn med en kaffe i handen och konfererar fram en lösning mot vintern. Dock går du inte miste om mkt, inget smakar så gott som en måltid MSR-köket efter tunga mil!

Kör på! Hörs snart igen!

Anonym sa...

superspindlarna i turkmenistan var det mest vedervärdiga jag sett.

Erik sa...

Impregnerande Tim! Äntligen har du kommit till bergen, måste kännas riktigt G! Mongoliet blir nog otroligt! Kötta på, fint jobbat!
Erken2008

Anonym sa...

galet sicken mister go tim!!!!
Riktigt bra jobbat, kör på!