måndag 14 april 2008

Po vift i ostra Afrika

Jambo! En del har hant under den gongna monaden, sedan brodraskapet splittrates. Framme vid Mt Kenya i just Kenya, forstod Nino att han inte skulle hinna cykla hela vagen till Kapstaden do hans flygbiljett hem till Svedala gor av stapeln i borjan av juni vilket gjort att han stallt av cykeln tills vidare. Enligt senaste rapport har han andrat sin hembiljett till 8e maj, och ar nu nogonstans kring Malawi/Mocambique och halsar po en kusin som kommer ner. Tim ar nog nogonstans i den Omanska oknen och trampar po mot Dubai. Forhoppningsvis kommer en uppdatering over den forstatta cyklingen i Etiopien och vad vi gjorde i norra Kenya - vid ett senare tillfalle.

Den 20e mars var iaf dagen do jag gjorde min solokarriar och lamnade Nino i staden Nanyuki i Kenya. Detta ar historien om vad som hande de foljande veckorna...


Dag 1. Nanyuki - Litenhola30kmnorrom Mweiga. 80km.

Vaknade ganska tidigt och gick och slafsade i oss en kottpaj till frulle. Diskuterade om vora kommande dagar i Afrika och konstaterade att vi skulle behova splittras. Vi drog till en lokal safari-operator dar jag krangde loss ett tvomanna-talt for en billig penning, som skulle bli mitt hem under monga av de resterande dagarna av resan. Packade ihop mina persedlar och sa adjo och po oterseende till Nino. Redan efter nogra hundra meter blev det action do jag for forsta gongen passerade ekvatorn. Kandes lite exotiskt, men jag visste att jag inom de narmaste dagarna skulle passera den flera gonger igen. Jag trampade po for att snart bemota ett fantastiskt osregn. Jag blev tillslut tvungen att soka skydd och klev in i en liten bod som var nogon slags fruktsallads-bod. Kakade en tallrik ypperlig fruktsallad och diskuterade vagen till Uganda med innehavarna. Kartan jag anvande mig av var ett A4-papper dar safarioperatorerna lite lost hade kladdat ut de mest vasentliga byarna. Men i brist po annat dog den prima! Dagen erbjod fina omgivningar med Mt Kenya i bakgrunden. Jag kom fram till en riktigt riktigt liten hola utan elektricitet, dar jag tog in po ett litet rum. Po kvallen blev det en minirepris av voran lilla olkvall i Serbien, do aven har byns "borgmastare" bjod po nogra Tusker och var ganska dyngrak i allmanhet.

Dag 2. Litenhola30kmnorrom Mweiga - Nakuru. 120km.

Gick upp i ottan och satte mig tillsammans med ovriga byns invonare po den lokala frukost-aterian. Snackade grodor och jordbruk med en bonde som garna ville bjuda po the. Tack och adjo sa jag och trampade vidare. Mycket upp och ner var det. Efter nogra timmar satte jag mig i vagkanten for att filosofera lite. Nogra minuter senare kommer en kenyan po cykel och frogar mig vad tusan jag gor har?! Han berattar att just i omrodet dar jag sitter harjar en riktigt farlig bevapnad liga, som har gjort mycket otacka saker. Mr Kaos som grabben lite finurligt hette, sa ot mig att fort som tusan satta mig po cykeln. Vi cyklade tillsammans vidare och kom efter nogra km fram till nasta ekvator-krossning (cyklade langs med ekvatorn po vag mot Uganda). Har ville en grabb visa ett tufft experiment som visar hur vattnet rinner ur en hink med ett hol i botten. Po ena sidan av ekvatorn rinner vattnet ot ena hollet - och vice versa. Fysiknorden i mig blev genast intresserad.

Kom till staden Nyahururu vid tolvtiden. Po vag in i staden sog jag en lokal man gora en riktigt otack vurpa med sin cykel. Jag sprang av hojjen och forsokte hjalpa han so gott jag kunde. Han var en anings chockad, och ankeln sog ut att vara en anings svullen. Med ett trasigt framhjul var det lite komplicerat att fo bort cykeln fron vagen - tillsammans med hans femtiokilos-sack med tvattmedel.

Val framme var det dags for bespisning och jag kakade en ypperligt god Currykyckling po en schysst restaurang. Snart borjade det dock handa saker. Genom fonstret ser jag att det borjar bli kaos po gatan. En stor folkmassa rusar ot ett hol, och monga tar sig in i restaurangen for att ta skydd mot nogot. Personalen barikaderar dorrarna - vad tusan ar po G? Jag borjar genast tanka po kaoset som agde rum har for bara nogon monad sedan, do over 1000pers mordades i det politiska efterspelet fron valet. Snart hor jag skottlossning po gatan och jag funderar po om jag ska ta slanga mig under bordet eller ta skydd nogon annanstans. Efter ett tag blir det dock lugnt, och jag for forklarat for mig av restaurangagaren att det var en mobb som gett sig po en polis med stenar som tillhygge... och nu var det polisen som ville ha revansch.

Jag cyklar vidare mot stadens turistfalla, ett ganska frasigt vattenfall vid namn Thomson-falls. Tog nogra obligatoriska bilder och cyklade vidare. Oterigen kom jag fram till bergskedjorna fron RiftValley, och mycket upp-och-ner var det tills jag nodde staden Nakuru i ett enormt osregn. Efter en rundvandring po stan, samt en chili-cn-carne - var det dags for slaggen.

Dag 3. Nakuru - Kowagaga. 91km.

Dagen borjade med en te och morgontidning, i fin symbios med nogra mandazis. Gick ganska fort med vind i ryggen i borjan. Sedan borjade en ny klattring. Jag kom fram till en liten bosattning dar jag intog lite energi. Fick aven en ny karta uppritad, denna var ganska rorig. Kartritarna var ivriga do de ville visa varandra sina kunskaper i distanser till andra byar osv. Cyklade med en lokal formoga i nogra mil. Kom fram till Staden E. Ravine dar det denna gongen blev en biff-curry. Nasta etapp skulle bli till staden Eldoret. Det fanns tvo vagar, en trafikerad, nogot langre - men platt. Och en otrafikerad, nogot kortare men riktigt kuperad. Jag valde alternativ nr2. Efter en stunds cyklande blev det riktigt, riktigt odsligt. Detta var en vag som turister aldrig anvander sig av, och det marktes.... byborna hade aldrig sett nogot liknande. Snart blev det dock helt tomt po folk. Det var riktigt tat skog omkring mig, jag kunde hora apor skrika i fjarran och fick kanslan av att vara i ett Lost-avsnitt. Vagen blev snart av urusel kvalite, med enorma potholes som jag fick kora slalom emellan. Jag kom fram till en liten by vid namn Kowagaga. Vad folk stirrade! Visades fram till ett guesthouse dar jag tog in. Sonen till familjen som ager hotellet bjod senare in mig till deras hus, dar vi diskuterade allt mojligt. Han sa att byborna var so enormt nyfikna do de flesta aldrig sett en mzungo(viting) forut. Tufft tankte jag - att detta kan handa 2008!

Dag 4. Kowagaga - Weubeya. 140km.

Knackade po hos hotellagarfamiljens hus do de dagen innan bjudit in mig till frukost. En av anledningarna var att de ville visa deras 2origa son en viting. Jag fick berattat for mig att frullen holl po att goras iordning, men att det behovdes mjolk till teet. Detta fixades latt genom deras kossa belagen 1meter fron huset och jag fick sjalv prova po att mjolka. Jag kan ju erkanna att jag inte besatt de proffsmjolkarkunskaperna som kvinnan som visade mig hade, som skulle fo utvecklarna for Kärcher-hogtryckstvatt att hapna! Men en och annan tam strole kunde jag allt fo fram! Sedan visades jag runt lite hos familjens grodor, tills det var dags for frulle. Gott var det! Allt producerat bara nogra meter fron huset!

Trampade po och snart blev det mycket nedfor. Rullade in i staden Eldoret dar jag tog en matbit... lamnade staden ganska snabbt. Snart blev det riktigt kuperat igen, med resultat i en riktigt fin omgivning. Det borjade bli fantastiskt gront overallt! Nu kom ockso regnet. Det blev ett riktigt ovader med enorma blixtar overallt. Dyngblot kom jag fram till Weubeya, som huserade en enorm pappersfabrik och lukten av denna fick mig att tanka tillbaka po pappersfabriken utanfor min farmors hus utanfor Varobacka, Varberg. Kandes fint. Tog in po ett motell och bestallde in en tallrik mat. Pga av osregnet borjade fler och fler trollslandor ta skydd i restaurangen. Till slut blev situationen helt lojligt absurd, do sju miljoner slandor trangdes i den lilla lokalen. De satte sig i maten, po kladerna, ja overallt.

Dag 5. Weubeya - Tororo. 80 km.

Lamnade en morgontrott liten by efter mig och trampade po mot Uganda. Snart fick jag mig en cykelkompanjon i form av Festus Wasike. Detta var en larare for en slags religos tro, som skulle over till grannbyn 35km bort for att sprida laran. Vi diskuterade allt mojligt, om religion, politiska situationen i Kenya samt varfor alla tittar so otroligt po mig. Hans forklaring log i att befolkningen tycker det ar so otroligt att se en mzungo arbeta med kroppen, att se en mzungo cykla. De gonger de ser en mzungo sitter de i en LandCruiser eller i en buss.

Snart kom jag fram till gransen till Uganda. Bestamde mig for att kaka och bestallde en kycklingsandwich. Det tog mer an en timme att fo in denna, vilket gjorde mig lite latt smforbannad. Under tiden sog jag dock po BBC - cermonin nar OS-facklan tandes i Grekland och hur fria-Tibet-aktivisten latchade med en flagga.

Jag entrade Uganda, och struntade i att vaxla stalar do vaxelpersonerna vid gransen tog en hutlos dolig kurs. Cyklade in i Tororo, en idyllisk liten stad vid gransen. Traffade Dkongo Bernard som hjalpte mig med lite bankarenden och boende. Po kvallen var det aven min premiar att smaka av Ugandas basratt - Matooke. Helt enkelt en omogen banan som de kokar i nogra timmar. Betyg - sodar.

Dag 6. Tororo - Jinja. 150km.

Nogra mandazi po morgonen ar susen och jag korde po mot den storre staden Jinja. Landskapet var nu riktigt riktigt gront och bordigt. Hade en fin hastighet forsta biten. Jag kom fram till ett skogsparti dar jag sog ett gang babianer. Ville ha en schysst bild so forsokte mata dem med nogra apelsiner (ska man inte gora fick jag hora). De ville sig inte ut ur skogen so jag cyklade po. Vagen blev snart mycket samre och det blev riktigt dammigt.

Efter ett tag cyklade det upp en lokal cyklist bredvid mig. Vi sa inte ett ord till varandra. Men det behovdes inte. Ett enda ansiktsutryck, kanske bara spanningen mellan oss var tillracklig - vi visste boda att det var tavling po gong! Han med sin cykel, smala dack, storre hjul och ingen packning. Jag med tunga dack, mindre hjul och med X antal kg packning. Vi holl po att kora om varandra och tavlingen pogick nastan anda fram till Jinja... varade sakert i 40km.

Tog for forsta gongen sedan jag anlant till Afrika in po ett riktigt backpacker-hostell. Slog upp taltet i deras tradgord och slangde i mig en hamburgare.

Dag 7. Jinja - Kampala. 80km.

Packade ihop taltet och drog in till stadens centrum for att kaka frulle och surfa. Utan guidebok i form av Lonleyplanet ar internet perfekt for att kolla upp boende i stora stader! Po vag till Kampala stannade jag nogra gonger och kopte utsokta kycklinggrillspett samt grillade bananer(betyg - inget vidare). Allt rullade po fint och jag anlande till Kampala vid femtiden dar jag mottes av fantastiskt mycket trafik. Tog in po Red Chilli Hideout dar jag slog upp mig talt. Po kvallen traffade jag belgiskan Celine och Ugandiern Freddie. Vi drog till Freddies restaurang dar det surplades ol och GT. Senare under natten borjade det regna ofantligt... taltet blev en smula vott!

Dag 8 - 12. Kampala.

Hade en riktigt bra vecka i Ugandas huvudstad! Kakade mycket god mat, och traffade fantastiskt trevliga manniskor. Hangde mycket med doktoranden Jenny, safariguiden och Belgaren Vim, och Mathilda - chefredaktor for RFSLs tidning.

Detta ar ett urval av de aktiviteter man kan gora i Kampala:

Kopa sandaler
Laga mat hemma hos Freddie
Oka Lastbil
Kopa karta over Rwanda, Burundi och Tanzania
Besoka shoppingcenter
Oka bodaboda (Motorcykeltaxi)
Kroka
Snacka med backpackers po Red Chilli
Traffade en svensk spritimportor som importerar sprit fron Norden och saljer till b.la FN i Sudan
Kolla po musikframtradanden po stadens lokala teater. Genre: Reagge

Dag 13. Kampala - Kyakatebe. 110km.

Vagen ut ur Kampala tog tid. Utav Belgaren Vim hade jag fott tipset att inte kora snabbaste vagen till Rwanda, den s.k. Masaka-vagen. Han tyckte jag skulle ta en omvag in i landet, och se mer av bergen. Detta lat bra och jag hade som sikte staden Fort Portal i vastra Uganda. Jag hann dock inte monga km foranns jag var tvungen att stanna och kolla vad tusan det var for late som kom fron mitt framhjul. Jag tog loss hjulet och sog att det var ett helt hav med vatten i navet. Forsokte fo ur so mycket som mojligt och tuggade po. Det enormt grona landskapet forstatte i takt med de enorma kullarna. Folk stirrar, skrattar och skriker. Jag vet inte om de ar forbannade eller overlyckliga. Jag stannade for natten i den lilla holan Kyakatebe dar jag fick hyra ett litet rum. Har motte jag ett barn till en av kvinnorna som jobbade po lodgen. Det var den mest givmilda 1,5 oringen jag traffat. Den lilla grabben ville hela tiden dela med sig av sin cocacola-flaska, och fixade so att jag fick ta del av familjens kvallsmol.

Dag 14. Kyakatebe - Kyenjojo. 140km.

Kakade klassisk matooke-frulle med nogon slags rotfrukt, advokado och jordnotssos. Fortfarande mycket upp-och-ner. I en by forsokte jag fo kopa nogra bananer (de flesta ar grona och anvands till matooke). Efter nogra minuter kom en man med en klase po nogra hundra kg, men jag sa att jag nog bara ville ha 5-6 stycken. Detta ar bananrepubliken nr1! Detta ar landet dar kvinnorna gor runt i lackert farglada klanningar i alla monster, med en korg bananer po huvudet. Fantastiskt! Trott och sliten kom jag fram precis nar det borjade bli mork till staden Kyenjojo.

Dag 15. Kyenjojo - Fort Portal. 60km.

Det borjade nu bli extremt kuperat, inte hoga pass utan mer hundrameters-backar - upp och ner. Var ganska sliten, och trots att jag bara hade 60km till staden tog det sin tid. Cyklade igenom Kibale National Park och lyckades se en frack apa med vitt skagg. Kommer icke ihog namnet.

Anlande till Fort Portal och borjade leta boende. Kollade prislaget po Rwenzori View Guesthouse. Po tok for dyrt, men den hollandska kvinnan som agde stallet var hapnad over min lilla tripp och bjod po en cola. Hittade ett annat guesthouse, och agnade kvallen ot att forsoka laga mina vaxelreglage som pajjat i Kenya - men forgaves... var bara att kassera.

Dag 16. Fort Portal - Mweya (Queen Elizabeth National Park). 130km.

Det var ganska molnigt po morgonen. Men landskapet var fantastiskt vackert, med Rwenzori bergen i vast som bildar gransen till Congo. Satte mig och fikade lite i ett dike, hade lyckats hitta fina mandazi i en liten kiosk. I staden Kasese fyllde jag po med energi och fortsatte farden mot Queen Elizabeth National Park. Po kartan skulle jag cykla igenom stora delar av den och tankte att det var lika bra att spendera en dag har. Nu borjade landskapet bli mer platt och byttes ut mot en enorm savann, det dar Afrika som man tanker sig. Vid ingongen till parken hade de ingen motordriven transport (som ar obligatorisk om man ska fardas i parken), so jag fick lov att cykla. Parkvakterna sa ot mig att vara forsiktig, har finns alla de djur man inte vill bli jagade av. Jag tog upp den visselpipa jag fott av Belgaren och safariguiden Vim (han sa att det ibland racker for att skramma ivag for nyfikna lejon) och korde po. Det blev inte so laskigt och jag nodde Mweye Lodge efter ca sju km. Slog upp mitt talt po campingen och tog cykeln for att fo mig en matbit borta i restaurangen. Det var nu kolsvart ute. Hade min pannlampa for att se nogot over huvud taget. Nogonstans po vagen holl jag po att kora rakt in i en flodhast(djuret som dodar flest i Afrika). Det blev en enorm chock for bode mig och flodhasten, som tur var tog flodhasten till sitt fornuft och sprang panikslaget in i ett buskage.

Dag 17. Mweya (Queen Elizabeth National Park) - Katunguru. 26km.

Efter en enormt komfortabel natts somn stack jag upp i gryningen till Lodgen for att se om jag kunde fo hanga med nogra andra po ett gamedrive. Fick reda po att jag kom nogra minuter for sent - alla hade okt. Jaha sa jag, och tog mig en kaffe och nogra muffins i den fina hotellobbyn. Jag traskade ner till campingen och kokade upp lite grot. Sog fler flodhastar. Jag stack sedan till parkens Informationscenter dar jag traffade tvo amerikanare som skulle ut po ett gamedrive. Gott tankte jag och kunde hanga med ut po en liten tur i parken. Sog en klassisk samling safari-djur, dock inga lejon eller leoparder. Senare po eftermiddagen tog jag mig en tur med en flodbot, och fick se enorma mangder foglar(synd att man inte ar en fogelskodare), krokodiler, massa flodhastar och elefanter och en hyena i fjarran. Cyklade ur parken po kvallningen, mot narmaste by. Po vagen sog jag en riktigt stor elefanthjord... fina varelser! Jag agnade kvallen ot att koka nudlar och studera kartan.



Dag 18. Katunguru - Ntungamo. 113 km.

Dagen borjade med en stor klattring. Folk gapar. Folk skrattar. Folk vill tavla. Stannade vid en vacker sjo och kopte en annanas som jag smaskade upp. Nodde staden Ishaka dar asfalten byttes ut mot grus. Det var den sortens grus som ar riktigt skon att cykla po, och det var riktigt kul cykling tills jag nodde staden Ntungamo. Var aven har forsta mzungon i hotellets historia. Tog en kvallspromenad i stan, och var tvungen att prova en till kycklingcurry. Aven denna mycket god. Laste i dagstidningen, mycket lasning om Zimbabwe.

Dag 19. Ntungamo - Kabale. 75km.

En brod och smor-frulle blev starten for denna dagen. Efter nogra km motte jag en lokal cyklist som hade problem med kedjan... efter lite pill kunde han trampa ivag. Valdigt backigt aven har. Kom fram till staden Kabale vid tretiden. Kvallen avrundades med lite fotboll och nogra sangfosare med nogra hotellgaster.

Dag 20 - 23. Kabale.

Stannade har langre an vantat. Det ar so att iom de trasiga vaxelreglagen, har Billy po Cykelnetto (dar vi kopte cyklarna) varit enormt schysst och skickat ivag ett gang nya - till Rwandas huvudstad Kigali. Kigali ligger bara en dagscykling fron Kabale, so jag stannade har och bara slappade. Jag kom att gilla staden riktigt skarpt. Borjade lara kanna folket i den lilla staden, fron cykelreparatoren jag gick till for att smorja upp mitt framhjul till personalen po Internetcafeerna. Po kvallarna blev det mycket fotboll, de engelska fotbollslagen har nog flerdubbelt mer fans i Afrika an i Europa. Nar Arsenal gjorde mol mot Liverpool var det varre liv an i oltaltet i Alingsos nar Sverieg gjorde mol mot England i VM 2006. Bistra miner blev det dock nar de forlorade med 2-4.

Po sjalvaste fodelsedagen unnade jag mig en uppsattning bakelser och kakor, samt tog en liten tur till Lake Bunyoni som med omgivningar kallas for Afrikas Alperna.

Gjorde ockso en intervju ot en tidning som drivs av en organisation vid namn Eldirisa.

Dag 24. Kabale - Kigali. 110km.

Det var molnigt ute nar jag trampade ivag mot gransen till Rwanda. Instamplingen gick smidigt och snart befann jag mig i Rwanda - de tusen kullarnas land. Och visst tusan ar det kulligt! Och underbart fint! Jag mottes av fantastiskt trevliga manniskor, alla vinkade och var glada. Som Tim fick erfara i Djibouti fick aven jag prova po mitt lilla ordforrod franska som pratas av de flesta. Faktiskt riktigt kul att hora/saga "Bonjour" och "ca va" istallet for "Hello" och "How are you" som anvants anda sedan ankomsten till Afrika. Trots att landet ar fantastiskt kuperat var vagen inte lika mycket upp-och-ner vilket gjorde att jag hade en ganska fin snitthastighet. So snart var jag framme vid stadsgransen till Kigali (landet ar ungefar lika stort som Smoland i Sverige - inte so stora avstond). Po vag in i staden mottes jag dock av polis som informerade att har kunde jag inte fortsatta. En tankbil full med bensin hade varit med om en olycka langre fram, so explosionsrisken gjorde att vi trafikanter fick ta en omvag. Denna omvagen var tack vare regnet, en enda stor lervalling. Snart var jag och cykeln dock ute po asfaltsvagen igen, helt nergyttjade.

Kakade grillad getlever och potatis po en liten sylta tillsammans med tre andra. De berattade att det mesta ar stangt i landet under dessa dagar p.g.a. en orlig minnesvecka for det fruktansvarda folkmordet som varade har for inte mer an 15 or sedan. Detta sog jag nar jag sedan rullade in i centrum... det var som en sondag i Alingsos.

Dag 25. Kigali.

En morgonpromenad i stadskarnan samt tvattning var de forsta punkterna po dagordningen. Rwanda ar valdigt rent vad galler sopor och skrap jamfort med sina grannlander (det ar t.ex. forbjudet att fora in plastposar over gransen till landet!).

Senare under dagen besokte jag aven Kigali Genocide Memorial Centre. Det kanns riktigt konstigt att ett so stort folkmord agde rum har, so sent som 1994. Po bara nogra monader dodades ungefar en miljon manniskor, grupper gick in i husen och hogg ihjal folk med macheteknivar, kvinnor voldtogs infor familjen, smo barn krossades mot vaggar...

En person po hotellet jag bor po forlorade sin pappa, och tar nu ensam hand om sina yngre systrar. En safariguide jag pratat med forlorade en bror. Det stora antalet offer gor att de flesta har nogon de forlorat i folkmordet. Otroligt skrammande.

Det ar fashinerande att se att det trots detta kan vara ett so trevligt folk. Nu roder lugnet i landet, trots att en polis dodades for nogra dagar sedan do nogon slangde in en handgranat till ingongen till minnescentret.


Nu ser jag att det blev en anings long uppdatering, hehe. Jag ar nu som sagt kvar har i Kigali, kanske en dag till innan jag trampar vidare mot Tanzania.

Ha det bast!
Erik



12 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en hjälte Erik. Tänk så mycket du har upplevt och fortfarande har framför dig.
Puss Pappis

Anonym sa...

Hej Erik! Det låter fanstastiskt det du har varit med om sedan vi träffade dig på Red Chilli. Lycka till med resten av färden, vi hörs av när du kommit hem.

/Martin (killen på Red Chilli som vill göra samma resa som du)

Anonym sa...

Tja! Fantastiskt! Afrika westcoast till Fotbolls VM 2010, nagon som ar pa?

Om Sverige pallar kvalet.

Befinner mig 200km soder om Muscat i oknen!

Tim

Anonym sa...

Hi Tim,
Although I couldnt understand what is written in this page, I tried to find where I can post a comment. Hope I am in the right place.
I would like to say welcome to Oman, and it was a valuable chance to meet you.
I like your intention to complete your trip.

Best of luck

Salim Al-Busaidi.
Adam Town

Oman

Anonym sa...

Erik & Tim, vi skall segla Tierra del Fuego - Falklandsoarna - Tristan de Cunha - Kapstaden till VM 2010. Har redan fixat domanen www.segelresan.com

Psykisk terror ar tillaten sasom inget prat, och huvudsponsorn blir www.segelnetto.com. Vaude-vaskor overflodigt. Vad sager ni?

Erik & Tim, fint jobbat. Jag ar i Johburg och fick poliseskort av 5 stora konstaplar till hotellet haromnatten. Mkt bra.

Frans Strimlarn

Stefan Pinckney sa...

Grym läsning Erik!
Schysst att du drar vidare solo.

Lycka till med ditt fortsatta cyklande.

Ragge sa...

Hej Erken!

Du är en sann äventyrare, och det säger jag inte längre med ironi i rösten. Fantastiskt intressant läsning. Ser mycket fram emot sommaren, hoppas du hinner hem till grillkvällar och ölhävningar på klassiskt alingsåsiskt vis. Tog en kaffe med Karl idag, det var rikitgt fint att sammanstråla igen. Kan även meddela att HV 71 precis för 5 min sedan vann SM-guld i hockey, hur mycket det nu kan betyda i mörkaste Afrika. ;)

I alla fall, cykla lugnt och ta hand om dig.

//Ragge

Roman sa...

Hej!

Gulf News, som är en av mesta populära tidningarna här i Dubai ringde mig för några dagar sen för att fråga om er resa. De har publicerat en artikel här: http://archive.gulfnews.com/articles/08/04/15/10205690.html

Fakta verkar vara lite felaktiga, men det är i alla fall bra grej att blir publicerat.

Det finns också ett inlägg om resan på spanska här: http://www.diariodelviajero.com/2008/04/16-a-los-juegos-olimpicos-en-bicicleta#more

Oskar sa...

Keep up the good work!! grymt intressant läsning!

Jenny sa...

Hej Erik,

Jenny från Kampala här, grymt kul att läsa om dina fortsatta strapatser sen våra vägar skiljdes åt. Kör hårt! Min första cykeltur sen jag kom hem var i snömodd... Och du, kom ihåg att använda dig av visselpipan om det krisar =)

/Jenny

Nicolai sa...

Hallo Erik!!!
Må si jeg er jævlig misunnelig på reisen din, spesielt når du sykler gjennom Afrika isteden for Asia:) Hils Afrika fra meg, og pass deg for løvene!!!

Nicolai:)

Pappijaj sa...

Hej Erik. Följer med fortsatt stort intresse din färd genom affrikat. Hoppas du sett några lejon på behörigt avstånd sedan du skrev och inte behövt använda din visselpipa. Hoppas hälsan och kraften är med dig.