måndag 21 april 2008

Genom resans svettigaste oken i Sultanriket Oman

Efter en vecka i den brutala och odsliga oknen i Oman har jag hittat tillbaka till civilisationen och Muscat.


Har kommer ytterligare en inblick i vad som hander nar man trampar runt planeten:




8 April. Al Ghaydah-Gransen till Oman. 126km



En dag med fantastisk cykling langs med kusten. En av de vackraste strackorna pa hela resan. Vagen ar manga ganger insprangd i berget som foljer kusten, jag cyklar till ljudet av havet som krashar in mot berget. Ska bli skont att styra en kamera som kan aterge verkligheten pa ett battre sett i Dubai och slippa fota med mobilen. Folk stannar sina bilar och bjuder pa vatten, fragar om jag vill aka med i bilarna. Snart forstar jag varfor, jag cyklar over bergen och tar mig ner till nesta strand pa andra sidan och sa holler det pa hela vagen till gransen. Pa restaurangen i Yemens gransby treffar jag nagra grabbar som snackar engelska, vi pratar om hur folket dar jag kommer ifran ser pa araberna och har sager man att Israeliterna ar ansvariga for attackerna pa World trade center. Samtidigt som de hyllar Osama Bin Ladin, Saddam Hussain och anklagar USA for ockuppationen av Irak. Mr Bush ar definitonen av ondska enligt manga araber.



Efter en lang och brant klattring stamplar jag in i Oman. Sovplats, dusch och middag blir jag bjuden pa av gransvakterna som alla pratar bra engelska. De rekomenderar mig att kontrollera bromsarna och vara forsiktig for vagen som kommer ar en "snake road".



9 April. Gransen-Salalah. 167km



Vagarna idag ar sjalvaste definitonen av Snake roads. Strackan ar 100km fogelvagen men bergen utmanar vagverket i Oman som manga ganger facinerar mig med sina vaglosningar. Hjulfalgarna samt bromsklossarna far jobba till 100 procent i nerforsbackarna och i uppforsbackarna ar det min tur att ge 100 procent. Tanker pa Erik i Afrika, det ar hans fodelsedag, antagligen ar cyklingen lika pafrestande vacker i bergiga Ruwanda. Sista nerforsbacken tillbaka till havet ar fantastisk, 10 kilometer rakstracka i 50 till 60 kilometer i timmen for mig att vilja lifta tillbaka upp och cykla ner igen.



Rullar in i Salalah och hittar en sovplats under nagra palmer utanfor stadens fort. Hotellpriserna skyhoga.



10 April. Salalah-Doka. 210km



Efter 41 kilometer klattring star jag och tittar ut over oknen som kommer att vara min utmaning under de kommande 85 milen. Bakom mig lamnar jag de grona bergen. Den starka medvinden ger mig en perfekt start in i oknen. Jag trampar pa for att passera 200 kilometer for forsta gangen pa resan. Kartan som jag har skrivit ut pa ett internetcafe visar en by men jag inser snart att byn ar overgiven och jag hittar en sovplats i ett av de overgivna husen.



11 April. Doka-Muqshin. 139km



Det tar mig 55 kilometer innan jag nar den lilla vagrestaurangen omringad av nagra trad, lastbilar och nagra vattentankar. I den tomma oknen kanns det som ett stalle taget ur en MadMax film. Pa insidan sitter pakistanierna som driver stallet och dricker te tillsammans med lastbilschaffisarna.Pa vaggarna i den nagot slitna lokalen hanger bilder pa nagra av de vackraste platserna i Pakistan, nagra av platserna kommer jag kanske att cykla forbi.



Muqshin som ar den forsta byn pa 265 kilometer ser mer ut som en rymdbas uppdelat i tva block. Ett boende komplex samt ett komplex med skola, nagra administrativa byggnader, moske och affarer. En artificiell by skapad for att administrera regionen. Stannar till vid kiosken for att kopa en snickers. Kidsen i byn sammlas och bjuder in mig for att spela fotboll. Kanslan helt borta efter 6 manader utan boll. Vissa saker for man offra upp for att ge plats till nya.



Kvallen spenderades med att se indiska Idol tillsammans med nagra indier. Oman ar fullt av indier som jobbar har oftast for 2 ar for att sedan fa en 3 manader betald resa hem. Indierna driver aven de flesta restauranger och affarer har. En slags arbetarklass i det Oljetata Oman.





12 April. Muqshin-Al Ghaftain. 70km



Efter annu en lang strecka i tomhetens land rullar jag in till Guesthouse Al Ghaftain for att ata en rice with curry chicken. Undertiden forklarar jag min resa for de anstallda, de erbjuder mig 100kr i rabatt for en natt pa Guesthouset, jag stannar en natt och vilar kroppen, kanns skont att byta ut oknen for ett tag mot filmkvall med rullarna Kingpin och Zoolander. Under dagen far jag nagra skona och uppmuntrande SMS av Stoten Grand finale boysen. Traffar aven en familj fran Dubai som ger mig lite tips och rad om Emiratriket jag snart ska besoka.



13 April. Al Ghaftain-rastplats. 139km



I oknen jobbar oljeriggarna med att pumpa upp oljan. Jag anlander till byn Haima och letar forgaves efter internet, det blir en 0,0 procentig ol och provsmakning av det indiska snuset istellet. Efter att ha vantat ut de varmaste timmarna pa dygnet i byn ger jag mig av igen mot Muscat. Hittar en rastplats att sla mig ner pa och ata mina med kopta valsmakande korvmackor.



14 April. rastplats-rastplats. 115km



Antagligen den tuffaste dagen pa hela resan. Den horda motvinden tillsammans med sanden som piskar mig over hela kroppen gor det hela mer komplicerat. For att slippa svalja sanden tecker jag for ansiktet. Forsoker tanka pa nagot annat samtidigt som jag pushar for att cykla i 11 kilometer i timmen. Ipoden slut pa batteri. Harliga minnen fran tidigare resor far mig att skratta i ovadret. Efter 60 svettiga kilometrar ser jag en vag restaurang dar jag stannar ett bra tag innan det ar dax igen. En journalist stannar och filmar mig i oknen, han blaser nestan omkull och sager "I dident think anybody could do this". Han ber mig aven att kontakta honom nar jag nar Muscat. Fler personer stannar och erbjuder vatten samt lift. Kroppen kanns bra och cykeln rullar, det ar mer av en mental utmaning. Kampen mot vinden eller oknen ar ingenting jemfort med utmaningen att holla humoret uppe och forsatta timme efter timme. Jag vet att nar jag kan ta mig igenom detta kommer jag att komma ut starkare och med mer sjalvfortroende darfor forsatter jag, nogra monader tillbaka gav jag mig sjalv en malsattning att na Peking med cykel, jag visste att det skulle bli svettigt och hur jag tar mig igenom mina utmaningar avgor standarden for min karaktar.



15 April. rastplats-Adam. 178km



Gnetar mig fram i motvinden de forsta 50 kilometrarna till den forsta restaurangen dar jag fyller upp tanken med ris, gronsaker och kyckling. Har moter jag ett harligt gang med franska fogelskodare pa vag till Salalah. Jag satter mig pa cykeln igen och vinden avtar, jag kan cykla i 20km/h igen. Pushar pa forbi oljeriggar och lastbilar for att na Adam. Nar jag borjar narma mig dyker bergen upp igen och allt kanns fantastiskt igen. Jag ar nestan igenom oknen. I Adam treffar jag Nasser och Salim som bada tva ar larare och journalister de bjuder in mig for en intervju, resultatet kan ni se nedan.



16 April. Adam-Al Maha besinstation. 118km



Cyklar en omvag for att se fortet i Nizwa, mycket raka linjer och runda former. Fran toppen av fortet ser jag ner pa det palmtata landet och tanker om en volvo 240 skulle varit en byggnad sa skulle detta varit resultatet. Funktionellt och mekaniskt inget krimskrams ren funktion. Efter fortet letar jag internet men allt ar stangt forutom Oman modern bakery dar jag slar mig ner for att sluka nagra muffins. Darefter lamnar jag oknen forgott och foljer dalgangen genom smabyar dar det spelas fotboll, genom sma vagar och grona palmomraden. Bensinstationen blir min sovplats efter en lang pratstund med boysen som jobbar har.



17 - 21 April. Al Maha-Muscat. 105km



Ger mig ivag tidigt, vagen lutar nerfor hela vagen till kusten, dar jag treffar Najim, som stannar sin bil framfor mig och fragar vad jag haller pa med. Han planerar att korsa oknen samma vag som jag fast fran Muscat till salalah med cykel i juni da det ar annu varmare. Han visar mig runt i staden och fixar en intervju med en av tidningarna i stan. Pa kvallen treffar jag hans vanner och vi tar nagra ol hemma hos Navin dar jag har bott de senaste dagarna.





Jag kontaktar aven Ali som filmade mig ute i oknen. Ali har visat stort intresse i mitt projekt och kommer att samordna en presskonferens som kommer att hollas om nagra dagar. Jag ska aven forsoka ladda upp filmen fran oknen sa att ni kan ta del av matrialet.







Resultatet av intervjun i Adam. Rubriken: "Warmly Welcome in Adam, A Swedish Adventurer Planning to Attend the Olympics on his Bike."



A smal translation for you guys that dont understand the global/multinational swedish language.

I left the city of Al Ghaydah in Yemen to reach the border of Oman. The road is beautiful and follows the mountains along the coast.I arrived in Oman trough the Yemeni coast border. The first thing i noticed in Oman was that everybody speaks english. I got a nice welcome to the country and could spend my first night in Oman at the border station. The day after the snake roads kept me climbing many meters. After a long day of biking i finally reached Salalah and sleept just outside the city castle under some palmtrees. Next day I entered into the challenging desert of Oman. It was a race that lasted for one week until I finally reached the capitol city of Oman.

My time in Muscat has been fantastic, I have had the privilege to meet some fantastic people here in town. Guys like Ali, Nazeem, Navin, Nittin, Murli, Danny and Nabil. And of course Muscat holiday Inn, thank you for everything you guys have been amazing as well. Just get some Carlsberg beer to the New Sports Bar and everything will be as it should be!

From here the plan is to arrive in Dubai the 27 of April to meet up with my father and Roman.



Tim

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Tim, kul att se en ny bild av dig, det var så länge sen.Speciell i detta samanhanget-omringat av krumelurbokstaver ):
jag är smått avundsjuk på Alic som skall till Dubai och träffar dig bara om några dagar.Tänker och saknar dig jag med.
Här i Göteborg,efter några snöiga återfall, ser det ut som om våren är på väg, äntligen sol, fast det är väl inget som du saknar nu, eller?
Har varit i Tyskland i helgen, Henner & familjen hälsar o tänker på dig med.Gänget kommer i år med springa Göteborgsvarvet, det är bara fyra veckor kvar.
Ha det bra så länge,älskar dig, kram moster

Micke sa...

Hej!
Jag har foljt er resa sedan forsta inlagget. Det ar otroligt intressant att lasa om era bedrifter och aventyr, aven efter att ni splittrats (har inte forstatt varfor ni gatt skilda vagar, dock).

Sjalv ar jag pa vag till Jordanien och sitter for tillfallet i en liten by i norra Bulgarien och skriver. Jag tankte folja ungefar samma vag som ni tog genom Bulgarien och Turkiet.

Ni ar en stor inspiration for mig och den senaste veckan nar det varit extra tufft har jag last era senaste inlagg och fatt ny energi. Det ar ger trygghet att veta att fler sitter i sadeln dag ut och dag in och upplever varlden pa samma satt som jag.

Lycka till
/Mike

Henkster sa...

Gött att höra att du palla vilde öknen. Vi drar till Olka imorn och jag ska tänka på dig och kämpa lite extra, vi e sex pers i vårat lag :) Kämpa på!

Erik sa...

Imponerande! Loter frestande att ta en cykeltur till Oman for jag saga.

Vad sager du om det indiska snuset? Har fott tag po samma, bunkrat upp med tio posar.. hehe.

Har nu tagit mig ur varsta geggan i Tanzania, och har bara 25mil skitvag kvar till asfalt!

Oskar sa...

Haha Tim, riktigt trevligt att höra från dig igen :D Kul att se Artikeln och bilden på dig också! Fick en riktigt fin bild i huvudet när du sa att du fick energi av att tänka tillbaks på minnen från resan, och garva! Längtar tills nästa inlägg!

Pappijaj sa...

Va ska jag säga Tim? Vilka superlativ jag än försöker hitta, räcker de inte till. Som det verkar nu, finns det väl inget som kan stoppa dig och jag hoppas du håller dig frisk och kry så vi här i Vilnius kan följa dig på bloggen

Anonym sa...

forsätt jobba på tim .. vi hoppas du pallar ditt mål ... OLKA va riktigt fin henkster sket lag åket på stor stryk , vi åkte ut i kvarten... mvh benji